fredag 12 november 2010

HBT-kultur. Manlighetens omvandlingar - Thomas Johansson m.fl.

När jag först kollade boken tyckte jag den var intressant. Manlighetens omvandlingar - ungdom, sexualitet och kön i heteronormativitetens gränstrakter var den kompletta titeln. Och på baksidan av boken (från 2005) skrev man följande.
På senare år har intresset för det som brukar kalla "mansforskning" ökat markant. "Manlighetens omvandlingar" är ett resultat av detta ökande intresse.... Syftet är att uppnå en mer nyanserad bild av ung manlighet än de som hittills präglat ungdomsforskningen.
En ganska pretentiös men också intressant beskrivning av en bok eller hur? Lever den då upp till förväntningarna? Nja, sådär. För det första så fokuserar den här boken egentligen nästan lika mycket på kvinnoroller som mansroller. Inget fel i sig i det men det är inte det som anges i presentationen av boken.

Jesper Andreasson skriver om tjejer inom fotbollen och deras ambivalens mellan att dels följa den traditionella kvinnorollen men också strunta i den som fotbollspelare. Samma typ av ambivalens är centralt, men för killar, i Cathrin Wasshedes kapitel om män i "vänsterextrema" föreningar. Hon har också gjort en egen bok som jag tidigare skrivit om.

Blandade känslor är också viktigt för de killar som Lina Paulsson talat med. Det är unga män som identifierar sig som feminister. Men som trots det ibland blir förvånade när de får frågan vilken sexuell läggning de har. De är inte homofober men för dem har det varit så givet att vara heterosexuell att de ofta blir förvånade när de får frågan. Och trots att de kallar sig feminister beskriver de att de gillar när en flickvän säger hon känner sig "trygg" och att de beskyddar henne.

Anna Hedenius skriver om det är möjligt att vara man och feminist. Det handlar både om manliga feministers självbild och hur de bemöts och förhåller sig till kvinnliga feminister. Hanna Bertilsdotter fokuserar på bisexuella män när hon utgår från en artikel i vänstertidningen Arena där Magnus Linton citerar en del av det hon skrivit i en annan bok. Det blir ganska teoretiskt och ibland tillkrånglat. Med analyser av analyser.

Generellt är det ett problem i den här boken. Ibland blir den så teoretisk och "politiskt korrekt" att man nästan önskar att någon skulle skriva att det faktiskt är alright att vara heterosexuell vit man. Typ bara för att säga emot de övriga medförfattarna.

Och visst antyds det att även minoriteter ibland är intoleranta mot andra minoriteter. Som när Jesper Fundberg talar med invandrarmän som säljer frukt på Sergels torg i Stockholm. Han berättar visserligen att de här männen ofta är sexistiska (visst är de vänliga mot kvinnor som kunder, men de kommenterar främst deras utseende. Hur många hade accepterat det beteendet om det varit från någon etnisk svensk direktör på ett styrelsemöte i ett börsbolag?). Och de använder homofoba antydningar som "skämt" till andra försäljare.

Trots det avslutar Fundberg sitt kapitel med att det visst är möjligt att använda respekt i dialogen mellan folk från diverse grupper. Hade han varit så tolerant även om han intervjuat etniskt svenska bögar som sagt rasistiska saker som "skämt"?. Om inte är Fundberg bara en hycklare som ängsligt accepterar saker från folk med invandrarursprung som han inte accepterat från andra.

Nils Hammerén skriver om de sociala och etniska motsättningarna i Göteborg. Det handlar mycket om "invandrarkillar" men han förtydligar också att ofta har folk mer gemensamt med andra i sitt bostadsområde när det gäller "identitet" än vilken etnicitet människor har. D.v.s. folk med invandrarursprung i "fattiga" områden i Göteborg känner sig ofta ha mer gemensamt med etniska svenskar från samma område (och vice versa från etniska svenskar som bor i områdena) än med människor (etniska svenskar eller invandrare) från "rika" delar av Göteborg. Även om det ofta är oacceptabla generaliseringar om "de andra" (och ibland rasism) både från folk från "rika" och "fattiga" områden är det ett intressant konstaterande.

Ska man summera den här boken blir det att den tillför en del nya analyser men en del känns också som något som det redan skrivits ganska mycket om. Och som sagt, ibland blir det för "teoretiskt" och "anpassat till det som är politiskt korrekt". Men det som är positivt med den här typen av böcker är att de utmanar våra föreställningar om kön, etnicitet, sexuell läggning etc. Vi måste inte hålla med om varje analys.

Men debatten i sig är viktig. Extra viktig för oss som är engagerade för minoritetsgruppers rättigheter.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar