Jag hade egentligen inte planerat att skriva någon ny bloggpost förrän imorgon. Hade planerat ta några dagars "ledighet" för att få mer distans till arbetet med bloggen.
Men nyheten i den kristna tidningen Dagen om att Roland Utbult byter parti från Folkpartiet till Kristdemokraterna är så intressant att jag inte kan låta bli att kommentera den.
Eftersom jag tidigare varit engagerad i folkpartiet så kan jag lämna en del information till er som inte känner till att partiet traditionellt haft två olika falanger.
Dels en liberal falang som varit starkast i storstäderna och en falang som kallat sig "frisinnad" (men ofta varit allt annat än det i praktiken) som varit populärast på landsbygden.
Den senare falangen har främst utgjorts av frikyrkliga nykterister. Inget fel i sig att vara det givetvis. De ska ha en eloge för att de haft ett tydligt socialt engagemang för att förbättra situationen för fattiga i samhället. Men de har också drivit att folkpartiet ska vara "ett kristet parti". Och enligt deras tolkning av kristna värderingar har det ofta betytt att de jobbat emot reformer för homosexuella och bisexuella.
Trots att många stadsliberaler i folkpartiet redan på 1980-talet var tydligt homovänliga så hade partiet en betydande grupp som var negativa till att jobba för den typen av rättigheter. Så därför var partiet ganska tysta i den offentliga debatten och var i princip för samma försiktiga homopolitik som Socialdemokraterna.
Men 1990 så beslutade en enig partistyrelse att säga ja till en partnerskapslag för samkönade par. Det blev ramaskri bland många inom den "frisinnade" falangen i partiet. När folkpartiets landsmöte (kongress) 1990 med tydlig majoritet sa ja till reformen så lämnade hela fp-delegationen från Västerbottens län (ett "frisinnat" distrikt) lokalen i protest. Det var givetvis helt sanslöst att så inskränkta och homofientliga människor var med i ett liberalt parti.
I mitten på 1990-talet så började folkpartiet på allvar att engagera sig för gayrättigheter och tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet drev man på den dåvarande socialdemokratiska regeringen för att den skulle säga ja till betydligt fler homoreformer. Socialdemokraterna var då ännu kvar i en attityd där man ofta visade ointresse för den typen av rättigheter. Men den nya tydligheten var inte okontroversiell i folkpartiet.
1998 så vägrade tidningen "Frisinnad tidsskrift" att acceptera en annons för föreningen "Homosexuella liberaler" med motiveringen att deras prenumeranter inte skulle gilla den. Det var en enkel annons om att den som var liberal och homosexuell kunde bli med i föreningen, inget annat.
Adoptionsdebatten blev som bekant mycket kontroversiell inom de flesta partier. Det var människor i folkpartiet som var generellt homovänliga men trots det emot möjligheten för homopar till internationella adoptioner. Det ska jag i rättvisans namn förtydliga. Men de som var mest osakliga och onyanserade var oftast "frisinnade".
Men ca 2003 så var det som om engagemanget emot homorättigheter kollapsade i partiet. Sedan dess har det nästan varit enighet inom partiet om lika rättigheter för samkönade och olikkönade par. Ett tydligt tecken var att landsmötet (kongressen) för folkpartiet 2003 i enighet sa ja till en könsneutral äktenskapslag.
Orsaken till förändringen är nog att många av de som var homofientliga i folkpartiet lämnade politiken (det var oftast äldre män), men även de förändrade attityderna i samhället.
Roland Utbult är en av få folkpartipolitiker av betydelse som ännu idag menar att folkpartiet bör vara "ett kristet parti", som kritiserar fp för att man är för homovänliga etc.
Att han nu lämnar fp är därför logiskt. Det är också bra för fp som därmed inte måste hantera hans eventuella icke-liberala uttalanden inför riksdagsvalet 2010.
Visst kan några få "frisinnade" följa med Utbult till Kristdemokraterna. Men ännu fler hade kunnat lämna fp om Utbult nästa år återigen sagt saker som inte är förenliga med centrala liberala värderingar.
Därför har Dagens ledarblogg fel. Utbults sorti är inte något problem för folkpartiet. Tvärtom.
Vad man sedan har för åsikter om folkpartiet i övrigt är en annan sak givetvis. Själv har jag lämnat partipolitiken och är idag inte med i något parti.
Däremot är jag ännu liberal. Vilket Utbult inte är.
Men nyheten i den kristna tidningen Dagen om att Roland Utbult byter parti från Folkpartiet till Kristdemokraterna är så intressant att jag inte kan låta bli att kommentera den.
Eftersom jag tidigare varit engagerad i folkpartiet så kan jag lämna en del information till er som inte känner till att partiet traditionellt haft två olika falanger.
Dels en liberal falang som varit starkast i storstäderna och en falang som kallat sig "frisinnad" (men ofta varit allt annat än det i praktiken) som varit populärast på landsbygden.
Den senare falangen har främst utgjorts av frikyrkliga nykterister. Inget fel i sig att vara det givetvis. De ska ha en eloge för att de haft ett tydligt socialt engagemang för att förbättra situationen för fattiga i samhället. Men de har också drivit att folkpartiet ska vara "ett kristet parti". Och enligt deras tolkning av kristna värderingar har det ofta betytt att de jobbat emot reformer för homosexuella och bisexuella.
Trots att många stadsliberaler i folkpartiet redan på 1980-talet var tydligt homovänliga så hade partiet en betydande grupp som var negativa till att jobba för den typen av rättigheter. Så därför var partiet ganska tysta i den offentliga debatten och var i princip för samma försiktiga homopolitik som Socialdemokraterna.
Men 1990 så beslutade en enig partistyrelse att säga ja till en partnerskapslag för samkönade par. Det blev ramaskri bland många inom den "frisinnade" falangen i partiet. När folkpartiets landsmöte (kongress) 1990 med tydlig majoritet sa ja till reformen så lämnade hela fp-delegationen från Västerbottens län (ett "frisinnat" distrikt) lokalen i protest. Det var givetvis helt sanslöst att så inskränkta och homofientliga människor var med i ett liberalt parti.
I mitten på 1990-talet så började folkpartiet på allvar att engagera sig för gayrättigheter och tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet drev man på den dåvarande socialdemokratiska regeringen för att den skulle säga ja till betydligt fler homoreformer. Socialdemokraterna var då ännu kvar i en attityd där man ofta visade ointresse för den typen av rättigheter. Men den nya tydligheten var inte okontroversiell i folkpartiet.
1998 så vägrade tidningen "Frisinnad tidsskrift" att acceptera en annons för föreningen "Homosexuella liberaler" med motiveringen att deras prenumeranter inte skulle gilla den. Det var en enkel annons om att den som var liberal och homosexuell kunde bli med i föreningen, inget annat.
Adoptionsdebatten blev som bekant mycket kontroversiell inom de flesta partier. Det var människor i folkpartiet som var generellt homovänliga men trots det emot möjligheten för homopar till internationella adoptioner. Det ska jag i rättvisans namn förtydliga. Men de som var mest osakliga och onyanserade var oftast "frisinnade".
Men ca 2003 så var det som om engagemanget emot homorättigheter kollapsade i partiet. Sedan dess har det nästan varit enighet inom partiet om lika rättigheter för samkönade och olikkönade par. Ett tydligt tecken var att landsmötet (kongressen) för folkpartiet 2003 i enighet sa ja till en könsneutral äktenskapslag.
Orsaken till förändringen är nog att många av de som var homofientliga i folkpartiet lämnade politiken (det var oftast äldre män), men även de förändrade attityderna i samhället.
Roland Utbult är en av få folkpartipolitiker av betydelse som ännu idag menar att folkpartiet bör vara "ett kristet parti", som kritiserar fp för att man är för homovänliga etc.
Att han nu lämnar fp är därför logiskt. Det är också bra för fp som därmed inte måste hantera hans eventuella icke-liberala uttalanden inför riksdagsvalet 2010.
Visst kan några få "frisinnade" följa med Utbult till Kristdemokraterna. Men ännu fler hade kunnat lämna fp om Utbult nästa år återigen sagt saker som inte är förenliga med centrala liberala värderingar.
Därför har Dagens ledarblogg fel. Utbults sorti är inte något problem för folkpartiet. Tvärtom.
Vad man sedan har för åsikter om folkpartiet i övrigt är en annan sak givetvis. Själv har jag lämnat partipolitiken och är idag inte med i något parti.
Däremot är jag ännu liberal. Vilket Utbult inte är.
Uppdatering 1.
Den kristna tidningen Dagen har nu fått några kommenterar till Utbults partibyte från fp till kd.
Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag är artig mot Utbult, något som jag har respekt för. Men hans resonemang om att "alla" ska kunna vara engagerade i fp blir besynnerligt. Ska även socialister, rasister, homofober och konservativa ha "rätt" att vara med och bli respekterade inom partiet? Eller var det där bara en slentrianmässig klyscha från Ullenhag?
Alexander Bard kommenterar och skriver det var rätt, Bard tycks dela min analys.
Uppdatering 2.
Det har blivit en ordentlig konflikt mellan Alexander Bard och Cecilia Wikström efter att Bard uttalat att även Wikström borde lämna fp för kd. Man kan givetvis diskutera om det är lämpligt att offentligt säga att någon partikamrat bör lämna partiet, att Wikström då blir ledsen är väntat. Att hon i en kommentar kontrar med att han är kristofob och ömkansvärd är ju en sak. Det får väl Bard tåla efter sin egen tuffa kritik mot Wikström.
Men nog borde Cecilia Wikström, som varit präst innan hon blev politiker och borde hantera det här med etik, veta bättre än att säga att Bard är i en "beklagansvärd livssitution". Om det är sant eller inte kvittar. För även om Bard är i en sådan livsituation (vad det nu är för något) har man inte rätt att offentligt använda det som argument i en politisk debatt. Och är det inte sant så är det givetvis även då oetiskt.
Det här kan möjligen visa att politiker som är kristna inte har mer etik än icke-kristna. Inte mindre heller. Men vissa kanske fått för sig att de skulle bete sig bättre generellt för att de är en del av den kristna gruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar