fredag 28 januari 2011

Uganda, Malmö och orsak till optimism.


Igår var det Förintelsens minnesdag. Nazistregimen i Tyskland mördade i början av 1940-talet miljontals människor i koncentrationsläger, judar, romer, homosexuella, funktionshindrade, vänstermänniskor etc. Mest systematisk var förföljelsen av judar där målet var att utrota varenda en av dem från de områden som Tyskland kontrollerade.

Man skulle ju förvänta sig att människor lärt sig något sedan dess. Men i Iran mördades tusentals homosexuella av islamistregimen på 1980-talet. Även de senaste åren har både Iran och Saudiarabien avrättat människor bara därför att de haft en samkönad relation.

I onsdags blev David Kato mördad, ihjälslagen med järnrör. Det är en svart ironi att Kato var en av dem som stämde tidningen Rolling Stone (ej att förväxla med musiktidningen) för att den uppmanat att "hänga homosexuella" och publicerade bilder av HBT-aktivister i landet.

Från Pinknews.
Mr Kato, along with a few others, complained to a judge about Rolling Stone’s anti-gay campaign and the newspaper was ordered to cease outing gays and lesbians.

Sexual Minorities Uganda called him a “dear friend, colleague, teacher, family member and human rights defender”.

Frank Mugisha, of the group, said: “No form of intimidation will stop our cause. The death of David will only be honored when the struggle for justice and equality is won. David is gone and many of us will follow, but the struggle will be won. David wanted to see a Uganda where all people will be treated equally despite their sexual orientation.”
Frank Mugisha har givetvis rätt. Det bästa vi kan göra för att hedra Katos minne är att än tydligare jobba för mänskliga rättigheter för HBT-personer, i vårt eget land och i andra länder.

Cynismen blir närmast absurd när Giles Muhame från Rolling Stone´s ska kommentera mordet.
We want the government to hang people who promote homosexuality, not for the public to attack them. We said they should be hanged, not stoned or attacked.”
Det är väl betryggande att Muhame tycker att det är staten som ska ha monopol på hatbrotten eller hur?

Det är lätt att bli pessimist. Men det är även orsak att bli optimist när Skånska Dagbladet skriver om fem unga muslimska killar (bilden) från Latinskolan i Malmö.
Fördomar. Undermålig historieundervisning. En ovilja att bjuda in vittnen från Förintelsen till skolor.

Siavosh Derakhti listar snabbt orsakerna till antisemitism i Malmö och Sverige. Det senaste årets diskussion om judefientlighet i Malmö har påverkat honom. Som ung muslim vill han påverka och förbättra relationerna mellan religiösa minoriteter i staden. Ja, mellan alla grupper och minoriteter.

I höstas lade han därför fram ett förslag för lärare och klasskamrater på Latinskolan. Siavosh Derakhti ville att klassen skulle besöka Auschwitz, det nazistiska dödslägret i Polen.
Malmö har de senaste åren ofta varit i fokus i debatten om muslimsk intolerans i Sverige. Många människor kanske gissar att de muslimska imamerna generellt är både homofientliga och antisemitiska.

Det är tyvärr sant att de är homofientliga, ingen imam i Malmö har uttalat sig positivt om samkönade relationer. Istället har de ofta samma typ av retorik som katolska präster. "Vi är emot homosexuella relationer men man ska respektera homosexuella som människor". Det är givetvis en hycklande policy.

Däremot vill jag hävda att det är fel att imamer i Malmö generellt är antisemiter. Tvärtom är många av dem engagerade emot antisemitism bl.a. folk från Islamic center. En minoritet av imamer är däremot antijudiska, främst islamister. Återigen kan man jämföra med katolska kyrkan som tidigare varit tydligt antisemitisk men som förändrats betydligt när det gäller den typen av intolerans de senaste decennierna.

Vad det till sist handlar om är att respektera varje individ som den är och inte dela ut kollektiv skuld. Kvittar om det är någon som är jude, muslim, rom, svart, bög, lesbisk, bisexuell eller transperson.

Det är få, om några, sd-bloggare som länkat till artiklar om att en HBT-aktivist blivit mördad i det kristna Uganda eller att några muslimska killar i Malmö engagerat sig emot antisemitism.

Nu hävdar jag inte att sd-bloggarna därmed skulle undvika det här. Det vet de bara själva. Kanske även de känner de vill vara lediga från bloggandet ibland. :-)


Uppdatering 1.

En 15-åring har blivit friad från hets mot folkgrupp efter att ha sagt Heil Hitler eller Sieg Heil på en lektion i sin skola.

Först vill jag förtydliga att det är mycket allvarligt att någon elev beter sig så omdömeslöst. Vederbörande förtjänar att få ett allvarligt samtal med sin lärare, och kanske även med rektor om det bedöms som lämpligt.

Men är det vettigt att någon 15-åring ska åtalas för hets mot folkgrupp för en sådan sak? Det är helt absurt. För det första borde Sverige återgå till det system som gällde här före 1989 d.v.s. att folk bara kan åtalas och dömas för hets om det äger rum på offentlig plats, inte i kyrkor, moskéer, partilokaler, arbetsplatser, skolor etc.

Lagen om hets mot folkgrupp är synnerligen problematisk för yttrandefriheten i samhället. Än mer problematiskt är det att en massa människor springer till polisen och anmäler saker för att vara hets när det är saker som borde lösas internt. Som i en skola. Eller en arbetsplats.

För det andra är det här en 15-åring. Var är ni, ofta till vänster men även en del liberaler, som ivrigt argumenterar emot att sänka straffmyndighetsåldern i den här debatten? Ni vill inte att en 14-åring ska kunna dömas i domstol även om vederbörande har mördat någon på samma skola. Men ni tycker det är vettigt att när samma människa har blivit 15 år ska han eller hon kunna dömas för hets mot folkgrupp efter att ha sagt Heil Hitler?

Sanslöst.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar