fredag 25 november 2011

Bekymmersfri.


bland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Det var en ovanligt molnfri dag i New York. Varmt trots det var september. Ni vet en sådan dag när man kanske känner sig lycklig. Fint väder. Planer. Inte ett moln på himlen. Ovanligt. En molnfri himmel är för många ett tecken på bekymmersfrihet. För visst har vi alla bekymmer. Men ibland vill vi glömma dem. En dag när det nästan inte är ett moln på himlen.

Någon timme senare trasades många New Yorkbors verklighet sönder och samman. Två centrala byggnader i staden blev attackerade av ett terroristattentat. Till en del människors förvåning höll tornen till en början. Men till sist föll de ihop. Och med det föll nog också många människors illusioner i USA. Många människor, i den stad som kanske är det främsta liberala fästet mot dåvarande konservative homofientlige presidenten George W Bush. Ska man vara krass fick främst människor som var emot Bush politik betala priset för attacken som i synnerhet var riktad mot honom Men egentligen bekymrade sig inte de som var ansvariga för attentaten om det var konservativa eller liberaler som dog där.

Ännu 2011 får människor i New York ångest när det är fint väder.

Det är något symboliskt med den molnfria himlen och terrorattentatet. Ännu 2011 är det folk i New York som får ångest när himlen är molnfri. Det kan tyckas som en paradox men är det egentligen inte. De islamistiska terroristerna sökte givetvis en dag där det var enklast att attackera New York och det var när det var molnfritt. Flera av dem var amatörer som piloter. Men symboliken avslöjar också något om oss som människor.

Visst vill vi väl ha garantier. Jag minns själv när jag 2003 äntligen kände att jag fått ett genombrott. Jag hade fått många nya politiska uppdrag, tjänade mer pengar än de flesta. Kanske det här tas bort från mig, hur ska jag förhindra det? Samma fråga ställer givetvis föräldrar som är oroliga för att deras barn ska dö i en olycka. Eller vem som helst som oroas för något.

Sanningen är att det finns inga garantier. Ditt barn, dina föräldrar, dina syskon, dina vänner, dina husdjur kan dö imorgon. Ibland önskar vi väl alla att vi kunde förhindra smärta och sorg hos andra. Men det är inte möjligt.

Både gott och ont existerar inom människor.

Robert Paraza
förlorade sin son i terrorattentatet 11 september 2001. Bilden till den här bloggposten är från ceremonin i New York över de döda 10 år senare. De senaste åren har jag ofta haft koppling till Svenska kyrkan (även om jag inte identifierar mig som kristen) i mina fredagskrönikor och det ska jag ha här igen (det var ett tag sedan). Därför att jag tycker det är fascinerande att en del kristna berättade att djävulen var en del av Brevik-attentatet i Norge. Nu tror jag inte på en bokstavlig Gud och Djävul. Men få av oss kan konstatera att det inte existerar både gott och ont inom alla människor.

Pridefestivaler tycks, för en del utomstående vara en paradox. På eftermiddagen demonstrerar man i en stad mot hatbrott, mord och diskriminering. På kvällen festar man vilt. Men jag tycker inte det egentligen är en paradox. Jag tror inte på någon djävul (någon med horn i pannan) men däremot att människor kan vara både goda och onda. Kanske det vore tråkigt om alla vore goda alltid. Men vi kan enas om att mord, förföljelse och hatbrott är fel oavsett vem det drabbar.

När HBT-personer dansar, ler, festar, har sex, blir förälskade etc. Trots att man tidigare på dagen demonstrerat emot hatbrott och diskriminering, kan en del bli förvånade. Men egentligen är det här HBT-rörelsens framgångskoncept.

När bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner dansar och har kul, trots hatbrott och diskriminering, då har "djävulen-ondskan" redan förlorat första ronden.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar