tisdag 18 januari 2011

Weiderud (s) kallar muslimska samfund för osvenska.

Är Peter Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen, verklig? Eller är han någon annan egentligen som sysslar med att göra en parodi på en fånigt kulturrelativistisk politiker?

Senast framför Weiderud i sin absurda teorier i Dagen.
- Vi har varit vana att diskuteras frågor utifrån en monokulturell situation, där man hanterar en värdering åt gången, säger Peter Weiderud. Han menar att det egentligen inte handlar om muslimer, utan om nya svenskar.

- Vi måste vänja oss vid att i ett mångkulturellt samhälle så har vi olika erfarenheter i gång samtidigt.

Betyder det att du har större tålamod med folk från andra kulturer än med konservativa kristna i Sverige?

- Det är klart att det skiljer så tillvida att de svenska samfunden har haft decennier på sig att bearbeta den här frågan, deras konservativa hållning är mera självvald. Men Sveriges unga katoliker, ortodoxa ungdomsförbund och muslimska ungdomar har haft mycket kortare tid på sig att bearbeta frågan.
Resonemanget är problematiskt av flera orsaker. Dels att han indirekt kallar muslimska, katolska och ortodoxa samfund i Sverige för att vara osvenska. Tydligen är det bara sådana samfund som fungerat här redan på 1800-talet som får ett blå-gult godkännande av Broderskapsrörelsen. (Vi kan här bortse från att Sverige faktiskt var katolskt i flera århundraden före starten av Svenska kyrkan men det är nog för avancerat resonemang för Weiderud).

För det andra struntar Weiderud i att det i många katolska länder faktiskt varit en betydande debatt om homorelationer i decennier. Frankrike införde en lag mot diskriminering av homosexuella 1985. Som första land i Europa. I Spanien, Belgien, Irland m.fl. länder har det varit mycket debatt om samkönade relationer sedan början av 1990-talet. (Både Belgien och Spanien fixade för övrigt möjlighet för samkönade par att ingå äktenskap före Sverige).

Tillsammans med Abdulkaber Habib, även han från Broderskapsrörelsen, sprider Weiderud tragikomiska kommentarer i en debattartikel i Svenska Dagbladet 4 januari.
Sverige ligger i framkant i världen vad gäller HBT-rättigheter och nya svenskar processar dessa frågor snabbt, snabbare än det gamla Sverige gjorde.

Det finns gränser för de gamla svenskarnas tålamod, liksom det bör finnas gränser för deras normativa arrogans.
Dessbättre bemöter Anders Selin, ordförande för HBT-socialdemokraterna, det väl i en debattartikel på Svt.se.
....I manifestet för de muslimska socialdemokraterna saknas sexuell läggning.

Peter Weiderud förklarar detta med att muslimska socialdemokrater inte kan förväntas ha samma förståelse för hbt-personer. Samma förståelse för hbt-personer som vem då undrar jag? Som oss andra (vilka vi andra nu är)? Med en sådan argumentation är man inne på en farlig väg. Då börjar vi dela upp människor i vi och dem.

Min utgångspunkt är att som socialdemokrat är man socialdemokrat och står upp för de socialdemokratiska värderingarna oavsett vilken religiös identitet eller bakgrund man än har. Det går inte att kompromissa om det som är fundamentet för socialdemokratin – det vill säga övertygelsen om alla människors lika värde och lika rättigheter. Weiderud bortser från att ALLA har en sexuell läggning (också heterosexuella) och att denna är inte kopplad till var sig etnicitet eller trosuppfattning.

Men det allvarligaste i den här frågan är inte avsaknaden av orden sexuell läggning. Att begreppet saknas just nu är en parentes som jag är övertygad om kommer att rättas till inom kort. Nej, det allvarligaste är de argument som används av Broderskapsrörelsens ordförande för att försvara (alternativt förklara) hur det kunde bli så här.

Muslimer är lika lite som kristna en homogen grupp. Det går inte att sätta likhetstecken mellan att vara muslim och att inte vara mogen att förstå vissa frågor. Men det är precis det Broderskap har gjort. Dessutom är även muslimer svenskar och svenskar muslimer. Det finns förstås också homosexuella muslimer. Några har till och med flytt till Sverige undan förföljelse med hänvisning till sin sexuella läggning.
Bloggen HBT-sossen är också kritisk.
Vi socialdemokrater talar ofta om alla människors lika värde och alla människors lika rätt, men Weiderud kanske tolkar "alla" som ett "fåtal"?

Vad jag har sett prov på från Broderskapets sida, är en bedrövlig krishantering och det som, från början var en fjäder, har nu utvecklats till en fullvuxen kalkon.
Mathias Bard kommenterar i en debattartikel i Gotlands Allehanda.
Peter Weiderud och de broderskaparna är inga rasister. Men precis som mycket av svensk vänster grundar de sin världsbild i sekelgamla rasistiska antaganden. Man förutsätter att muslimer ska vara sämre än kristna på att vara toleranta gentemot personer med en annan sexuell läggning.
På sin egen blogg Kristen vänster lämnar Weiderud och Habib en positiv kommentar bland alla dumheter. De vänder sig bl.a. till Per Gudmundsson, från Svenska Dagbladets ledarredaktion, som kritiserade Broderskapsrörelsen i en artikel.
I framtiden kommer inte Gudmundson eller någon annan att kunna läsa sig till några skillnader i synen på HBT mellan kristna och muslimer i Broderskapsrörelsen. För muslimerna innebär det att man kommit igenom denna fråga på ungefär en tiondel av den tid det tagit för den kristna majoriteten.
Förhoppningsvis är det seriöst menat. Men visst är det intressant att det som var omöjligt så sent som för några veckor sedan nu alltså blivit verkligt. För det förtjänar Per Gudmundsson en viss eloge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar