måndag 24 oktober 2011

Göran Hägglund (kd) kritiserar heteronormen (sic!)


Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund (bilden) har för första gången i en riksdagsdebatt kritiserat heteronormen. Öppet homosexuella riksdagsledamoten Marianne Berg (v) lämnade för några veckor sedan en interpellation (flera frågor) till socialminister Hägglund om diskriminering av hbt-personer i vården.
I Dagens Nyheter kan vi i dag läsa om en kvinna som nekats att ta ett enkelt blodprov på en vårdcentral i Stockholm (DN den 11 oktober 2011, s. 6). Den uttalade orsaken till att kvinnan nekades vård var att hon är homosexuell. Kvinnan fick även reda på att om hon hade varit heterosexuell skulle hon ha varit välkommen till vårdcentralen....

Vilka insatser gör socialministern i dag för att säkerställa rätten till likabehandling utan åtskillnad på grund av sexuell läggning eller könsidentitet inom hälso- och sjukvården?

Vilka ytterligare åtgärder avser socialministern att vidta för att säkerställa rätten till likabehandling inom hälso- och sjukvården oavsett sexuell läggning eller könsidentitet?
Kristdemokraternas familjepolitik ännu heteronormativ.

Göran Hägglund svarade Marianne Berg i 21 oktober (§ 10 i protokollet).
Diskrimineringslagen är tydlig och prövas i det mål som Marianne hänvisar till. Även hälso- och sjukvårdslagen är tydlig i detta hänseende.... Likaså är diskrimineringslagen tydlig....

Ändå har vi uppmärksammat att det ibland finns en omedveten diskriminering och okunskap i vården om hur ett gott bemötande ser ut för bland andra hbt-personer. Det heteronormativa bemötandet som förekommer i vården riskerar dessutom att leda till att hbt-personer avstår från att söka vård. Regeringen anser att det är oacceptabelt. Här måste vården och omsorgen göra mer. Hbt-personer har samma rätt till ett gott bemötande och en god vård och omsorg som alla andra. Ingen ska bli diskriminerad utifrån vem man är som individ.... Att frågan om diskriminering inom vården prövas i domstol är en garant för rättssäkerhet och för allas lika rätt till vård.
Visst är Göran Hägglund något hycklande eftersom han och kd är för en heteronormativ familjepolitik och emot att samkönade och olikkönade par ska ha samma möjligheter till adoptioner och inseminationer. Men det är trots det intressant att inte heller för en kd-ordförande är det 2011 tabu att kritisera heteronormen.

Enig stämma för Moderaterna röstade för avskaffande av sterilitetskravet för juridiska könsbyten.

Moderaterna hade som bekant stämma (kongress) i helgen. Från partiets hemsida.
Bland besluten på stämman märks bland annat följande:...

* Att grundligt och förutsättningslöst utreda frågan om surrogatmödraskap i Sverige.

* Att slopa dagens krav på att den som genomgör ett könsbyte ska vara steriliserad och ogift.
Det är positivt att en enhällig stämma (ingen argumenterade emot) beslutade att vara för att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steril för att få byta kön juridiskt. En minoritet av partistyrelsen hade argumenterat för att utreda tillåtande av surrogatmödraskap. Och de fick faktiskt med sig stämman. Ingen röstade emot även om en del bl.a. justitieminister Beatrice Ask förklarade att ett utredning måste vara förutsättningslös och att hon själv var skeptisk. Moderaterna blir första borgerliga parti att bli för att utreda införande av surrogatmödraskap (Folkpartiet är bara för att utreda juridiska tryggheten för barn som kommit till genom surrogatmödraskap i annat land).

Mail till m om heteronormen.

När man granskar det nya idéprogrammet för Moderaterna kan man konstatera att mycket är bra när det gäller rättigheter för homosexuella och bisexuella. Men det är beklagligt att könsidentitet inte blev omnämnt och att de i partiet som är engagerade i Öppna moderater inte heller brydde sig om att yrka det skulle vara med heller. Men det positiva överväger.

Jag har idag mailat Moderaterna och en del av partiets politiker om heteronormen.
Jag vill nu ställa den fråga jag lämnade i augusti. Är m som parti emot heteronormen i samhället? Jag tolkar era beslut och innehållet i ert nya idéprogram som att ni är emot heteronormativitet precis som sedan tidigare fp, c, s, mp och v är. Sd är för heteronormen medan kd ännu inte har någon officiell policy om det.

Kd är ju ännu ett HBT-negativt parti men debatt förs även inom dem och partiet har blivit bättre senaste åren.

Det är dags att m som parti även officiellt blir emot heteronormen. Före kd. :-)

Sedan menar jag att m ännu har en hemläxa att göra när det gäller bl.a. att transpersoner ska få samma juridiska skydd mot hets och hatbrott och i regeringsformens diskrimineringsförbud men de debatterna lär vi återkomma till senare.

Uppdatering 1.

Bland riksdagspartierna är Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna för att behålla kravet att människor måste vara sterila för att få byta kön juridiskt, övriga partier vill avskaffa det.

Efter Moderaternas stämma är de nu egentligen en majoritet i riksdagen för att utreda att tillåta surrogatmödraskap i Sverige. Sedan tidigare är Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet positiva till en sådan utredning. De partier som är tydligast negativa till att ens utreda det är Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Fånigt av m att försöka skriva om historien om allmän och lika rösträtt.

För mig är det en gåta att Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten antingen argumenterat ohederligt eller är okunnig när det gäller rösträttsdebatten för ca 100 år sedan. Den här debatten gynnar inte m. Fakta är att liberaler och socialdemokrater i början av 1900-talet drev en kamp i riksdagen för allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor.

Allmänna valmansförbundet (som m hette då) var negativa men en del i partiet var för begränsade reformer. Därför lämnade en högerregering 1907 ett förslag om allmän och lika rösträtt för män till andra kammaren. Även till första kammaren infördes allmän rösträtt för män men partiet ville behålla en graderad skala (rika män kunde ha upp till 40 röster medan fattiga hade 1 röst). Något förslag om kvinnlig rösträtt lämnades inte.

En del i högern fattade att för att försöka stoppa en total förlust var de tvungna att kompromissa. Många i partiet tyckte att allmän och lika rösträtt för båda könen och till båda kamrarna kunde införas senare men att arbetare och kvinnor inte var "mogna" för den reformen. En patriarkal och oacceptabel attityd givetvis.

Men högern fortsatte fram till 1918 att envist stoppa varje förslag i första kammaren (där partiet hade majoritet tack vare den graderade rösträtten) om fler rösträttsreformer. Först 1918 när det var betydande social oro både i Sverige och andra länder gav högern upp (de var rädda det annars kanske skulle bli revolution) och accepterade motvilligt förslag från liberaler och socialdemokrater om avskaffande av graderingen av rösträtten till andra kammaren. Högern accepterade även kvinnlig rösträtt.

Moderaternas attityd borde vara att erkänna att partiet betett sig fel men att de sedan länge är för allmän och lika rösträtt och vill fokusera på politiken idag. Det hade nog folk respekterat, men att försöka skriva om historien blir bara fånigt för m.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar