Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Med risk för att verka göra PR för popgruppen Army of lovers (med bl.a. öppet bisexuelle Alexander Bard) vill jag återigen hänvisa till en av deras videos. Obsession som var deras största hit vid sidan av Crucified.
Kolla inledningen av videon. Bard sitter på att mentalsjukhus och håller i ett rep som får hans kollega Jean-Pierre Barda att svänga fram och tillbaka. För mig var det redan första gången jag kollade videon fascinerande. Jag har tidigare här på bloggen berättat om att jag som barn gillade spöktåget på Kiviks marknad. Det var något med den där mumien där dörren öppnades sig och stängdes igen. Det repetativa. Något som återkommer med några sekunders mellanrum.
Ibland har jag funderat att det här kanske är orsaken till att min favoritmusik är disco (det var det redan innan jag visste att disco var en favoritgenre bland bögar). Det pumpande beatet. Som har sitt ursprung från västra Afrika. Trummorna och basen (senare syntharna) återkommer med regelbundenhet.
Det är något primitivt med musiken från Västafrika. Och när jag använder ordet primitivt gör jag det med respekt. Det är närmare människors behov att röra sig än mycket av den klassiska musik som i Europa producerats. (Men även i Europa använde sig många icke-välbeställda av folkmusik som också fyller den här funktionen).
Bush och Blair.
Bögpopgruppen Pet shop boys hade 2006 en hit med sin låt "I´m with stupid". Låten är en satir om den nära politiska relationen mellan dåvarande president George W Bush (återigen aktuell som talare vid 11 september-ceremonin i söndags) och dåvarande brittiske statsministern Tony Blair (bilden). Många trodde att det handlade om en ironisk släng mot Bush som av många betraktades som obegåvad.
Men Neil Tennant (sångare i Pet shop boys) förklarade att låten egentligen handlar om vem som är "stupid" i ett samarbete. Kanske det var Blair som ställde sig vid Bush sida i princip vad han än gjorde. Det här blir extra aktuellt efter att nya Wikileaksdokument avslöjar att Tony Blair hade ett nära samarbete med diktatorn Kaddaffi.
George W Bush var obehaglig - men inte obegåvad.
George W Bush var en synnerligen obehaglig politiker. Jag skulle utan problem utnämna honom till den sämste presidenten sedan jag började följa USA-politiken i slutet på 1970-talet. Men korkad var han inte. De flesta som träffat honom berättar att han är intelligent. Däremot hade han ibland problem att verbalisera sin politik. Precis som Thorbjörn Fälldin (c), statsminister 1976-1978 och 1979-1982. För båda orsakade deras fumlighet, till en början, förbättrade sympatier.
Bush visste nog vad han gjorde när han förde sin "kamp mot terrorismen". En kamp som till viss del var berättigad men slog över i många övergrepp, bland de värsta är godkännandet av tortyrmetoder på Guantanamo där människor utan rättegång hölls fångna.
Tony Blair sålde ut sina ideal.
Men hur hamnade den liberale socialdemokraten Tony Blair i det här? Han som från början blev känd för sitt engagemang för frihet. När jag av RFSL:s tidning 1998 blev tillfrågad vilken som är min politiska förebild (jag var då fp-politiker, har för några år sedan lämnat partipolitiken och är idag inte med i något parti) svarade jag Tony Blair. Trots att han kallade sig socialdemokrat bedömde jag att han då var den politiker i Europa som bäst argumenterade för socialliberala värderingar.
Det vore givetvis populistiskt att idag ensidigt attackera Blair därför att han är betydligt mer impopulär än 1998. Jag vidhåller att Tony Blair gjort många positiva saker för Storbritannien, bl.a. radikalt förbättrade lagar för HBT-personer. Men även gjort brittisk socialdemokrati mer marknadsorienterad. För det förtjänar han en eloge. Men Pet shop boys låt ger orsak till resonemang om vem det är som styr vem. Precis som Army of lovers video.
"Galne" Bard i videon avslöjas som att styra någon annan. Kanske var det "galningen" Bush som främst styrde Blair. En popgrupp, Bob Hund, hade för några år sedan ett album med den (ironiska) titeln Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!
Det är lätt att vi resonabla människor tror oss ha agendan när vi söker samarbetspartners. Om extremister får sansade människor att ansluta sig till något. Vem är det då egentligen som är "galen".
Med risk för att verka göra PR för popgruppen Army of lovers (med bl.a. öppet bisexuelle Alexander Bard) vill jag återigen hänvisa till en av deras videos. Obsession som var deras största hit vid sidan av Crucified.
Kolla inledningen av videon. Bard sitter på att mentalsjukhus och håller i ett rep som får hans kollega Jean-Pierre Barda att svänga fram och tillbaka. För mig var det redan första gången jag kollade videon fascinerande. Jag har tidigare här på bloggen berättat om att jag som barn gillade spöktåget på Kiviks marknad. Det var något med den där mumien där dörren öppnades sig och stängdes igen. Det repetativa. Något som återkommer med några sekunders mellanrum.
Ibland har jag funderat att det här kanske är orsaken till att min favoritmusik är disco (det var det redan innan jag visste att disco var en favoritgenre bland bögar). Det pumpande beatet. Som har sitt ursprung från västra Afrika. Trummorna och basen (senare syntharna) återkommer med regelbundenhet.
Det är något primitivt med musiken från Västafrika. Och när jag använder ordet primitivt gör jag det med respekt. Det är närmare människors behov att röra sig än mycket av den klassiska musik som i Europa producerats. (Men även i Europa använde sig många icke-välbeställda av folkmusik som också fyller den här funktionen).
Bush och Blair.
Bögpopgruppen Pet shop boys hade 2006 en hit med sin låt "I´m with stupid". Låten är en satir om den nära politiska relationen mellan dåvarande president George W Bush (återigen aktuell som talare vid 11 september-ceremonin i söndags) och dåvarande brittiske statsministern Tony Blair (bilden). Många trodde att det handlade om en ironisk släng mot Bush som av många betraktades som obegåvad.
Men Neil Tennant (sångare i Pet shop boys) förklarade att låten egentligen handlar om vem som är "stupid" i ett samarbete. Kanske det var Blair som ställde sig vid Bush sida i princip vad han än gjorde. Det här blir extra aktuellt efter att nya Wikileaksdokument avslöjar att Tony Blair hade ett nära samarbete med diktatorn Kaddaffi.
George W Bush var obehaglig - men inte obegåvad.
George W Bush var en synnerligen obehaglig politiker. Jag skulle utan problem utnämna honom till den sämste presidenten sedan jag började följa USA-politiken i slutet på 1970-talet. Men korkad var han inte. De flesta som träffat honom berättar att han är intelligent. Däremot hade han ibland problem att verbalisera sin politik. Precis som Thorbjörn Fälldin (c), statsminister 1976-1978 och 1979-1982. För båda orsakade deras fumlighet, till en början, förbättrade sympatier.
Bush visste nog vad han gjorde när han förde sin "kamp mot terrorismen". En kamp som till viss del var berättigad men slog över i många övergrepp, bland de värsta är godkännandet av tortyrmetoder på Guantanamo där människor utan rättegång hölls fångna.
Tony Blair sålde ut sina ideal.
Men hur hamnade den liberale socialdemokraten Tony Blair i det här? Han som från början blev känd för sitt engagemang för frihet. När jag av RFSL:s tidning 1998 blev tillfrågad vilken som är min politiska förebild (jag var då fp-politiker, har för några år sedan lämnat partipolitiken och är idag inte med i något parti) svarade jag Tony Blair. Trots att han kallade sig socialdemokrat bedömde jag att han då var den politiker i Europa som bäst argumenterade för socialliberala värderingar.
Det vore givetvis populistiskt att idag ensidigt attackera Blair därför att han är betydligt mer impopulär än 1998. Jag vidhåller att Tony Blair gjort många positiva saker för Storbritannien, bl.a. radikalt förbättrade lagar för HBT-personer. Men även gjort brittisk socialdemokrati mer marknadsorienterad. För det förtjänar han en eloge. Men Pet shop boys låt ger orsak till resonemang om vem det är som styr vem. Precis som Army of lovers video.
"Galne" Bard i videon avslöjas som att styra någon annan. Kanske var det "galningen" Bush som främst styrde Blair. En popgrupp, Bob Hund, hade för några år sedan ett album med den (ironiska) titeln Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!
Det är lätt att vi resonabla människor tror oss ha agendan när vi söker samarbetspartners. Om extremister får sansade människor att ansluta sig till något. Vem är det då egentligen som är "galen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar