Debatt i Norge om muslimsk homofientllighet. Del 1.

Jag skrev igår om att många svenska politiker, journalister och bloggare är fega när de inte kommenterar homohat bland muslimer utan riktar allt fokus och all kritik mot kristna. Orsaken är ofta någon felriktad ängslan att kallas islamofob. Men att granska muslimska samfund är inte islamofobt, inte heller är det kristofobt att granska kristna samfund.

I Danmark har de snedsida åt andra hållet. Visserligen har LBL (danska motsvarigheten till RFSL) de senaste åren fått ett tydligt invandrarinkluderande budskap och man har startat ett intressant projekt för HBT-människor med invandrarursprung. Men politiker där tävlar om vem som är tuffast när det gäller att säga nej till asylsökande och vem som är bäst på att tala om problem bland etniska minoritetsgrupper. Dansk media har ofta negativa journalistiska vinklingar om invandrare.

Det måste ju vara möjligt att hitta en balans. Att kunna tala om faktiska problem utan att det blir ensidigt riktat mot minoriteter. Ett land som tydligen har en sådan hyfsad balans är Norge.

Ett aktuellt exempel är när ett bögpar som höll varann i handen i augusti i år blev trakasserade av en muslimsk man i stadsdelen Grönland i Oslo. När han mötte paret sa han först till dem att "dette er en muslimsk bydel", alltså "detta är en muslimsk stadsdel", och därför borde de enligt honom inte hålla varandras händer. Därefter gav han en av männen en spark på ena benet.

Grönland är en stadsdel i Oslo där det bor många med invandrarursprung. Men givetvis gäller landets lagar och officiella värderingar även där. Något annat vore ju helt absurt.

Hur har då reaktionen blivit hatbrottet mot bögparet? Flera Oslotidningar skrev om det. En man som bodde i stadsdelen och blev intervjuad menade visserligen att det var fel att använda våld men att homopar inte borde hålla varann i hand i stadsdelen eftersom där bor så många muslimer.

Generalsekreteraren i Islamsk Råd Norge, Shoaib Sultan, fördömde dock tydligt både attacken och attityden att det skulle andra regler där än i övriga Oslo. Ett antal politiker från olika partier, de flesta sådana som själv har invandrarursprung, fördömde offentligt hatbrottet. Någon av dem menade att han skämdes för att någon annan muslim använde religionen för att försöka ursäkta våld mot andra.

Hur HBT-rörelsen reagerade efter hatbrottet avslöjar jag i nästa bloggpost.

I väntan på den kan jag rekommendera en artikel i tidningen Dagen om att Missionsförbundet i helgen på allvar startar sin interna diskussion om homovigslar. Målet är att de senast december 2009 ska avgöra om de officiellt ska vara för förrättande av homoäktenskap.