onsdag 24 maj 2017

EU måste skärpa till sig!



Högerinstitutet Timbro har en intressant artikel om EU och att det läckt ut via en tysk tidning att det finns planer att tvinga Sverige att införa euron som valuta senast 2025. Ni som följer min blogg vet att jag är en varm EU-anhängare och även federalist (vilket betyder att EU bara ska bestämma saker där unionen tillsammans är bättre på att hantera saker än vad medlemsländerna klarar själva).

EU har aldrig varit i en sådan kris som idag. Brexit. Högerpopulism. En euro-valuta som inte fungerar optimalt. Unionen riskerar att kollapsa så småningom även om det förvisso inte är sannolikt. Det vore en katastrof för Europa och skulle bara glädja Putin och "nationalistiska" partier. Partier på vänsterkanten bör akta sig för att önska att EU kollapsar. Önskningar inträffar ibland. Och hade EU brakat ihop skulle säkert främlingsfientliga partier vara vinnare långt mer än socialistiska.

Att försöka tvinga Sverige införa euron hade bara provocerat även EU-anhängare.

De lärdomar som tagits sedan 1950-talet hade till betydande delar lämnats bort. Bl.a. att demokratier i Europa måste samarbeta och kompromissa istället för att hänge sig åt nationalism. Att mänskliga rättigheter, inklusive HBTQ-rättigheter, måste försvaras igen och igen.

Det verkar närmast finnas en dödsdrift hos vissa politiker och byråkrater inom EU. Att göra projektet så impopulärt som möjligt. Det är möjligt att en majoritet i Sverige så småningom bedömer att euron som valuta är rätt. Men det avgör vi själva. EU har ansvaret att reformera euro-projektet så att det blir lockande för andra länder. Där är vi inte idag. Skulle EU besluta att vårt land tvingas införa den gemensamma valutan hade det bara provocerat även oss som är varma anhängare av unionen. Även det mest EU-positiva svenska partiet, Liberalerna, bör förklara det för folk i Bryssel.

Skärpning EU!

tisdag 23 maj 2017

Många av oss liberaler har "den yttersta misstänksamhet" emot sd som majoritetsparti i Malmö.



Vi börjar närma oss valet 2018 på allvar. Många av oss som ogillar sd:s politik har i flera år försvarat partiet från att bli politiskt mobbade. Attackerna emot sd har ibland varit oseriösa. Men nu börjar det bli en skarp situation. Sverigedemokraterna kan med betydande sannolikhet bli en del av en politisk majoritet i Sveriges tredje största stad.

Moderaterna i Malmö vill ta makten med Sverigedemokraterna som stödparti. I stadens kommunfullmäktige finns det ett andra borgerligt parti, Liberalerna, som tar avstånd från utspelet. Jag är intresserad av Malmös historia. Det var här socialdemokratin i Sverige startade på allvar. I en bok om stadens historia förklaras att partiet startade Folkets park i slutet av 1800-talet men att verksamheten till en början bemöts med "yttersta misstänksamhet" från stadens välbeställda. Skulle Malmös företagare kastas i fängelse eller än värre? Så småningom blir det klargjort att Socialdemokraterna inte hade sådana ambitioner. Liberaler i Malmö blev positiva till samarbete med s. Socialdemokraterna var ibland maktfullkomligt när de styrde Malmö med egen majoritet 1919-1985 men de blev så småningom en konstruktiv partner även till högern för att främja stadens ekonomiska tillväxt.

Medan liberaler var starka i Göteborg var borgerligheten i Malmö främst konservativ. Nu finns det en ny konservativ renässans här. Sverigedemokraternas stöd i Malmö är förvisso i nivå med riksmedel. I Skåne är partiet svagast här näst efter universitetsstaden Lund och den välbeställda förortskommunen Lomma. Men sd kan vara med att styra Malmö efter kommunfullmäktigevalet 2018.

Vad vill sd egentligen göra med Malmö om de får vara del av en politisk majoritet? Få tror att sd ska införa något auktoritärt styre som Nationella fronten när de fick lokal makt i Frankrike. Det handlar inte om klassmotsättningar som i slutet av 1800-talet utan vad sd egentligen vill genomföra.

Klarar sd testet? De flesta av oss liberaler möter dem med "den yttersta misstänksamhet"

måndag 22 maj 2017

HBTQ-kultur. Första kärleken - Mozetic och Kastelic.

Från presentationen av Första kärleken (2017) av Brane Mozetic.
.... Författaren tar oss tillbaka till 70-talets förskola då könsnormer var viktiga att upprätthålla. Men hur underbar är inte den första kärleken. De två pojkarna på förskolan fattar tycke för varandra, sjunger och dansar för varandra, men alla gläds inte åt pojkarnas nyfunna kärlek. Hinder uppstår men kärleken består. ”När jag var 6 år gammal hade jag en kompis på dagis. Han hette Alex och vi var tillsammans hela tiden. Han var min första kärlek. Men fröknarna tyckte inte om det. De delade på oss och visade att våra känslor var fel. Det var först många år senare som jag förstod att de inte hade rätt”....
Det är sällan jag får mail från förlag om böcker som ännu inte getts ut. Men den här boken skulle vara något extra. Nu har ett recensionsexemplar sänts. Och den håller förväntningarna.

Brane Mozetic är okänd i Sverige men en av Sloveniens ledande HBTQ-aktivister. Slovenien var en del av kommunistdiktaturen Jugoslavien. Politiken var mansdominerad men regimen ville att både män och kvinnor skulle jobba och därför fanns det en utbyggd förskola precis som i Sverige och övriga länder i Norden. Det gör att igenkänningsfaktorn är betydande.

Pojkars romantiska känslor inför varann.

Det här handlar om barn och därför är det givetvis inte någon typ av vuxensexualitet. Men däremot om att barn också kan ha romantiska känslor för varann. Mozetic avslöjar att han tidigt blev intresserad av Eurovision song contest. Om att framträda, intresset för det som vi vuxna kallar för kitsch och som är en central del av bögkulturen. Bäst är dock Maja Kastelic illustrationer. Pojkarna är söta. Samhällets homofobi finns förvisso också där. Och alla sagor slutar inte lyckligt. Men den här boken är riktigt bra.

Boken vänder sig främst till 6-9-åringar.

lördag 20 maj 2017

Mp har både rätt och fel om vapenexport.



Det här är den sista bloggposten inför Miljöpartiets kongress som börjar fredagen 26 maj. Om inget sensationellt inträffar, typ att Jimmie Åkesson (sd) mot förmodan kallar till presskonferens om att ett av mp:s språkrör har bytt parti till Sverigedemokraterna.  Som vanligt gäller att om kongressombuden följer partistyrelsen i de delar jag rapporterat om så kommenterar jag sällan det. 

Två riksdagspartier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet (och Feministiskt initiativ utanför riksdagen) har som mål att helt avveckla svensk vapenexport. Jag delar inte den analysen. Demokratin Sydkorea bör kunna få vapenstöd från andra demokratier gentemot Nordkorea precis som Sverige ska kunna få emot Ryssland. I en värld med diktaturer och auktoritärt styrda länder måste demokratier kunna skydda sig.

Internationella samarbeten komplicerar.

Sverige är idag en av världens ledande vapenexportörer i relation till antalet invånare. Visst är det kul att Sverige toppar listor men det måste kanske inte vara just att kränga vapen till andra länder. Och i synnerhet inte till diktaturer. Det finns vad jag vet en bred majoritet av riksdagsledamöterna som vill sätta stopp för det. Många motioner till mp-kongressen handlar just om att partiet bör vara tydligt där.

I många år har vi aktivister för mänskliga rättigheter lobbat för det här. Nu är vi i ett skarpt läge. S-mp-regeringen planerar lämna en proposition om att Sverige som första land i världen i princip inte ska exportera vapen till odemokratiska länder. Vi bör fatta hur revolutionerande det är. Att göra det ställningstagandet ska vi vara stolta över. Men det blir också komplicerat i en värld med internationella militära samarbeten. 

Sverige bör aldrig ensamt exportera vapen till diktaturer.

Att avbryta militära avtal med USA och andra västländer för att någon diktatur kanske får del av vapen är inte enkelt. Jag framför inte det här för att försvara att vissa västländer vill exportera vapen till diktaturer (de borde sluta med det) utan för att det här inte är så enkelt som en del av oss aktivister vill det ska vara. Men Sverige bör aldrig ensamt exportera vapen (eller för den delen övervakningsutrustning) till odemokratiskt styrda länder.

Därför bör Miljöpartiet medverka till att den kommande propositionen blir så restriktiv som möjligt när det gäller svensk vapenexport till diktaturer och auktoritära regimer utifrån de internationella avtal vi har.

Affärshuset Hansacompagniet i Malmö har en kaxig slogan.
Någon måste vara först.
Låt Sverige bli först med att ta principiell ställning emot export av vapen till diktaturer.


Uppdatering 1.

Sverige ska inte beväpna diktaturer.

Sverige jobbar - med rätta - för att EU ska skaffa sig en gemensam solidarisk flyktingpolitik. Enligt EU-kommissionen är ca 60 % av de asylsökande i unionen folk som främst är här av ekonomiska orsaker. Men hade EU skaffat en gemensam flyktingpolitik hade man lätt kunnat hantera övriga 40 % och fördelat dem i unionen.

Paradoxen är att Sverige idag exporterar vapen till diktaturer och auktoritära regimer. Vi är ett av de länder i världen som säljer mest vapen i relation till befolkningen. Ibland beväpnar vi de regimer som driver människor på flykt. När det gäller diktaturer handlar det oftast om övervakningsutrustning men även det är mycket problematiskt eftersom den ofta används emot egna befolkningen. Till auktoritära länder - som Thailand - är det ofta vapen.

Mp bör inte vika ner sig för s.

Det är givetvis absurt. Folk flyr inte ifrån stabila demokratier som Sydkorea. Däremot från diktaturer och auktoritära regimer.

Ska Sverige skaffa trovärdighet i EU:s flyktingdebatt måste vi sluta tjäna pengar och behålla en del svenska jobb genom att beväpna diktaturer.

Socialdemokraterna har tyvärr gett otydliga signaler i debatten trots att de har kongressbeslut om att Sverige inte ska exportera vapen till diktaturer. Desto viktigare att Miljöpartiet inte viker ner sig i regeringen. Jag utgår ifrån att mp vägrar släppa igenom en proposition som inte är skarp emot svensk vapenexport till icke-demokratiska länder.


Uppdatering 2.

Jag är för NATO-medlemskap och upprustning av det militära försvaret.

Ni som följer min blogg vet att jag verkligen inte är någon politiskt korrekt debattör som är pacifist. Tvärtom vill jag att Sverige kraftigt rustar upp sitt försvar närmaste 10 åren och även blir medlem i NATO. Att jag blandar mig i den här debatten är bl.a. för att visa att vapenexport till diktaturer inte handlar om någon traditionell höger-vänster-debatt. Vi är många från höger till vänster, från anhängare av ett starkt försvar till pacifister som här enas i en sakdebatt. Att Sverige inte bör exportera vapen och övervakningsutrustning till diktaturer. Sedan är vi oense om mycket annat, de debatterna kan vi ta senare, men just här är vi ense.


fredag 19 maj 2017

Fridolin (mp) har faktiskt rätt om fotbojor på tillståndslösa.



Om exakt en vecka börjar Miljöpartiets kongress. Partiet har dåliga opinionssiffror. Men som regeringsparti har de makt.

Gustav Fridolin (mp) har fått kritik både internt i sitt parti och externt för sitt utspel om möjligheten att asylsökande som inte kan avvisas direkt ska kunna få fotbojor. Gör han det här för att försöka kompensera för att han tidigare gullat med islamister? Det vet vi givetvis inte. Men Miljöpartiet har skärpt till sig senaste halvåret där. Och i sak har Fridolin rätt om fotbojor. Och han har fått stöd av mp:s HBTQ-politiska talespersoner Annika Hirvonen.

Kritiken baserar sig delvis på okunskap. Gällande regler handlar om att den som fått besked om hen inte får vistas i Sverige antingen kan hamna i förvar (i praktiken som häkten) eller vistas fritt. De reglerna gäller både de som väntar på att bli avvisade och för de som inte kan bli avvisade trots att de saknar asylskäl för att deras hemland inte tar emot dem även om de bedöms utgöra ett hot emot Sverige.

Folk tas idag i förvar utan domstolsbeslut.

Förslaget om fotbojor som ursprungligen kom ifrån Kristdemokraterna handlar om att det ska finnas ett tredje alternativ. Kritikerna hävdar att ingen ska tvingas ha fotboja utan domstolsbeslut. Men idag tvingas många asylsökande att bli häktade (vara i förvar) utan beslut av åklagare, något som gäller i övrigt för att folk ska placeras i häkten. Det är inget juridiskt straff utan en åtgärd för att hindra att folk försöker stoppa en avvisning. Att sättas i förvar är dock en mycket ingripande åtgärd. Många far illa av det och i synnerhet barn även om de sällan drabbas av åtgärden. Förvar som metod ska dock finnas kvar.

En reform för barn.

Den som fått avslag på sin ansökan om asyl ska givetvis lämna landet. De som konkret utgör en fara för Sverige ska hamna i förvar i väntan på att bli avvisade, även när en bedömning görs att någon inte kommer följa ett avvisningsbeslut. Men fotboja bör bli ett alternativ istället för den mer ingripande åtgärden förvar. Det ska inte göras av slentrian utan det blir en individuell bedömning precis som när det gäller placerande av förvar idag.

Vissa i mp får givetvis föreslå att Sverige inför fri invandring direkt men då ska de ärligt försöka genomföra det i riksdagen istället för att låtsas som att varje asylsökande har rätt att få stanna. Ett system med fotbojor skulle vara positivt som ett alternativ till dagens system där folk antingen tas i förvar eller får vistas fritt.

Minderåriga ska enligt nuvarande regelverk så långt som möjligt inte tas i förvar. Trots det tvingas de ibland till det trots att deras föräldrar inte utgör något hot emot Sverige. Att tillåta fotboja för deras föräldrar vore en förbättring för dem.


Uppdatering 1.

Kritiken från höger.

Jag har haft debatter om det här på Facebook. Inte om att Fridolins förslag är repressivt utan att det är verkningslöst. Konservativa debattörer har kritiserat det. Att folk som kan bli avvisade lätt kan ta bort fotbojan.

Men det där gäller även svenskar som blir dömda till att ha fotboja. Trots det visar forskningen att fotboja är en bra metod i relation till fängelse (förvar) när det gäller brott som annars skulle leda till ett kortare fängelsestraff. Kritikerna kan invända att situationen är en annan för personer som riskerar bli avvisade, de har mer att förlora än den som döms till fotboja några månader. Det är förvisso sant. Men alternativet idag är ofta att de får vistas fritt i Sverige. Att ta in folk som ska utvisas i förvar (häkten) kräver med rätta att det finns en viss nivå av risk för att de annars avviker. Med fotboja som alternativ metod kan kraven sänkas.

Från en del konservativa debattörer hävdas att alla som fått avslag i sista instans direkt ska placeras i förvar (häkten). Förutom att det vore synnerligen dyrt är det kanske inte det samhälle många av oss vill ha. Men om inte vi som är för balanserade åtgärder vid avvisningar tar folks oro på allvar riskerar vi att till sist hamna där.


Uppdatering 2.

Mp-politiker bör fatta hur debatten är idag.

Jag har i social media försvarat Fridolins och Kristdemokraternas förslag om fotbojor men aldrig fått kritik från vänster (även om det givetvis finns kritik även från det hållet) utan bara från höger, att förslaget om fotboja är verkningslöst och visar att Fridolin inte på allvar vill att tillståndslösa ska lämna Sverige. Mp bör ta med sig det till sin kongress. Det finns ingen stark folklig opinion för att förslaget skulle vara hårt, däremot en del som hävdar det är för mjukt.

lördag 13 maj 2017

Vi cis-personer har ett ansvar att inte håna trans-personer.



En ny enkät har gjorts om sex och hälsa bland unga meddelar Dagens nyheter.
.... 50 procent uppgav att de var killar och 49 procent var tjejer. 1 procent uppgav att de inte ville kategorisera sig utifrån kön.Fysiskt våld.... Totalt har 6 procent varit utsatta för fysiskt våld under de senaste tolv månaderna: 5 procent tjejer, 7 procent killar, och 10 procent av dem som inte brukar kategorisera sig med utgångspunkt i kön.... Tio procent svarar att de har känt sig nere i stort sett varje dag under de senaste 6 månaderna. Andelen är högre bland tjejer (13 procent) än för killar (9 procent). Bland dem som inte ville kategorisera sig utifrån kön är andelen så stor som 26 procent. 36 procent har någon gång tänkt på att ta sitt liv. Bland tjejer var andelen 41 procent och bland killar 30 procent. I gruppen av personer som inte vill kategorisera sig efter kön var andelen 65 procent....
Här avslöjas det att den del av transpersoner som varken identifierar sig som man eller kvinna är extra utsatta när det gäller problem. Andra enkäter har visat det gäller för transpersoner generellt. Det här ska givetvis främst åtgärdas politiskt. S-mp-regeringen planerar att lämna ett lagförslag om att transpersoner ska bli inkluderade i lagen om hets emot folkgrupp och att lagen som reglerar juridiska könsbyten ska bli betydligt friare. Det är bra.

Men vi som är cis-personer (icke-transpersoner) har ett personligt ansvar att inte håna transpersoner. Ibland kanske vi skämtar utan att mena något illa. Men för den som är transperson kan det vara sårande.

fredag 12 maj 2017

Sd:s budskap till sina HBTQ-sympatisörer är oförskämt.


Jag talade för några år sedan i telefon med Sverigedemokraternas HBTQ-politiske talesperson, Per Ramhorn (bilden). Det är inte enkelt få mobilnummer till sd-ledamöter, många av dem har blivit hotade. Men jag försäkrade en riksdagsledamotskollega till honom att jag är en seriös bloggare. Eftersom både jag och Ramhorn bor i Malmö blev det först en del resonemang om staden. Så fungerar det ofta. Hittar man något gemensamt blir det enklare att ha en ärlig dialog.

Sverigedemokraterna är emot att samkönade par får adoptera förutom närståendeadoptioner. Samt emot att lesbiska kvinnor får bli inseminerade vid kliniker. Jag och Per Ramhorn hade en kort diskussion om det och kunde konstatera att vi var ense om att vara oense. Men det intressanta var att Ramhorn inte trodde att sd vill försämra lagarna när de nu är på plats. Han ville behålla nuvarande lagar där. Några dagar senare erkände han i ett mail att han bedömt situationen fel. Sd vill ännu avskaffa reformerna.

Kd har blivit för jämställd adoptionslag.

Att HBTQ-politiska talespersoner är något mer HBTQ-vänliga än sitt parti är givetvis ingen sensation. Men i slutet av det här året får Sverigedemokraterna på sina landsdagar (kongress) ta ställning till om de vill förbli det enda riksdagspartiet som vill försämra möjligheten för samkönade par att bli föräldrar. Kristdemokraterna har blivit för en jämställd adoptionslag. De är tyvärr ännu principiellt emot att lesbiska kvinnor får bli inseminerade vid kliniker men partiet har accepterat reformen.

Partistyrelsen förbereder nu hur den ska förhålla sig till sin politik inför landsdagarna. Få sd-politiker är genuint HBTQ-vänliga men många vill att partiet ska acceptera att samkönade och olikkönade par får prövas på samma villkor när det gäller adoptioner samt att både lesbiska och olikkönade par får bli inseminerade vid kliniker.

En del HBTQ-personer stödjer sd. Men hittills har partiet lämnat budskapet till de flesta av dem "du är olämplig som förälder, vi vill försämra dina juridiska rättigheter".

Det är faktiskt oförskämt.

Kulturrelativister har sänt kongressmotion som är pinsam för Gustav Fridolin.


Det här är fjärde och sista delen i min granskning av motioner till mp-kongressen 26-28 maj. När det gäller motion 6.7. om mångkultur i mp trodde jag först att det var satir. Att några sd-sympatisörer gått med i partiet för att ge det dåligt rykte. Men det här är tydligen en seriöst menad motion. Det är förvisso ärligt - men också förfärligt - att vissa mp-politiker ännu ägnar sig åt sådan här kulturrelativism. Motionen är från Ylva Wahlström som är suppleant för mp i socialnämnden i  Stockholm. Hon har fått stöd för den av bl.a Christopher Ödmann som tidigare varit riksdagsledamot samt Isak Betsimon som var med på Miljöpartiets lista inför EU-valet 2014.
..... Hur ska vi lära oss att leva i ett mångkulturellt samhälle när våra rikspolitiker delvis motarbetar detta idag? Många kulturkrockar borde kunna vara ömsinta kulturmöten istället. Vi som parti behöver öka vår kulturkompetens. Det är sorgligt att vi inte kommit längre med att kulturer kan mötas och berika varandra. Vi gröna behöver träna att leva som vi lär och kanske inte alltid tacka alla. Studenter och förtroendevalda med huvudduk ska kunna känna sig stolta. Ja även om de vill att lilla syster också ska klä sig så. Samtidigt som våra ungdomar kan få bära stringtrosor, även om de inte syns så ofta. Varför är det ena bättre än de andra? Men nikab som personal på förskolan, är nog olämpligt i mötet med barnen. Fast där de händer har man nog lyckats lösa de med. Självklart ska vi bekämpa hotfullt beteende, t ex könsstympning av flickor och allmänt hedersförtryck. Men hur ser man på pappor som inte vill att deras döttrar ska bära huvudduk, är det förtryck eller något gott? Unga flyktingar som kommer hit som gifta, fast hon är under 18 år. Bör inte de få hålla ihop om de så önskar? All kärlek är bra kärlek. Även alla socialsekreterare behöver kunna möta dessa ungdomars kärlek, som svenska ungdomar får bejaka sin kärlek från tidiga tonåren. Vi behöver också kunna vara öppna inför att andra länder har andra lagstiftningar. Samtidigt ska barnkonventionen ska vara ett redskap i lagstiftningen och även den är ju globalt anpassad. Kulturkrockar är spännande, kulturmöten är givande. Vi behöver bli tydliga så vi vet vad som är vad. Att låta fler komma till badhusen, delvis på sina egna tider, är ett givande kulturmöte. Då vågar fler kvinnor ta med sina barn till badhusen och inga främlingsrädda behöver oro - as kring utländska mäns möjliga uppskattande blickar på henne. Just det vore nog nyttigt, men tafsande och mer därtill är oroväckande. Vi behöver också på förekommen anledning se över vad som krävs av de förtroendevalda på olika poster, utifrån våra kulturella och religiösa hemvister. Vi behöver se över detta så vi kan fortsätta att vara ett mångfaldsparti, där religionsfriheten är en självklarhet. Jag hoppas att framöver kan en riksdagsman eller kvinna hälsa och tacka på lite olika sätt. Ja alla har inte en högerhand att hälsa med... Och att även ministrar som är starka i sina gröna övertygelser får ha kontakt med sina gamla kulturer på olika sätt. Så det kanske mer kommer handla om att vara beredda att försvara varandra, än att peta någon. Och att lära sig leva med de olika kulturella uttrycken så vi möter de på ett värdigt sätt....
Mp vill totalförbjuda erkännande av barnäktenskap.

Partistyrelsen yrkar avslag på motionen.
.... I enlighet med vedertagen föreningspraxis behandlar kongressen en motions förslagspunkter/attsatser och inte dess brödtext. Partistyrelsen vill ändå tydliggöra att det som framkommer i motionens brödtext ligger långt ifrån partiets samlade arbete för lika rätt. Motionen innehåller därtill flera otydliga resonemang som partistyrelsen tar avstånd ifrån. Arbetet för lika rätt ska drivas på en trygg principiell värdegrund där allas mänskliga rättigheter försvaras, och där samhället motverkar alla former av diskriminering och förtryck. För MP är det självklart att ingen har rätt att tvinga någon annan att t.ex. bära slöja, likaväl som att alla har rätt att utöva sin religion utan att utsättas för tvång, hot eller hat. När det gäller hedersförtryck är det något partiet arbetar hårt och strukturerat mot - se t.ex. partistyrelsens svar på motion 12.16. Även i den delen har partistyrelsen svårt att förstå motionens resonemang. Det som sägs i motionen om barnäktenskap är också synnerligen problematiskt. MPs linje är att barnäktenskap är något som ska motverkas. Personer under 18 år ska inte få ingå äktenskap, och därmed ska sådana äktenskap ingångna utomlands inte heller erkännas av det svenska rättssystemet. Partistyrelsen anser att det är av stor vikt att understryka att barn ska skyddas från tvångsgifte och liknande former av utnyttjande, och att ett förbud mot barnäktenskap är en viktig del av detta. Vad gäller motionens konkreta attsatser beslutade kongressen 2015 på förslag från partistyrelsen att en jämställdhets- och mångfaldskommitté skulle inrättas i partiet. Denna kommitté har i skrivande stund funnits i ungefär ett år och börjar mer och mer finna sin roll och sina former. Eftersom kommittén redan har partistyrelsens och kongressens uppdrag att arbeta med mångfaldsfrågor i partiet, och eftersom motionen föreslår ett helt annat upplägg för detta arbete, föreslår partistyrelsen att motionens attsatser avslås....
Motionen är pinsam för Gustav Fridolin och flera andra i partistyrelsen.

Problemet för mp är att fram till våren 2016 var det många ledamöter i dess partistyrelse som resonerade lika galet som i motionen. Språkröret Gustav Fridolin (bilden) hade inga som helst problem med att en reaktionär muslim som hälsade i hand på män men inte kvinnor planerades väljas till partistyrelseledamot. In i det sista försvarade han sin partikamrat Mehmet Kaplan (som tvingades avgå som minister) trots att det avslöjades att han gjort islamistiska hälsningar på foton. Man ska givetvis ge folk möjlighet att ändra sig men då måste det också vara genuint. Fridolin och övriga i partistyrelsen har ännu en hemläxa att göra när det gäller att visa att de på allvar för en kamp emot den totalitära ideologin islamism (politisk islam). Mp-kongressen blir ett gyllene tillfälle för partiledningen att markera där.

torsdag 11 maj 2017

Grön ungdoms kritik emot Socialstyrelsen om blodgivningsreglerna är fel.


Det här är tredje delen av min granskning av motioner till mp-kongressen 26-28 maj. Andrea Byding från Uppsala med stöd av bl.a. Grön ungdom vill i motion 16.2 att män som har sex med män ska få bli blodgivare på samma villkor som de flesta andra.  Vid Socialdemokraternas kongress fanns det en liknande motion. Det är givetvis positivt att folk engagerar sig emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning men en del hamnar fel i den här debatten. Jag ska förklara orsaken i den här bloggposten.
.... Det behövs ständigt fler blodgivare, men Socialstyrelsen sätter idag käppar i hjulet för sig själv för att skapa ett tillräckligt blodlager genom att ha olika regler för olika grupper. För att säkerställa att blodet som ges är säkert, och inte ytterligare skadar den behövande patienten, finns olika regler för hur länge givarna måste vänta med att ge blod efter de haft ett visst “riskbeteende”. Har man till exempel haft en förkylning måste man vänta minst 2 veckor och har man piercat sig måste man vänta minst 6 månader. Olika regler gäller också beroende på vilken sexuell läggning man har. Är du en man som har haft sexuellt umgänge med en annan man måste du vänta 12 månader innan du får ge blod. För övriga är denna period endast 3 månader. Denna regel är en kvarleva från en tid då man hade väldigt lite kunskap kring HIV. 1984 förbjöd Socialstyrelsen helt homo- och bisexuella män från att ge blod, detta då den gruppen blev allra hårdast drabbat av sjukdomen. Förbudet fanns kvar ända till år 2010 då regeln ändrades till dagens 12 månaders karenstid. Detta innebär dock i praktiken ingen skillnad då mycket få vill göra uppoffringen att leva i celibat i ett år bara för att kunna ge blod. Detta är en regel utan någon som helst vetenskaplig grund. Oavsett vilken sexuell läggning bäraren har så tar det tre månader innan man som hiv-smittad börjar skapa antikroppar och eventuell blodsmitta märks på ett test. Såväl hetero- som homo- och bisexuella kan drabbas av HIV och då allt blod testas innan det doneras vidare finns det inget rationellt skäl för att ha olika karenstider för olika grupper. Det är bara ren och skär diskriminering då det ger uttryck för en syn att homo- och bisexuella har ett “farligare” sexliv än andra. Till och med i homofobiska Ryssland får homo- och bisexuella donera blod på samma villkor som alla andra. Det är dags att även Sverige gör upp med dessa diskriminerande regler. Ingen ska placeras in i en speciell “riskgrupp” utifrån sin sexuella läggning utan en individuell bedömning ska ske från person till person....
Partistyrelsen hänvisar till intern utredning.

Motionens yrkande är följande.
.... att MP verka för att karenstiderna för blodgivning är detsamma för alla, oavsett sexuell läggning....
Partistyrelsen yrkar avslag på motionen.
.... Att vården i alla lägen bygger på evidens och att den känns trygg och säker är självklara hörnstenar inom hälso- och sjukvården. Det är Socialstyrelsens uppgift att ta fram nationella riktlinjer inom vården för att säkra detta. Processen att ta fram nationella riktlinjer är inte sällan tidsödande, men det är grundläggande att denna process ges möjlighet att ta den tid som behövs för att vården ska vara säker. Vi vet att vårdens sätt att arbeta är en spegel av samhället. Det har genom åren funnits tydliga inslag av diskriminering såväl inom vården som i samhället i stort. Partistyrelsen anser att det inte vore okomplicerat att ovillkorligen bifalla motionen, då vi ser att kunskap om vårdens säkerhet inbegrips i frågeställningen. Partistyrelsen vill samtidigt med tydlighet säga att vården på ett bättre sätt behöver HBTQ-certifieras och att statliga myndigheter och landsting har skyldigheter att skynda på detta. Det ska självklart inte finnas några omotiverade olikheter i hur medborgare bemöts inom vården. Skillnader får endast förekomma om de kan motiveras sakligt. Partistyrelsen har begärt av MPs SKL-grupp att de ska undersöka skälen till nuvarande regelverk med syftet att förbättra möjligheten för blodgivning oavsett sexuell läggning, samt återkomma till partistyrelsen i frågan un - der 2017. Partistyrelsen föreslår att denna process invänas innan något ställningstagande görs, varför motionen i nuläget bör avslås....
Jag håller med partistyrelsen.

Låt mig reda ut några saker.

1. Det är ingen mänsklig rättighet att få ge blod. Däremot är det en rättighet för människor som behöver blod att det så långt som möjligt ska säkras att personen inte får någon allvarlig sjukdom genom transfusionen, det gäller för övrigt inte bara hiv utan även andra sjukdomar. Jag, RFSL och Diskrimineringsombudsmannen (DO) accepterar att olika regler gäller för män som har sex med män i relation till de flesta andra när det gäller blodgivning. Hade vi trott det där var obefogad diskriminering hade vi givetvis aldrig accepterat olika regler, jag lovar.

2. Folkhälsomyndigheten rekommenderade 2015 att hiv-tester bör betraktas som säkra redan efter 6 veckor istället för 12 som dittills.

3. Allt blod som ges testas. Men det är en färskvara och kan bara användas inom 6 veckor efter att det lämnats. Och eftersom hiv tidigare ibland inte kunde konstateras förrän ca 3 månader efter smittotillfället har sjukvården ett system med s.k. riskgrupper. Alltså grupper där hiv är betydligt vanligare än bland befolkningen generellt.

4. Sedan vill myndigheter ha en "säkerhetsmarginal". Och visst kan folk ibland beräkna fel när de senast gjorde vissa saker. Det är därför jag tidigare har rekommenderat att karenstiden för män som har sex med män sänks från 12 till 6 månader. Men med Folkhälsomyndighetens nya rekommendation vill jag gå längre. En man som inte haft sex med någon annan man senaste 3 månaderna bör få ge blod. Samma sak bör gälla för övriga s.k. riskgrupper när det gäller sex. En kvinna som haft sex med en man som haft sex med en annan man samt sexsäljare och någon som haft sex med någon sexsäljare (även för de grupperna finns det idag en karenstid på 12 månader). Då finns det en ordentlig säkerhetsmarginal i relation till 6 veckor. Idag gäller för heterosexuella att de inte ska haft sex med någon ny partner senaste 3 månaderna.

5. En person kan bara ta ansvar för sig själv om hen är i ett parförhållande. En partner kan vara otrogen. Jag hävdar inte att otrohet skulle vara vanligare inom samkönade relationer än inom olikkönade relationer. Men enligt RFSL är andelen hiv-positiva bland män som har sex med män 80 gånger högre än bland befolkningen i sin helhet. Risken för hiv-spridning när det gäller ett bögpar är betydligt större vid otrohet än när det gäller olikkönade par. Därför bör reglerna inte likställas.

Däremot bör karenstiden kraftigt sänkas. När hiv idag i princip alltid upptäcks inom 6 veckor efter ett smitt-tillfälle är det galet att ha kvar 12 månaders karenstid för bl.a. män som har sex med män. Istället bör den bli 3 månader, ca 13 veckor. Då finns en marginal med råge till 6 veckor.

6. Till sist är kritiken från bl.a. Grön ungdom emot Socialstyrelsen obefogad. Jag följde noga debatten när de nya reglerna infördes för en del år sedan. Socialstyrelsen var engagerade för att de skulle bli så likställda som möjligt utifrån medicinska fakta. När de föreslog 6 månaders karenstid blev de - helt obefogat - attackerade av vissa vårddebattörer för att äventyra patienternas säkerhet. Eftersom Läkemedelsverket kraftigt motsatte sig reformen tvingades Socialstyrelsen till sist acceptera en kompromiss med 12 månaders karenstid för män som har sex med män. När jag följt debatten konstaterar jag att det förmodligen finns en dold homofobi bland vissa men Socialstyrelsen ska ha all heder för att de gjorde vad de kunde för att bekämpa det.

Miljöpartiets extrema tvåköns-norm borde vara ett problem för partiet.


Det här är andra delen av min granskning av motioner till mp-kongressen i slutet av den här månaden. Julia Fedioutcheck som får stöd från bl.a. sin avdelning Mp-Tyresö vill i motion 1.11 förbättra situationen för äldre HBT-personer och lämnar följande yrkanden.
.... 1. att MP ska verka för att alla senior-och äldreboenden i landet som drivs både i kommunal och privat regi ska genomgå en så kallad HBT-certifiering eller annan för arbetsplatsen lämplig HBT-utbildning, företrädesvis utformad av ideell förening med djup kunskap och erfarenhet i ämnet, 2. att MP i kommunerna ska verka för att särskilda HBT-senior/äldreboenden ska finnas i Sveriges alla kommuner, 3. att MP i regering verkar för att kunskapen om HBT-frågor ska stärkas i alla utbildningar för personal inom vård och omsorg. Både på gymnasie- och högskolenivå....
Partistyrelsen yrkar inte bifall till motionen, däremot föreslår den en ny att-sats.
.... Ny attsats från partistyrelsen: att MP ska verka för att en god HBTQ-kompetens säkerställs inom såväl offentligt som privat driven äldreomsorg i hela landet.... När det gäller motionens konkreta förslag anser partistyrelsen att attsats 2 är ogenomförbar. Det finns ett stort antal väldigt små kommuner i Sverige, där det bara finns ett eller ett par äldreboende i hela kommunen. Särskilda hbtq-äldreboenden i samtliga kommuner är därför en omöjlighet. Gällande attsats 1 och 3 håller partistyrelsen med om andemeningen, men anser att det är bättre med en mindre detaljstyrande formulering, och föreslår därför avslag till förmån för en ny attsats....
Jag håller i princip med partistyrelsen. Dock är det viktigt att kunskap om HBT-personers situation förbättras inom bl.a. vårdutbildningar, där har mp som regeringsparti ett politiskt ansvar.

Förslag om att "fasa ut" könskvotering.

Isabel Enström som fått stöd från bl.a. sin avdelning Mp-Gotland och även Mp-Kalmar vill i motion 6.3. att partiet avskaffar systemet med könskvotering.
.... I vissa fall kvoteras kvinnor upp i andra fall kvoteras män upp vilket blir tydligt i olika lokalavdelningars valprocesser. Nu är dags att ta steget vidare, fasa ut kvoteringssystemet och fokusera på fler faktorer än kön för att både bibehålla och stärka representationen. I detta måste förutsättningarna att kunna ha kvar sitt uppdrag mandatperioden ut ingå utifrån att vi ser att fler unga, kvinnor och personer med utländsk bakgrund lämnar sina uppdrag. MPs långsiktiga mål är att faktorer som kön, ålder, etnicitet, sexualitet, tro och funktionsvariation ska spela mindre roll och att människor ska bedömas som individer utifrån kompetens och erfarenheter....
Motionens yrkande är följande.
.... att partistyrelsen får i uppdrag att utveckla strategin och verktygen för hur vi når bred representation baserad på olika kompetens och erfarenhet, där en utfasning av kvoteringssystemet ingår....
Partistyrelsen yrkar avslag.
.... Precis som motionärerna skriver är kvotering ett verktyg, inte själva målet. Partistyrelsen delar också motionärernas uppfattning att verktyget varit framgångsrikt, men konstaterar samtidigt att MP ingalunda nått hela vägen fram vad gäller att skapa en organisationskultur fri från patriarkala strukturer. Motionärerna gör också det viktiga påpekandet att jämn könsrepresentation bara är en del av ett gott mångfaldsarbete. Partistyrelsen instämmer i att det är dags att ta nya tag när det gäller bred representation ur flera perspektiv, och har därför redan tidigare gett den nybildade Jämställdhets- och mångaldskommittén, JMK, i uppdrag att ta fram en strategisk plan för just arbetet med dessa frågor. Partistyrelsen anser att kommittén bör få slutföra detta arbete innan några större principbeslut på området fattas, och föreslår därför att motionen ska avslås....
Inte möjligt för vissa transpersoner att bli språkrör i mp.

Själv är jag skeptisk emot kvotering oavsett grupp. Givetvis bör ett parti ha som mål att det ska vara folk med olika erfarenheter bland dess representanter men kvotering blir för detaljstyrande. Det som gör mp unikt bland riksdagspartierna är att det inte är möjligt att bli språkrör för den som varken identifierar sig som man eller kvinna. Det är den yttersta följden av att partiet har ett system med ett "manligt" och ett "kvinnligt" språkrör. Givetvis förstår jag orsaken till att det infördes när mp bildades i början av 1980-talet, då var nästan alla ledande politiker män. Idag är situationen annorlunda. Nu är resonemanget främst heteronormativt och icke-inkluderande för transpersoner. Samma sak gäller könskvotering av listor. Kongressen bör rösta för motionen.