fredag 28 september 2012

HBT-kultur. Profetmorden - Mehmet Murat Somer.

En del av er har säkert läst Stieg Larssons Milleniumböcker. I Män som hatar kvinnor är det en sadistisk mördare som använder citat från Bibeln när han ska döda människor med en viss metod. Den här boken skulle möjligen även kunnat kallas Män som hatar transpersoner. I alla fall är det många tecken på att en seriemördare går lös i Turkiet och är inriktad på att mörda transvestiter. Men eftersom det här ett muslimskt land så hämtas inspirationen istället i Koranen. Många figurer är dock gemensamma i de båda religiösa böckerna.

Huvudrollspersonen i Profetmorden är en man som på dagen jobbar på ett dataföretag i Istanbul (och är skicklig på att hacka andras datorer även där finns en referens till Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander men de har båda gjorts innan någon av dem blev publicerade) men som på kvällarna dragar som transvestit och klubbvärdinna. Profetmorden (som i original kom ut 2002 och i år getts ut på svenska) kan inte mäta sig med Larssons böcker litterärt. Men den gör inte heller några anspråk på det. Det här är en lättläst deckare. Ibland förutsägbar men den har ett driv i sin berättelse. Aldrig är boken tråkig.

2011 recenserade jag boken Turkish delight (som delvis har samma tema) av Niclas Ericsson. Jag var kritisk mot den, främst för att storyn var så skruvad. Profetmorden är också tillrättalagd men som berättelse betydligt mer trovärdig.  Och spännande. Jag ska inte avslöja slutet på boken men när morden hamnar allt närmare huvudpersonen och misstankarna riktas mot människor i ett ledande företag, känt för sin islamism, i Turkiet görs det ett desperat försök att hitta bevis. Ett lockbete. Precis som i filmen Cruising. Men vad gör en amatördetektiv när en mördare är mer listig än i filmen Cruising?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

"Hen" föreslås bli med i nytt mp-program.


Miljöpartiet ska anta ett nytt partiprogram 2013. Och det ska också Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Det verkar nästan som om de samordnat sig som en ketchupflaska. Först kommer inget, sedan inget, sedan ska fem riksdagspartier spruta ut sig nya program.

Men mp:s programgrupp där Yvonne Ruwaida, en av de riksdagsledamöter som på 1990-talet tydligast engagerade sig för homorättigheter (som det hette då) varit sammankallande och bland övriga finns f.d. språkröret Maria Wetterstrand m.fl. har nu lämnat ett förslag för sitt partis del. Presenterat av Ruwaida tillsammans med partisekreteraren Anders Wallner som är öppet HBT. Jag har läst programmet och vill ge det både ros och ris.

Först måste det förtydligas att några nya förslag inom HBT-politiken har mp inte i sin programskiss. Och det kanske är väntat, konkreta reformer framförs sällan i den typen av dokument. Däremot har gruppen lämnat något som säkert kan bli kontroversiellt, även i det egna partiet. De använder ordet hen på flera ställen. Godkänner deras kongress det i slutet av våren 2013 blir de först bland riksdagspartierna att ha med det kontroversiella ordet i ett partiprogram.

Vänsterpartiet har använt hen i partimotion.

Jag har själv här på bloggen inte använt ordet hen. Främst av två orsaker. Det känns inte naturligt språkligt, men det är en vanesak givetvis. Min motvilja mot att använda det har minskat i takt med att fler använder ordet. Men även för att ordet kan blockera sakbudskapet i en bloggpost. Det är säkert orsaken till att inget riksdagsparti fram till för en månad sedan i princip undvikit ordet i sina dokument. Men Vänsterpartiet gjorde det för några dagar sedan då de lämnade sin motion om att avskaffa monarkin. Och mp kan alltså blir först att ha med det i ett partiprogram bland riksdagspartierna. Själv betraktar jag som att timingen snart är rätt även för Helds HBT-nyheter att använda hen istället för han eller hon eller vederbörande. Men där är vi ännu inte.

När det gäller debatten om kön, könsidentitet och sexuell läggning har Miljöpartiet senaste 15 åren varit det mest trendkänsliga partiet (jämförelsen med delar av HBT-rörelsens trendkänslighet är intressant). Och det skriver jag inte som något raljerande varken mot mp eller HBT-rörelsen utan snarare som ett konstaterande att det som först drivits av mp ofta blivit andra partiets politik inom områdena några år senare. Sedan har partiet också ibland hamnat fel. Att ha ett språkrör av vardera könet var radikalt givetvis på 1980-talet (även om jag ogillar kvotering) men idag känns tvåkönsresonemanget ibland konservativt, vilken kvot tillhör transpersoner, ska de få ett tredje språkrör?. Mp har också haft heteronormativa problem när det gäller debatten om porr och har det ännu när det gäller våld i nära relationer och sexköpslagen. Precis som övriga riksdagspartier.

Befriande att heteronormativa resonemang är nästan helt frånvarande.

Programgruppen erkänner delvis själva det här problemet.
Precis som feminismen genom åren har förändrats från att se män och kvinnor som två fasta kategorier som kompletterar varandra till att idag se komplexiteten i de samhällsstrukturer som låser in människor i begränsande, socialt konstruerade könsnormer, så har vår feministiska politik utvecklats.
Det är befriande att heteronormativa resonemang som att "porr, prostitution etc. är kvinnoförtryck" inte är med i programförslaget. Att sedan det finns en jämställdhetsaspekt som en av flera förklaringar till att en del far illa inom branscherna måste givetvis förtydligas men aldrig genom heteronormativa generaliseringar. Dock finns ett en rest kvar av heteronormativitet även från programgruppen.

Vi vill ha bättre förutsättningar för fler kvinnojourer i landet parallellt med stöd och skydd för barn och vuxna som utsatts för våld samt professionell behandling av våldsutövarna.

Viktigt att ge skydd åt alla offer för våld i nära relationer.

Jag håller med om att det närmast är skamligt att många kommuner inte tar sitt ansvar och ger ekonomiskt stöd åt kvinnojourer (ett jobb som kommunerna själv egentligen är skyldiga att utföra) Men mp borde förtydliga att det bör startas även mansjourer för offer för våld i nära relationer precis som för kvinnor. Och för den delen könsneutrala brottsjourer för offer för våld i nära relationer. Och för båda könen kan förövaren vara en man, kvinna eller transperson. Om man på allvar är för en könsneutral politik är allt annat ovärdigt. Det kvittar hur många eller få som finns i varje grupp av brottsoffer. Varje människa har rätt till skydd.

Programgruppen föreslår att följande ska vara med.
För att alla människor ska kunna förverkliga sina drömmar om en hög livskvalitet, måste alla få lika möjligheter. Oavsett om du fötts som kvinna eller man, som fattig eller rik, i Sverige eller i utlandet, med eller utan psykisk eller fysisk funktionsnedsättning, och oavsett sexuell läggning, ska du ha samma chanser att skaffa dig det liv, den utbildning och det arbete du vill och önskar. Ingen ska utsättas för hatbrott. Därför måste arbetet för lika rättigheter integreras på alla områden i samhället.

Jämställdhet och snäva traditionella könsnormer begränsar människors fria livsval. Det kan handla om kvinnor som trots goda meriter har svårare att göra karriär inom universitet och näringsliv eller män som av omgivningens förväntningar pressas till oönskade karriärvägar. Vi anser att både kvinnor och män ska kunna välja den väg i livet som passar dem utan att begränsas av gamla idéer om vad kvinnor och män bör eller kan göra. Omotiverade löneskillnader mellan könen ska inte förekomma och så kallade kvinnliga yrken ska uppvärderas.
Så långt är allt väl. Men sedan är följande med.
All diskriminering till följd av etnicitet, medborgarskap och religion ska vara olaglig. Hela samhället, myndigheter, arbetsgivare, fackföreningar och frivilligsfären, som till exempel antidiskrimineringsbyråer, ska involveras i arbetet mot diskriminering. Om samhället ska bli öppnare behövs ett effektivare arbete mot antisemitism, islamofobi, antiziganism, afrofobi, homofobi och transfobi.
Alla typer av diskriminering är lika allvarliga.

Det är givetvis totalt oacceptabelt att utpeka bara två av de sju diskrimineringsgrunderna när det gäller att "att all diskriminering ska vara olaglig". Att rangordna diskrimineringsgrunder på det viset borde vara pinsamt för programgruppen. Mp bör fundera på allvar om de verkligen menar att utländska medborgare aldrig ska "diskrimineras" i relation till svenska medborgare (oavsett etniskt ursprung). Det finns inte något land i världen som ger utländska medborgare exakt samma rättigheter som utländska medborgare när det gäller skydd mot utvisning och rätt att få beträda militära områden.

Men min främsta poäng handlar om att all diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet givetvis ska vara lika olaglig som diskriminering p.g.a. etnicitet och religion. Ännu idag gäller föräldraskapspresumtionen vid inseminationer bara för olikkönade par, inte för lesbiska par. Skärp er programgruppen! Den del av programmet som har koppling till HBT är också synnerligen tunt. Man ska få leva som man är skriver de visserligen men det skulle ju tom kd och sd kunna hålla med om. Mer konkretion behövs. Några tips.

Tips om konkreta HBT-reformer i partiprogrammet.

1. Förtydliga att diskriminering p.g.a. könsidentitet bör komma med i regeringsformen. Av de sju diskrimineringsgrunder i den "vanliga" lagen är det bara könsidentitet som inte är omnämnt i diskrimineringsförbudet i regeringsformen. Ni behöver inte vara oroade att reformen kommer genomföras innan programmet är klart. Både sossarna och moderaterna tvekar ännu och mitt tips är reformen genomförs tidigast 2018 - men då krävs det att partierna som är för, mp, fp, c och v faktiskt står för den. Även i sina partidokument.

2. I den del som handlar om diskriminering i arbetslivet bör mp förtydliga att arbetsgivare bör få skyldighet att förebygga diskriminering p.g.a. alla diskrimineringsgrunder i lagen. Idag gäller det kravet bara för kön, etnicitet och religion, inte för sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder.

3. I det kapitel som handlar om internationell politik borde mp kunna förtydliga att de är för en HBT-konvention i FN och att samkönade par som ingått äktenskap i ett EU-land ska få det accepterat oavsett till vilket övrigt land i unionen de flyttar. Viktiga principiella reformer och återigen vill jag förtydliga att de två reformerna, tyvärr, inte lär genomföras närmaste åren.

Individer, inte kulturer, har rättigheter i en demokrati.
Vi ser positivt på att Sverige är ett mångkulturellt land.
Er intention är säkert positiv men i ett demokratiskt land med respekt för mänskliga rättigheter är det individer och inte kulturer som har rättigheter. Bättre vore att förtydliga att ni ser positivt på att det finns en etnisk mångfald i Sverige. Att oreserverat hylla mångkultur kan leda till acceptans av saker som vi vanligen aldrig skulle tillåta bland etniska svenskar. Mp borde förtydliga att vissa mänskliga rättigheter som jämställdhet mellan könen, HBT-personers rättigheter, barns rättigheter att slippa bli agade, ungdomars rätt att fritt få välja partner oavsett vad deras föräldrar tycker ska gälla alla här oavsett etniskt ursprung. Att ducka i den debatten är bara fegt.


Uppdatering 1.

Mp har publicerat delar av min kommentar på sin partiprogramsblogg.

Nej, jag har inte blivit mp-medlem eller mp-sympatisör. Men när jag mailade mina kommentarer om utkastet till nytt partiprogram till deras partistyrelse och riksdagsgrupp och en del andra så mailade en i programgruppen, Anders Åkesson, och även Helene Öberg, sammankallande i mp:s partistyrelse och bad mig publicera mina kommentarer på deras programsida. Och visst publicera det om ni vill det var min kommentar till dem. :-)

Och nu är delar av min artikel publicerad på Miljöpartiets partiprogramsblogg. Jag påpekar också i mailet till mp-politikernaa att jag för första gången betraktar partiet som regeringsdugligt (precis som Alliansens fyra partier och Socialdemokraterna redan är oavsett vad man tycker om deras politik i sak).

Ska bli kul att kolla hur reaktionen blir när jag planerar skicka motsvarande mail till s, m, fp och c när deras utkast till partiprogram blir klara.

torsdag 27 september 2012

Västerbotten och Västernorrland slutar diskriminera lesbiska kvinnor.


Förbundsdirektionen (styrelsen) för Norra Sveriges sjukvårdsregion (blåmarkerat på kartan) har beslutat att likställa avgifterna för lesbiska och olikkönade par när det gäller inseminationer. Från en artikel igår på RFSL:s hemsida.
Strax före klockan 11 på förmiddagen idag onsdag fattade förbundsdirektionen för de fyra norrlandslandstingen det efterlängtade beslutet att erbjuda kvinnliga samkönade par donatorinseminationsbehandlingar på samma villkor som olikkönade par. Tidigare var priset för de kvinnliga paren 15 000 kronor per inseminationsförsök, medan olikkönade par endast behövde betala patientavgift. Frågan har varit en av de mest prioriterade frågorna för flera av de lokala RFSL-avdelningarna i Norrland.

– Vi är oerhört glada att förbundsdirektionen nu har lyssnat på oss, säger Anna Galin, aktiv i RFSL Umeå och ledamot i RFSL:s förbundsstyrelse....

Innan beslutet träder i kraft krävs också ett beslut inom respektive landsting. Dessa beslut väntas tas senare i höst. Det är nu endast Östergötlands landsting som har en prisskillnad mellan olikkönade par och kvinnliga samkönade par när det gäller inseminationsbehandlingar
Dagens Nyheter avslöjar att det nu förs diskussioner om gemensamma regler för hela landet inom Sveriges kommuner och landsting (SKL)
– Vi håller på med en kartläggning om hur det ser ut i de olika landstingen. Det kan bli aktuellt med förslag om harmonisering av reglerna, säger Ulrika Eriksson, handläggare vid SKL.
Godkännande i de fyra landstingen förhoppningsvis bara en formalitet.

Norrbottens läns landsting har för några år sedan på egen hand likställt avgifterna men inte Västerbottens och Västernorrlands landsting (Folk i Jämtlands läns landsting hänvisas till Västernorrland eftersom de inte har egen inseminationsverksamhet). Att lesbiska par där varit tvungna att betala mer än 40 gånger mer för inseminationer än olikkönade par är givetvis absurt. Inte har situationen blivit bättre av att i princip alla partier i Västerbottens och Västernorrlands läns landsting försvarat den diskriminerande policyn. Men senaste åren har det förts en debatt och nu har de tagit det enda rimliga beslutet.

Förbundsdirektionen för Norra Sveriges sjukvårdsregion består av politiker både till höger och vänster från de fyra landstingen. Förhoppningsvis är landstingens senare godkännande bara en formalitet så de nya reglerna kan träda i kraft som planerat, 1 januari 2013. Socialdemokraterna och Moderaterna har sedan flera år beslut på sin kongress respektive stämma att dess politiker bör jobba för att avgifterna bör vara lika. I Östergötlands läns landsting vägrar dock ännu sossar och moderater att följa den policyn vilket är besynnerligt.


fredag 21 september 2012

HBT-kultur. Freddie Mercury den definitiva biografin - Lesley-Ann Jones

Innan jag börjar recensera den här boken måste jag göra ett förtydligande. (Och ni som följer min blogg blir inte förvånade). Jag är discobög. Och det blev jag typ 1980 redan innan jag identifierade mig som discogillare och homosexuell man. Konstaterar jag så här efteråt. Redan där fattade jag att fanns något magiskt med discobeats ihop med refränger man kunde nynna till. Först många år senare fattade jag att det var typisk bögmusik.

Rockgruppen Queens, med dess sångare Freddie Mercury, var alltså inte min favoritgrupp. För att uttrycka det milt. Inte heller Mercury som soloartist (något popigare) var någon favorit. Jag gillar dock två av låtarna, Queens rockballad The show must go on (1991 och som spelades in när Mercury var döende i aids) och discoversionen av Living on my own (postumt utgiven 1993 och som blev hans första etta på brittiska singellistan, som soloartist). När man läser boken blir det tydligt att båda låtarna ofta refererar till Freddie Mercurys privata situation. Som kuriosa kan jag berätta att Queen 1984 till sin låt I want to break free gjorde en video där de i delar av den var klädda som kvinnor.

För mig är mycket av den här boken ointressant. Men trots det vill jag inte avfärda den. Visst är den ibland fånigt insmickrande mot Mercury. Han får kritik i delar av boken men det är marginalen, det är nog hans gamla och nya fans som främst köper den. Hade det stannat där hade jag givetvis aldrig recenserat boken här. Men Freddie Mercury var homosexuell eller bisexuell, vi kan tvista om vilket, men han hade många tillfälliga kontakter med andra män, det är alla som var i hans närhet ense om.

Först efter hans död avslöjades det offentligt han varit sexuell intresserad av män.

För mig är det givetvis inte någon nyhet att Mercury dog av aids 1991. Eller att han haft sex med män. Men det som är nytt är att han tydligen redan i mitten av 1970-talet i sin omgivning avslöjade sitt sexuella intresse för människor av samma kön. Att han frispråkigt var öppen gentemot andra artister. Men att de höll tyst. Först efter att Freddie dog avslöjades offentligt att han varit sexuellt intresserad av män.

Det här betyder inte att boken är bra. Den är extremt brittiskcentrerad och vad som händer där. Det kan tyckas som en detalj men Västtyskland kallas konsekvent felaktigt för Tyskland när det ska berättas om Mercurys besök i bl.a. Hamburg. Och hans och bandets turné i början av 1980-talet i Sydamerika blir besynnerligt refererad. Att de skulle bli det första bandet från Europa att göra en framgångsrik turné där när sanningen är att ABBA gjort samma sak där redan i slutet av 1970-talet.

Boken är främst för folk som gillar Queens musik (som jag generellt inte gör) men den ger också en privat bild av Mercury och det är av den anledningen jag kan rekommendera den. Den avslöjar något om gayscenen i Storbritannien på 1970- och 1980-talet. Men - om jag ska vara ärlig - är boken sådär. Inte bra, inte dålig men medelmåttig.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

tisdag 18 september 2012

Alla riksdagspartier har problem med heteronormativitet.


 

Igår skickade jag förslag om HBTQ-relaterade motioner till en del HBT-engagerade riksdagsledamöter. Idag tisdagen 18 september börjar allmänna motionstiden för dem (de får lämna förslag om vad de vill) och det håller på två veckor framåt.

Ikväll har jag sänt ett nytt mail till en del riksdagsledamöter.


Till HBT-engagerade politiker i s, m, mp, fp, c och v.

Hej igen! Hoppas ni haft det trevligt när ni var med vid riksmötets öppnande. Ordföranden för tre HBT-politiska föreningar har idag en ny debattartikel på siten QX. Fredrik Saweståhl (Öppna moderater), Christoffer Jönsson (HBT-liberaler) och Anders Selin (Öppna moderater).


Säkert skulle även HBT-engagerade från mp, c och v hålla med. Internationellt sett har Sverige ett synnerligen HBT-vänligt parlament generellt. Moderaterna har ännu en hemläxa att göra när det gäller några HBT-reformer, Socialdemokraterna är ännu inte för att transpersoner ska få skydd av regeringsformens diskrimineringsförbud (när alla andra motsvarande grupper redan har det) men i allt väsentligt är sex av riksdagens åtta partier tydligt HBT-vänliga. När det gäller HBT-politikern bråkar ni idag främst om detaljer (som är nog så viktiga ibland) och hur snabbt saker ska genomföras, inte om färdriktningen.

Igår fick ni tips av mig på ämnen för HBT-motioner. Ni kanske tycker jag var snäll. Men om jag ska vara ärlig gjorde jag det inte främst för er skull, jag gjorde det för att varje HBTQ-motion, varje initiativ, debattartikel etc för oss närmare ett icke-diskriminerande och icke-heteronormativt samhälle. Men jag vill också att ni ska veta att det 2012 inte är möjligt att skylla alla problem på Göran Hägglund och kd (även om han och partiet ibland förtjänar skarp kritik inom HBT-politiken). Inte heller kan ni skylla homofobi och transfobi bara på kd och sd (även om partierna ska granskas och jag kommer göra det tydligt). Jag ska ge några exempel.

1. Lagen som förbjuder sexköp. RFSL är emot den. Debatten är extremt heteronormativ där folk från era partier kallar den för en lag "mot mäns köp av kvinnokroppar". För det första, och det borde ni fatta själv utan att jag ska förklara det för er, handlar det om köp av en sexuell tjänst, inte att få göra vad man vill med en kropp. Har ni föreställningen att man "köper en kropp" hoppas jag att folk från Olof Lavesson (m) till Josefin Brink (v) aldrig någonsin köper en sexuell tjänst av någon när de är i något annat land. Ni skulle kunna sluta som styckmördare. För det andra kan man jämföra debatten i bl.a. Tyskland där det är socialister, gröna, liberaler och feminister som genomdrivit att män och kvinnor fritt ska få sälja sex medan kristdemokraterna varit emot, ofta med samma argument som politiker från m till v i Sverige.

2. Våld i nära relationer. Politiker från m till v har som ett mantra rabblat "mäns våld mot kvinnor" senaste åren. Med argumentet att män är tydligt överrepresenterade när det gäller förövare. Någon statistik finns det dock inte i Sverige, bara polisanmälningar vilket ofta inte ger en rättvisande bild. För det första är det skamligaste en man som blir slagen av sin flickvän. Ni kan gissa vilket bemötande han får på en polisstation. Även samkönat relationsvåld har ofta varit osynliggjort men där har debatten startat. Det finns en tendens inom Alliansen att börja kalla det könsneutralt "våld i nära relationer". Att folk främst från v (detta ofta heteronormativa parti i den här typen av debatter) men även folk från s och mp protesterar är skamligt. Och även i borgerliga partier är det folk som tror att feminism handlar om att osynliggöra att även kvinnor, precis som män, slår och även män, precis som kvinnor, är offer. Lagar och policys ska vara könsneutrala.

3. Porrdebatten. Här har de flesta partier sansat till sig. Men Vänsterpartiet, igen, kallar porr för "utnyttjande av kvinnor" trots att bögporren står för en betydande del av marknaden. Om syftet med porr och prostitution är att förtrycka kvinnor främst eller att det har patriarkala orsaker främst och bara hur förklarar ni då att andelen homosexuella män som köpt sex och/eller kollat porr tycks vara på samma nivå eller högre än bland heterosexuella män. Och att även en del kvinnor köper sex och närmare hälften kollar porr precis som en betydande majoritet av män. Även bland er riksdagsledamöter. Även om ni aldrig skulle erkänna det är mitt tips att 80 % av er som får det här mailet kollat porr senaste året för att bli sexuellt upphetsade. Jag kräver inte att ni offentligt ska berätta det, men ni kan i alla fall sluta att kritisera porr om ni själv gillar det.

4. Alla muslimska samfund är homofientliga. Inget muslimskt samfund är homovänligt. Ingen av er har vad jag vet kunnat ärligt skriva det på era bloggar eller i interpellationsdebatter. När jag frågar om ni känner till något muslimskt homovänligt samfund (skaffa dig kunskap om vad ett samfund är, det är inte samma sak som förening) så har ni inte kunnat ge något exempel. För ni vet hur det fungerar i svensk politik. I andra länder har man en friare debatt. De flesta av er kritiserar, med viss rätt, Danmark får att ha gått för långt i fokusering på problemet. Men skulle svenska riksdagsledamöter vara bättre? Ni låtsas att ni avstår från att kritisera homofientliga muslimska samfund (alla av dem är homofoba) för att ni inte vill blanda er med sd. Men det verkliga skälet är att ni fegt tiger för att ni är rädda att bli kallade islamofober som lesbiska muslimen Manji argumenterade i en artikel på Qx. Ni offrar muslimska HBT-personer för att fegt rädda er egen heder. Så gör inte HBT-engagerade i de flesta andra länder, där talar de fritt om både kristen och muslimsk homofientlighet.

Det här var bara några exempel. Mitt löfte (det är inget politikerlöfte, utan ett riktigt löfte) är att granska och "jaga" er än tydligare när det gäller bl.a. de här punkterna fram till 2014. Ni är inga offer, ni är riksdagsledamöter och ska granskas. Det kallas demokrati. Tro inte att era sex partier nu kan slå sig till ro eftersom ni fått en bra HBT-politik. Heteronormativiteten finns inom s, m, mp, fp, c och v närhelst ni gör något utspel utanför Prideevenemang. Det är ert ansvar att i gruppmöten, styrelsemöten, torgmöten etc etc bekämpa den. Visst ska islamofobi bekämpas, visst ska patriarkala strukturer avslöjas men aldrig på bekostnad av att folk fegt tiger om muslimsk homofientlighet eller accepterar felaktiga floskler om att prostitution och porr är detsamma som kvinnoförtryck. Eller låtsas att våld nästan bara förekommer i olikkönade relationer där en man slår en kvinna. Basta.


Uppdatering 1.

Islamisterna har ansvaret för våldet - inga andra.

Flera tidningar berättar att franska tidningen Charlie Hebdo ska publicera nya satiriska Muhammedteckningar. Från Dagen.
– Vi gör karikatyrer av alla, varje vecka, men när vi gör det med profeten så kallas det för provokation, sade chefredaktören Stephane Charbonnier i fransk tv i går.
Exakt. Tidningar som gör karikatyrer av andra religioner bör fortsätta göra det även av islam. Vissa muslimer får faktiskt lära sig att hantera det utan våld precis som kristna, judar och andra redan gjort. Det är patetiskt att hävda att några som gör satir av Muhammed har något som helst ansvar för våld och kravaller. Ansvaret har bara islamisterna som beter sig illa åt.


Uppdatering 2.

Från Svenska Dagbladet om att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har en egen definition av yttrandefrihet.
Yttrandefriheten är en omistlig rättighet, säger Ban vidare, men lägger till att den ska garanteras och skyddas när den används för allmän rättvisa och ett allmänt syfte. - När vissa människor använder yttrandefriheten för att provocera eller förödmjuka andras värderingar och tro, då kan den inte skyddas på samma sätt, sade generalsekreteraren enligt AFP.
FN:s generalsekreterare skymfar alla som i århundraden kämpat för yttrandefrihet. Att den bara skulle gälla för "allmän rättvisa" är så absurt att det skulle kunnat vara hämtat från ett 1 april-skämt. Yttrandefrihet som inte kan provocera någon är inte värd sitt namn.


Uppdatering 3.

Debatten om yttrandefrihet finns givetvis även i USA, ett av få västländer som inte har någon lag om hets mot folkgrupp. Det är en sak. Men att en domstol nu tvingat ett transportföretag att ha antimuslimska-antiarabiska annonser med hänsyn till yttrandefriheten är faktiskt absurt. Från Dagens Nyheter.
Med hänvisningar till den grundlagsstadgade yttrandefriheten har den federala domstolen i New York slagit fast att den lokala transportmyndigheten gjorde fel när den stoppade annonsen. Stoppet försvarades med en policy om förnedrande budskap riktade mot bland annat religion.... Annonsens originaltext på engelska lyder ”In any war between the civilised man and the savage, support the civilised man. Support Israel. Defeat Jihad.”
Problemet med den annonsen är att den inte bara satiriserar eller kritiserar islam utan antyder att muslimer generellt är "vildar" och "ociviliserade". En sådan annons har passerat gränsen för vad transportmyndighetsansvariga bör tillåta. Eller rättare, de måste tillåtas ha rätten att vägra publicera annonsen. Yttrandefrihet betyder inte att du har rätt få publicerat vad som helst i vilket forum som helst. För den federala domstolen i New York kan väl inte mena att Republikanernas kampanjhögkvarter i staden måste tillåta Obama att köpa annonsplats i deras tidningar? Inga jämförelser i övrigt.

fredag 14 september 2012

HBT-kultur. Torka aldrig tårar utan handskar. Del 1. - Jonas Gardell.

Att den här boken kommit ut är det väl ingen av er bloggbesökare som missat. Sällan har en bok(-serie) blivit så omskriven före dess utgivning. Och förväntningarna har blivit därefter. Jonas Gardell har placerat aids-epedemin på 1980-talet i fokus igen. Även om hans syfte är vällovligt måste det inte betyda att resultatet är bra. Jag ska förtydliga att, och många bögar håller nog med mig, Jonas Gardell ska ha en eloge för sin kamp för homosexuellas rättigheter men han är definitivt inte min favorit varken som komiker (där han är ojämn men ibland kul) eller som författare.

När jag kom ut som bög i Lund 1990 fanns det ett bibliotek i RFSL-avdelningen. En av de första böckerna jag lånade var Gardells debut Passionsspelet från 1985. Den var bra om än inte perfekt. För några år sedan kommenterade jag här på bloggen Om Jesus som också var hyfsad. Någon bok jag började läsa av honom lämnade jag ifrån mig redan efter några sidor - för att den var för tråkig. Om man ska summera betraktar jag mycket av Gardells material som författare som mediokert. Det var den här blandningen av förväntningar jag hade när jag började läsa Torka aldrig tårar utan handskar och dess huvudpersoner, de unga bögarna Rasmus och Benjamin.

Gardell har gjort noggrann research.

Hur är då boken? Var ska man börja? Den är närmast perfekt. Bland de böcker jag tidigare har recenserat har Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist varit min favorit. Nu knuffar Torka aldrig tårar utan handskar ner den på silverplats och hamnar själv på tronen.

Om jag ska skryta är jag nog en av de i Sverige som har bäst koll på hur det var för homosexuella på 1970- och 1980-talet utan att då själv varit på gayställen. Först 1990 besökte jag mitt första gaycafé. Men jag har läst alla riksdagsprotokoll med koppling till homosexuellas rättigheter (eller hiv för den delen) från 1971 och framåt. Jag har suttit med böcker från den tiden av och om homosexuella, böcker som givetvis är otidsenliga idag men som förklarar hur det var då. Och främst - jag var själv ung på 1980-talet. Jag anade redan då att jag var homosexuell - men hade inte ännu riktigt accepterat det för mig själv. Och definitivt inte för andra. När jag läser boken Torka aldrig tårar utan handskar kan jag bara igen och igen konstatera - exakt så var det.

Svenska Dagbladet har ibland något de kollar faktakoll. Där kommentarer från folk (främst politiker) får grönt, gult eller rött ljus efter hur väl de håller sig till fakta och forskning. Jag vill ge Gardells bok grönt. Han har i varje detalj kollat hur det var.

Återhållen vrede mot de makthavare som "svek".

Men inte nog med det. Hans disposition där han i samma kapitel blandar gamla händelser (från huvudpersonernas barndom) till "nutid" (Stockholm i början av 1980-talet) till senare (när flera av dem är döende i aids) skulle kunna bli rörigt men är så begåvat att det borde bli ett föredöme för andra författare - oavsett genre. Gardell visar ömhet även mot de som inte var homovänliga. Han lever sig in i hur de som inte accepterade homosexualitet kände. I hans bok finns inga monster.

Så här kan det fortsätta. Övergångarna mellan kapitlen, att de "politiska" delarna av boken aldrig blir präktiga eller moraliserande utan kopplas naturligt ihop med huvudpersonernas öden, Gardells kunnande om Bibeln som kommer väl till pass när han ska beskriva Benjamin som är från Jehovas vittnen, att han inte försöker att "försköna" gaysamhället på 1980-talet utan skriver om det som det var, att ingen människa bara är god - eller bara ond. Gardell har en vrede som riktar sig mot de inom politiken, vården och andra delar av samhället svek de som drabbades av aids men vreden är återhållen - och därför desto mer effektiv.

Mitt tips är att Jonas Gardell med sin bokserie skriver sig rakt in i litteraturhistorien. Torka aldrig tårar utan handskar är inget annat än ett litterärt mästerverk.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.


söndag 9 september 2012

Amnesty bör vägra Göran Hägglund styrelseplats!


Givetvis är det en hypotetisk situation. Men om Kristdemokraterna får 3,8 % i riksdagsvalet 2010 kommer det säkert att inom några månader leda till att partiets ordförande avgår. Visst fick språkrören från Miljöpartiet stanna kvar efter att partiet åkte ut ur riksdagen 1991. Men de hade varit där i 3 år tidigare, Kristdemokraterna har varit riksdagsparti i 23 år 2014. Kanske då Göran Hägglund söker nya utmaningar. Oavsett vad man tycker om honom har han ju ett engagemang för vissa mänskliga rättigheter, som religionsfrihet eller kampen mot främlingsfientlighet. Om han skulle söka sig till Amnesty International och det skulle bli resonemang om att erbjuda honom en styrelseplats hur borde föreningen bemöta det?

Han är, precis som sitt parti, ännu emot en könsneutral äktenskapslag. Kd vill ersätta den med en "könsneutral giftermålslag". Orsaken är att partiet inte tycker homopar är värda att ingå borgerliga äktenskap. För det var det som var främsta effekten av beslutet 2009. Varje religiöst samfund får sedan själva besluta om de vill viga samkönade par eller inte. Göran Hägglund vill också, precis som sitt parti, avskaffa samkönade pars rätt att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa lesbiska kvinnors möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn, något jag mailat samtliga ledamöter i Kristdemokraternas riksdagsgrupp och partistyrelser om flera gånger. Jag har länkat till forskningsrapporter både från USA och Europa. Dessutom har jag efterlyst att någon kd-politiker länkar till någon forskningsrapport som visar att barn i homofamiljer mår sämre än andra barn. Avslöjande nog har ingen kd-politiker gjort det.

Värderingar om kön, familj, nation och svenskhet handlar även om känslor.

Det fanns folk som redan 2002 kallade alla som då var emot jämlika lagar för samkönade och olikkönade par, när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer, för homofober. Jämförbart med att vara främlingsfientlig. Jag tyckte inte det var rättvist. För det första var det då betydande oenighet både bland riksdagspartierna, myndigheter och föreningar om de tre reformerna. Dessutom har attityderna till samkönade relationer och transpersoner snabbt förändrats senaste decennierna. En del människor, i synnerhet äldre, har haft problem att hantera det. När det gäller kön, familj, nation, svenskhet handlar våra värderingar ofta även om känslor, inte bara fakta. Det ska man ha respekt för.

Nu hävdar jag dock att det är dags att markera. Alla remissinstanser - förutom vissa samfund - var positiva till en könsneutral äktenskapslag. Efter det har flera samfund som tidigare tvekat blivit positiva och några som varit negativa har börjat tveka. Alla barnrättsföreningar har senaste decenniet vänt från tveksamhet till ett tydligt ja till att homopar och heteropar ska ha samma möjligheter till adoptioner och inseminationer. När man granskar debatten i tidningar och på internet har kritiken mot de jämlika lagarna, med få undantag, försvunnit. Vanliga svenskar har accepterat reformerna, med eller utan entusiasm. Det är nästan bara Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna bland partier och föreningar av betydelse som idag vill försämra rättigheter för samkönade par.

Kd-politiker ska inte bli diskvalificerade generellt.

Det är 2012 lika oförenligt med respekt för mänskliga rättigheter att vara för en politik som diskriminerar samkönade par som en politik som diskriminerar invandrare. Av den orsaken bör inte kd-ministrarna Göran Hägglund, Maria Larsson och Staffan Attefall, eller Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson, få bli styrelseledamöter i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter, Amnesty International, Röda korset, Rädda barnen etc. Och givetvis inte heller bli myndighetschefer för verksamhet som sysslar med mänskliga rättigheter, DO (Diskrimineringsombudsmannen), BO (Barnombudsmannen) etc. Av samma orsak som att föreningarna aldrig hade accepterat någon främlingsfientlig människa i styrelsen eller att någon sd-politiker hade fått bli chef för DO eller BO. Det är viktigt att förtydliga att det faktum att någon är kd-politiker inte i sig ska diskvalificera någon, en betydande minoritet i kd bl.a. andre vice ordföranden David Lega är för jämlika lagar och bör också kunna bli styrelseledamot i föreningar för mänskliga rättigheter.

För mig är det här ett nytt ställningstagande men jag tycker tiden nu är mogen för det. Jag ska också bemöta några eventuella invändningar mot mitt förslag till policy.

1. "Har vi inte åsiktsfrihet egentligen?"

Åsikts- och yttrandefriheten är central i en demokrati. Jag är för att det ska bli svårare att bli åtalad och dömd för hets mot folkgrupp. Homofientliga grupper ska få hålla torgmöten utan att bli trakasserade, inte heller har motdemonstranter rätt att försöka tysta deras möten genom vuvuzuelor etc. Jag skulle markera lika hårt mot det som jag gör när samma metoder används mot främlingsfientliga sd:s möten.

Men att ha rätt till att yttra en åsikt betyder inte någon automatisk möjlighet att bli styrelseledamot i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter. Jag är säker på att alla kd-riksdagsledamöter tycker dels att Jimmie Åkesson (sd) har rätt till sin yttrandefrihet men också att han vore olämplig som styrelseledamot i Amnesty International.

2. "Måste man nu vara politiskt korrekt i varje intervju, gå med i gayparader etc för att man vill hjälpa barn som har det svårt genom att kandidera som styrelseledamot i Rädda barnen? Jag kanske bara struntar i just HBT-rättigheter, det betyder inte att jag är emot homosexuella".
Jag kräver inte att någon ska jobba för HBT-rättigheter, eller invandrares rättigheter för den delen, för att kvalificera sig för att bli styrelseledamöter i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter. Även om det vore bra om fler visade sådant engagemang. När journalister frågar vad någon tycker om homoäktenskap, att folk med invandrarursprung ska ha sämre rättigheter (bl.a. när det gäller utvisningar) än etniska svenskar trots att de är svenska medborgare, kanske en del bara kommenterar att de är för allas lika värde men inte kan tillräckligt om just den debatten. Eller försöker problematisera debatten. Det är inte de jag här syftar på. Utan på de som tydligt argumenterar emot att samkönade par ska ha samma rättigheter som olikkönade par, emot att folk med invandrarursprung som är svenska medborgare ska ha sämre rättigheter än etniska svenskar etc. Något krav att gå med i gayparader eller besöka vissa möten handlar det definitivt inte om.

3. "Är du även för yrkesförbud för kd-politiker som är emot en könsneutral äktenskapslag? Hur demokratiskt är det? De kanske inte ska få vara med i börsbolagsstyrelser hellr?"

Nej, jag är inte för yrkesförbud för någon grupp. Vissa sd-politiker har blivit avskedade p.g.a vilket parti de tillhör eller vilka åsikter de har. Det är oacceptabelt. Och lika oacceptabelt vore det att avskeda någon för att vederbörande är emot homoadoptioner, är kommunist etc. Inte heller kommenterar jag vilka som ska få vara med i börsbolag i företag som inte sysslar med saker med koppling till mänskliga rättigheter. Börsbolag söker få de mest kompetenta människorna och de avgör givetvis själva om de vill ha med främlingsfientliga och/eller homofientliga människor i sin styrelse. Sedan kan konsumenter reagera på det men jag ger inga råd när det gäller företagsstyrelser generellt. Det här handlar om föreningar och andra som är engagerade för mänskliga rättigheter och där trovärdigheten är avgörande för deras legitimitet.

4. "Kristdemokraterna är faktiskt ett regeringsparti. Hur lämpligt är det att bojkotta ett parti som landets statsminister vill samarbeta med?"

För det första jobbar föreningar för mänskliga rättigheter för att bl.a. granska statens och regeringens verksamhet. Bl.a. Amnesty International vägrar ta emot statliga bidrag för att värna sitt oberoende. För det andra kan ett lands statsminister, oavsett vad man tycker om vederbörande, aldrig avgöra policyn för fria föreningar. Inom politiken handlar det om att försöka bilda majoritet för sin politik och kompromissa även med partier vars värderingar man delvis ogillar. Föreningar för mänskliga rättigheter har en annan frihet att hålla på sina principer om att alla av dess styrelseledamöter ska vara för en icke-diskriminerande politik. För det tredje så var främlingsfientliga FPÖ regeringsparti i Österrike för drygt 10 år sedan. Borde då Amnesty i Österrike av den orsaken accepterat folk från det partiet i sin styrelse? Inga jämförelser i övrigt mellan Kristdemokraterna och FPÖ.

4. "Det är väl Amnesty International och de andra föreningarna som själva avgöra vilka de ska ha med i sina styrelser?

Det är sant. Det jag gör är att ge råd till föreningarna, något jag har rätt till. Det är också en del av yttrandefriheten. Till sist är det dock årsmötet i en förening som avgör vilka som ska få bli med i någon styrelse. Valberedningen har dock också ett ansvar.

Jag har i 20 år tålmodigt argumenterat för reformer som partnerskap och senare jämlika lagar när det gäller adoptioner, inseminationer och äktenskap. Nu har dock svenska folket fått möjlighet att vänja sig vid nya reformer, kunskap har spridits om situationen för barn i homofamiljer. Man måste också kräva att folk som lämnar kommentarer i den offentliga debatten söker kunskap och inte försöker ideologisera och diskriminera. Det är inte acceptabelt.

Återigen. Alla kd-riksdagsledamöter skulle nog hävda att Jimmie Åkesson vore en olämplig ledamot i en styrelse i förening för mänskliga rättigheter. Eller som ny DO eller BO. Då har också samma riksdagsledamöter erkänt att en människas åsikter faktiskt kan diskvalificera vederbörande från någon sådan post. Principiellt för jag samma resonemang om politiker i kd och sd och andra som vill avskaffa nuvarande jämlika lagar för samkönade och olikkönade par. Så enkelt är det egentligen.

fredag 7 september 2012

HBT-kultur. Förbjuden kärlek.


Officiellt är Förbjuden kärlek (2011) en samproduktion mellan USA, Frankrike och Iran. Visserligen är regissören Maryam Keshavarz från Iran men hur landet blivit inblandat i produktionen är en gåta. Den spelades in i Libanon och har efter att den blev klar totalförbjudits att visas i Iran. Och man måste inte vara Einstein för att fatta det, den är generellt regimkritisk och handlar om en lesbisk relation. Vad stod det i projektbeskrivningen till folk i "filmkommittén" i Iran? "Det här är en film om kärlek och om Iran" kanske. 

Keshavarz har också meddelats av regimen att hon aldrig igen får återvända till sitt hemland. Eller rättare, när nuvarande regim är kvar. Storyn handlar om två tonårstjejer som sakta men säkert fattar att de älskar varann. Först försiktigt men i en sängkammarscen är det så öppet och halvnaket att nog även en del (pryda) i USA skulle reagera. Atafeh (Nikohl Boosheri) kommer från en välbeställd familj i Teheran och konstaterar att hon och fattiga Shireen (Sarah Kazemy) inte bara är vänner. De har ett fint samspel. Atafehs bror Mehran (Reza Sixo Safai) återvänder efter att varit på en drogavvänjningsklinik. Han är en vilsen ung kille som successivt dras till islamister och där försöker hitta något mål. Atafehs och Mehrans föräldrar är ovanligt liberala för att bo i Iran. 

Att reducera den här filmen till att "bara" handla om en samkönad relation vore att göra den orättvisa. Här finns inga entydiga hjältar eller skurkar bland de viktigaste rollinnehavarna. De två unga kvinnorna är ute på fester i miljöer där narkotika används. Det handlar om frigörelse som riskerar bli destruktiv ibland. Som i vilket land som helst. Visst kan man känna sympati för att Arafehs föräldrar är bekymrade för att dottern hamnar i "besvärliga" situationer. De vill sina barn väl, precis som de flesta föräldrar i Sverige. 

Nyanserat porträtt av en islamist.

Den kanske främsta rollprestationen görs av Nikothl Boosheri som Merhan. I en (för Iran) ovanligt liberal familj representerar han de värderingar som är officiella i Iran och även delas av delar av befolkningen. I en film av en regimkritisk regissör skulle han kunna bli en symbol för "ondskan". Istället förmedlas nyanserat hans förvandling från en kille som gillar musik till att bli angivare för "sedlighetspolisen" mot illegala fester. Även efter att han blivit islamist är han inte entydigt elak. Och känner också sin egen otillräcklighet precis som de övriga. Merhan visar, precis som sin syster, intresse för Shireen. Ett triangeldrama startar och man får en känsla av att det kan bli ödesdigert. Över alla finns mullornas Iran som är orsaken egentligen till familjens och många andras problem. 

Filmen är inte perfekt. Ibland känns den för "västerländsk" för att bli riktigt trovärdig att berätta om situationen i Iran. Men å andra sidan avslöjar den mer om kulturen i Iran än de flesta filmer som visas i Sverige. I vissa delar blir den seg. Jag rekommenderar den trots det till alla som är intresserade av Iran, HBT-situationers situation i Mellanöstern eller för den delen folk som gillar en annorlunda film. Egentligen handlar den om hur det är vara människa. Hur man hanterar att leva i en diktatur. Vilka strategier som finns. Och att det svåra att vara människa är att det inte finns något entydigt "facit" hur vi ska göra en viss situation. 

Trailern till filmen på Youtube.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

torsdag 6 september 2012

Konservativ förvirring om genuspedagogik.


För några dagar sedan hade Petter Isosz, ordförande Liberala ungdomsförbundet Södermanland och Emma Eriksson, ledamot Moderat Skolungdom Södermanland en debattartikel i Svenska Dagbladet. De är för genuspedagogik i skolorna och argumenterar väl för det.
Vi kräver att jämställdhet och genuspedagogik i skolan ska vara centrala delar av Lärarlyftet och att kommunerna utreder hur skolorna tillämpar riktlinjer kring jämställdhet. Vi kräver även att rektorer deltar i obligatoriska kurser i att stärka jämställdhetsarbetet på deras skolor. Många som motsätter sig genuspedagogik hävdar att alla måste få rätt att vara vilka de är, även om de bekräftar normen. Det handlar dock inte om att begränsa barns frihet eller rätt till att vara vilka de är. Snarare det motsatta – friheten från att finna sig maktlöst instoppad i ett fack. Endast den som missförstått genuspedagogiken, eller rent utav inte vet någonting vad den erbjuder, kan hävda att man genom ett normkritiskt förhållningssätt gentemot barn försätter dem i ofrihet. Alla elever i Sverige ska få vara sig själva och inte låta deras utbildning och tillvaro i skolan begränsas av vilket kön de råkat födas till. 
Men det här budskapet är kontroversiellt, även inom Alliansen. Dels finns det en liberal falang bestående av Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet och deras respektive ungdomsförbund. Generellt är de positiva till jämställdhetsarbete och tillåtande av genuspedagik. Konservativa Kristdemokraterna och partiets ungdomsförbund är däremot kritiska till det senare. Kdu verkar ibland vara negativa till jämställdhetsarbete generellt. Artikeln av Zeth Arkö Gogman, ordförande Kdu Söder om söder, från igår på debattsiten Newsmill avslöjar en del förvirrade resonemang. Det börjar dock bra.
Visst är det så att det i regel är onödigt och t.o.m kontraproduktivt att utgå från vilka behov människor har genom att dela in dem i kollektiv.
Exakt.
Men att detta inte gäller relevanta generella fysiska och psykiska skillnader borde väl vara uppenbart för de flesta? Det är ingen social konstruktion som gjort att man exempelvis skiljer på herr- och damidrott. Det handlar om relevanta fysiska och psykiska skillnader som gör att fysiskt tränade och välpresterande kvinnor inte har samma styrka eller uthållighet som sina manliga kollegor.
Ska svarta elever sjunga soul och vita elever hårdrock?

Att jämföra vanliga idrottslektioner med idrottstävlingar blir bara absurt. Faktum är ju att de flesta idrottslektioner inte handlar om att tävla utan om kondition, utveckla motoriska egenskaper etc. Varför ska då en fotbollsintresserad tjej nästan aldrig få chans att spela fotboll medan hennes killkompis som är helt ointresserad av fotboll betydligt oftare måste spela göra det eftersom han är i killgruppen. Det är just det som är problemet med kollektivism. Samma sak gäller vice verca för en kille som gillar graciös gymnastik respektive en tjej som är helt ointresserad av det. Se individen, se människan.
Alltför ofta ser vi hur företrädare från både socialistiskt och borgerligt håll hellre klamrar sig fast vid sina konstruktioner om hur verkligheten är och ska vara, snarare än utgår från den verklighet vi faktiskt lever i.
Verkligheten vi lever i är att vi främst är människor med individuella egenskaper. Men kdu kanske tycker skolor ska dela in elever på musiklektionerna efter hudfärg, svarta ska samlas i en grupp och sjunga soul oavsett om de gillar musiken eller inte eftersom svarta är överrepresenterade inom genren i musikbranschen. Och att vita ska sjunga rocklåtar även om de inte gillar det av samma orsak. Det är samma sak igen, det är fel att bunta ihop grupper efter statistiska skillnader. Statistik betyder inte att varje människa är "typisk" för sin grupp. Nästan alla fattar det, förutom tydligen kdu.
Att sedan kompisgäng av killar eller tjejer samlas kring vissa gemensamma nämnare, som dans eller musik, är inte mer ett exempel på förtryck än att den lokala schackklubben samlas kring just schackspelande.
Vill kdu avskaffa omnämnande av värderingar i läroplanen för skolorna?

Vad kompisgäng gör på sin fritid är det ingen som överhuvudtaget krävt några lagar eller regler om. Försök inte blanda bort korten genom att låtsas något annat. Men ofta samlas ju både killar och tjejer för ett visst fritidsintresse även om ett av könen är vanligast, här argumenterar du alltså själv emot ditt vurmande för könssegregation som du har i övriga artikeln.
Vi ska inte betala ideologiskt betingade smakpoliser i skolan med skattemedel. Vi ska inte ha politisk indoktrinering i den svenska skolan.
Så du är alltså emot att det står i läroplanen att skolan ska jobba för varje människas unika värde, solidaritet med svaga, jämställdhet, mot diskriminering etc. Jag som trodde ni kristdemokrater annars tjatade om hur viktigt det är med värderingar - även i skolan. Och inte ensidig värdeneutralitet. För att jobba mot traditionella könsroller, att killar och tjejer förväntas bete sig på ett visst vis trots att de egentligen inte vill det är givetvis en värdering. Smakpolis är däremot att godtyckligt göra som du vill Zeth, bunta ihop alla killar i en grupp och alla tjejer i en annan och strunta i vilken grupp de själva helst vill tillhöra.
När skattepengar börjar användas för att tvinga på skolelever radikala idékonstruktioner, som dessutom ofta visat sig vara felaktiga, är vi inne på en farlig väg som leder bort från den västerländska demokratins fundament.
Radikala idékonstruktioner som att folk ska bedömas som individer främst, att samkönade relationer är lika rätt som olikkönade relationer, att motverka förväntade förlegade könsroller för elever, att respektera att transpersoner finns, att jobba emot attityder om att "muslimska tjejer måste inte vara med på gymnastiken eftersom det inte är möjligt med deras kultur", att förkasta argumentation om att det inte är lika viktigt att romska barn går i skolan i nio år eftersom "det inte är deras kultur", att skolor ska vara anpassade så att funktionshindrade elever kan delta så långt som möjligt på samma villkor som andra. Hu så hemskt med sådan radikalitet. :-)

Kdu gillar statligt förmynderi - om det är konservativt.

Vi kan ju också till sist konstatera att kdu är emot nuvarande könsneutrala namnlag för vuxna och inte orkar vara för att avskaffa tvångssteriliseringar av transsexuella som vill byta kön juridiskt. Kdu är emot att samkönade par ska få möjlighet till adoptioner och inseminationer på samma villkor som olikkönade par. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som andra barn. De unga kristdemokraterna är också negativa till nuvarande könsneutrala äktenskapslag. Samtliga dessa reformer har en sak gemensamt, de minskar statens detaljregleringar och ökar individers frihet.

Men kdu har inga som helst problem med konservativt förmynderi. Tvärtom är de för det.

Bilden till den här bloggposten är från Rädda Barnens Ungdomsförbund och deras kampanj Normkritisk skola, nu!/>U


Uppdatering 1.

Om barn "inte ska hindras få göra vad de vill" varför är då Kdu emot en könsneutral namnlag för tonåringar?

Även Sara Skytteldal och Jenny Weimers, förste vice ordförande respektive jämställdhetspolitiske talesperson i Kdu, argumenterar emot genusvetenskap i en debattreplik i Svenska Dagbladet.

Deras argumentation må vara något mer sofistikerad än den från Zeth Arkö Gogman men okunskapen är tydligen densamma.
Genuspedagoger tycks nästan besatta kring att kategorisera vilket kön barnen har och agera endast utifrån detta, snarare än utifrån barnens egna preferenser.
Barnens egna preferenser? Som försvar för könsseparerade idrottslektioner? Svart förvandlas till vitt i argumenationen. Poängen är ju just att barnens preferenser struntas det i vid könsseparerade lektioner, det är deras kön som det fokuseras på.
Visst finns det olika typer av genuspedagogik, men den röda tråden för samtliga teorier är tydliga ideologiska ansatser och en brist på vetenskaplig förankring.
Det här hävdar alltså representanter för det parti, Kristdemokraterna, som i decennier engagerat sig för att "kristen etik" ska påverka samhället och skolan. Det om något är tydliga ideologiska ansatser utan brist på vetenskaplig förankring. Inte ens kristna är ense om hur man ska tolka vad kristen etik är. Att pojkar och flickor ofta bedöms olika efter vilket kön de har finns det visst då forskning om. Men Kdu är inte intresserade av den. Även många lärare, föräldrar och elever kan vittna om problemet. Men de kanske inte tillhör "verklighetens folk".
Skolan ska inte vara ett slagfält för trendpolitik.
Känns det där igen? Förr kallade kd homosexualitet för "en trend". Även när det skulle med i skoldokument att elever ska få saklig information om homosexualitet och ge stöd åt homosexuella elever protesterade Kristdemokraterna för några decennier sedan. Det kunde få "elever med vacklande könsidentitet" (sic!) att bli homosexuella (deras sammanblandning mellan sexuell läggning och könsidentitet var avslöjande)
När det bevisligen förekommer kompensatorisk genuspedagogik på våra lands skolor där barn hindras från att göra de val de själva vill och betraktas som allt utom en individ.
Barn ska få göra vad de själva vill på förskolor och skolor. Hade någon vänsterdebattör hävdat det hade de, med rätta, blivit kallade flummare av bl.a. Kdu. Nu tycker ju säkert inte Kdu att skolor ska servera pizza två dagar varje veckan om barnen vill det. De tycker säkert inte att förskolebarn ska få göra egna utflykter utan personal eller skrika rasistiska saker till varann. Det är bara när det gäller barns rätt att få följa konservativa könsroller som Kdu blir "frihetsengagerade". Visst ska barnen få göra det men förskolor och skolor ska kunna visa på alternativ och arrangera gemensamma pedagogiska lekar för både pojkar och flickor. Och om vuxna inte ska hindra barn "att få göra vad de vill" hur kan då Kdu var emot att 12-17-åringar (med vårdnadshavares godkännande) ska få välja könskonträra namn (sådana som är typiska för det motsatta än barnets biologiska kön)?

Hyckleri igen från Kdu.