onsdag 21 april 2010

Moldavien lovar respektera gayparader.

I förhandlingar med folk från EU har Moldavien lovat att förbättra situationen för HBT-personer i landet. Dels ska man införa en lag mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, dels lovar man att äntligen börja respektera demonstrationer för HBT-rättigheter.

Det avslöjar ILGA-Europa (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) i sitt nyhetsbrev, Euroletter, för mars.
On 19th March, Beth Fernandez attended a debriefing for Brussels based NGOs at the Council of EU on the first ever EU-Moldova dialogue on Human Rights. There will be one dialogue per year alternating between Chisinau and Brussels.

The dialogues serve as a forum to discuss individual cases of human rights violations as well as ongoing issues with third countries and the EU has shown increasing commitment to raise LGBT issues within them....

Both issues were in fact raised and the Moldovan delegation agreed on the need for a comprehensive antidiscrimination law inclusive of sexual orientation in accordance with EU standards and that they would make progress on this. Second the Moldovan Government gave a guarantee that the pride organized by GenderDoc-M in April/ May would be allowed to go ahead and that police would ensure the safety of participants.
Moldavien gör givetvis det här främst för att de senare vill bli medlem i EU. Men trots det är det viktigt att ännu ett land i Europa respekterar demonstrationsfriheten, något som egentligen borde vara självklart.

Bland EU:s nuvarande 27 länder är det faktiskt ännu ett som så sent som förra året förbjöd gayparader, Litauen. Givetvis är det helt oförenligt med unionens regler för demonstrationsfrihet och rätten att inte bli diskriminerad men det har politiker och myndigheter i Litauen inte brytt sig om.

HBT-festivalen Baltic Pride planerar ha en gayparad i Vilnius 8 maj. Baltic Pride är ett samarrangemang av HBT-föreningar i Estland, Lettland och Litauen. Amnesty International har en namninsamling här för rätten till gayparader och demonstrationer för HBT-rättigheter i bl.a. Litauen. Från Sverige ska bl.a. EU-minister Birgitta Ohlsson vara med i paraden.

50 ledamöter i Litauens parlament försökte i början av året få myndigheter att förbjuda gayparaden men dessbättre förlorade de.

Från hemsidan för Baltic Pride
Prosecutor’s General did not satisfy a request by a group of parliamentarians to “defend public interests” and ban the Baltic pride march “For Equality” planned in May. The officers, after analyzing Lithuanian and International law acts, concluded that the request by Petras Grazulis from “Order and Justice” party and requests by some other parliamentarians did not have a legal basis.
En del homofoba parlamentsledamöter har dock ännu inte gett upp.

Petras Gražulis sa så här i en intervju förra veckan enligt Baltic Pride.
European Union states, where such parades take place, often suffer unrest, riots and I believe such might be the case in Lithuania.
Social oro? Kravaller? Hur många gayparader har Grazulis egentligen besökt?

Om både Litauen och Moldavien tillåter gayparader i år betyder det att "bara" fyra länder i Europa förbjuder demonstrationer för HBT-rättigheter, Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Makedonien. Situationen i Ryssland varierar dock och avgörs lokalt. Som det ser ut nu tillåts senare i år en gayparad i S:t Petersburg men inte i Moskva.

2 kommentarer:

  1. Om valet i hur man ska försöka påverka andra länder att avskaffa förtryckande lagstiftning står mellan integration och sanktioner så tycker jag att detta med Moldavien är ett bra exempel på hur integration fungerar. Sanktioner i olika former, ekonomiska, diplomatiska eller kulturella ger en ökad tyngd åt anpassningsargumentet men riskerar också att stärka den upplevda tyngden av konservativa värderingar i länderna. Integration tror jag inte har lika lätt att starka motpartens argument, då den inte i sin natur strävar efter att skada.

    Det är en reflektion över Machiavellis dilemma om huruvida det är bäst att vara fruktad eller älskad om man inte kan vara båda. Att vara fruktad bär då risken att man också blir hatad, vilket skulle göra det omöjligt att styra. Men Machiavelli hamnade ändå i ståndpunkten att fruktan var bäst, om man inte kunde ha båda, men bara fruktan i den mån man inte blev hatad också. Jag tror att hans dilemma behöver anpassas lite för att passa in i modern politik: Om man idag för en politik som manar till fruktan mot ett land så finns det garanterat krafter i det landet som kommer att greppa tag i det man säger och försöka piska upp en hatstämning mitt i all rädslan och därmed göra en strävan efter att bli fruktad extremt riskabel.

    Baserat på det tror jag att en fortsatt integration av det europeiska gränslandet är av godo om man anser att det är bra att repressiva lagar avskaffas i de länderna. Lite off topic kanske, men vafan.

    SvaraRadera
  2. Hej

    Tack för kommentaren. En del av den kanske var off-topic. :-) Men debatten om hur man förändrar länders politik är intressant.

    Problemet med sanktioner mot länder är att de (även av de som ogillar regimen) tolkas som riktade emot landets befolkning. Det blir ju tydligt när det gäller Kuba där USA:s sanktioner varit kontraproduktiva eftersom kommunistidiktaturen kunnat skylla alla problem på embargot. Av samma skäl är jag emot bojkotter mot Israel (som till skillnad från Kuba är en demokrati men trots det kränker en del mänskliga rättigheter) Förmodligen skulle det gynna de mest arabfientliga delarna av den judiska befolkningen.

    Ett nyare exempel är EU:s misslyckade sanktion mot Österike när ett främlingsfientligt parti där blev en del av regeringen för drygt 10 år sedan. EU-sanktionen minskade inte stödet för främlingsfientliga partiet, den enda effekt var att andelen i Österrike som var emot EU ökade dramatiskt. Även folk som ogillade främlingsfientlighet kände sig utpekade.

    Därmed inte sagt att sanktioner, och hotet om dem, aldrig är motiverade. Men det får bli den sista metoden.

    Många hävdar att sanktioner lyckats i Sydafrika. Men det är bara halva sanningen. Faktum är att en annan orsak till att rasistsystemet föll var att många vita direktörer i landet till sist konstaterade att det var helt absurt, även från ekonomisk synvinkel, att hindra duktiga svarta människor att nå viktiga poster. Det var skadligt för landets tillväxt.

    SvaraRadera