onsdag 30 december 2015

Utredning föreslår att hets emot transpersoner förbjuds.




Transpersoner bör få ett lika tydligt skydd av lagarna emot hets och hatbrott, brottsbalkens förbud emot olaga diskriminering samt åtal för förolämpning som homosexuella, bisexuella, svarta, judar, muslimer, invandrare etc. redan har. Det föreslås av en utredning som lämnade sin rapport i början av december.  Ett annat förslag är att formuleringen "könsöverskridande identitet" ersätts med "könsidentitet" och "könsuttryck".
.... Termen ”könsöverskridande identitet eller utryck” har samma betydelse i samtliga lagar där den förekommer. Termen har mötts av kritik sedan den infördes. Kritiken har huvudsakligen gått ut på att den valda formuleringen är skriven med ett avvikarperspektiv, det vill säga att den utgår från en uppfattning om normen och pekar ut dem som inte följer denna.... Principiellt innebär ändringen att alla individer ska vara skyddade från diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck, oavsett hur könsidentiteten eller könsuttrycket förhåller sig till normen för det kön som tilldelats dem. Det innebär att diskrimineringsgrunden ska omfatta också så kallade cispersoner (i princip personer som har en könsidentitet eller ett könsuttryck som är och alltid har varit i enlighet med normen för den ursprungligen tilldelade könstillhörigheten) när sådana personer blir diskriminerade på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Ändringen innebär därmed formellt sett en utvidgning av diskrimineringsgrundens tillämpningsområde. Det är dock svårt att tro att den utvidgningen skulle kunna få någon större betydelse i praktiken....
Jag håller med. Formuleringen "könsöverskridande identitet" är problematisk även om intentionerna var goda när den blev en del av lagen emot diskriminering. Positivt är också att förslaget till nya formuleringar är mer neutrala, alltså att även cis-personer bör få skydd i bl.a. lagen emot diskriminering. Precis som även män, etniska svenskar och heterosexuella idag har skydd av den lagen.

Hatpropaganda emot transpersoner.
.... Det har dock under utredningen kommit fram belägg för att hets mot transpersoner förekommer, främst i agitation på internet. I kommentarer i olika s.k. trådar finns det ett antal exempel på uttalanden om att hbt-personer generellt och transpersoner specifikt är onaturliga, omoraliska, sjuka och perverterade. I vissa fall skulle uttalandena kunna utgöra hets. Att det inte finns belägg som ger stöd för att det förekommer hets mot transpersoner i någon större omfattning är inte av avgörande betydelse. Transpersoner är en så utsatt grupp att det finns anledning att ge ett särskilt skydd även vid mer sällan förekommande handlingar. Dessutom finns det anledning att befara att sådan hetspropaganda kan öka i takt med att transpersoner blir alltmer synliga i samhället. Härtill kommer att kunskapen kring transpersoner generellt sett är låg. Det är för många inte klart vad som är skillnaden mellan å ena sidan könsidentitet eller könsuttryck och å andra sidan sexuell läggning. Agitationen mot transpersoner ingår i och blandas med agitation mot hbt-personer i allmänhet och diverse uppgifter om sexuell läggning. Det kan antas att gärningsmannen sällan har klart för sig på vilken grund eller vilka grunder som han eller hon hetsar, annat än att agitationen riktas mot sådant som i gärningsmannens föreställningsvärd är ”onormalt”. Om inte såväl homo- och bisexuella som transpersoner omfattas av hetsbestämmelserna kommer bestämmelserna därför inte att utgöra ett fullgott skydd för någon av grupperna.....
Förbud i brottsbalken emot olaga diskriminering när det gäller könsidentitet och könsuttryck.
..... Det finns belägg för att transpersoner har behov av skydd från sådan diskriminering som omfattas av bestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap. 9 § BrB. Det finns belägg för att transpersoner har behov av skydd från sådan diskriminering som omfattas av bestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap. 9 § BrB. Förolämpning mot transpersoner bör därför enligt utredningen kunna falla under allmänt åtal. I konsekvens med bedömningen i fråga om utformningen av brottet hets mot folkgrupp bör utvidgningen omfatta könsidentitet och könsuttryck generellt, alltså även när identiteten eller uttrycket inte avviker från någon norm. Utredningen föreslår därför att åtalsregeln i 5 kap. 5 § 2 BrB utvidgas till att omfatta förolämpning med anspelning på könsidentitet eller könsuttryck.... 
Som helhet är det bra förslag. Intressant är att utredningen föreslår att bara för att förändringarna i hetslagen kräver en grundlagsförändring med två riksdagsbeslut med ett val emellan ska det inte fördröja övriga förslag införande. Något som är positivt.
I förtydligande syfte, och i konsekvens med de föreslagna ändringarna i 16 kap. 8 och 9 §§ BrB och 5 kap. 5 § BrB, föreslår utredningen att det i straffskärpningsregeln i 29 kap. 2 § 7 BrB uttryckligen anges att det är en försvårande omständighet om ett motiv för brottet varit att kränka en person eller en grupp av personer på grund av könsidentitet eller könsuttryck.

tisdag 29 december 2015

HBTQ-kultur. Återvändaren - Noam Frick.


Från förlagets presentation av Återvändaren (2015) av Noam Frick.
Med ett skadat knä och sorgfyllt hjärta återvänder Stephen till sin barndomsstad efter tio år utomlands. Han vill konfrontera sin mamma för att hon aldrig hör av sig och ta reda på varför alla hans närmaste stängt ut honom från sina liv. Som om det inte vore nog komplicerat råkar Stephen stöta samman med tonårskärleken Sam som svek honom dagen de tog studenten, dagen innan avresan. Känslorna efter hemkomsten är förvirrande och det blir desto mer trassligt när hans uppfattning inte verkar stämma överens med de andras - de som blev kvar i Malmö.
Det finns ett rykte om framgångsrika svenska popgruppen Ace of bace på 1990-talet. De hade tjänat massor av pengar och skulle utan problem kunnat köpa de dyraste och mest avancerade syntharna. Men de valde gamla och enkla synthar. "Det ska låta billigt, det är vårt koncept".  Och förmodligen är det samma tes som gäller för Återvändaren som är en del av en ny bok-serie från förlaget. "Kiosklitteratur med queer-tema" skulle man kunna sammanfatta det som.

Samkönade relationer är det vanliga.

Jag gissar att Noam Frick (som möjligen är en pseudonym och inte författarens riktiga namn) hade kunnat skrivit "bättre" litteratur än så här. Den språkliga hanteringen är det egentligen inte något fel på. Förutom då att det är främst fokus på känslor (det har nog aldrig gråtits så mycket i en bok jag recenserat). Och att karaktärerna i boken sällan har mer än 2-3 tydliga egenskaper,

En positiv sak för mig som Malmöbo är att handlingen utspelas i min stad. När huvudpersonerna promenerar runt i city vet jag precis var de är. I Återvändaren är utgångspunkten att par är samkönade. Det är default. När det avslöjas att en man och kvinna "kommit ut som straighta" blir det följaktligen reaktioner. Men som någon av karaktärerna klokt kommenterar - man kan inte inte utgå från att alla är som man själv är.

Homo-Malmö.

I början tycker jag det blir lätt fånigt - ungefär som en homonorm istället för heteronorm. Men sedan är det faktiskt ganska kul. Som ett Homo-Malmö. Och precis som i annan kiosklitteratur måste det finnas kärlek givetvis. Två män möts till sist i ett romantiskt sexuellt möte. Ordet oralsex finns givetvis inte här. Istället "omsluter" en av männen en kroppsdel som den andre "tillägnat" honom,

Blir det ofta fånigt? Ja.
Är det roligt? Ja, men bara som för att testa den här genren. En bok räcker för min del.
Är det här bra litteratur? Bedömningen blir problematisk redan eftersom den här boken inte har sådana anspråk. Alltså får man bedöma den trots det. Men jag kan inte hylla en bok bara för att den råkar vara lika "dålig" som den vill vara.

Återvändaren är medioker även om man tar hänsyn till genre. Men verkligen inte ointressant i sin iver att förnya kiosklitteraturen.






måndag 28 december 2015

HBTQ-kultur. Gräset är mörkare på andra sidan - Kaj Korkea-Aho



Från förlagets presentation av Gräset är mörkare på andra sidan (2012) av Kaj Korkea-Aho.
I Gräset är mörkare på andra sidan rämnar fasader, något främmande hotar och skogen är inte att lita på. En ung kvinna, Sofie, har kört av vägen och dött i en våldsam krock. Då hennes fästman Benjamin får se ett fotografi taget av en hastighetskamera ser han att hon inte var ensam i bilen - var det ens en olycka? En gång var sjakket ett sammansvetsat pojkgäng i Pedersöre. Benjamin bor kvar men svartsjuka misstankar om Sofies hemliga liv har ätit sig in i honom. Looke har flyttat till Helsingfors och jobbar med tv och radio trots sin grava stamning. Christoffer studerar folkloristik i Åbo och ska gifta sig med sin pojkvän. Simon har blivit ortens präst men förlorat tron. Nu möts de alla i hembyn på Sofies begravning. Begär och hemligheter är sammantvinnade i denna uppväxthistoria, thriller och rysare. Gräset är mörkare på andra sidan är en mäktig läsupplevelse: Skrattet fastnar i halsen, ilningar av skräck går över ryggen, men intrigen tvingar en vidare. Hur djupt går arvet av våld och trångsynt religiositet på den österbottniska landsbygden? Varför har Raamt, den ondskefulla mytologiska figuren börjat gå igen? Och vad hände med den lilla flickan Sidrid Ask som tappade bort sig i skogen för många år sedan? De begär som inte får säga sitt namn förlorar man kontrollen över - med skrämmande konsekvenser.
Gränsöverskridande.

Den här boken är gränsöverskridande - i dess bästa bemärkelse. Vi som är engagerade i HBTQ-rörelsen tror ibland att det är modigt att skriva om samkönade relationer och att vara transperson. Båda aspekterna finns i den här boken. Men det är inte modigt idag i Norden trots en del HBTQ-fientlighet som finns kvar. Inte ens när en av personerna avslöjas gillat BDSM (bondage-sadomasochism)  blir det riktigt kontroversiellt. De som gillar sådant får väl göra det.

Men en av huvudpersonerna i boken avslöjar att han i tonåren hade en relation med sin syster och beskriver hyfsat detaljerat hur det var när de låg i samma säng. Han skäms efteråt. Då tvingas vi som kallar oss frigjorda hantera det. Jag vacklar mellan om det är fel (en spontan känsla, tonårssyskon ska inte ha sex) eller om jag ska tycka "det var ju faktiskt deras sak". Jag är ju ändå liberal.

Vad som är tabu varierar.

Kanske en del "progressiva" heterosexuella för 50 år sedan tyckte detsamma om samkönade relationer. Jag jämför absolut inte de två typerna av relationerna (incestuösa relationer riskerar skapa konflikter om släktrelationer, arv etc och då lämnar jag därhän genetiska problem om den sexuella relationen skulle resultera i ett barn). Bara att vi människor måste hantera vad som är tabu och vad som är ok. Och det skiftar faktiskt både historiskt och geografiskt ibland. Den här boken är ibland "provocerande".

Men boken är också homoerotisk. Kaj Korkea-Aho har en förmåga att beskriva väl både icke-sexuella relationer mellan män och när män är nakna i en bastu (det här är Finland). Och mörkret finns. Givetvis. Raamt. Det onda. Den där ondskefulla figuren enligt lokala sägner i Österbotten som bara utstrålar mörker. Men när huvudpersonerna "mött Raamt" har hen bara ropat "hjälp". Och dramat får en rafflande upplösning.

Gräset är mörkare på andra sidan är inte en perfekt bok. Ibland går den för långt i sentimentalitet. Men när jag googlar efter den hittar jag inga svenska recensioner. Den förtjänar något bättre än så. Boken är utgiven i original på svenska i Finland.

Och den är bland de 10 bästa böckerna med HBTQ-tema som jag recenserat.



HBTQ-kultur. Andrés Stoopendaal - De federala distrikten.


Från förlagets presentation av  De federala distrikten (2014) av Andrés Stoopendaal.
De federala distrikten är en diktsamling om gräns och gränsöverträdelse, om våld och makt som den maskulina identitetens brännpunkt, om utsatthet och sökande efter närhet. Det är poesi som rör sig stilistiskt på flera olika estetiska territorier, formbundenhet blandas med flödande prosalyrik och scener skiftar mellan hjärtliga och hjärtlösa rum. Här finns kärlek och kärlekslöshet, skarp realism tillsammans med surrealism, skönhet och destruktivitet. Någon spelar natt i krigets lek, en pojke brottas med en kamrat i knarrande snö, en far samtalar med sin dotter på en österrikisk alptopp, kosmopolitiska stämmor som när som helst tycks kunna tona bort i intensiv ensamhet, i skuld och möjligen skam.
Ni som följer min blogg vet att jag verkligen inte hyllar PK-floskler. Jag söker det genuina. Men ofta hittar jag faktiskt det i den här boken. Från sid 46
..... Du ligger på magen i sängen.... läser ett glossy magasin för unga män - jag sätter mig här.... precis så här .... på kanten av sängen som gungar till lite när jag placerar på mig på den Du sneglar mot mig, ler en aning, skruvar på dig lite.
Du frågar "Varför ska vi låtsas det är så?"... Plötsligt vet jag inte varför. Du som ser hur ställd jag blir fortsätter. "Vi kan låtsas att jag hatar dig, , att jag hatar dig på allvar"
"Så säger du alltså nu, först nu", tänker jag
Boken är inte perfekt men betydligt bättre än medioker. Stoopendaal lyckas förena det stilistiska, retoriken, att formulera - med ett innehåll som ofta har substans. Och i ett kapitel får han mig att vackla för några sekunder som anhängare av ett stärkt försvar. Efter de sekunderna landar jag igen i samma slutsats. Sverige bör förstärka sitt militära försvar och bli med i NATO. Men att han - om än bara för några sekunder - fick mig att vackla vilket jag aldrig gjort när någon röd-grön politiker skrivit en debattartikel om det  - visar vilken kraft litteratur har. Även idag.

torsdag 17 december 2015

Kd har blivit för homoadoptioner men sd är ännu emot.



Flera av riksdagspartiernas har haft kongresser (ibland kallas evenemangen något annat) senaste månaderna. Först Centerpartiet, sedan Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och sist Sverigedemokraterna. Jag har redovisat motionerna (förslagen) och partistyrelsens förslag till kommentarer. Den som är intresserad av mina bloggposter kan söka efter partinamnen (det finns en sökfunktion här). I princip har kongresserna helt följt respektive partistyrelses förslag. De förändringar som gjort har närmast varit språkliga.

Kd blev för jämställd adoptionslag med siffrorna 134-102.

Trots det finns det två beslut som är principiellt intressanta även om partistyrelsen fått igenom sin politik. Kristdemokraterna beslutade på sitt riksting i oktober att helomvända och bli för att samkönade och olikkönade par ska få adoptera på samma villkor.
.... Kristdemokraterna ställer sig nu bakom lagen som ger samkönade par rätt att prövas som adoptivföräldrar. Den nya linjen har förespråkats av partiledaren Ebba Busch Thor och vann på rikstinget med röstsiffrorna 134 mot 102. Många ombud ville hellre ha en mer luddigare formulering och hänvisa till en formulering i KD:s nya principprogram om att det finns andra familjebildningar än mamma och pappa som ska ha samma respekt och stöd från samhället. Busch Thor betonade dock att KD måste vara tydlig denna fråga. – Många därute i vårt land och i vårt parti uppfattar det som att vi aktivt är emot den lagstiftning som råder. Därför finns det ett behov av att vara tydlig, sade hon. Lagen har gällt sedan 2003....
Kd kampanjade tydligt emot när riksdagen 2002 beslutade om reformen. I många år var de även negativa till s.k. närståendeadoptioner för homopar. Alltså att någon i ett samkönat par adopterar sin partners barn. Där gjorde dock kd en helomvändning 2010. Nu har alltså partiet beslutat att de ska göra detsamma om även övriga typer av adoptioner.

Sverigedemokraterna beslutade däremot att fortsatt vara emot lika möjligheter när det gäller adoptioner och inseminationer. Landsdagarna följde därmed partistyrelsen. Sd vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som partiet är för) samt avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker.

Debatter i riksdagen om HBTQ-fientligheten från IS:

Jag har beslutat att fokusera på svensk inrikespolitik och HBTQ-recensioner på den här bloggen. Ibland måste man begränsa sig. Men nuvarande situationen i de IS-styrda områdena är så förfärlig att det är jämförbart med Hitler-Tyskland (1936-1945) samt Iran på 1980-talet och Afghanistan på 1990-talet. 1936 startade den nazistiska regimen i Tyskland en förföljelse av homosexuella män i synnerhet i Berlin som skulle föra många till koncentrationsläger. Det var inte bara stigmatisering, det blev en skräck-regim emot homosexuella. Islamistiska regimen i Iran avrättade tusentals homosexuella på 1980-talet och förföljelsen blev även förfärlig i taliban-styrda Afghanistan senare.  

Hans Linde (v) som är öppet homosexuell och gruppledare i riksdagen för Vänsterpartiet.
..... Hbtq-personer tillhör dessutom en av de värst drabbade grupperna. Bland annat har IS/Daesh genomfört ett flertal spektakulära avrättningar av personer som utpekats som hbtq-personer....
Fredrik Malm (l)
.... Där hivar man i dag ut homosexuella med ögonbindlar från femte våningen i hus ned på gatan....
..... Homosexuella kastas från höghus....

Uppdatering 1.

Kd är ännu emot inseminationer av lesbiska kvinnor vid kliniker.


Jag har mailat Kristdemokraterna efter att de blev för nuvarande jämlika adoptionslag.
.... Kristdemokraterna beslutade som bekant på rikstinget att ställa sig bakom nuvarande adoptionslag där även samkönade par och ensamstående kan bli prövade som adoptivföräldrar. Partiet bytte därmed officiellt åsikt från "nej" till "ja" om det. En debatt som har koppling till det handlar om lesbiska kvinnor i stabila relationer respektive ensamstående kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. När det gäller det senare är kd tydligt emot. Nu har dock partiet blivit för att även samkönade par kan bli lämpliga föräldrar. Och det finns en avgörande skillnad mellan två lesbiska kvinnor och en ensamstående kvinna, att två vårdnadshavare ökar generellt tryggheten för barnet givet allt annat. Är kd ännu principiellt emot att lesbiska kvinnor kan bli inseminerade vid kliniker eller har ni bytt attityd till "möjligen"? Sex av riksdagens åtta partier är för en könsneutral föräldraskapspresumtion. Sd är emot att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker men så länge det är möjligt har de attityden "möjligen" till att införa en könsneutral föräldraskapspresumtion. Är även kd berett att förutsättningslöst pröva om det är en reform som kan gynna vissa barn och därmed byta åsikt från "nej" till "möjligen"?....
Kristdemokraternas HBTQ-politiska talesperson Mia Widell har mailat att partiet
..... hänvisar till hemsidan och våra officiella kanaler där vi självklart informerar om när vi ändrar åsikt eller presenterar ny politik....
Därmed är kd ännu principiellt emot att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. Även om partiet inte idag, som sd, vill avskaffa reformen. Och när det gäller att införa könsneutral föräldraskapspresumtion för lesbiska kvinnor är kd mer negativa än t.o.m. sd. Där har sd meddelat att deras attityd är "möjligen" när lesbiska kvinnor får bli inseminerade vid kliniker. Kd är däremot ännu emot.

Ska man sammanfatta situationen blir det följande december 2015 när det gäller samkönade par och barn.

Samkönade och olikkönade par bör ha möjlighet adoptera på samma villkor.
Ja: s, m, mp, c, v, fp, kd
Möjligen:
Nej: sd

Sd vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera förutom närståendeadoptioner som de är för.

Kvinnor i olikkönade och samkönade par bör ha möjlighet att bli inseminerade vid kliniker på samma villkor.

Ja: s, m, mp, c, v, fp
Möjligen:
Nej: sd, kd

Kristdemokraterna är ännu principiellt emot att lesbiska kvinnor har möjlighet att bli inseminerade vid kliniker men har accepterat reformen och vill inte avskaffa den. Sd vill avskaffa möjligheten för kvinnor i samkönade relationer att bli inseminerade vid kliniker.

Det bör införas en könsneutral föräldraskapspresumtion för lesbiska och olikkönade par vid inseminationer.

Ja: s, m, mp, c, v, fp
Möjligen: sd
Nej: kd

Senast 15 februari 2016 ska en utredning om "ofrivillig barnlöshet" lämna förslag bl.a. om en könsneutral föräldraskapspresumtion ska införas. En utredning lämnades 2007 som föreslog att reformen bör införas.







onsdag 16 december 2015

Naivitet från migrationsministern om trakasserier emot HBTQ-asylsökande.



Robert Hannah (bilden) som själv är öppet homosexuell riksdagsledamot för Liberalerna har lämnat en skriftlig fråga till om HBTQ-asylsökandes situation där det bl.a. kommenteras följande.
.... Det kan inte ha undgått någon att hbtq-personer också efter ankomsten till Sverige drabbas av trakasserier och misshandel, bland annat på asylboenden. En negativ och ibland fördömande attityd riktas mot dessa individer i olika flyktingboenden. De som väljer att bo hos släktingar och vänner kan försätta sig i en ännu mer utsatt situation. Några specifika insatser för hbtq-flyktingar finns inte i dag. För de som har posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) finns en uppenbar risk att situationen förvärras ytterligare och att det psykiska lidandet blir livslångt om de inte blir föremål för omedelbar behandling. Suicidrisken för de drabbade är hög och ökar med förvärrade symtom. En tidig behandling är således den bästa möjliga förebyggande åtgärden mot fortsatt förvärrad psykisk ohälsa, suicid och livslångt lidande.... Vilka specifika insatser görs för att säkerställa asylsökande hbtq-personers hälsosituation, särskilt de med posttraumatisk stressyndrom och de som upplever förtryck på asylboenden?....
S-mp-regeringen har tillsatt utredningar som delvis handlar om HBTQ-asylsökande.
Migrationsminister Morgan Johansson (s) lämnar bl.a. följande kommentarer.
..... Det finns för närvarande fyra hbtq-certifierade anläggningsboenden i Sverige som drivs av ett privat omsorgsföretag, där det finns en särskild kompetens att möta hbtq-personer på ett bra sätt, liksom att hantera särskilda utmaningar hbtq-personer kan ha under boendetiden. Regeringen beslutade den 5 november 2015 att tillsätta en utredning om översyn av mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända. I kommittédirektiven.... har regeringen anvisat att utredaren ska redovisa vilka konsekvenser utredningens förslag får för bland annat hbtq-personer.... Den 8 oktober 2015 beslutade regeringen att avsätta medel till Sveriges Kommuner och Landsting för en studie som bland annat syftar till att motverka psykisk ohälsa och öka upptäckten av fysisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända. Resultatet av arbetet ska redovisas senast den 31 mars 2016....
Även Désirée Pethrus (kd) har lämnat en skriftlig fråga där det bl.a. finns med följande.
.... Situationen försvåras av volymen asylsökande, men tidigare har Migrationsverket lyckats utverka hbtq-certifierade boenden. I Sverige ska ingen behöva uppleva förföljelse för sin tro eller sexuella läggning....
Otrolig naivitet från migrationsministern.
Migrationsminister Morgan Johansson (s) kommenterar bl.a. följande.
.... Jag förutsätter dock att de som flyr för att få en fristad i vårt land också följer Sveriges lagar när de kommer hit....
Det är nästan rörande att Sverige har en migrationsminister som på allvar tror att varje asylsökande vill följa Sveriges lagar. Men det är kanske just den otroliga naiviteten även från andra svenska politiker som orsakat att de här problemen inte hanterats tydligare tidigare.

När riksdagen 14 december debatterade Internationellt bistånd kommenterade Birgitta Ohlsson (l) och Hans Linde (v) HBTQ-rättigheter.

tisdag 15 december 2015

HBTQ-kultur. Joggaren - Fredrik Ekelund.



Från förlagets presentation av boken Joggarna (2012) av Fredrik Ekelund.
Joggarna är Fredrik Ekelunds femte roman med kriminalinspektörerna Monica Gren och Hjalmar Lindström. En spännande berättelse om skulden som förgörande kraft och om blind, plötslig förälskelse men också, som så ofta hos Ekelund, en roman om det nya, moderna Malmö med dess obändiga framtidstro, utmaningar och sociala spänningar.
Det var faktiskt först i höstas som jag fick information om att Fredrik Ekelund för flera år sedan fått ihop en deckare med homotema. Och den skulle innehålla beskrivningar av både Malmös och Köpenhamns HBTQ-kultur. Det lät spännande.

Men boken är delvis en besvikelse. Personerna i boken är så fyrkantigt porträtterade att man inte bara frågar sig om de "skulle finnas på riktigt". Utan om Fredrik Ekelund själv finns på riktigt. Skildringarna av erotik och sex (samkönat och olikkönat) är så taffliga att man ibland tror det är en 13-åring som fantiserat ihop dem. Som att vid ett tillfälligt sexuellt möte på en "cruising-plats" börjar en av männen sjunga opera (sic!). Och då har jag ändå inte kommenterat huvudpersonen, bisexuelle Martin och hans relation till sin fru.  De är som plast-figurer. Utan äkthet.

Den enda gången boken blir trovärdig i skildringar av bögar är vid en gay-bar i Köpenhamn (den har dock getts ett annat namn i romanen än på riktigt). Och emot slutet börjar boken bli hyfsat spännande (trots att mördaren tidigt avslöjas)

Joggaren blir sällan tråkig, bara fånig. Och det är illa nog. 




måndag 14 december 2015

Väntade med mitt "flykting-avslöjande" ett halvår för HBTQ-asylsökandes skull.


Jag kommer inte ägna den här bloggen åt att igen och igen markera att jag vill att Sverige ska ha en restriktiv flyktingpolitik närmaste 10 åren. Det beskedet gör kanske en del besvikna, andra lättade. Varför väntade jag till december istället för att förklara min svängning redan när den gjordes definitivt i våras? Var det för att jag populistiskt ville vänta till jag nu definitivt har Moderaterna på min sida och delvis även Socialdemokraterna (trots att s verkligen betett sig absurt amatörmässigt), Folkpartiet och Kristdemokraterna?

Folk kan anklaga mig för en del saker, som att jag ibland är för hård i debatter, men någon populist är jag verkligen inte. Min väntan har istället haft strategiska orsaker. Våren 2015 blev jag synnerligen besviken på s-mp-c i riksdagens socialförsäkringsutskott (som behandlar flyktingpolitiken). Visst har jag varit kritisk ibland emot förra Alliansregeringens brist på beslut men de svek faktiskt aldrig några vallöften inom HBT-politiken.

S-mp-regeringen svek.

S och mp däremot lovade inför riksdagsvalet 2014 att - om de vann valet - skulle en utredning tillsättas om situationen för de som söker asyl p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. När jag först kollade socialförsäkringsutskottets betänkande (rapport) blev jag förbluffad. Men det stämde att de svikit. Hur skulle jag göra då? Gå ut med att jag är för en stram flyktingpolitik närmaste 10 åren?

S, mp och c hade tydligt lovat det där före riksdagsvalet 2014. Min ambition var att pressa dem ytterligare. Att då samtidigt gå ut med min nya attityd "flyktingpolitiken bör skärpas generellt" skulle riskera leda till att de i riksdagen som var emot en utvärdering av HBTQ-asylsökandes situation kunde använda det som argument. "Även HBTQ-bloggaren Bengt Held vill skärpa flyktingpolitiken". Inte för att att jag är den viktigaste referenspersonen inom svenska HBTQ-rörelsen men jag skulle riskera sända dubbla signaler till riksdagspolitiker.

Därför väntade jag att avslöja det här på bloggen till december 2015.

Några förtydliganden. 

1. Även om en asylsökande inte har politiska orsaker att stanna förväntar sig hen något, en bättre situation. Att avslå en asylansökan är att krossa en persons drömmar. Men drömmar krossas i Sverige varje dag. När elever inte får den extra-hjälp de vill ha, när äldre inte fått vistas ute senaste månaderna när köerna till vård och behandling är långa, när hemlösa finns i vårt välfärdssamhälle, när småföretagare får så höga skatter att de tvingas i konkurs. När politiker förklarar "tyvärr finns det inte resurser till det där, men hade det funnits det hade jag varit för det", Politik handlar om att väga utgifter emot varann. Den beslutsfattare som inte konstaterar det bör lämna sin post.

2. Jag tycker ännu att Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt, HBTQ-negativt och EU-fientligt parti. Men jag ogillar också svensk politiskt korrekt media som vinklar och förvränger nyheter ibland.

3. Jag förblir liberal och internationalist och är en individ som har ursprung från Sverige, Finland och Österrike. Jag gillar Sverige men nationalist är jag inte. Utan är varm EU-anhängare. Och gillar det blivit ett internationellt klimatavtal för att ta ett aktuellt exempel.

Häromåret mötte jag en gayaktivist och flykting från Uganda i samband med Malmöfestivalen. Någon etniskt svensk RFSL-aktivist hade hållit i mötet och berättat om diverse problem. Homofobi och vid diskussioner senare om rasism etc. Jag gick jag till killen från Uganda och frågade på engelska hur han betraktade Sverige, om han tyckte vårt land hade mycket homofobi och rasism.

Han bara log varmt och sa "No, no, I love Sweden, here I can be free".

Den västliga friheten som vi strävat efter är värd att behålla.








fredag 11 december 2015

Därför har jag svängt inom svensk flyktingpolitik och vill den ska vara stram.



Jag har i flera år argumenterat för en rättssäker och hyfsat generös flyktingpolitik. Eftersom jag är HBTQ-aktivist har jag fokuserat på de som är förföljda p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. När Alliansen och Miljöpartiet 2011 träffade sin migrationspolitiska uppgörelse (om en mer generös flyktingpolitik) stödde jag den. För mig som liberal är rörlighet över gränserna principiellt något positivt. Min vision är fri invandring, att människor ska kunna röra sig lika fritt mellan länder som mellan svenska kommuner idag. Men det är just ett långsiktigt mål.

Vi lever inte i Utopia. Vi kan sträva åt ett visst håll men någonstans måste det finnas en kontakt med verkligheten om man ska vara en seriös debattör.

Utanförskapet ökade när Sverige hade borgerlig regering.

Sverige har i decennier haft den mest generösa flyktingpolitiken i Europa. Många - även jag ibland - har kommenterat att det inte är invandringen i sig utan den bristande integrationen som är problemet. Jag trodde på det för 10 år sedan. Det gör jag inte idag. När Sverige hade en borgerlig regering 2006-2014 lades politiken delvis om i rätt riktning, bort från ensidigt "offer-perspektiv". Men utanförskapet ökade. Efter 8 år var det fler områden som hade utanförskap enligt de kriterier Folkpartiet lanserade inför valet 2006. Och fp hade det främsta politiska ansvaret för just integrationspolitiken inom förra borgerliga regeringen. Det misslyckandet hamnar givetvis på samtliga borgerliga partier.

Nu fortsätter vissa mantrat "det är integrationen som är problemet, inte invandringen i sig". Fascinerande är att de förnekar enkla fakta. Att integrera färre nya i en befolkning är lättare än att integrera många i ett område. Det har de allra flesta EU-länders regeringar fattat. Det betyder inte de alltid haft rätt. Det finns ett drag av egoism - och främlingsfientlighet ibland - hos vissa regeringar i EU. Men Sverige har verkligen inte varit ett föredöme. I synnerhet inte nuvarande s-mp-regeringen med stöd av v inom den ekonomiska politiken. När nu regeringen föreslår panik-åtgärder är det för att de tidigare inte gjort vad ansvarsfulla styrande borde gjort. Ersätta PK-floskler med konkreta åtgärder.

S-mp-regeringen har betett sig än mer ansvarslöst.

Men inte heller förra borgerliga regeringen kan undgå kritik. Medan migrationspolitiken höll på att haverera mer för varje månad blev det besynnerliga kommentarer med ensidiga attacker emot främlingsfientliga sd. Istället för att ta ansvar i sak demoniserade många politiker - från höger till vänster - sd som några monster medan de gullade med reaktionära muslimska föreningar. Och låtsades att problem som att brandkår och ambulans inte kan åka till vissa invandrartäta förorter utan att polisen följer med var något icke-allvarligt som samhällsproblem. Det skulle fixa sig med några nya integrations-åtgärder. Och nuvarande s-mp-regering har betett sig än mer ansvarslöst. Vid sidan om finns Vänsterpartiet som på allvar hävdar att 500 000 flyktingar om året inte är några problem "om vi förbättrar sfi" (svenska för invandrare). Förmodligen kan inte v-politikerna själva ge något exempel på förbättringar av den utbildningen. Analysen är så verklighetsfrämmande att man häpnar.

Sveket från s, mp och c var skamligt.

När liberala Expressens ledarsida för flera år sedan började argumentera för en stramare flyktingpolitik konstaterade jag att de i allt väsentligt hade rätt i sin argumentation. Men politiker (borgerliga som röd-gröna) fortsatte ha skygglappar. Och när då s och mp (med stöd av oppositionspartiet c) våren 2015 svek sina vallöften om utredning av lagen om asyl p.g.a. sexuell läggning, kön, och könsidentitet så blev det för mig tydligt.

Jag hävdar absolut inte att sveket från s-mp-c fick mig att börja argumentera för att Sverige ska ha en stram migrationspolitik. Istället blev de tre partiernas svek den sista delen i min process. Politiker från s, mp och c argumenterade för att massor av människor (varav många med reaktionära värderingar, det är fakta enligt opinionsmätningar om attityder i hem-länderna) skulle få komma hit. Men att utreda varför HBTQ-asylsökande avvisas till länder som Iran och Uganda ville de tre partierna inte. I alla fall inte just då.

"Vad är det jag sysslar med när jag försvarar en generös flyktingpolitik" var min spontana reaktion. Och just där och då tog jag ställning för att Sverige bör ha en mycket stram migrationspolitik närmaste 10 åren. Det var sista delen i en process.



M-politiker fick mig att lämna identitetspolitiken


Hur är min relation till Moderaterna?

Tja, den kunde varit bättre men också sämre. Men allvarligt har min relation till m varit generellt bra senaste 10 åren. M var ledande regeringsparti 2006-2014. Det är ofrånkomligt att det ibland blir konflikter när jag som HBT-aktivist driver på. Vi hade en del tuffa debatter via privata mail.

Jag hade också en del telefonsamtal med HBT-vänliga m-politiker om lagarna emot diskriminering och hets. Själv var jag förr en typisk socialliberal som tyckte lagen om hets emot folkgrupp var självklar. Samt att lagar emot diskriminering i princip permanent ska inkludera vissa "grupp-kategorier" som kön, sexuell läggning, etnicitet etc. Jag hade dialog med m-politiker som ville avskaffa lagen om hets emot folkgrupp och ta bort "grupp-rättigheter".

Till en början avfärdade jag resonemanget. Att m tidigare varit ett tydligt homonegativt parti var säkert en orsak till min misstro. Men när jag och de moderata riksdagsledamöterna resonerat en stund blir vi trots allt ganska eniga. Låt oss jobba för ett tolerant samhälle där alla får samma möjligheter. Då kan vi förhoppningsvis senare avskaffa alla "grupplagar". Att vi tvingas ha lagar mot hets och mot diskriminering av vissa grupper är egentligen ett misslyckande. Men som situationen är idag är det viktigt att de lagarna är kvar.

Det bör bli svårare åtala och fälla folk för hets emot folkgrupp. 

Och det var också ungefär då jag blev mer och mer kritisk emot det som kallas identitets-politik. Att det bara är folk inom en viss minoritet som ska få kritisera något problem inom den gruppen. Samt att varje person från minoriteten bör betraktas som talesperson för hela gruppen. Till sist är vi allihop individer med många egenskaper. Att reducera någon till en egenskap är att förminska människan.

Och jag har blivit närmast "yttrandefrihets-fundamentalist". Vill avskaffa förbudet att "missakta" vissa grupper och bara behålla förbudet i lagen om hets emot folkgrupp att "hota" p.g.a. sexuell läggning, etnicitet, religion och så småningom även könsidentitet.

Min dialog med HBT-vänliga och - ibland - lätt nyliberala m-politiker har alltså påverkat åt båda hållen. Jag har medverkat till att de blivit mer positiva till konkreta HBT-reformer. Själv har jag blivit ännu tydligare fokuserad på individen och yttrandefriheten.

Det är det som är "risken" - eller kanske vi ska kalla det charmen - att i en demokrati ibland ha politiska konflikter som kan leda till dialog.

tisdag 8 december 2015

HBTQ-kultur. Monster i garderoben - Johan Hilton.


Från förlagets presentation av Monster i garderoben (2014) av Johan Hilton.
Alfred Hitchcocks ­film Psycho skrämde slag på 1960-talets biobesökare och har med tiden blivit århundradets mest berömda skräck­film. För Anthony Perkins, som spelade huvudrollen som mördaren Norman Bates, gick det inte lika bra. I en tid då det offentliga USA såg förrädare överallt, och där många homosexuella sparkades från statsförvaltningen, blev den mammabundne och misstänkt fjollige Norman Bates en ödesdiger ­figur att förknippas med. Rollen blev en dödsstöt för Anthony Perkins karriär. Monster i garderoben är en inkännande biografi­ och en lekfull analys av en skräck­film och dess samtid. Framför allt är det en uppfordrande skildring av hur populärkulturen använder sexuella minoriteter som underhållning och skrämseleffekt – något som kastar hotfulla skuggor ända in i vår tid.
Johan Hilton och jag har en sak gemensam. Vi är säkert bland de 20 i Sverige som har bäst koll på HBTQ-litteratur. Därför blir jag inte förvånad att hans bok fått välvilliga recensioner av folk med sämre koll. Jag klandrar dem inte. Hiltons bok är verkligen inte ointressant. Tvärtom. Även jag som noga följt debatten i USA hittar en del nya saker. Och han berättar väl - även om det ibland blir spretigt.

Offer-perspektivet är problematiskt.

Men vem är den här boken egentligen till för? Hade den getts ut för 10 år sedan skulle jag förstått hans motiv. Att föra fram argument emot ett heteronormativt samhälle där samkönade par inte fick ingå äktenskap. Hilton vill berätta hur homosexuella män ofta använts som "skurkar" i den västliga kulturen (främst från USA). Det är sant. Och det är tragiskt. En viktig poäng att framföra för de som inte känner till det.

Men man kunde förvänta sig att Johan Hilton - en ledande kulturdebattör från Expressens kulturredaktion - 2015 kunde avhållit sig från att porträttera homosexuella män (för det är män det här handlar om vilket han delvis själv förklarar - lesbiska är i princip helt frånvarande) som bara offer. Transpersoner kopplas slentrianmässigt ihop med samkönat begär vilket är okunnigt och fördomsfullt av Hilton. Paradoxalt blir han därmed en del av den diskurs före 1990 i gay-rörelsen (som dominerades av bögar) som inte betraktade förtryck emot transpersoner som något problem i sig utan bara var en del av homo- (bög) fobin.

Filmen Psycho var faktiskt progressiv,

Hiltons tes om att filmen Psycho skulle vara heteronormativ (för att använda ett uttryck som används idag) är också synnerligen diskutabel. Förvisso anspelar den på normbrytare (vilket Hitchcocks filmer gjorde generellt) som de "onda" men Hiltons tes om att heterosexuella ensidigt behandlades välvilligt av Hitchcock och Hollywood generellt blir bara fånig. Tvärtom är filmen Psycho tydligt progressiv oavsett vilken vinkel man ska bedöma den efter. En av de första scenerna handlar om något som förmodligen var banbrytande inom filmkulturen i USA. En man med bar överkropp med hår på bröstet talar med en lättklädd älskarinna på ett hotellrum. Senare hade hon i filmen en bh som var så avslöjande att censuren förmodligen inte släppt igenom det 10 år tidigare. Och de var inte gifta med varann. De två personerna som dog i filmen var identifierade som "hetero".

Även tesen om att Hollywood på 1970-talet fram till 1990-talet skulle demoniserat bara (främst) homosexuella-queer blir besynnerlig. Sant är att det fanns betydande fördomar emot personer som idag skulle kallas för HBTQ-personer. Filmindustrin i USA upprätthöll värderingar som var HBTQ-fientliga. Trots att många (främst) män inom Hollywood var bögar. Men de mest kända seriemördarna i filmerna var hetero eller icke-sexuella. Men att påpeka det, och nyansera, skulle givetvis förstöra Hiltons tes. Därför bryr han sig inte om det.

Inget resonemang om att väst är HBTQ-vänligast.

Det finns ett tecken på förakt emot de flesta personer Hilton kommenterar. Han beskriver Anthony Perkins i slutstadiet av sin aids-sjukdom som "apliknande". Det är det mest extrema exemplet men jag känner vibbar av att Johan Hilton har en besatthet som grundar sig på hans egna erfarenheter. Precis som homofober valt selektivt ut citat från andra väljer Hilton ut sådana för att bekräfta sin tes. Han förklarar hur mycket han älskar sin make och att hans mamma minsann inte är något monster. Därmed avslöjar han omedvetet att han också har en agenda. "Jag är inte som de där".

Bögar har definitivt varit stigmatiserade i väst men det är också den del av världen där HBTQ-rättigheter nått längst. Om det resonerar Hilton inget som helst i boken. Det kanske skulle störa hans "anti-rasistiska" diskurs.

Trots att boken spretar och borde stramats ihop något är den intressant. Till sist fattar jag varför jag reagerar så mycket över Hiltons oförmåga att ha distans till den västliga homofobin. Därför att jag inte heller har det helt. Både jag och Hilton har personligen varit med om ett tidigare homofobt samhälle. Och det är tragiskt. Och därför är boken - trots ibland brist på nyanser - viktig.








Sd försöker skrämma s om sänkt åldersgräns för juridiska könsbyten.


I riksdagen har Mikael Eskilandersson (sd) lämnat en skriftlig fråga till socialdemokratiske sjukvårdsministern Gabriel Wikström (bilden).
Regeringspartierna har, i alla fall i SKL:s yttrande, intagit en tydlig ståndpunkt gällande könsbyte och vill sänka åldern till 15 år för könsbyte och juridiskt byte av kön, så att ungdomar ska få möjligheten att byta kön redan innan puberteten har passerats. Men hur ser man då på vilka konsekvenser det kan få inom andra områden, som till exempel idrotten? Enligt det förslag som SKL har tagit ställning till kommer en pojke, som har varit pojke i över 15 år och har fått en större och starkare skelettuppbyggnad på grund av de genetiska skillnaderna mellan man och kvinna, att tillåtas att byta kön juridiskt och sedan att få tävla inom flickornas division inom till exempel kampsport. Om personen väljer att enbart byta juridiskt kön, så behöver inte personen ha genomgått någon behandling alls och kommer trots det att betraktas som flicka rent juridiskt och därmed vara berättigad att tävla som ”flicka”. Man kan ifrågasätta om man verkligen har övervägt hur de andra flickornas föräldrar kommer att reagera när de ser att en nybliven flicka, som har varit pojke i nästan hela sitt liv och därigenom fått en betydlig större och starkare kropp, ska kämpa mot deras barn. Den fysiska fördelen av att ha varit pojke så länge är oneklig och kan få förödande konsekvenser för hälsan och välmående för de andra flickorna, ett faktum som inte kan förbises. Det är också i alla fall teoretiskt möjligt att personer byter juridiskt kön specifikt för att få fördel inom atletiska sporter, och därmed finns det en uppenbar risk att divisionerna, som är menade för flickor, kommer att bestå av före detta pojkar som har valt att byta kön juridiskt. För de borde, enligt reglerna, få spela i dessa ligor utan att diskrimineras. Har statsrådet tänkt på vilka konsekvenser könsbyte kan få inom idrotten, och vad planerar statsrådet att göra för att detta inte ska missbrukas?
Några saker förtjänar redas ut.

Gabriel Wikström kommenterar följande.
Mikael Eskilandersson har frågat mig om vilka konsekvenser könsbyte kan få inom idrotten och vad jag planerar att göra för att detta inte ska missbrukas. Mikael Eskilandersson ställer frågan med anledning av betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering (SOU 2014:91). Den utredning som Mikael Eskilandersson hänvisar till har överlämnats, remissbehandlats och ärendet bereds nu inom Regeringskansliet. Då regeringen inte tagit ställning till utredningens förslag kan inget närmare svar på frågan ges.
Vissa skulle nog avfärda sd-ledamotens fråga (han har säkert fått den "godkänd" av sd:s riksdagsgruppsledning för övrigt) som oseriös. Och delvis är den det. Men några saker förtjänar att redas ut eftersom det säkert kommer bli en del av debatten om att sänka åldersgränsen för att få byta kön juridiskt.

Att sänka åldersgränsen förändrar i sig inte något.

Sedan sterilitetskravet avskaffades i könstillhörighetslagen kan en person i och för sig byta kön juridiskt utan krav på ändringar av sin kropp. I lagen om fastställande av könstillhörighet idag finns dock följande krav förutom 18-årsgränsen för att få byta kön juridiskt. "1. sedan en lång tid upplever att han eller hon tillhör det andra könet, 2. sedan en tid uppträder i enlighet med denna könsidentitet, 3. måste antas komma att leva i denna könsidentitet även i framtiden". Att sänka åldersgränsen betyder alltså principiellt inget. Den som är oroad över att 15-åriga pojkar - utan att förändra sin kropp - så småningom kommer byta kön juridiskt för att vinna idrotts-tävlingar borde vara lika oroad att 18-åringar eller 30-åringar kan göra det redan idag. Men vad jag vet inte finns det inte några exempel på att någon 20-årig kille senaste åren startat en lång process att bli tjej bara för att vinna tävlingar.

Om däremot de tre kraven som jag refererat till avskaffas kommer det bli lättare för en juridisk pojke/man - i teorin - att byta kön juridiskt till flicka/kvinna för att enklare vinna idrotts-tävlingar. Så är det absolut. Men där finns en effektiv spärr. Heteronormen. Att vara pojke har något högre status än att vara flicka även i Sverige 2015. Och att de allra flesta individer faktiskt inte vill trixa med juridiska kön av den enkla orsaken att det är en viktig del av den egna personligheten.

Majoritet i riksdagen för sänkt åldersgräns.

Det finns ett gammalt uttryck. Säg aldrig aldrig. Men tills dess att man hittar något exempel på en svensk kille-man som vill bli tjej-kvinna juridiskt bara för att vinna idrotts-tävlingar kanske sd borde fokusera på de verkliga problem som finns i Sverige. Istället för att använda riksdagen som ett forum för att försöka skrämma regeringen till att behålla nuvarande 18-årsgräns, något som sd vill.

Riksdagspartiernas åsikter om 18-årsgränsen för juridiska könsbyten bör sänkas (avskaffas)

Ja, avskaffas: mp, v
Ja, sänkas, s, l, c (Liberalerna har tagit ställning för att sänka åldersgränsen till 12 år enligt utredningsförslaget)
Möjligen: m, kd
Nej: sd




måndag 7 december 2015

Riksdagen har godkänt mer pengar till HBTQ-föreningar.


Riksdagen har nu behandlat s-mp-regeringens (förhandlat med Vänsterpartiet) förslag till budget för Utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering. Regeringens förslag (som blivit godkänt av riksdagen) betyder att anslaget till Åtgärder för jämställdhet och emot rasism m.m. (där HBTQ-rättigheter är en del) ökar med ca 9 miljoner till ca 48 miljoner kronor. Regeringen har även fått igenom att öka anslaget till Diskrimineringsombudsmannen (DO) med ca 10 miljoner till ca 109 miljoner kronor. Från arbetsmarknadsutskottets betänkande (rapport).
.... Liksom regeringen anser utskottet att de strategiska myndigheternas arbete inom ramen för den nationella strategin för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck är viktigt. Det är därför enligt utskottet positivt att regeringen avser att förstärka och förändra statsbidraget till organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet.... Utskottet ställer sig också bakom regeringens avsikt att fortsatt stödja de organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella och transpersoner som utsatts för våld i en nära relation.eller uttryck för att stärka hbtq-personers ställning i samhället....
Som jag kommenterat tidigare här på bloggen vill Liberalerna (f.d. fp) öka statsbidragen till HBTQ-föreningar med 4 miljoner till drygt 11 miljoner kronor. Övriga partier har inte kommenterat vilken ökningsnivå de betraktar som lämplig. Regeringen fattar beslut om det inom närmaste månaden.

L och c är emot ökade anslag till DO.
Liberalerna och Centerpartiet är emot att ge DO 10 miljoner mer. C är även negativt till regeringens förslag om att öka anslagen till Åtgärder för jämställdhet och emot rasism m.m, men de preciserar inte motiven till det och hur det eventuellt skulle påverka stödet till HBTQ-föreningar. Sverigedemokraterna vill som tidigare helt avskaffa myndigheten DO. Övriga sju riksdagspartier kritiserar, med rätta, det.

Utskottet saknar helt förståelse för Sverigedemokraternas syn på DO och avvisar bestämt deras förslag. En nedläggning av en myndighet som ansvarar för diskrimineringsfrågor i samhället skulle vara både olämplig och oansvarig. Det skulle inte heller vara förenligt med målet om ett samhälle fritt från diskriminering. Sverigedemokraterna försöker i en reservation (alternativt förslag) i betänkandet förklara varför de vill avskaffa DO.
.... Myndigheten har fungerat bristfälligt och bidragit till rättsosäkerhet eftersom flertalet fall har lösts genom förlikning i stället för att prövas rättsligt. Myndigheten har också upprepade gånger kritiserats för att verka opinionsbildande snarare än som en stödinsats för dem som behöver hjälp vid rättsliga tvister....
Bara en mp-politiker kommenterade HBTQ-rättigheter i riksdagsdebatten.
Argumentationen är besynnerlig. Om man utgår från att ett riksdagsparti tar diskriminering på allvar. DO har delvis som uppdrag att vara opinionsbildande, att informera redan innan det blir händelser som kan vara diskriminerande.. Det kan man tycka vad man vill om. Jag är själv kritisk emot en del av DO:s tolkningar medan de varit viktiga i andra debatter. Jag tycker dock det blir problematiskt att riksdagen ska gå in och detaljstyra DO genom direktiv. Men även om man råkar tycka det så finns det en möjlighet att föreslå att DO ska hålla sig strikt som en myndighet som ger råd och stöd till individer. Men inte ens det vill sd acceptera. Hur seriöst är då sd:s engagemang emot diskriminering?

Annika Hirvonen, Miljöpartiets HBTQ-politiska talesperson, var ensam om att kommentera HBTQ-rättigheter när riksdagen behandlade betänkandet 2 december. 

lördag 5 december 2015

HBTQ-kultur. Färjan - Mats Strandberg.


Från förlagets presentation av Färjan (2015) av Mats Strandberg
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.... Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem. Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.
Den här boken är som en U-kurva form-mässigt. Först bör det dock framhållas att boken, 476 sidor, är för lång. Den skulle utan problem kunna minskas till ca hälften utan att ge avkall på innehållet. Det blir många upprepningar. Men det börjar bra. Jag har här på bloggen recenserat två tidigare böcker av Strandberg. Han har verkligen utvecklats som författare. Personporträtten är ibland lysande. Han fångar med detaljer orsakerna till att människor blivit som de är. Här finns även ett bögpar, Calle som ska fria till Vincent.

Att förklara hur hemsk situationen är förstör spänningen.

När det ska bli skräck så famlar dock Strandberg. Det blir inte spännande. Utan närmast någon typ av Folkhems-skräck. Det är som om någon från Socialstyrelsen skulle annonsera i ett kapitel - "det här händer inte på riktigt". Hemska varelser rör sig som zoombies och de som ännu inte blivit "smittade" av dem konstaterar igen och igen hur overkligt det är. Istället för att lita på otydliga tecken vill Strandberg minsann berätta hur hemsk deras situation är. Paradoxalt försvinner därmed spänningen.

Mot slutet blir det bättre. Likt en regissör till en action-film har Mats Strandberg sparat de mest rafflande scenerna till sist. Det negativa är att han har skrivit en för lång och och för ojämn bok. Det positiva är att, när han är som bäst, verkligen glänser som författare.



fredag 4 december 2015

M lämnar motstånd emot införa tredje juridiskt kön.


Moderaterna, Sveriges näst största parti, svänger om ett tredje juridiskt kön bör tillåtas i Sverige. Även om det är en försiktig förändring. Hittills har m kategoriskt avvisat reformen. Från ett av mailen jag skickat till partiet.
.... Moderaterna har tagit ställning för att avskaffa tvångssteriliseringar av transsexuella, att transpersoner bör omfattas av lagarna om hets och hatbrott, att stödja att namnlagen blivit friare etc. Sedan 2008 finns en bra lag emot diskriminering på plats där könsidentitet äntligen blev inkluderat av dåvarande m-ledda regeringen. Men det finns en lucka. Sex av de sju diskrimineringsgrunderna i den "vanliga" diskrimineringslagen (som gäller för arbetsmarknad, försäljning av varor och tjänster etc) är inkluderade även i regeringsformens diskrimineringsförbud. Men inte könsidentitet. Dåvarande borgerliga regeringen gjorde upp med s, mp och v 2010 om att införa förbud emot "sexuell läggning" i regeringsformen kapitel 2 (som är bindande för riksdag, regering och myndigheter och inte bara som målsättningsparagraf som kapitel 1 i regeringsformen). Jag kommer inte kräva att m preciserar om ni är för att ett eventuellt förbud emot diskriminering p.g.a. könsidentitet bör placeras i kapitel 1 eller kapitel 2. Idag finns dock könsidentitet inte med ens i målsättningsparagrafen i kapitel 1. Det fattades en bred politisk uppgörelse 2010 om förändringar av regeringsformen. Jag välkomnar dem. Men ni vet säkert lika väl som jag att ett ansvarstagande parti alltid så småningom måste ompröva formuleringarna i grundlagarna. Det är just därför det görs förändringar av bl.a. regeringsformen. Nu har det passerat ca 5 år sedan senaste förändringarna av grundlagarna trädde i kraft. Är m berett att nu som ingångsvärde byta attityd från "möjligen" till "ja" om att transpersoner (könsidentitet) ska bli inkluderat vid nästa reformering av diskrimineringsförbudet i regeringsformen....
M tvekar tyvärr ännu om 18-årsgränsen för juridiska könsbyten bör sänkas.

Jon Millard
är politiskt anställd inom m och lämnar följande kommentarer om de tre reformerna.
.... I RF står idag att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Enligt förarbeten/prop står att ”Uppräkningen är dock inte uttömmande, utan skall ses som exempel på olika åtskillnadsgrunder som omfattar grupper av människor som för närvarande riskerar eller rent faktiskt utsätts för diskriminering eller omotiverad särbehandling i samhället. Det åligger alltså det allmänna att motverka diskriminering även på grund av andra – liknande – osakliga omständigheter som gäller den enskilde som person, än de som uttryckligen har angetts.” När alliansregeringen skärpte diskrimineringslagen 2008 införde vi just könsöverskridande identitet som en ny diskrimineringsgrund: http://www.regeringen.se/contentassets/9992e1e8bedd4019aaa6a9e8565f778b/ett-starkare-skydd-mot-diskriminering-prop.-20070895. Vi är självklart för att bekämpa diskriminering p.g.a. könsidentitet. Exakt vilka ytterligare lagförslag vi eventuellt kommer att presentera eller stödja får vi återkomma till. En annan fråga handlar om ålder för juridiskt könsbyte. Självklart finns det förståelse för det bakomliggande problemet med att många unga transpersoner mår dåligt, exempelvis i skolan. Det är också grundläggande med respekten för den enskildes privatliv och rätten till självbestämmande och integritet. Frågan är dock exakt vid vilken preciserad ålder ett juridiskt könsbyte ska möjliggöras, och vilka eventuella följder olika alternativ kan få. Vi är alltså inte negativa till förslaget, men vi måste som med många andra förslag såväl analysera förslaget som diskutera det internt. Även i denna fråga kommer vi alltså att återkomma med exakt vad vi tycker, och vilka överväganden vi gör. En tredje fråga handlar om införande av ett tredje juridiskt kön. Även här finns en förståelse för viljan att se en sådan reform. Vi behöver dock fortsätta att se över vilka konsekvenser en dylik reform skulle få exempelvis inom relevant lagstiftning och när det gäller personnummer mm....
I Europarådet har m haft en annan policy.

När det gäller införande av förbud i regeringsformen är beskedet från m tyvärr väntat. Fyra riksdagspartier, mp, c, v och fp har sedan många år tagit ställning för reformen medan s, m, sd och kd tvekar. Kommentaren om sänkt åldersgräns är däremot tydligt negativ för m efter att partiets ordförande Anna Kinberg Batra i somras meddelade att hon var positiv till att sänka åldersgränsen för juridiska könsbyten. Mitt tips är dock att m så småningom kommer att bli för att att nuvarande 18-årsgräns bör sänkas.

Nyheten politiskt är att Moderaterna har en "förståelse för viljan att se en sådan reform" när det gäller att tillåta de individer som vill så att tillhöra ett tredje juridiskt kön. När jag kontaktade m häromåret var de avvisande till att ens resonera om att något alternativ till man och kvinna som juridiska kön. I Europarådet (där Moderaternas HBTQ-politiska talesperson Olof Lavesson är pådrivande inom området från den svenska gruppen) har dock både Socialdemokraterna och Moderaterna argumenterat för att medlemsländer bör överväga att införa ett tredje juridiskt kön som alternativ.
Consider including a third gender option in identity documents for those who seek it,
Tre borgerliga partier har fått vardera ett mer poäng senaste veckorna.

Därmed ökar m med 1 poäng i min partisammanställning. Jag ger poäng till Sveriges 10 största partier efter vad de tycker om 11 nya HBT-reformer och om de vill avskaffa redan genomförda reformer. Poängställningen är följande nu. Maxpoäng är 22.

Miljöpartiet 22p
Vänsterpartiet 22p
Liberalerna (f.d. fp) 22p
Feministiskt initiativ 22p
Piratpartiet 22p
Socialdemokraterna 20p
Centerpartiet 20p
Moderaterna +1p till 19p
Kristdemokraterna 15p
Sverigedemokraterna 6p

Tre borgerliga partier, l, c och m, har senaste veckorna ökat med vardera en poäng. Det har därmed blivit jämnare mellan Alliansen och Röd-gröna om vilket "block" som är HBT-vänligast. Det helt avgörande är dock att borgerliga partier faktiskt driver en aktiv och konstruktiv oppositionspolitik inom HBTQ-politiken.



tisdag 1 december 2015

Moderaterna sprider klyschor och icke-besked inom HBTQ-politiken.


Jag publicerar här det officiella svaret från Moderaternas HBTQ-politiske talesperson Olof Lavesson (bilden) som sommaren 2014 "lovade" att han skulle förvandla m till HBTQ-vänligaste riksdagspartiet. Hans kommentarer är ibland så bedrövligt dåliga att jag inte kan låta bli att granska dem kritiskt.
Som du skriver har Moderaterna stämmobeslut på att inkludera transpersoner i såväl hets- som hatbrottslagstiftningen. Frågan är dessutom prioriterad för oss. Kunskapen om hatbrott i samhället i stort måste öka, både när det gäller att en sådan lagstiftning faktiskt finns och hur den ser ut. Det krävs även ett tydligare fokus på dem som utsätter andra för hatbrott och hur sådan brottslighet kan motverkas på ett tidigt stadium.
Moderaterna är emot hatbrott. Det är faktiskt sant. Berättar Olof. Nu är det bara så att m (näst efter sd som ännu inte tagit ställning för reformerna utan tvekar ännu) blev sist bland riksdagspartierna om att ställa sig bakom att transpersoner ska få skydd av hatbrottslagarna. Jag kanske inte ska avslöja att jag följt en del interna dokument inom Moderaterna som visat att Olof Lavesson och partiets HBTQ-förening Öppna moderater aktivt varit negativa till att transpersoner skulle bli inkluderade av lagen emot hets emot folkgrupp (med den något udda logiken att eftersom hetslagen är fel bör minsann inga nya grupper bli inkluderade). De kan ju faktiskt ändrat sig.

M sviker löfte från Anna Kinberg Batra.
Och m tog något motvilligt ställning för det vid ett regeringssammanträde som ett val-utspel augusti 2014. Alla regeringar oavsett partifärg gör utspel i valrörelser (det gjorde s-regeringar också) och jag klandrar inte Allians-regeringen för det men det här är faktiskt inget nytt. Men vi fortsätter.
Moderaterna har ifrågasatt informationsplikten, inte minst mot bakgrund av den medicinska utvecklingen som skett. Att Moderaterna på sin partistämma nyligen röstade för att utreda ett eventuellt avskaffande av informationsplikten för hiv är viktigt. Om utredningen inte visar att informationsplikten är nödvändigt bör den avskaffas. När det gäller HIV är det angeläget att det finns ett omfattande preventivt arbete, inte att stigmatisera enskilda. Det är viktigt med såväl om kunskapsspridning och testning som rådgivning. Utredningen ska vara förutsättningslös, men anledning till att man vill göra en utredning är ju att man ser behov av en förändring.
Det här är också fascinerade. Moderaterna ställde sig bakom i valrörelsen 2014 att informationsplikten för hiv-positiva bör utredas förutsättningslöst. Som ett av sista partierna i riksdagen. Men bättre sent än aldrig. Men nu finns det bara en detalj. På Moderaternas hemsida publicerades i samband med Stockholm Pride 2014 en artikel där partiordförande Anna Kinberg Batra kommenterade.
Avskaffa informationsplikten för hiv-smittade
Ett nytt språk - Moderat-iska.
Nu må jag vara traditionell rent språkligt. Om att parti hävdar att en lag ska avskaffas betyder det inte att den ska utredas förutsättningslöst. Men Moderaterna har möjligen ett helt nytt språk. Vi kan kalla det Moderat-iska. Ett språk som betyder att ett liberal-konservativt parti som av en händelse gör ett utspel av ett sommar-evenemang ny-språkar. Och som en slump är det Stockholm Pride. Liberalerna i partiet gillar det.

Men några månader senare försäkrar partiledningen till de konservativa delarna av partiet "Men hallå, vem har inte gjort utspel vid Pride? Vet ni inte att Kinberg Batra politiskt flirtar med bögar på Östermalm? Vi vill bara förutsättningslöst utreda det." Och det blev lugnt i partiet igen.
Vi vill se fler trygga familjer, oavsett vilket kön föräldrarna har. Därför ser vi positivt på den utredning alliansregeringen tillsatte om surrogatmödraskap och de förslag som är framtagna om ensamståendes rätt till insemination. Frågorna om surrogatmödraskap och embryodonation har många nyanser och exakt hur lagstiftning kan och bör se ut är något som vi tar ställning till efter ordentlig utredning och analys av utredningens förslag. Återigen finns det ingen anledning att göra en utredning om man inte ser ett behov av förändring. En modern föräldraförsäkring måste vara anpassad efter hur familjer faktiskt ser ut i dag. Nya och varierande familjekonstellationer, stjärnfamiljer, kräver ett mer flexibelt system som fler kan ta del av och känna trygghet i. Däremot förespråkar inte Moderaterna i nuläget fler än två vårdnadshavare.
M är faktiskt ännu för en utredning de själva tillsatt.
Olof Lavesson avslöjar här att m faktiskt är för nuvarande utredning av embryodonationer och surrogatmödraskap ska tillåtas. Det är fascinerande som icke-besked. M, fp och c beslutade - när de var regeringspartier - med stöd av s, mp och v - att tillsätta en utredning om bl.a. de två reformerna. Återigen finns det en olycklig - för Moderaterna -detalj. Från artikeln på Moderaternas hemsida i somras förklarade dess ordförande Anna Kinberg Batra bl.a. följande.
Tillåt reglerat surrogatmödraskap.
Återigen är jag språkligt traditionell. Att vara för en reform och att förutsättningslöst utreda är faktiskt inte samma ska. För att göra en jämförelse. Om Moderaterna hävdar att senaste jobbskatteavdraget från tidigare borgerliga regeringen bör vara kvar eller om om s-mp-regeringen förutsättningslöst bör utreda om det senaste jobbskatteavdraget bör behållas eller avskaffas ger det olika signaler. Eller hur?
Du skriver också att Moderaterna är för att det ska ställas högre krav på kommuner och landsting. Helt riktigt är det något som Moderaterna driver aktivt.
M ska ha en eloge i en del.
Här ska m ha en eloge för att 2015 tagit ställning för något som är bra inom HBTQ-politiken, Och faktiskt är bland de tydligaste bland riksdagspartierna. Men det är egentligen enda nya beskedet inom området från partiet senaste halvåret.
Att värna asylrätten och stärka kunskapen hos Migrationsverket om HTBQ-frågor tar du också upp i ditt mejl. Det har varit prioriterat för Moderaterna. Även om asylmottagandet i Sverige för tillfälligt är ytterst ansträngt är det viktigt att HBTQ-frågor och HBTQ-personers situation som flyktingar får större uppmärksamhet och att mer görs. Det bör återspeglas i Sveriges bistånds- och utrikespolitik, och i hela EU:s asylpolitik.
Olof berättar inte något nytt. Det är fint det han kommenterar. Men det mest intressanta är att han inte besvarar min fråga som var följande. Motsätter sig m ännu att det görs en utredning om hur lagen om asyl p.g.a. sexuell läggning, kön och könsidentitet? Om det blir det ingen kommentar.
När det gäller juridiskt könsbyte har Moderaterna som parti, som du skriver, inte något stämmobeslut. 
Precis. Det skrev jag. Men jag frågade också om m - efter att fp tagit ställning för att införa ett tredje juridiskt kön - är berett att byta attityd från "nej" till "möjligen" om reformen?. Och - igen - blir det ett icke-besked.

Den här bloggen är inte partipolitisk. Jag har riktat skarp kritik emot nuvarande s-mp-regering och kommer säkert ofta göra det igen. Men en regering som svajar skulle behöva en opposition en stabil inom HBTQ-politiken. Tyvärr tycks m inte bidra till det idag. Det är bra att Folkpartiet (och Vänsterpartiet utanför budget-politiken) är engagerat som oppostionspartier men två 5-%-partier kan givetvis inte ensamma föra en effektiv opposition för att driva HBTQ-reformer framåt i riksdagen.


måndag 30 november 2015

HBTQ-kultur. Blå är den varmaste färgen - Julie Maroh.


Från bokförlagets presentation av Blå är den varmaste färgen (2015) av Julie Maroh.
Clémentines liv förändras den dagen hon träffar Emma, en tjej med blått hår som visar henne lustens alla sidor och hjälper henne att konfrontera andras fördomar. Detta är en historia om en öm och känslostark kärlek.
Det här är alltså det serie-album som i sin franska originalversion så småningom blev en film. Jag har inte kollat den senare och planerar inte heller göra det och lämna en recension av den. Däremot alltså om boken.

Julie Maroh får här fram en en balanserad berättelse som startar med att en av kvinnorna avlidit och den andra läser hennes gamla dagbok. Sedan följs hur en ung tjejs vacklande försök till en identitet (är hon lesbisk?) blir centralt. Det här är en berättelse med både mörker och hopp.

Julie Marohs teckningar är vackra. Inte bara sådär inställsamt. Här finns konflikter och sorg. Men det finns en mjukhet, en sökan efter estetik, som bjärt kontrasterar emot berättelsen. Och kanske just därför gör det konstnärligt mer effektivt.

C tar ställning för sänkt åldersgräns för juridiska könsbyten.


För några dagar sedan avslöjade jag att Folkpartiet blivit för ett tredje juridiskt kön och därmed avancerat på den HBT-poänglista jag gör. Inger Fredriksson, politiskt anställd inom Centerpartiet, meddelar att partiet nu tar principiell ställning för att sänka den juridiska åldersgränsen för könsbyten. 
.... Centerpartiet är öppna för att sänka eller avskaffa åldersgränsen när det gäller juridiska könsbyten – icke att förväxla med själva ingreppet, att fysiskt byta kön. Huruvida behandling ska sättas in är i grunden en medicinsk frågeställning.... 
För att försäkra om att jag tolkat det rätt mailade jag följande.
.... Jag tolkar det som att c nu principiellt tar ställning för att den juridiska åldersgränsen bör sänkas från 18 år idag utan att binda sig för någon ny åldersgräns. Alltså att c nu säger "ja" till att sänka åldersgränsen för juridiska könsbyten. Stämmer det?...  
Inger Fredriksson kommenterade.
.... ja, det är rätt uppfattat...
5 av 8 riksdagspartier vill avskaffa nuvarande 18-årsgräns.

Därmed har 5 av 8 riksdagspartier principiellt tagit ställning för att nuvarande 18-årsgräns för juridiska könsbyten bör sänkas. En utredning från början av 2015 föreslog att 12-17-åringar ska få byta kön juridiskt och även Folkpartiet är positiva till förslaget. Samtliga remissinstanser till utredningsförslag var positiva till att sänka (avskaffa) nuvarande 18-årsgräns även om det finns oenighet hur långt man ska gå.. Ena regeringspartiet, Miljöpartiet är precis som Vänsterpartiet för att helt avskaffa åldersgränsen men har meddelat att en ny åldersgräns på 12 är ett steg åt rätt håll. Ena regeringspartiet, Miljöpartiet är precis som Vänsterpartiet för att helt avskaffa åldersgränsen men har meddelat att en ny åldersgräns på 12 är ett steg åt rätt håll. Socialdemokraterna, det andra regeringspartiet, har meddelat de principiellt är för en sänkning av åldersgränsen utan att precisera en ny åldersgräns och Centerpartiet tar nu ställning för samma sak.
Sverigedemokraterna vill behålla nuvarande 18-årsgräns. Moderaterna och Kristdemokraterna har hittills haft "möjligen" som attityd till sänkt åldersgräns för juridiska könsbyten.

S och c har nu samma poäng.

Därmed ökar c med 1 poäng i min partisammanställning  Jag ger poäng till Sveriges 10 största partier efter vad de tycker om 11 nya HBT-reformer och om de vill avskaffa redan genomförda reformer. Poängställningen är följande nu. Maxpoäng är 22.

Miljöpartiet 22p
Vänsterpartiet 22p
Folkpartiet 22p
Feministiskt initiativ 22p
Piratpartiet 22p
Socialdemokraterna 20p
Centerpartiet +1p till 20p
Moderaterna 18p
Kristdemokraterna 15p
Sverigedemokraterna 6p

söndag 29 november 2015

Moderaternas och Kinberg-Batras lögn-härva inom HBTQ-politiken.


Jag hyllade m i augusti därför att jag trodde partiet på riktigt blivit queer-vänligt förutom HBT-vänligt. Men ordföranden
Anna Kinberg Batra (bilden) och öppet homosexuelle partisekreteraren Tomas Tobé har alltså ljugit sig blåa (no pun intended) i ansiktet i för att ge falska budskap i samband med Stockholm Pride. HBTQ-politiske talespersonen Olof Lavesson orkade först efter ca en månad (sic!) förklara vad partiet egentligen tycker i höst om bl.a. de utspel som deras partiordförande gjorde i somras. Det tycks vara fullständigt kaos inom m om vad de tycker egentligen. Partiet försöker tydligen medvetet ge olika budskap till den liberala och konservativa falangen i sitt parti. Jag har idag mailat Olof Lavesson om bl.a. följande.
Moderaterna har ifrågasatt informationsplikten, inte minst mot bakgrund av den medicinska utvecklingen som skett. Att Moderaterna på sin partistämma nyligen röstade för att utreda ett eventuellt avskaffande av informationsplikten för hiv är viktigt. Om utredningen inte visar att informationsplikten är nödvändigt bör den avskaffas. När det gäller HIV är det angeläget att det finns ett omfattande preventivt arbete, inte att stigmatisera enskilda. Det är viktigt med såväl om kunskapsspridning och testning som rådgivning. Utredningen ska vara förutsättningslös, men anledning till att man vill göra en utredning är ju att man ser behov av en förändring. 
Partistyrelsen ville inte ens föreslå bifall till en motion om att utreda informationsplikten för hiv-positiva.

Men nu framförde Anna Kinberg Batra på m:s hemsida att informationsplikten skulle avskaffas. Punkt. Inte utredas bara. Notera att partistyrelsen inte ens orkade föreslå bifall till motionen om att utreda ett avskaffande. Partistyrelsen ville motionen skulle betraktas som besvarad och informationsplikten utredas "förutsättningslöst" d.v.s man skulle inte bifalla motionens beskrivningar om problemen med nuvarande lag. Partistämman följde partistyrelsen. Och Olof Lavesson brydde sig inte ens om att gå in i debatten. Inte Tomas Tobe eller Anna Kinberg Batra heller.
Vi vill se fler trygga familjer, oavsett vilket kön föräldrarna har. Därför ser vi positivt på den utredning alliansregeringen tillsatte om surrogatmödraskap och de förslag som är framtagna om ensamståendes rätt till insemination. Frågorna om surrogatmödraskap och embryodonation har många nyanser och exakt hur lagstiftning kan och bör se ut är något som vi tar ställning till efter ordentlig utredning och analys av utredningens förslag. Återigen finns det ingen anledning att göra en utredning om man inte ser ett behov av förändring.
Olof Lavesson har hittills vägrat kommentera om m är för en sänkning av åldersgränsen för juridiska könsbyten.

Återigen trixar Moderaterna. Anna Kinberg Batras budskap var att tillåta reglerat surrogatmödraskap. Det togs inte något som helst sådant beslut på m-stämman och inte heller av deras riksdagsgrupp vid allmänna motionstiden i höstas. När det gäller flyktingpolitiken mailade jag bl.a.
.... Men många partier i riksdagen, senast har kd tagit ställning för det, vill utvärdera den lag som infördes 2006 om att individer som blir förföljda p.g.a. sexuell läggning och/eller kön (biologiskt eller socialt) ska kunna få asyl som konventionsflyktingar. Det handlar om att långsiktigt skapa en rättssäker process för den gruppen av asylsökande. Motsätter sig m ännu en sådan utvärdering?
Om det lämnar Olof Lavesson inte någon som helst kommentar. Motsätter sig m ännu en sådan utvärdering? Ja eller nej?

Tredje juridiskt kön. Är Moderaternas attityd idag till att tillåta ett tredje juridiskt kön för de som vill tillhöra det "möjligen" eller "nej"? Olof Lavesson vägrar kommentera om partiet ännu officiellt är emot reformen trots att deras borgerliga kolleger i Folkpartiet häromveckan tog tydligt ställning för det.

Olof Lavesson vägrar kommentera om m - precis som Anna Kinberg Batra på partiets hemsida i augusti - som parti är för principiellt att sänka åldersgränsen för juridiska könsbyten. Är m för en sådan principiell sänkning, alltså "ja" eller är deras attityd ännu "möjligen".

Olof Lavesson verkar varit ointresserad att försöka få sitt parti HBTQ-vänligare.

Sedan några frågor om Olof Lavessons roll.

1. Var du Olof Lavesson informerad som HBTQ-politisk talesperson om att AKB skulle göra sina utspel i samband med Stockholm Pride och lägga upp infon på sin hemsida? Om du inte var det, av vilken orsak blev du som HBTQ-politisk talesperson inte informerad på förhand?

2. När du noterade infon som AKB lämnat, vad har du PERSONLIGEN som HBTQ-politisk talesperson gjort för att ditt parti först via partistyrelsen och sedan partistämman skulle godkänna det sakpolitiska innehållet från AKB:s utspel i augusti?

3. När du fått besked om att partistyrelsen bara ville ta med delar av förslagen från AKB och er arbetsgrupp för bl.a. HBTQ-reformer, vad gjorde du då för att mer skulle komma med på själva stämman? Att hänvisa till att du inte kan kommentera partiets interna processer duger verkligen inte efter den här lögn-härvan från Kinberg-Batra.


lördag 28 november 2015

Moderaterna är förvirrade om sin HBTQ-politik.


Moderaterna hade sin stämma (kongress) i oktober. Strax därefter mailade jag deras HBTQ-politiske talesperson Olof Lavesson (bilden) med en kopia till partiledningen (bland dem deras partiordförande och deras öppet homosexuelle partisekreterare Tomas Tobé) om vad partiet faktiskt tycker om diverse HBTQ-reformer. Mitt fokus var på de löften som partiets ordförande Anna Kinberg Batra på partiets hemsida gett i somras. Löften som nu visat sig vara ibland falska.

Jag hyllade Nya Moderaterna i somras för att jag faktiskt trodde deras omläggning av sin politik i mer "queer" riktning var på allvar. Men trots många påminnelser har Olof Lavesson och övriga i partiet vägrat att besvara mina frågor trots att det är ca 1 månad sedan jag först kontaktade dem om det här. För det förtjänar m skarp kritik. Jag förstår givetvis att många kontaktar ett riksdagsparti men m är näst störst i riksdagen och har pengar och personal efter det. Och Lavesson är HBTQ-politisk talesperson. Om inte ens han har koll på vad partiet tycker är partiet i allvarlig kris inom HBTQ-politiken. Att de inte kunnat kommentera om Anna Kinberg Batras kommentarer på deras hemsida i augusti även är partiets politik är faktiskt skamligt. 
I det här mailet vill jag att det blir utrett vad m som parti tycker OFFICIELLT som parti oktober-november 2015 när det gäller en del HBTQ-reformer. På Moderaternas hemsida publicerades bl.a. följande 1 augusti i år.

 "Det var på ett seminarium fredagen den 31 juli anordnat av RFSL som Anna Kinberg Batra gav ett antal besked: Transpersoner ska inkluderas i såväl hetsbrotts- som hatbrottslagstiftning. Sänk åldersgränsen för juridiskt könsbyte. Utred embryodonation. Ställ högre krav på kommuner och landsting i bemötandet av HBT-personer. Avskaffa informationsplikten för hiv-smittade. Tillåt reglerat surrogatmödraskap. Värna asylrätten och stärk kunskapen hos Migrationsverket om HTBQ-frågor och följ upp att de direktiv Alliansregeringen gav Migrationsverket efterlevs."

Från en artikel i Svenska dagbladet. "Anna Kinberg Batra sade också under den drygt 45 minuter långa utfrågningen att hon tycker att Sverige ska möjliggöra för surrogatmödraskap. – Min grundsyn är att familjer måste kunna vara trygga oavsett hur de har kommit till. Man måste erkänna att det finns det här sättet finns och då tycker jag inte att man ska hindra det utan att det ska ske under ordnade former, förklarade hon. En hållning som Kinberg Batra hävdade är ganska okontroversiell inom partiet, även om RFSL påpekade att hennes företrädare Fredrik Reinfeldt verkat vara mindre positiv inställd. – Jag har varit gravid, det har inte han, var Kinberg Batras kommentar till det." I en partimotion lämnad 6 oktober till riksdagen är dock budskapet delvis annat. "Snart fattar riksdagen beslut om att även ensamstående kvinnor ska få tillgång till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård. Vi är positiva till att utöka möjligheterna för fler att starta familjer. Nu avvaktar vi Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet som presenteras i december 2015, där frågan om surrogatmoderskap tas upp."

Låt oss därför reda ut vad m tycker som parti reform för reform. Jag börjar med de reformer där det är enklast att avgöra partiets åsikter. 1. Transpersoner ska inkluderas i såväl hetsbrotts- som hatbrottslagstiftning. Här är m tydligt för, det finns stämmobeslut på det nu. 2. Ställ högre krav på kommuner och landsting i bemötandet av HBT-personer. Samma här. M är för enligt stämmobeslut. 3. Avskaffa informationsplikten för hiv-smittade. Här finns det stämmobeslut på att den delen av lagen förutsättningslöst ska utredas. Det är ett steg framåt jämfört med var m var för några år sedan men att m vill avskaffa informationsplikten stämmer inte. Sedan till områden där det kan vara mer otydligt i vissa delar. 4. Värna asylrätten och stärk kunskapen hos Migrationsverket om HTBQ-frågor och följ upp att de direktiv Alliansregeringen gav Migrationsverket efterlevs. Att m är för det är tydligt. Men många partier i riksdagen, senast har kd tagit ställning för det, vill utvärdera den lag som infördes 2006 om att individer som blir förföljda p.g.a. sexuell läggning och/eller kön (biologiskt eller socialt) ska kunna få asyl som konventionsflyktingar. Det handlar om att långsiktigt skapa en rättssäker process för den gruppen av asylsökande. Motsätter sig m ännu en sådan utvärdering? 5. Utred embryodonation. Här är det något enklare än vissa andra delar eftersom det "bara" handlar om en utredning. Stämmer det att m officiellt är för att utreda att tillåta embryodonationer? Till sist några reformer där det verkligen är otydligt vad m egentligen tycker. 6. Tillåt reglerat surrogatmödraskap. Här finns det motstridiga signaler. Vid en sammantagen bedömning av kommentarer från m senaste månaderna kan man tolka det som att m principiellt tagit ställning för att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap men en lika lämplig tolkning är att m ännu vill avvakta utredningen som ska lämnas februari 2016. Att Kinberg Batra tydligen personligen är positiv är en annan sak. Men vad tycker m officiellt? 7. Sänk åldersgränsen för juridiskt könsbyte. Här finns egentligen bara Kinberg Batras kommentarer. Ärendet behandlas varken i riksdagsmotioner eller stämmohandlingar för m:s del. Är m för att åldersgränsen för JURIDISKA (obs "könsbytesoperationer" är en annan sak) bör sänkas från idag 18 år? Det viktiga är inte var m hamnar konkret, 12, 15, 16 år eller något annat utan om m principiellt vill sänka åldersgränsen. Fp och s har tagit ställning för det utan att precisera var exakt den nya åldersgränsen bör hamna. Jag rekommenderar er att först läsa min bloggpost där jag går igenom remissvaren om just förslagen till sänkt åldersgräns för juridiska könsbyten. Ingen remissinstans är emot att sänka 18-årsgräns för juridiska könsbyten. Det betyder att bara sd just nu tagit ställning för att behålla nuvarande 18-årsgräns för juridiska könsbyten. 8. Övrigt Jag tolkar det som att m ännu svarar "nej" och inte "möjligen" till följande reformer, införande av ett tredje juridiskt kön samt att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare om en domstol bedömer det vara till barnets bästa. Det viktiga här är inte att m:s svar blir snabbt (det är inte brådskande) utan att det blir rätt. Men min förhoppning är att ni kan svara senast 10 november, gärna tidigare om möjligt.