måndag 21 oktober 2013

HBT-kultur. Äntligen - Gabriel Forss.


Att få ihop Gabriel, Gud och gay är ett tema i Äntligen (2012). När Elisabeth Svantesson (m) blev ny arbetsmarknadsminister hamnade homofobin i frikyrkliga miljöer i fokus medialt. En miljö Gabriel Forss själv kommer ifrån. Nu visade det sig till sist att Svantesson nog inte var någon verklig homofob. Däremot var hon emot en könsneutral äktenskapslag vilket hon bör kritiseras för.

Gabriel Forss känner ni säkert till. Var med i gruppen Blond som vann den svenska uttagningen till Eurovision song contest 1997, ironiskt nog med en låttitel som Bara hon älskar mig. Trots att att Gabriel då sedan länge visste att det var män som gällde för honom. Sitt verkliga genombrott hos svenska folket fick väl Forss 2010 genom att först vara expertkommentator och sedan (2011) själv körledare i TV-programmet Körslaget där han hamnade på en hedrande andraplats i tävlingen. 2012 kom han offentligt ut som bög.

Att kombinera kristen tro med homosexuella känslor.

I Äntligen berättar han sin historia. Från (enligt honom själv) en närmast idyllisk barndom i ett frikyrkosamfund. Men när han är i 10-årsåldern och äldre börjar han titta på och bli intresserad av mäns kroppar i duschrummen. I många år kommer han brottas med att få ihop sin kristna tro med sina homosexuella känslor. Ett möte med en homofob pastor är avgörande för hans utveckling men det man kan konstatera är hur lite explicit homofobi det egentligen finns i boken, snarare är det den totala tystnaden om att vara bög och (frikyrkligt) kristen som verkar vara hans främsta problem. Och hans egen oro för att inte bli accepterad. Det som gör den här boken hyfsat intressant är främst att följa vad som händer bakom kulisserna för någon som kommer till Stockholm och vill bli en känd sångare. Om hans besök på gayklubbar i London. Hans panikångest.

Litterärt vill jag dock hävda att boken är sämre än självbiografierna från bl.a. Richard Engfors och Andreas Lundstedt. Äntligen blir ofta närmast som en dagbok "först gjorde jag det, sedan sa han det och då sa jag följande". Han kastar ur sig tankar och resonemang, har tydligen inte funderat mycket på hur boken ska lyfta litterärt. Samtidigt finns det också en viss charm i det, i att det är "amatörmässigt". Visst är boken medioker men verkligen inte ointressant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar