måndag 14 november 2011

Rosa = pojkfärg. Blått = flickfärg. Eller tvärtom?


Sydsvenska Dagbladet har idag en intressant artikel om diverse färgers koppling till kön.
I juni 1918 gav den amerikanska handelstidningen Earnshaw’s Infants Department sina läsare med självklarhet följande råd: ”Den allmänna regeln är rosa för pojkar och blått för flickor. Anledningen är att rosa är en tydligare och starkare färg, som lämpar sig bättre för pojkar, medan blått är mera känslig och prydlig, och är sötare på flickor.”

– Det finns tecken på att synen för hundra år sen var den motsatta jämfört med i dag. Men troligen var det nog så att färgerna inte hade någon särskilt stark könsmässig laddning alls, de var varken det ena eller det andra, säger Fanny Ambjörnsson.

Traditionellt kläddes små barn istället i vitt, oavsett kön. Detta kom att förändras under 1900-talets förs­ta halva. Till att börja med blev blåa färger successivt mer och mer förknippade med pojkar och manlighet. En teori är att detta har sin förklaring i soldaternas blå uniformer under första världskriget.

På 1950-talet dök den moderna konsumtionsindustrin upp, med reklam och tydliga budskap. För marknadsförarna var en tydlig könsuppdelning ett sätt att nå ut. ”Think Pink!” blev en kommersiell slogan för att få amerikanska kvinnor att leva ut sin kvinnlighet.

– Man kan tydligt se att det är från 1950-talet som rosa blir en entydig flickfärg. Det är inte äldre än så, även om vi i dag kanske tycker det är helt naturligt att rosa är en färg som småflickor ska hänge sig åt, säger Fanny Ambjörnsson.
Konservativa värderingar ofta från 1800-talet eller 1950-talet.

Det är fascinerande det här med debatter om kön, könsidentitet, sexualitet, familj etc. Ofta är det vi idag betraktar som traditionella värderingar från 1800-talet eller 1950-talet. Och som av en slump är det många äldre konservativa som var unga på 1950-talet. När de hävdar att "det har alltid varit så" betyder det egentligen att det alltid varit så sedan de var unga. Artikeln i Sydsvenskan resonerar även om homosexuella män och färgen rosa.
För mannens del har rosa starkt förknippats med gayvärlden. I Hitlers koncentrationsläger tvingades homosexuella fångar bära en rosa triangel på kläderna. Bakgrunden till varför färgen blev just rosa är oklar, på den tiden hade rosa ännu inte fått den feminina koppling den har i dag. Faktum är att Wehrmachts pansardivisioner stred under en rosa fana.

Under den sexuella frigörelsens tid på 1970-talet plockade den tidiga gaypride­rörelsen upp den rosa triangeln, vände på den och började använda den som sin symbol.

– En man som klär sig i rosa måste alltid förhålla sig till att det finns en gaykoppling. Men det som är spännande i sammanhanget är att det finns subkulturer av män där man kan klä sig i rosa skjorta utan att framstå som varken småflicksbarnslig eller gay, säger Fanny Ambjörnsson.

Hit sorteras Stockholms brats, de unga män som med bakåtslickat hår och välfyllda plånböcker gjorde entré på Stureplan i början på 2000-talet. För dem var den rosa skjortan en given accessoar. Plagget har rent av kommit att bli själva symbolen för en flärdfull och ibland provocerande livsstil fylld av fin champagne och dyra båtar.

Men också i den mer seriösa affärsvärlden är den rosa skjortan fullt gångbar, något som Fanny Ambjörnsson delvis tror kan förklaras historiskt.

– Jag tänker att det kan finnas en koppling till överklassens gamla privilegium att klä sig färgglatt och extravagant, medan medelklassens män som hade arbeten att sköta klädde sig rätlinjigt och enfärgat. Det kan vara en förklaring till varför annars väldigt seriösa maktmän har på sig en färg som i många andra sammanhang associeras med småflickor.

Samtidigt tycker sig Fanny Ambjörnsson kunna se att attityden till rosa på senare tid förändrats i en annan grupp, unga heterosexuella storstadsmän som ser sig som jämställda, utan ­rädsla att uppfattas som gay. Denna grupp, populärt kallad metrosexuella, verkar inte bry sig om den rosa färgens associationer, för dem är rosa en ­modedetalj bland andra.

– Man kan se en möjlig förändring, det är kanske inte lika laddat att klä sig i rosa för vuxna. Samtidigt verkar laddningen bli allt starkare barnvärlden. Jag vågar inte svara på vad som kommer att hända i framtiden.
Tydligare uppdelning av barnkläder - trots ett mer jämställt samhälle.

Uppdelningen i pojk- och flickkläder har blivit tydligare de senaste decennierna. Trots att samhället generellt blivit mer jämställt. Det är kanske ett bevis om något för att utvecklingen inte entydigt går från mer konservativa till jämställda ideal. Varken förr eller nu. Och att kampen för att få klä sig fritt i relation till kön utan att bli stigmatiserad inte är vunnen en gång för alla utan måste erövras igen och igen.

En sak är tydlig. Färgen rött (där rosa ibland har betraktats som en variant) har traditionellt varit en färg som stått för makt och synlighet. Ni kan väl se bilden framför er av en kung i röd dräkt. Det är ingen slump. Det var bara de mäktigaste männen som använde den röda färgen och framhävde sig själva.

Fanny Ambjörnssons bok Rosa - den farliga färgen kommer ut i slutet av november.


Uppdatering 1.

Den här bloggposten har fått massor av besök senaste dygnen. Det är givetvis trevligt men jag blir också nyfiken till orsaken. :-)

Vill någon berätta vem som länkat till den här bloggposten är det tillåtet. :-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar