söndag 22 april 2018

Mauricio Rojas borde blivit integrationsminnister.


Vi var samlade, de ca 50 främsta integrationspolitikerna i Folkpartiet. I en konferenslokal i Stockholmsområdet. Kritiken emot Mauricio Rojas var hård. Han satt på en stol, ensam. Vi andra runt honom.

Rojas hade nyss publicerat en artikel i media om att invandrare var överrepresenterade när det gäller brottslighet. Hade pekat ut sitt eget ursprung, chilenska. Vi försökte förklara för honom att han hade rätt i sak, men i Sverige kan man inte vara så direkt. Budskapet måste lindas in. Och främst att det är forskare som ska publicera den typen av artiklar. 

Rojas var den som förde fram homorättigheter i förorterna.

Jag hade ibland lätta konflikter med Rojas (så är det i varje parti) men han hade en viktig egenskap. Han var genuint nyfiken om vad folk ville kritisera honom för. Han betraktade kritik som ett medel för att bli bättre. Den egenskapen saknade Lars Leijonborg och Jan Björklund.

I början var jag lätt misstänksam emot honom. Hade lämnat Moderaterna för Folkpartiet och hade chilenskt ursprung. Gayvänlig? Kanske inte. Men Rojas var den person som i fp lyfte fram homosexuellas rättigheter i förorterna. "Vi måste prata om det här, aha" kommenterade han.

C portade honom från varje politisk post i regeringskansliet.

Rojas borde blivit integrationsminister 2006. Men Centerpartiets ordförande Maud Olofsson hade beslutat sig. "Den människan ska aldrig få någon post av betydelse". Han drevs bort från svensk politik. Paradoxalt nog för att han var för osvensk. Han ville att vi skulle tala om problem kopplade till invandring. Om man inte talar om det kan man heller inte lösa det var hans devis.

Rojas hade givetvis inte fixat alla integrationsproblem. Men hade han blivit minister hade Sveriges förorter kanske varit i en något bättre situation idag.

Jag jobbade nära Rojas. Han framförde aldrig något intolerant emot folk från någon grupp.


Uppdatering 1.

Vill förtydliga att möten bland fp:s ledande integrationspolitiker vanligen var trivsamma. 

Vårt fokus var att försämra sossarnas trovärdighet i debatten och där var Rojas viktig. Men det där mötet var speciellt. Rojas hade tydligen fått godkännande av dåvarande partiledaren Lars Leijonborg att skicka debattartikeln till Dagens nyheter. Men han hade inte meddelat oss andra i partiets integrationsråd (det var en  central del av vår kritik på mötet). Leijonborg fattade nog inte hur kontroversiellt det var att redovisa etniska gruppers brottslighet av ett partis integrationspolitiske talesperson.

Att kalla en artikel för "olycklig" är frän kritik på en partikonferens.

Att sossetidningar kritiserade oss var vi vana vid, det betraktades internt närmast som beröm att de gjorde det. Men här fick vi kritik från de flesta liberala tidningar. Ingen kunde hitta något sakfel i debattartikeln. Utan det var själva debatten som inte fick föras. Att vi kallades för populister var ett de snällaste uttrycken. Våra politiska motståndare skulle utnyttja det där.

De flesta av oss gillade Rojas som människa. Men folk på konferensen framförde saker som "du är begåvad Mauricio men den där artikeln är olycklig". Det kan tyckas oskyldigt men på en partikonferens är det frän kritik. Rojas såg medtagen och ledsen ut. Jag gick fram till honom efteråt, la en hand på hans axel "Vi har valt att ta det här internt, vi ska inte ut i pressen med det".




fredag 20 april 2018

Jag var lätt förälskad i Pierre Månsson från Luf.


Jag blev engagerad i Folkpartiets ungdomsförbund (idag Luf) 1984. Själv var jag inte öppet gay då. Men i fpu mötte jag människor som inte tyckte det spelade någon roll vilken sexuell läggning folk hade. En del unga heterosexuella män dansade med varann på föreningens konferenser. För mig var det förvånande. Fpu var förmodligen den gayvänligaste föreningen på 1980-talet vid sidan av RFSL och RFSU.

Att möta människor med andra värderingar har betydelse.

Och så fanns det fanns det Pierre Månsson (bilden) som idag är ledande l-politikern i Kristianstad. Det var min första förälskelse i fpu. För ni ska bara veta att folk blir förälskade i ungdomsföreningar oavsett kön eller sexuell läggning. Pierre var svarthårig och snygg. Jag ville krama honom. Skydda honom från de som eventuellt skulle hota honom. Men det kunde jag givetvis inte berätta. Det var 1980-talet.

Sverige har idag blivit betydligt HBTQ-vänligare. Jag vill inte hävda att jag senare blev gayaktivist p.g.a. mitt engagemang i fpu. Men jag mötte människor med andra värderingar än de flesta då hade på Österlen i Skåne.

Det där har betydelse.


Uppdatering 1.

Att Gilbert Tribo blivit främste l-politikern i Region Skåne förvånar mig inte.

Vid några fpu-möten i partilokalen i Kristianstad på 1980-talet fanns det en pojke. Han var ungefär 13 år, hade precis passerat målbrottet men ville tvunget berätta för oss i distriktsstyrelsen hur vår verksamhet skulle bli bättre. Jag frågade en annan distriktsledamot vem den där pojken är. "Det är Pierres lillebror, Gilbert". En del av oss tyckte i början det var förmätet att en pojkspoling skulle lära oss som var äldre hur fpu skulle bedrivas, men ofta förde han resonemang som om han vore vuxen. Det var ganska coolt.



torsdag 19 april 2018

HBTQ-kultur. Våldets historia - Édouard Louis.



Från presentationen av Våldets historia (2017) av Édouard Louis.
.... En undersökning av ordens makt, våldets förgreningar och frågan huruvida man någonsin kan äga sin egen historia. I julaftonsnatten vandrar Édouard hemåt över Place de la République i Paris när en ung man plötsligt dyker upp vid hans sida. De kommer att tillbringa natten tillsammans, men det som började som kärlek avslutas med våldtäkt och mordförsök. Under månaderna som följer ska Édouard komma att gång på gång återberätta historien om den natten, för poliser, sjukhuspersonal, vänner och bekanta. Men kan man någonsin äga sin egen historia? Med förgreningar i Édouards barndom, rasism, fattigdom och begär framträder inte bara historien om ett våldsdåd, utan om det våld som genomsyrar vår värld och vardag, dess mekanismer och fortplantning. Våldets historia är en viktig och modig skildring av en våldtäkt och de psykologiska konsekvenserna av att tilldelas rollen som offer, inte minst i förhållande till förövaren....
Éduoard Louis gör det verkligen inte lätt för sig. I den relativt "folkliga" debutboken Göra sig kvitt Eddy Bellegeule förklarade han vilka problem det finns i den nordfranska arbetarklassmiljö han är ifrån och sedan lämnat. Han kunde fått en uppföljare om intriger i Paris kulturkretsar. Det hade varit det mest kommersiella. Istället väljer han att göra en bok om att han blivit våldtagen av en ung man med invandrarursprung.

Bra litteratur med svärta.

Bland de böcker jag recenserat är det här inte en av de bästa men den hamnar bland de 10 främsta. Louis har en förmåga att koppla vardagliga händelser till filosofiska resonemang om vad det är att vara människa. Och han gör det lysande. Ibland är det som att han är en ny variant av välkände franske författaren Michel Foucault.

Det här är en bok som fokuserar på svärta, depressioner, homofobi, utanförskap, rasism. Många tycker säkert det är för "mörkt". Men bra litteratur är det.

onsdag 18 april 2018

Jag ger frukt till en romsk tiggare trots det är emot mina principer.



Jag har som princip att inte ge pengar till EU-migranter. Det löser inga problem egentligen. Håller dessutom med finansminister Magdalena Andersson (s) om att pengarna riskerar gynna människohandel. Dock är jag emot ett generellt tiggeriförbud både nationellt och kommunalt. Det vore en kraftig inskränkning i den västerländska friheten.

För några år sedan konstaterade jag att en ung man satt utanför en butik där jag ofta handlar. Han ser bra ut men i övrigt brydde jag mig inte om honom. Men så småningom började vi hälsa på varann. Senare hade vi en viss kommunikation vilket inte var enkelt eftersom han varken kunde svenska eller engelska. Till sist klarade han dock att avslöja att han är rom från Rumänien, har en fru och några barn där.

Jag har inte lämnat min princip.

Har förklarat för honom att han måste lära sig svenska om han vill stanna här. Ibland ger jag honom frukt. Men han är själv generös. När han hade fått lunch i en kartong från Stadsmissionen pekade jag på den för att förklara att det var bra och då räckte han fram den till mig. Trodde att jag ville ha den. Trots att han väl behövde den själv.

Jag har egentligen inte lämnat min princip om att inte ge något till EU-migranter. Valentin har blivit en bekant till mig. 

Och det är i den egenskapen jag ger honom frukt ibland.

L:s attityd om religiösa friskolor är absurt inkonsekvent.


Socialdemokraterna meddelade för några veckor sedan att de vill "förbjuda religiösa friskolor". I sak är det bra. Dock är formuleringen "förbjuda" problematisk. Förmodligen är det inte förenligt med Europakonventionen som gäller som lag i alla EU-länder. Vad det handlar om är att det offentliga inte ska ge skattepengar till sådana skolor och då lär synnerligen få av dem, om någon, vara kvar.

Vänsterpartiet har föreslagit att det viktiga inte är om det är ett samfund som driver skolan utan att religiös påverkan inte ska få förekomma varken i eller utanför undervisningen. Och det är nog bästa metoden. För om ett förbud inriktas emot vilka ägarna är vore det lätt att kringgå. Jag tolkar det som att s ansluter sig till den principen.

M, sd, c och kd är förmodligen inte för marxistiska friskolor. '

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna försvarar systemet med religiösa friskolor. Men religioner är ideologier. Skulle de fyra partierna acceptera att Sverige tillåter marxistiska friskolor om bara de socialistiska ritualerna är utanför själva undervisningen? Förmodligen inte. Med rätta. 

Sedan har vi l och mp. Båda vill att religiösa inslag inte ska få vara del av undervisningen. Men vänta nu. Det där är redan gällande lag. Trots kritik i decennier om religiösa friskolor som inte följer läroplanen har l och mp, som båda haft posten som utbildningsminister, inte fixat problemet.

Extra fascinerande är Liberalernas attityd.

De vill att nuvarande religiösa friskolor ska få finnas kvar. Hänvisar till att skolorna funnits länge (precis som att det vore något sakargument) och att skolinspektionen bör åtgärda eventuella problem. Däremot är l emot nya religiösa friskolor och att befintliga inte ska få ha fler elever. Då plötsligt räcker inte skolinspektionen. Partiet är internt oense om religiösa friskolor och det är säkert orsaken till den där absurda kompromissen.

Vi måste inte sponsra att HBTQ-fientliga individer driver religiösa friskolor.

L värnar alltså det sekulära samhället för vissa elever men det religiösa samhället för andra. Det kallas inkonsekvens.

Många men inte alla av de religiösa friskolorna drivs av HBTQ-fientliga individer. Vi kan alltså inte förbjuda dem, men vi kan sluta sponsra dem med våra skattepengar.


Uppdatering 1.

Många med borgerliga värderingar är för att det offentliga ska sluta sponsra religiösa friskolor.

Jag är själv generellt positiv till valfrihet i välfärden och till friskolor. Är emot förslag om vinstbegränsningar. Dock finns det problem inom främst just skolområdet där vissa företag inte betett sig seriöst. Segregeringen har ökat. Det är inte vilken marknad som helst. Det bör åtgärdas genom tydligare krav för att bedriva skolor.

Många människor med borgerliga värderingar som annars är för friskolor vill att det offentliga ska sluta ge skattepengar till religiösa sådana. Att det sekulära samhället ska värnas.


Uppdatering 2.

Skolor ska få inrätta bönerum.

I debatten har det ibland hävdats att en policy emot religiösa friskolor inskränker religionsfriheten för minderåriga. Men givetvis ska skolor tillåtas inrätta bönerum där elever från olika religioner får samlas. Det avgörande är att skolan själv inte har någon religiös påverkan emot eleverna.


torsdag 12 april 2018

Skärpta krav emot diskriminering i samfund föreslås i utredning.


S-mp-regeringen tillsatte en utredning 2016 om det bör införas skärpta krav för att religiösa samfund ska få statsbidrag. Den har nu lämnat sin rapport.  Det finns flera aspekter här.

1. Borgerliga partier värnar idag om tydlighet om vilka värderingar som gäller i Sverige.

Med rätta. Men m, c, l och kd fixade aldrig att tillsätta en sådan här utredning när de var regeringspartier 2006-2014. Att röd-gröna förr också var ointresserade är förvisso sant. Men det bör finnas en självkritik bland de flesta partier.

2. Gedigen genomgång av fakta i utredningen.

Den som lett utredningen är Ulf Bjereld som är ordförande i religiösa s-föreningen Tro och solidaritet, en organisation som ibland varit otydlig i sin attityd om islamister. Redan där riskerade det bli fel. Men när det gäller faktadelen är den här utredningen intressant och vad jag kan bedöma i allt väsentligt objektiv.

3. Tydlig vinkling i utredningen.

Många har antytt, med viss rätt, att regeringen låtit Bjereld få ansvar för den här utredningen är som att låta "bocken få bli trädgårdsmästare". Den kritiken är dock bara delvis sann. I utredningen konkretiseras tydligt när samfund inte ska få statsbidrag. De flesta av kraven är förvisso självklara men det är en skärpning av regelverket jämfört med idag. Mer problematiskt är att Bjereld tolkar in att Europakonventionen inte skulle tillåta för hårda krav för att få statsbidrag. Det finns förvisso en juridisk "gråzon" där, en målkonflikt mellan religionsfrihet och rätten att slippa bli diskriminerad. Men utrymmet för nationella beslut om just statsbidrag (vilket inte är någon automatisk rättighet för något samfund) är betydande.

4. Förslagen är bra som minimiregler.

Från sid 344.
.... Om ett trossamfund bryter mot lagens diskrimineringsförbud ska det därmed inte vara stödberättigat. Det skulle exempelvis kunna handla om trossamfund som diskriminerar personer som söker andra arbeten hos samfundet än som religiös företrädare. Diskriminering kan även ske om ett trossamfund t.ex. vägrar någon tillträde till en offentlig gudstjänst på grund av sexuell läggning, eller inom utbildningsverksamhet.... Utöver trossamfund som bryter mot diskrimineringslagens diskrimineringsförbud anser utredningen att även trossamfund som klart överträder principen om alla människors lika värde ska exkluderas från statens stöd. Med klara överträdelser avses tydliga och inte bagatellartade överträdelser. I första hand skulle det kunna handla om trossamfund som uttrycker missaktning för grupp av personer med anspelning på t.ex. kön, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning....
Från sid 345.
.... En annan olikbehandling inom trossamfunden som från och till lyfts fram rör trossamfund som vägrar att viga par med samma kön. För att få förrätta civilrättsligt giltig vigsel krävs att trossamfundet har vigseltillstånd samt att befattningshavare inom samfundet förordnats som vigselförrättare.... Lagstiftaren har övervägt om ett vigseltillstånd eller förordnande som vigselförrättare ska förenas med en plikt att förrätta vigsel även mellan par med samma kön. Av flera skäl, bl.a. religionsfriheten, förenades dock inte vigselrätten med en vigselplikt....  Av Europadomstolens praxis framgår vidare att det är upp till varje religion att avgöra om och i vilken omfattning som samkönade äktenskap tillåts.... Under sådana förhållanden anser utredningen att det inte går att kräva att ett trossamfund ska förrätta vigsel mellan par med samma kön för att vara stödberättigade....
Väl försiktiga krav för statsbidrag.

Att samfund som vägrar individer som lever i en relation med en partner av samma kön att få tillträde till dess offentliga verksamheter inte ska få statsbidrag är förvisso bra - och borde vara självklart. Men det är väl försiktigt. Jag kräver inte att samfund ska viga samkönade par, eller ens välsigna sådana, för att få bidrag. Men bara samfund som explicit accepterar samkönade relationer, och inte utesluter folk som medlemmar av den orsaken, borde få det.

Rätten till yttrandefrihet och till skattepengar är olika saker.

För 20 år sedan var Svenska kyrkan officiellt emot att viga och välsigna homopar men accepterade samkönade relationer. Präster hade möjlighet att hålla "förbön" för de par som ville det. Att 2018 kräva att andra samfund nått dit för att få statsbidrag är faktiskt inte för mycket begärt.

Givetvis får reaktionära homofientliga samfund tycka annorlunda. Jag ska försvara deras yttrandefrihet även om de har fel. Jag är närmast yttrandefrihetsfundamentalist. Men de ska inte sprida den typen av budskap med våra skattepengar.


Uppdatering 1.

Välsignelse och förbön.

Det är säkert många av er som tycker det där är ungefär samma sak. Och jag klandrar inte er för den okunskapen. Svenska kyrkan hade som policy i slutet av 1990-talet att präster inte fick genomföra religiösa ritualer som var "vigselliknande" för homopar. Några präster gjorde det dock ändå så småningom och blev ibland inkallade till sin biskop för det. De fick alltså inte välsigna samkönade par som ingått partnerskap. En förbön är däremot vardagligt och kan hållas om många saker.  Vigsel och välsignelse betyder att samfundet respekterar en relation, förbön för ett par att det accepterar den.

tisdag 10 april 2018

Högsta domstolen prövar informationsplikten för hiv-positiva.



Folkhälsomyndigheten publicerade i februari rapporten Smittsamhet vid behandlad hivinfektion.
.... Utifrån det rådande kunskapsläget görs bedömningen att smittrisken vid vaginala och anala samlag där kondom används är minimal om den hivinfekterade personen uppfyller kriterierna för välinställd behandling. Detta gäller sannolikt även vid samlag där inte kondom används under förutsättning att inga andra sexuellt överförda infektioner föreligger, även om en sådan slutsats för närvarande inte går att vetenskapligt belägga....
Högsta domstolen prövar åtal senare i vår.

För några veckor sedan lämnade Folkhälsomyndigheten kompletterande info.
.... Infektionsläkare med behandlingsansvar för patienter som lever med hiv har goda kunskaper om att smittsamheten är minimal vid behandlad hivinfektion. Vissa saker kan dock förbättras, exempelvis saknas på många kliniker rutiner för att patienter ska få en bedömning av risken för hivöverföring. Denna bedömning avgör om läkaren kan ge patienten undantag från skyldigheten enligt smittskyddslagen att informera sina sexpartner om hivinfektionen. Mer än hälften av personerna som lever med hiv har haft ett samtal kring detta med sin läkare. När patienterna får undantag från den så kallade informationsskyldigheten ska det också journalföras, vilket inte alltid sker i dag.... I maj 2018 håller Högsta domstolen huvudförhandling i ett mål där Riksåklagaren har överklagat hovrättens friande dom i ett mål där en person med välinställd hivbehandling har åtalats för framkallande av fara för annan....
Sverige och Norge ensamma i Västeuropa att ha informationsplikt för hiv.

Att läkare idag kan ge patienter undantag från den s.k. informationsplikten även vid anala och vaginala samlag är positivt. Enligt informationsplikten måste annars den som har vissa sjukdomar bl.a. hiv informera en partner innan de eventuellt har sex. I princip har det i Västeuropa bara varit Sverige och Norge som haft den här typen av lagar senaste decenniet. Och enligt Alex Lilja som själv har hiv har Norge ändrat sin lag. Från en debattartikel från förra sommaren i Expressen.
.... Den 1 juli trädde en reformerad straffrätt i kraft i Norge, som bland annat innebär att en vällyckad hivbehandling fritar från straff. Sverige borde följa efter och låta straffrätt och lagstiftning gå i takt med sin samtid. I dagsläget finns troligen en majoritet i riksdagen för att avskaffa informationsplikten....
Varje människa har ett eget ansvar.

Det gäller både för hiv-positiva och hiv-negativa. Hiv-positiva får dock givetvis inte utsätta någon för risk att bli smittad. Jag har tidigare argumenterat för att informationsplikten för hiv bör avskaffas helt men ett alternativ är att göra detsamma som Norge. Högsta domstolen ska lämna en s.k. prejudicerande dom i maj. Om den åtalade inte frias bör regeringen tillsätta en utredning om en lagändring.

Min sex-politiska novell om s-politikern Astudillo mest direktklickade.


För några veckor sedan publicerade jag en synnerligen kontroversiell novell om att jag möter s-politikern Luciano Astudillo i stadshuset i Malmö. Han har tidigare varit riksdagsledamot. Från novellen.
.... Jag konstaterar att det här är vad anti-rasism egentligen är. Att Astudillo haft fel när han försvarat islamister. Men att väst också ibland hamnat något galet när Marine le Pen blivit en av de populäraste politikerna här. Att Donald Trump är en katastof som president. Jag känner en lätt lukt från latinokillen Astudillos kön och konstaterar att det här är vad västerländsk frihet till sist handlar om. Det här är liberalismen gentemot högerpopulismen. Att vi får ha sexuella begär emot vilka vi vill oavsett kön och etnicitet bara de är vuxna. Att vi inte ska dölja det, att vi får hålla Prideparader. Högerpopulismen kommer att förlora och Trump blir utbytt 2020. Högerregeringen i Polen förlorar nästa val....
De flesta är intresserade av det som är kontroversiellt.

Bloggposten, där jag blandar sex och politik, är den mest direktklickade hittills i år. I novellen antyds att jag och Astudillo har sex. Men det är ett konstnärligt verk och har inte hänt. Det som är fascinerande är dock att när jag gör sådant här blir det många fler direktklick än när jag förklarar sakligt om partiernas HBTQ-politik. Och då är ändå min främsta målgrupp politiker och HBTQ-aktivister.

Nästan alla efterlyser en debatt som ska fokusera på sakpolitiken. Men både konventionell och social media (jag är en del av den senare) vet att det som de flesta är intresserade av är sådant som är kontroversiellt och orsakar känslor.

Och det gäller även politiker och aktivister för mänskliga rättigheter.


Uppdatering 1.

Ett exempel.

100 politiker får två nyhetstips, dels en expert-rapport om hur man kan förbättra skolans resultat, dels om att en politisk motståndare ertappats med att köpt sex. De får bara välja att få mer info om en av sakerna. Visst finns det ett fåtal skolpolitiker som skulle valt första alternativet men resten hade inte gjort det.
 

fredag 6 april 2018

Transrättigheter del 5. M är emot tredje juridiskt kön och könsneutrala personnummer.




Jag har mailat m om vad de tycker om att införa ett tredje juridiskt kön och könsneutrala personnummer. Per Lindgren som är politiskt anställd vid partiets riksdagskansli har kommenterat följande,.
.... Moderaterna har varken tagit ställning för ett tredje juridiskt kön eller könsneutrala personnummer. Det innebär att vi är emot tills annat meddelas. Vi har samtidigt sagt att vi i denna, liksom i andra frågor, är redo att lyssna på argument....
M sviker transrättigheter.

Moderaterna är det största partiet i Alliansen. De får oftast högre stöd i opinionsmätningarna än övriga tre borgerliga partier tillsammans. Moderaternas besked är beklagligt för den som vill att Sverige ska vara i framkanten för transrättigheter. 

Jag hade hoppats partiet skulle förklara att dess attityd var "möjligen" till båda reformerna men cynisk som jag är ibland var det här förväntat. Det efter att Sveriges radio gjort en enkät till riksdagspartierna om de var beredda att tillsätta en utredning om att införa ett tredje juridiskt kön.

Därmed förlorar m två poäng i min sammanställning av hur HBTQ-vänliga partierna är.

Maxpoäng är 22.

Miljöpartiet 22p
Vänsterpartiet 22p
Feministiskt initiativ 22p
Piratpartiet 22p
Liberalerna 21p
Centerpartiet 20p
Socialdemokraterna 19p
Moderaterna -2 till 17 p
Kristdemokraterna 14p
Sverigedemokraterna 0p

Även röd-gröna förtjänar kritik.

Både s och mp lovade inför valet 2014 att om de blev regeringspartier skulle de tillsätta en utredning om att införa ett tredje juridiskt kön. Det löftet har de svikit hittills.


Uppdatering 1.

Partiernas attityder om att införa könsneutrala personnummer.

Ja: Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ, Piratpartiet
Möjligen: Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna
Nej: Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna

För något år sedan införde Norge, som har ett liknande personnummersystem som Sverige, reformen. Det var högerregeringens partier Hoyre (ungefär m) och Fremskrittspartiet ("sd light") som lämnade förslaget. Emot röstade bara Senterpartiet (som är något mer konservativa än c) och Kristelig folkeparti (kd).


Uppdatering 2.

I riksdagen är det skatteutskottet som har ansvar för behandling av motioner om införande av könsneutrala personnummer.

Om du vill det ska startas en utredning om reformen kan du kontakta utskottets ledamöter.


V bör sluta blanda in rasism i debatter om hedersrelaterat våld.


Dagens nyheter berättar att s-mp-regeringen i förhandlingar med v i sin vårbudget föreslår att statsbidragen till kvinno- och tjejjourer ska ökas från 100 miljoner till 150 miljoner. I sak är det välkommet. Att det offentliga tidigare främst flyttat ansvaret för skyddade boenden till frivilligengagerade kvinnor är närmast skamligt. Alliansregeringen höjde anslagen betydligt, det har nuvarande regering också gjort. Sedan får givetvis jourerna även kommunala bidrag men när det ska göras budgetprioriteringar lokalt blir det ibland tufft för dem.

De flesta v-politiker har svikit.

Intressant är dock att v-ledaren Jonas Sjöstedt (bilden) i DN-artikeln för första gången spontant framför kampen emot hedersrelaterat våld som något viktigt utan att blanda in "men givetvis ska vi också bekämpa rasism". Sjöstedt och v förtjänar skarp kritik för sin fega tystnad tidigare om det här allvarliga problemet. De kallar sig feminister och borde varit bland de främsta i debatten emot hedersrelaterat våld, istället har de flesta av dess politiker inte prioriterat det.

Tre tips till v om hedersrelaterat våld.

1. V måste sluta blanda in kampen emot rasism i debatter om hedersrelaterat våld. För det är precis det som förövarna vill att fokus ska flyttas till. Att de är utsatta för rasistiska strukturer. Rasism ska givetvis bekämpas men kanske inte just i samband med den här debatten.

2. Orsaken till hedersrelaterat våld är inte främst utanförskap och fattigdom, även om det ibland är förvärrande faktorer. Det handlar om kamp emot reaktionära värderingar. Saudiarabien är ett av världens rikaste länder, där är hedersrelaterade strukturer synnerligen vanliga. En brittisk rapport visar att många med islamistiska värderingar är akademiker och väletablerade. Nazismen och kommunismen hade svagt stöd i Sverige på 1930-talet, även om det var betydligt högre bland unga än bland övriga befolkningen. Men starkast stöd hade nazismen inom överklassen, om än en tydlig minoritet.

Patetiskt argument om straffskärpningsparagrafen.

3. V bör sluta svaja när det gäller att hedersrelaterade motiv ska införas i den .sk. straffskärpningsparagrafen i brottsbalken. Partiets argument emot, "det löser inte i sig något problem" är patetiskt. V har i många år, med rätta, i riksdagen föreslagit att hatbrott p.g.a. könsidentitet explicit ska bli en del av straffskärpningsparagrafen. Något riksdagen lär besluta senare i vår.

Jag är liberal och inte socialist och skulle aldrig rösta på v. Men jag är så vänlig att jag ger de här tipsen. Det är för sent för dem att skapa trovärdighet inför valet i höst. Partiets svajande har skadat v och är säkert orsaken till att de som vanligt pendlar runt 7 % i opinionsmätningarna trots möjlighet att kritisera s från vänster.

För v handlar det om att skaffa förtroende inför valet 2022. Om de inte gör det blir det deras problem. Igen.