tisdag 31 mars 2015

Rättelse om könsneutral namnpolicy för barn yngre än 12 år.


Jag vill göra en rättelse av den information som jag lämnade i en bloggpost 16 mars i år. Om att Sveriges policy för namn nu är helt könsneutral även för barn yngre än 12 år. Jag brukar ha koll på de kommentarer jag lämnar här men ibland blir det fel. Därför är det positivt om folk hör av sig vilket Christer Romson Lande gjort.

Jag skrev bl.a. följande i bloggposten från 16 mars. Bifogar sedan den mailkonversation jag och Christer haft. 
2009 meddelade dock regeringsrätten att lagen bör tolkas könsneutralt för vuxna personer.  Patent- och registreringsverket beslutade 2011 att 12-17-åringar ska kunna få könskonträra namn om det är med vårdnadshavarnas godkännande. 2015 är dock tydligen praxis att det gäller även för yngre barn.
Christer.
Jag undrar om det inte missförstånd här. Vi har två myndigheter som godkänner namn och två olika överklagandeordningar: Nyföddas förnamn och namnändringar där man behåller ett av förnamnen som registrerades vid födelsen godkänns av Skatteverket (överklagas hos förvaltningsrätt, och sen till kammarrätten) (Namnlagen §§ 30, 31, 37). Men transbarn (och andra) som vill byta alla sina förnamn ansöker hos PRV (överklagas till Patentbesvärsrätten och sen till HFD) (Namnlagen §§ 33, 42, 43). Och PRV anser sig inte bundet av Skatteverkets praxis, eller prejudikat hos kammarrätten, utan underkänner namnbyten för barn under 12 år till namn som bara är typiska för könet som barnet inte är folkbokförd som.
Bengt.
Tack för infon. Ok, men då är ju namnlagen i praktiken könsneutral för barn yngre än 12 år om barnet behåller ett av sina gamla namn, vilket inte måste vara barnets tilltalsnamn. Är det rätt tolkat?
Christer.
Tja, så (könsneutral om barnet behåller ett av sina gamla namn) kan man ju kalla det. Men det blir också i praktiken en tvångsoutning i alla situationer där namnet hämtas från folkbokföringen. Som t.ex. klasslistor i skolan.
Bengt.
Visst blir det ett problem i de situationerna.

HBTQ-kultur. The theatre of shame - Galleri Vasli Souza.


Trygve Skogrand är från Norge men bor nu i Malmö. Här hade Galleri Vasli Souza vernissage för hans utställning The theatre of shame i fredags. T.o.m. etablerade HBTQ-tidningen Advocate i USA har skrivit en artikel om den. Från galleriets hemsida.
"I believe that many feels this shame. Whether you are too thick, old, handicapped, have mental problems, are poor, unemployed, an immigrant - the list goes on and on - you risk ending up with this deep certainty: I am unacceptable.".... In the exhibition "The Theatre of Shame" the artist Trygve Skogrand investigates this shame, taking as the starting point his own self-biographical story about being a homosexual Christian. The artist uses his own disclosed body as artistic raw material for the post-photographic works. The pictures show meticulously constructed figures, built up from a series of self-portraits, inhabiting constructed landscapes and settings, where the process of discovering the systems of this shaming of subgroups is examined. 

Konstnären för ivrig att fokusera på sig själv.

Hur är då utställningens konstnärliga värde? Den påminner till viss del om öppet lesbiska Elisabeth Wallin-Olsson och hennes kitchiga tavlor där sexualitet och religion blandas. Ecce homo från slutet av 1990-talet är givetvis mest känd från henne. Trygve Skogrand når dock inte i närheten av hennes nivå i den här utställningen. Den blir för narcissistisk - konstnären är bara för ivrig att fokusera på sig själv. Man fattar ofta vad hans syfte förmodligen är - men det är som att han inte riktigt når fram. Bilderna blir helt enkelt sällan tillräckligt berörande. 

Men det finns några undantag. Och det är när han mer konkret närmar sig temat med kristendomen. Bilden överst i den här bloggposten visar tavlan med titeln Autumn without a spring. Den tydliggör den sorg många kristna HBTQ-personer känt och känner när de mött kristna (från påvar, biskopar och neråt) som visat en attityd som inte främst handlat om respekt och kärlek. Jag tolkar den som att livet handlar om att våren är människors förhoppningar, påskens glada budskap om att Jesus besegrade döden (om man tror på den berättelsen eller inte är en annan sak). Men att för många HBTQ-personer i kristna samfund har det aldrig blivit någon "vår". Att den utspelas i just ett sovrum och bilden av Jesus finns på väggen tydliggör de problem många kristna samfund ännu har att diskutera sexualitet generellt och samkönad sexualitet i synnerhet.

Homofientlighet finns ännu inom kristna samfund.

Även bilden i en typisk nordisk kyrka (andra bilden i den här bloggposten) är intressant. Just när det gäller temat skam. Att dölja sitt ansikte är något som går igen i de flesta kulturer när det gäller känsla av skam (oavsett om personen tyckt sig gjort något fel egentligen eller inte). Och där någonstans finns ett tema som är intressant. När vi vet att även om de största kristna samfunden i Norden bejakat samkönade relationer officiellt så finns homofientligheten ännu. Ibland öppet, ibland dolt.

Utställningen hos Galleri Vasli Souza (vid Gustav adolfs torg) visas fram till 27 april.






måndag 30 mars 2015

S-mp-regeringen väljer 3 äldre heterosexuella entiskt svenska män som "FN-ambassadörer". Men hallå?


Sverige ska försöka bli medlem i FN:s säkerhetsråd. Det har s-mp-regeringen beslutat och har fått i princip stöd av alla övriga riksdagspartier, möjligen med olika grader av entusiasm. Det är givetvis inget fel på ambitionen, Sverige har internationellt i decennier varit ett av de länder som tydligast engagerat sig för mänskliga rättigheter (MR). Arbetet har verkligen inte alltid varit konsekvent men de flesta länder har betett sig sämre när det gäller just att prioritera MR. Från Svenska dagbladet.
Att få en plats i säkerhetsrådet 2017-18 är ett av regeringens främsta utrikespolitiska mål, men det vill även Italien och Nederländerna. I SVT:s Agenda berättade Margot Wallström (S) att förre utrikesministern Carl Bildt (M), Göran Persson (S) och S-politikern och diplomaten Pierre Schori blir hedersambassadörer för att driva svensk kandidatur.
Regeringen har alltså utsett tre "ambassadörer" hittills (utrikesministern antydde i Agenda att det kommer att bli fler) för ett svenskt medlemskap i FN:s säkerhetsråd. Oavsett vad vi politiskt tycker om de tre personerna är de säkert kompetenta för uppdraget. Men jag reagerar på att den jämställdhets- och mångfaldspolitik svenska regeringen i övrigt argumenterar för verkligen inte avspeglats i utnämningarna hittills.

Tre äldre etniskt svenska heterosexuella män.

Jag vill förtydliga att jag principiellt är emot kvotering och det har jag framfört flera gånger här på bloggen. Men nog borde regeringen 2015 kunna fixa en större mångfald av "ambassadörer". Redan om det varit två män kunde det blivit ett resonemang om det inte istället borde varit en man och en kvinna. (eller en man/kvinna och en transperson). Men nu är det tre män. Det ger en konstig signal från en regering som kallar sig feministisk inom utrikespolitiken.

Ingen av representanterna är öppet HBTQ. Ingen av dem har invandrarursprung (det skulle möjligen vara en fördel i det internationella FN). Ingen av dem har offentligt förklarat de har något funktionshinder. Ingen av dem är yngre än 65 år, de är 65-76 år. Det är en gåta att en regering som på allvar planerar att införa en lag om kvotering av börsbolagsstyrelser (att minst 40 % ska tillhöra vardera av de två juridiska kön som finns idag i Sverige) startar så dåligt när det gäller vilka som ska representera Sverige i arbetet för dess kandidatur. 

Regeringen bör leva som den lär.

När t.o.m f.d. utrikesministern Carl Bildt (m) - som inte främst är känd för sitt feministiska engagemang för att uttrycka det milt - reagerar på könsfördelningen visar det hur fel regeringen hamnat. Men vad jag vet är de tre personerna bara "de första" som utnämnts till "ambassadörer".

Regeringen bör skrota planerna på att tvångskvotera folk i börsbolagsstyrelser (det är faktiskt deras ensak att välja det, vill en börsbolagsstämma att samtliga styrelseledamöter ska vara grönhåriga 40-åriga lesbiska kvinnor ska de få ha rätten att välja det). Men regeringen bör givetvis fortsatt argumentera - i dialog med näringslivet - om vikten att ta tillvara kompetens från olika delar av befolkningen.

Dock gäller det att leva som man lär. Svårare är det inte faktiskt.


Uppdatering 1.

Jag kallar mig inte feminist och inte queer heller

Vill förtydliga att jag själv inte kallar mig feminist. Inte heller queer. Jag är bög och identifierar mig som det. Är också en del av gruppen HBTQ-personer men jag är lika lite transperson som statsminister Stefan Löfven (s) är det. HBTQ är bara en samlingsbeteckning.

Om någon annan person skulle kalla mig feminist eller queer blir jag inte förolämpad av det. Bara tycker att det ibland blir för mycket fokus på beteckningar. Låt folk kalla sig vad de vill så länge de kämpar för allas lika rätt och värde.

Jag är socialliberal och för jämställdhet och en HBTQ-vänlig politik. Är emot patriarkala strukturer (som oftast men inte alltid gynnar män) och heteronormativa strukturer. Vill någon då kalla mig feminist och queer så visst. Men det viktigaste är faktiskt vad man gör på riktigt, inte vad man kallar sig. :-)

fredag 27 mars 2015

USA-drömmen.



Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss,


The american dream.

Det hör vi svenskar väl direkt. Folk långt ut på högerkanten, säkert någon konservativ heterosexuell man från Texas, som låtsas att det inte finns några diskriminerande strukturer. Att om folk inte blir rika är det för att de är lata. Typisk USA-höger-propaganda.

"Jag känner till hur mycket rasism det funnits här och ibland ännu finns. Men jag älskar Amerika"
Ray Charles, välkänd svart sångare, i ett gammalt citat.

För många av oss i Sverige kan det tyckas var en gåta att så många på USA:s vänstersida (liberaler och vänsterut), svarta, HBTQ-personer, feminister, folk från etniska minoriteter omfamnar "the american dream". President Barack Obama gör det garanterat.

Finns det inte diskriminerande strukturer?

Ser de inte vilka diskriminerande strukturer det finns? Tror de på allvar att en fattig svart lesbisk kvinna har samma chans att bli miljonär som en vit heteroman?

Men det finns en missuppfattning i Europa om vad "the american dream" egentligen är. Det är inte främst en beskrivning av verkligheten, hur situationen just nu är. Utan ett ideal att sträva emot. Det finns massor av människor som bokstavligen startat där med två tomma händer och sedan blivit miljonärer. Det vet de flesta i USA men majoriteten (förutom en del långt ute på högerkanten) konstaterar också hur svårt det är för delar av befolkningen att komma ur fattigdom.

"The american dream" handlar om att när ett samhälle tillåter fri debatt och spridande av kunskap (något USA var relativt ensamt om i världen på 1800-talet, vid sidan av Storbritannien var USA då förmodligen det enda landet med verklig yttrandefrihet, trots massor av brister i de två länderna i övrigt) kommer varje ny generation göra landet något bättre. Ge möjligheter till fler människor.

Det handlar om en riktning.

Ibland har det gått förfärligt långsamt. Svartas rättigheter blev i fokus först på 1950- och 60-talet, kvinnors på 1970- och 80-talet och HBTQ-personers senaste 20 åren. President Obama har mött hårt motstånd när han velat lyfta fram fattigdomen i landet och löntagares rättigheter, precis som Demokraterna fick erfara på 1960-talet.

"The american dream" hyllas av många liberaler och vänsterfolk i USA för att det anger en riktning, ett ideal att närma sig. Inte en beskrivning av hur det är just nu.

Inget land kan kopiera system i andra länder. Men vi kan lära oss av varann i vissa delar. Och ibland skulle jag vilja att liberal-progressiva rörelser i USA och Europa samarbetade mer. I synnerhet när högerpopulistiska rörelser drar fram i Europa och när Front national har etablerat sig på en 25 %-nivå i Frankrike. Och när Tea party-rörelsen ibland har förgifta den politiska debatten i USA,

Här är Fame (Youtube) av Irene Cara. Från 1980. En låt som kanske mer än någon annan är en symbol för "the american dream"

.

Idrottsministern kan bli en bättre spelare i andra halvlek.



Fick ett pressmeddelande häromdagen om att Eurogames ska hållas i Stockholm 5-9 augusti. Det kan alltså finnas en orsak för folk som ska åka till Stockholm pride 27 juli-1 augusti att kanske boka en vecka extra på hotell eller vandrarhem om man är idrottsintresserad. Den minister, socialdemokraten Gabriel Wikström (bilden), som representerar s-mp-regeringen vid evenemanget har dock ett tveksamt "track record" när det gäller HBTQ-rättigheter. Från pressmeddelandet från Eurogames.
Sveriges folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström är stolt ambassadör för EuroGames Stockholm 2015. Andra ambassadörer är landslagsstjärnan Nilla Fischer, före detta fotbollsproffset Victoria Sandell Svensson, tyska fotbollsstjärnan Thomas Hitzlsperger, skådespelaren och transaktivisten Aleksa Lundberg, politikern Birgitta Ohlsson, konstnären Lars Lerin och handbollsspelaren Tobias Karlsson.
Den som vill registrera sig som deltagare, besökare eller volontär kan göra det här.

Som ssu-ordförande försvarande han homofobisk partikamrat.

Gabriel Wikström kommenterade i princip aldrig HBTQ-rättigheter offentligt, drev inte på utåt gentemot den dåvarande borgerliga regeringen. Men absolut värst är att han försvarade homofientlige Omar Mustafa (som i en radiointervju framfört att någon inte både kan leva i en samkönad relation och vara muslim. Socialdemokraternas HBTQ-förening hade dessförinnan gått ut och kritiserat att Mustafa med sin homofobi blivit invald i s partistyrelse. I princip en samlad HBTQ-rörelse hade gjort detsamma.

Efter det går Gabriel Wikström ut i ett pressmeddelande och skriver att kritiken emot Mustafa är islamofobi. Hela svenska HBTQ-rörelsen är alltså islamofobisk enligt honom. Hade det handlat om en homofientlig kristen s-politiker hade givetvis inte Wikström gjort likadant. Han visade att han inte tycker HBTQ-muslimer är värda samma respekt som andra HBTQ-personer. Och det är faktiskt en främlingsfientlig attityd om något.

Kommentar från regeringskansliet.

Efter att jag igår kontaktat regeringskansliet har Juan-Pablo Roa (s), politisk sakkunnig inom socialdepartementet mailat följande.
Statsrådet Wikström är väldigt glad och stolt över att ha fått frågan att vara ambassadör för EuroGames. Han kommer att arbeta för att uppmärksamma arrangemanget och alla de positiva värden som arrangemanget står för. SSU har länge varit en progressiv kraft inom arbetarerörelsen när det gäller HBTQ-frågor, och var det också under Gabriel Wikströms ordförandeskap. Utöver det interna arbetet med att påverka socialdemokratin och att utbilda engagerade SSU-aktiva ungdomar har SSU också arbetat med frågorna externt och internationellt. Det uppmärksammades inte minst när SSU var på plats i Uganda för att stödja HBTQ-rörelsen under en period då landet planerade att införa dödsstraff mot homosexuella
Jag tycker dock inte att det adresserar den kritik jag framfört emot Gabriel Wikström och där vidhåller jag min kritik. Dock kommer jag att avstå från att skicka ut ett pressmeddelande till mainstream-media och avstå från att skicka ut det i mitt nästa nyhetsbrev (för april). Men jag vill förtydliga att jag gör det av bara en orsak - att det kan skada Eurogames om jag slår på stort om det här. Jag gör det alltså inte för Wikströms skull, han är en av Sveriges mäktigaste personer och ska tåla en granskning.

Utrymmet för HBTQ-negativa kommentarer minimalt.

Jag utgår från att Wikström och övriga ministrar tydligt och klart tar fighten emot HBTQ-fientlighet även om den kommer från konservativa muslimer precis som från konservativa kristna. Även om den kommer från folk som kallar sig socialdemokrater precis som från icke-sossar. Tror inte för en sekund att Wikström personligen är homofob - däremot att hans kommentar om Omar Mustafa orsakades av feghet i kombination med dåligt politiskt omdöme.

Jag var skarpt kritisk (här på bloggen) emot att dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (m) för några år sedan utnämnde sin partikamrat Elisabeth Svantesson som arbetsmarknadsminister. Men konstaterade att hennes tidigare kopplingar till Livet ord inte var tillräckligt för att kräva hennes avgång. Inte heller kräver jag att Gabriel Wikström ska avgå som främste representant för Eurogames. Men jag konstaterade också att utrymmet för Svantesson att som minister framföra kommentarer som kan tolkas HBTQ-negativt var minimalt. Samma sak gäller nu för Gabriel Wikström.

I sommar kan Wikström på allvar lyfta diskrimineringen av HBTQ-personer. Det är hans möjlighet att få komma in som en bättre spelare i andra halvlek (för att tala idrottsspråk)



torsdag 26 mars 2015

Granskning av Vänsterpartiet.


Varför kallar Hans Linde, gruppledare för v i riksdagen och själv öppet homo, det för "pinkwashing" när en debattör vill veta vad Sverige gjort för att påverka de starkt homofientliga organisationerna PLO och Hamas? Han har avslöjat i en riksdagsdebatt att han suttit och haft möten med Hamas, en organisation som om de fått bestämma skulle velat avrätta honom för att han är bög, har Linde också förhandlat med fascisterna i Jobbik i Ungern eller Gyllene gryning i Grekland. Om inte - varför dras han just till arabiska fascister?

Och hur är det med Vänsterpartiets attityd idag till kommunistdiktaturen Kuba där fria HBTQ-organisationer är förbjudna?

Där är några saker som kommer att avhandlas i min granskning av Vänsterpartiet i en serie av bloggposter.

Principer för nyhetsvärdering.

Bloggen Helds HBT-nyheter väljer nyheter utifrån flera principer. Några är givetvis självklara.

1. Det ska ha koppling till HBTQ-rättigheter eller till centrala värden som demokrati, jämställdhet, yttrandefrihet etc. Däremot överlämnar jag med varm hand den vanliga höger-vänster-debatten till andra bloggar.

2. Det ska helst vara aktuellt (när det gäller vanliga bloggposter, sedan publicerar jag ibland annat mer tidlöst)

3. Makten ska granskas. Ju större ett parti är desto mer blir det granskat. Men också ett parti som är litet kan bli tydligt granskat om det är nära den politiska makten. Så var det för de mindre borgerliga partierna tidigare, så är det för mp och v idag.

Vänsterpartiet har samma roll som Dansk folkeparti tidigare hade.

Just Vänsterpartiet har fått en roll som närmast kan liknas vid den som Dansk folkeparti hade till den tidigare borgerliga danska regeringen (inga jämförelser i övrigt). Alltså att både kunna påverka budgetförslag men sedan agera som oppositionsparti efteråt.

Partiet har idag en nivå runt 6-7 % och kan möjligen växa om det blir ökat missnöje med s-mp-regeringen.

Historiskt har Vänsterpartiet (Vpk hette de tidigare) haft flera olika roller. De var det första svenska riksdagspartiet som blev tydligt homovänligt (som det hette då) på 1970-talet. Men fram till 1990 hade Vpk också nära kontakter med extremt homofientliga kommunistpartier i Östeuropa.

Idag är v ett tydligt HBTQ-vänligt parti. Men hur är partiets relation till muslimska homofientliga samfund, vissa utländska homofientliga organisationer etc? Det ska jag granska.

lördag 21 mars 2015

Regeringen planerar (möjligen) utredning om informationsplikten för hiv-positiva.


För några veckor sedan skickade jag ett mail till regeringskansliet om informationsplikten för hiv-positiva.
Den lag som tvingar hiv-positiva att berätta om sin sjukdom före sexuella kontakter, även om de tillämpar säkrare sex, bör avskaffas. För mig har det här varit en svår fråga. Jag har lyssnat på debatten från båda håll och har i flera år argumenterat för att en utredning så snabbt som möjligt ska startas om informationsplikten ska vara kvar eller inte. I Västeuropa är det bara Sverige och Norge som har den här typen av lagar. Det betyder givetvis inte att det måste vara fel men att det är inte givet att ett demokratiskt land ska ha informationsplikt för hiv-positiva. Till sist handlar det här om när staten ska reglera människors privata relationer. Det finns många saker som jag som tycker är oetiska utan att de för den skull bör vara juridiskt straffbara. Vi har alla ett ansvar att bekämpa spridningen av hiv. Även vi som är hiv-negativa. Dessbättre finns det det nu en majoritet i riksdagen för att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har sedan flera år varit för det och 2014 meddelade Folkpartiet att de "i princip" också är positiva till det men att en utredning bör göras först. Moderaternas attityd är idag "möjligen" till reformen medan Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna vill behålla informationsplikten för hiv-positiva.

Planerar regeringen att 2015 starta en utredning om att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva?
Morgan Eklund (s), politiskt sakkunnig inom socialdepartementet har därefter mailat följande.
Det pågår ett analysarbete på Socialdepartementet utifrån den kritik som har funnits mot nuvarande regler och praxis. Därefter ska vi ta ställning till hur vi avser att gå vidare. Besked om detta borde kunna ges innan sommaren.
Jag mailade tillbaka följande.
Det är bra att ni i alla fall startat processen. Med den nya s-mp-regeringen finns det en möjlighet att få en utredning på plats 2015 (vilket inte var möjligt med tidigare regering eftersom partierna var oense i sak) och jag hoppas det blir så också.

fredag 20 mars 2015

Motionstips till moderater om HBTQ-reformer.


Inledning.

Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer.

Fakta.

Moderaterna har sin partistämma (kongress) 15-18 oktober i Karlstad. Sista dag för partiets medlemmar att lämna motionsförslag är 12 maj. Är du inte medlem i m men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om det här.

Generell kommentar om Moderaterna.


Moderaterna har tidigare haft en dålig HBTQ-politik men partiets åsikter har radikalt förändrats senaste 10 åren. Idag är Moderaterna ungefär lika HBTQ-vänliga som Socialdemokraterna och Centerpartiet. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet är något före.

Sedan Moderaterna hamnade i opposition har partiet inte prioriterat HBTQ-politik men förhoppningsvis är det för att partiet inte direkt vill börja kritisera s-mp-regeringen för saker de som största regeringsparti hade ansvar för fram till i hösten 2014. Från hösten 2015 bör Moderaterna konstatera att om de ger kritik mot regeringen inom HBTQ-området får det en annan tyngd än om ett mindre oppositionsparti ägnar sig åt samma sak.

Motionstips.


M är (ännu) inte för följande HBT-reformer.

1. Införande av ett tredje juridiskt kön.

Moderaternas attityd har hittills varit nej till reformen. En motion till stämman i höst skulle kunna starta en viktig intern debatt som möjliggjorde att en majoritet ställde sig bakom att i alla fall utreda reformen. Införande av ett tredje juridiskt kön kan tyckas vara en utopi idag men det var också en könsneutral äktenskapslag för 20 år sedan. Det kan möjligen finnas administrativa problem men partierna bör också rannsaka sina värderingar om vad det är som är så hotande om en liten grupp av människor skulle få möjlighet att få tillhöra ett tredje juridiskt kön. En parlamentarisk utredning bör tillsättas snarast möjligt om reformen.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för reformen, Socialdemokraterna och Folkpartiet vill utreda den. När ska Moderaterna lämna sin konservatism när det gäller införande av möjligheten att juridiskt varken definiera sig som man eller kvinna?

2. Sänkning av åldersgränsen för att få byta juridiskt kön.

Den borgerliga regeringen startade februari 2014 en utredning om åldersgränsen för att få byta juridiskt kön (observera att den juridiska åldersgränsen inte ska förväxlas med åldersgränsen för att få göra medicinska "könsbytesoperationer" utan bara om att tillåta unga att i sina juridiska handlingar få byta kön). Argumenten är starka för att tillåta tonåringar att byta kön juridiskt (efter vårdnadshavares godkännande). Vilken exakt åldersgräns det bör vara (om det ska finnas någon åldersgräns) måste en stämma inte ta ställning till, däremot att nuvarande 18-årsgräns är för rigid. Genom domstolsprocesser har 12-17-åringar nu fått rätt att välja könskonträra (typiska för motsatta könet) namn. Att sänka åldersgränsen för möjlighet att byta kön juridiskt är i linje med det. Moderaterna tvekar ännu om den här reformen.

3. Att det i regeringsformen (grundlagen) bör införas förbud emot diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Det har givetvis ett värde i sig att "könsidentitet" hamnar med där. Det var ju orsaken till att riksdagen 2002 röstade ja till att bl.a. "sexuell läggning" skulle vara med i paragrafen. Sedan 1 januari 2009 har Sverige en lag mot diskriminering inom arbetsmarknaden etc. som förbjuder diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, religion, ålder och könsidentitet. Regeringsformen (kapitel 1 och-eller kapitel 2) har idag med diskrimineringsförbud mot alla de sju typerna av diskriminering i den "vanliga" lagen. Förutom könsidentitet. Det är oacceptabelt i en situation där transpersoner ännu ofta har det svårt. Malta, Ecuador och Bolivia har i sin respektive konstitution förbjudit diskriminering p.g.a könsidentitet. Moderaterna tvekar ännu om den här reformen.


M är inte för att ens utreda följande queer-reformer.

4. Införande av möjlighet för fler än två vårdnadshavare för barn.

Familjer är olika. Det håller de flesta med om - i teorin. Även om den här reformen inte bara skulle påverka samkönade familjer så skulle det nog få störst effekt inom den gruppen. Det kan handla om ett lesbiskt par där en av kvinnorna blivit inseminerad med sperma från en man som vill vara engagerad som pappa åt barnet. Idag får en sådan familj problem om de vill att alla tre ska ha juridiska rättigheter. Det här är en kontroversiell reform och en av orsakerna till det är nog oro för att det skulle vara "månggifte light". Men det är ju inte det som är poängen, utan att få det att fungera mer praktiskt för vissa familjer. S, mp och v har tagit ställning för reformen, som progressivt liberalt parti inom familjepolitiken borde även m kunna göra det. Irlands regering (bestående av ett borgerligt och ett socialdemokratiskt parti) har 2014 lämnat ett förslag om att barn ska kunna få upp till 4 vårdnadshavare om det bedöms vara till barnets bästa.
 
5. Att ogifta pappor enklare ska kunna bli erkända som förälder till ett barn, om mamman till barnet nekar till att mannen är pappan startar ofta en lång och byråkratisk process.

Det här är en reform som främst handlar om situationen för heterosexuella män. Kan det var queer? Tror någon att det inte kan vara queer att genomföra en reform som främst gynnar heteromän har hen inte fattat något om vad patriarkala strukturer är för något. De strukturerna handlar om att mäns roll är främst utanför hemmet medan kvinnors roll handlar om ansvar för barnen. Jämställdhet går åt båda hållen. Att män blir diskriminerade p.g.a. sitt kön är lika fel som när kvinnor blir det.


Uppdatering 1.

C-stämma 24-27 september.


När jag publicerade bloggposten med motionstips till centerpartister hade jag inte info om exakt när och var partiets stämma (kongress) skulle vara. Centerpartiet har sin partistämma 24-27 september i Falun.

 

torsdag 19 mars 2015

Fp och v har i riksdagsrapport lämnat kommentarer om hatbrott emot transpersoner.


Riksdagen debatterade igår betänkandet (rapporten) Straffrättsliga frågor. En del i den handlar om transpersoner ska få samma juridiska skydd emot hets och hatbrott som bl.a. homosexuella och bisexuella redan har. Från betänkandet.
Regeringen beslutade den 31 juli 2014 att en särskild utredare ska överväga om det straffrättsliga skyddet för transpersoner ska stärkas.... Utredaren ska vidare överväga om termen könsöverskridande identitet eller uttryck ska ändras i de författningar där den förekommer och om termerna ras och rasmässig ska utmönstras ur lagstiftningen.... I uppdraget ingår att Uppdraget ska redovisas senast den 7 december 2015.... Som framgår ovan har en särskild utredare fått i uppdrag att överväga om det straffrättsliga skyddet för transpersoner ska stärkas. Detta arbete bör inte föregripas.
Vänsterpartiet och Folkpartiet har lämnat varsitt s.k. särskilt yttrande om det är viktigt att förbättra det straffrättsliga skyddet för transpersoner. Särskilt yttrande betyder att ett parti inte har förslag till något annat beslut än majoriteten i riksdagen, däremot vill lämna en kommentar.

Den dåvarande borgerliga regeringen startade utredningen. I sak är samtliga riksdagspartier - förutom Sverigedemokraterna som tvekar - för att transpersoner ska inkluderas i lagen om hets emot folkgrupp samt att könsidentitet explicit ska omnämnas i straffskärpningsparagrafen för hatbrott. I riksdagsdebatten igår var det en talare som kommenterade den delen av betänkandet. Från Roger Haddads (fp) anförande.
Avslutningsvis vill Folkpartiet lyfta fram och kommentera vårt särskilda yttrande i betänkandet om transpersoner. Vi har under några år jobbat för att lagstiftningen kring hatbrott också ska inkludera transpersoner. Alliansen tillsatte i somras en utredning som bland annat ska se över om transpersoner ska inkluderas i lagen om helts mot folkgrupp och diskriminering, vilket inte sker i dag. Utredningen ska lämna sitt förslag i slutet av året. Mot bakgrund av detta vill vi i Folkpartiet ändå markera att vi bejakar och förordar en förändring för att stärka det straffrättsliga skyddet för transpersoner.

tisdag 17 mars 2015

Skolverket lämnar rapport om att bekämpa diskriminering.


Den dåvarande borgerliga regeringen gav 2011 Skolverket i uppdrag att "erbjuda förskolans, grund- och gymnasieskolans och fritidshemmets personal samt skolledare fortbildning för att stärka skolans värdegrund och i arbetet mot diskriminering och kränkande behandling." Från Skolverkets rapport som publicerades i januari i år.
Normer som riskerar att leda till att barn och elever kränks eller diskrimineras behöver synliggöras och motverkas.... Stödinsatser från staten behöver ges samlat. Att dela upp stödinsatser inom värdegrundsområdet i olika mindre satsningar med smalt fokus (t.ex. jämställdhet, diskriminering eller främlingsfientlighet) riskerar att bidra till den splittring och brist på helhetssyn som Skolinspektionen konstaterat vara vanlig.... En större del av kränkningarna på nätet jämfört med i skolan, särskilt av pojkar, har koppling till rasism och homofobi....

måndag 16 mars 2015

Sverige har nu könsneutral namnlag även för barn 12-17 år.


En utredning har startats i Finland om att införa en könsneutral namnlag. I samband med att svenska tidningar kommenterat det har det också blivit en del intervjuer om hur det fungerar i Sverige idag. Vår namnlag är könsneutral men praxis har tidigare varit att människor inte fått välja namn som är typiska för det motsatta könet (könskonträra) än det egna juridiska könet.

2009 meddelade dock regeringsrätten att lagen bör tolkas könsneutralt för vuxna personer.  Patent- och registreringsverket beslutade 2011 att 12-17-åringar ska kunna få könskonträra namn om det är med vårdnadshavarnas godkännande. 2015 är dock tydligen praxis att det gäller även för yngre barn. Från Metro.
Tobias Wijk, verksamhetsutvecklare på Skatteverket, uppger att det mer eller mindre är fritt fram att döpa sina barn till flick- eller pojknamn oavsett vilket kön de har. – Ja, i grunden är det så. Namnlagen är förhållandevis gammal. Det är egentligen rättsutvecklingen som gjort att det blivit en mer generös utveckling och tillämpning i dag jämfört med för fem, tio år sedan. 2009 förändrades praxis i och med ett fall med en man som ville ändra sitt namn och även ha ett kvinnonamn. Sedan dess finns det inte könskopplade namn i juridisk mening, säger han till Metro. Man kan alltså exempelvis ge sin dotter ett traditionellt pojknamn? – Ja, det skulle jag säga. Det enda är om det skulle kunna leda till men eller obehag för den som ska bära det. Det är svårt att bedöma men jag har svårt att se att de skulle anses vara stötande.
För 5-10 år sedan hade jag varit tveksam till om det är rätt att föräldrar fritt ska kunna välja könskonträra namn åt sina barn, att tiden inte var mogen för det. Men mycket har hänt när det gäller svensk debatt om transpersoners situation sedan dess.


Sd ännu fixerade vid kärnfamiljen.



När Sverigedemokraterna hösten 2010 lämnade sitt första budgetförslag i riksdagen fanns det med en formulering om att de tycker att skolor ska lära ut bl.a. "kärnfamiljens betydelse". Samma sak våren och hösten 2011. Men i partiets vår-budgetförslag 2012 hade de tagit bort det. Jag trodde, kanske något naivt, att de gjorde det som en medveten politisk handling, att inte fixera sig vid bara kärnfamiljen.

Men när jag idag googlat på riksdagens hemsida visar det sig att partiet återigen använt begreppet i varje höst-budgetförslag därefter. Inte nog med det. "Kärnfamiljens betydelse" är med även i sd.s utbildningspolitiska motioner från hösten 2013 och hösten 2014. Från det senare dokumentet.
Skolans roll är inte bara att vara kunskapsförmedlare utan till stor del också att förmedla en djupgående förståelse och acceptans för vårt svenska kulturarv – från en generation till en annan. I kulturarvet ingår det svenska folkets gemensamma historia, kultur, traditioner, normer och värderingar, språk och religion. Dessa är de byggstenar vilka Sverigedemokraterna menar utgör grunden för ett tryggt och stabilt Sverige. Utan goda kunskaper om dessa byggstenar, och då framförallt gemensamma normer, värderingar och språk, är det svårt, om inte omöjligt, att bli en naturlig del av det svenska samhället. Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse, tidigare generationers samlade kunskap och erfarenhet, den kristna etiken samt inte minst den västerländska humanismens centrala betydelse i vårt samhälle.
Positivt när det offentliga erbjuder stöd åt föräldrar som vill hålla ihop.

Om man ska betona kärnfamiljens betydelse, vad är det då man inte ska argumentera för? Att samkönade familjer är värda samma respekt som olikkönade? Det är givetvis inte något fel att bo i en kärnfamilj men det är en av flera familjetyper. Visst bör det offentliga erbjuda stöd åt de som är föräldrar till minderåriga barn och vill hålla ihop relationen. Men om det hade varit syftet med sd:s formulering hade de kunnat förklara det. Istället handlar det om att sd vill rangordna olika familjetyper.

Och vilka är de "gemensamma värderingarna"? Att alla har lika värde oavsett etnicitet? Att ett parti med ett halvnazistiskt ursprung resonerar om västerländsk humanism är något udda, det var nog inte "humanism" som de flesta människor associerade till när de mötte skinnskallar som var en central del av partiet i början på 1990-talet.

Kristendomen är importerad.

Begreppet "västerländsk humanism" är något komplicerat i sig, koloniseringen och förföljelsen av människor utanför Europa ökade dramatiskt så sent som i slutet på 1800-talet. Men sd har en poäng, "västerländsk humanism" kan man kalla den process som startade på allvar med upplysningsidealen i vissa delar av Europa på 1700-talet. Men fokus i den humanismen var att individer har okränkbara rättigheter och att det är viktigt att vara tolerant. Det är på tvärs mot det budskap som sd har om att sprida främlingsfientlighet och diskriminera HBT-personer.

Förresten är även kristendomen importerad. Från Mellanöstern. Hade det existerat några sd-politiker på 1000-talet hade de nog arbetat mot "den där främmande religionen där de galna kristna låtsas dricka någons (Jesus) blod vid riter. Bättre hålla kvar vid Oden och Tor som är anpassade för vår nordiska kultur".

Kärnfamiljen blev först på 1800-talet ideal i samhället. Fram till dess bodde ofta flera generationer tillsammans. När folk gifte sig var det främst något som handlade om ekonomiska relationer mellan släkter, inte om kärlek.

Sd-motionen kommer att behandlas i betänkandet (rapporten) Skolväsendet som utbildningsutskottet ska lämna 16 april. Debatt och omröstning i riksdagen i sin helhet om betänkandet blir det 23 april

söndag 15 mars 2015

HBT-kultur. På Gloom - Kim Andrée.


Fick den här boken som recensions-exemplar. Visste inte om det skulle finnas någon HBT-koppling i På Gloom (2015) av Kim Andrée. Från förlagets presentation av boken.
Ingen tydlig handling, ingen huvudperson. Istället en serie sparsmakade scener från livet i ett Stockholm som sällan syns. Välkommen till Gloom. Här ligger ständigt en dimma över tillvaron. Ändå finns inga filter. Allting som sker förmedlas direkt, utan kommentar. Bara människor som är. Som festar, har sex, blir förälskade. Kanske är detta skildringen av en alternativscen, ett avantgarde, ett kollektiv, en förlorad generation. Eller så är det bara en dröm, ett minne av någonting som inte hänt.
Den här boken är inte lik någon annan jag recenserat. Till en början kan det vara jobbigt (och främst ovant) att gå igenom referat av vad personer gör. Det finns ingen "berättelse" förutom de detaljerna. Men så småningom konstaterar jag att det kanske avslöjar något om hur vårt samhälle fungerar idag. Varje sak ska förmedlas - helst direkt - i social media. Typ "jag är just nu på ett möte", "nu lämnar jag mötet och ska hem".

Män som har sex med män utgör ca hälften av personerna i boken. Det blir sex på efterfester och besök på "videoklubbar". Boken är också synnerligen Stockholms-fokuserad. Sida efter sida rabblas det var exakt personerna befinner sig. Eftersom jag besökt staden många gånger har jag hyfsad koll på det. Men jag kan förstå att folk som aldrig eller sällan varit i Stockholm tycker att det där är ointressant. Det finns en del teman. Sexualitet, droger, mörker, hopp etc.

Är då boken bra? Nja, den är relativt medioker litterärt. Men verkligen inte ointressant. Den är lätt porrig utan att vara pornografi. Den har ett mörker och avslöjar utanförskap utan att vara pretentiös.








onsdag 11 mars 2015

Mail till socialdepartementet om några HBTQ-reformer.


Jag har mailat socialdepartementet inom regeringskansliet och en del andra om några HBTQ-reformer. Informationsplikten för hiv-positiva, utredning om äldre HBTQ-personers situation, möjlighet att vara blodgivare för män som har sex med män samt regler för inseminationsförsök i landsting-regioner.


I det här mailet

Vill jag fråga om s-mp-regeringen 2015 planerar att starta en utredning om att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva.

Redovisar jag fakta om några andra HBTQ-reformer inom Socialdepartementets ansvarsområde. Utredningsförslaget om sänkning av åldersgränsen för juridiska könsbyten berör jag dock inte utan det återkommer jag till i ett mail till regeringskansliet senare i vår.

Informationsplikt för hiv-positiva.

Den lag som tvingar hiv-positiva att berätta om sin sjukdom före sexuella kontakter, även om de tillämpar säkrare sex, bör avskaffas. För mig har det här varit en svår fråga. Jag har lyssnat på debatten från båda håll och har i flera år argumenterat för att en utredning så snabbt som möjligt ska startas om informationsplikten ska vara kvar eller inte. I Västeuropa är det bara Sverige och Norge som har den här typen av lagar. Det betyder givetvis inte att det måste vara fel men att det är inte givet att ett demokratiskt land ska ha informationsplikt för hiv-positiva. Till sist handlar det här om när staten ska reglera människors privata relationer. Det finns många saker som jag som tycker är oetiska utan att de för den skull bör vara juridiskt straffbara. Vi har alla ett ansvar att bekämpa spridningen av hiv. Även vi som är hiv-negativa.

Dessbättre finns det det nu en majoritet i riksdagen för att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har sedan flera år varit för det och 2014 meddelade Folkpartiet att de "i princip" också är positiva till det men att en utredning bör göras först. Moderaternas attityd är idag "möjligen" till reformen medan Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna vill behålla informationsplikten för hiv-positiva.

Planerar regeringen att 2015 starta en utredning om att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva?

Äldre HBTQ-personer.

Hittills har de flesta av äldre HBTQ-personer levt dolt om vilka de är inför andra, uppvuxna i ett extremt homofobt och transfobt samhälle. Men antalet äldre som är öppna med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet lär öka ordentligt närmaste 15-20 åren.  Socialstyrelsen publicerade 2013 en rapport, Äldre HBT-personer och kommunernas vård och omsorg om äldre - en kartläggning. Den visar att ambitionerna varierar ordentligt när det gäller att alla inom äldreomsorgen ska få ett bra bemötande oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Av kommunerna är det 16 % som rapporterar att de senaste tre åren tagit upp situationen för äldre HBT-personers vård och omsorg i nämnd eller förvaltningsledning. Siffran för kommuner med fler än 50 000 invånare är 45 % medan den i övriga kommuner är 6 %. Bara 9 % av kommunerna har senaste året bedrivit utbildning av personer inom vård och omsorg som behandlat äldre HBT-personers situation. Endast i en av de kommuner som är med i enkäten har i princip all vårdpersonal fått del av sådan utbildning.

Det som krävs nu är att socialdemokratisk-miljöpartistiska regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) börjar engagera sig på allvar för äldre HBT-personers situation. En bra start är att ta initiativ till en ordentlig kunskapsinventering (Socialstyrelsens rapport ger indikationer på problemet men är inte tillräcklig). När den är lämnad bör s-mp-regeringen återkomma med konkreta förslag för att bekämpa diskriminering av HBT-äldre och heteronormativa attityder inom äldreomsorgen.

Möjlighet att vara blodgivare för män som har sex med män.

Först är det viktigt att förtydliga att det inte är någon mänsklig rättighet att vara blodgivare. Det finns regler för många olika grupper förutom män som har sex med män (msm). Ibland måste reglerna bli något fyrkantiga, det är inte möjligt att göra individuella bedömningar utan att det krävs integritetskränkande frågor om hur folk haft sex, om de tror en eventuellt partner varit otrogen etc.  Men givetvis ska blodgivningsreglerna vara så lite diskriminerande och godtyckliga som möjligt.

Från 1985 till 2009 var det i Sverige totalförbud att ge blod för män som haft sex med män. Det betydde att en bisexuell man som bara haft sex en gång med en annan man, 1987, resten av livet inte skulle få ge blod. Även en kvinna som haft sex med honom skulle också bli avstängd resten av sitt liv från att ge blod. Reglerna genomfördes när det närmast rådde "aids-panik" i mitten av 1980-talet, men det blev så småningom tydligt att de var absurda. I synnerhet när det rådde, och ännu råder, blodbrist inom verksamheten.  2010 införde Socialstyrelsen nya regler som när det gäller MSM innebar att en man som inte haft sex med en annan man senaste 12 månaderna skulle få bli blodgivare. Socialstyrelsens ursprungliga förslag var sex månaders karenstid men de fick kompromissa med Läkemedelsverket för att få igenom någon förändring. Landstingen-regionerna fick möjlighet att söka dispens och behålla de gamla reglerna fram till 1 januari 2012.

Nu har det nya regelverket varit på plats i flera år. Det är dags att Socialstyrelsen gör en ny utvärdering om det är möjligt utifrån en medicinsk värdering att minska karenstiden från 12 till 6 månader. Givetvis ska det här inte beslutas av politiker i regering och riksdag. Men politiker har ett ansvar att ha en saklig dialog med Socialstyrelsen om det här och även sprida information i samhällsdebatten.

Regler för inseminationsförsök i landsting-regioner.

Efter att Östergötlands läns landsting 2013 beslutade att likställa avgifterna för lesbiska och olikkönade par när det gäller inseminationer vid kliniker är nu kostnaden för verksamheten jämställd i alla regioner/landsting. Det är givetvis positivt. Dock finns det ännu en diskriminering och det gäller om lesbiska kvinnor ska kunna dela på antalet subventionerade försök. RFSL gjorde en rapport 2011 om regler och avgifter för lesbiska kvinnor som blir inseminerade vid kliniker.

 "I 14 av 21 län erbjuds den ena kvinnan i samkönade relationer ingen behandling över huvud taget – här tillåts inte kvinnorna i paren dela på försöken.... I Uppsala, Jönköping, Västra Götaland, Värmland, Örebro och Dalarna får kvinnorna i ett samkönat par dela på det totala antalet försök som erbjuds."

Att två kvinnor i en relation ska kunna dela på de subventionerade inseminationsförsöken borde vara en självklarhet. För att ta ett exempel. Anders är ihop med Anna. Hon får tre subventionerade inseminationsförsök. Marie, som är ihop med Nathalie, får detsamma. Men efter första försöket,som misslyckas, vill Marie att hennes partner ska få testa istället. 2012 var det möjligt bara i sju landsting. Att ha regler som inte tillåter överlåtande av försök är ett tecken på heteronormativitet. Logiken är att eftersom det är inte möjligt att dela på försöken i en olikkönad relation ska det inte heller vara tillåtet i en kvinnlig samkönad relation trots att det är möjligt. Ansvaret för att få bort den här diskrimineringen finns främst hos landsting och regioner men regeringen och riksdagens partier bör skicka tydliga politiska signaler till sina partikamrater på regional nivå att den här diskrimineringen måste bort. Dessutom bör regelverket samordnas i nationella riktlinjer, här har regeringen ett ansvar för att starta en sådan dialog. Eventuellt bör det bli en lag om harmonisering av reglerna inom landsting och regioner. Sveriges kommuner och landsting (SKL) publicerade 2014 rapporten Assisterad befruktning uppföljningsrapport med definitioner, rekommendationer och utvecklingsområden.  Där behandlas dock inte just den här delen.


Uppdatering 1.

Socialutskottet ska 24 mars lämna betänkandet (rapporten) Hälso- och sjukvårdsfrågor. Riksdagen i sin helhet ska debattera rapporten 9 april.


tisdag 10 mars 2015

Fler än två vårdnadshavare och namnbyten i gamla intyg.


Det här är tredje och sista bloggposten om riksdagsdebatten i onsdags om betänkandet (rapporten) Familjerätt.

Miljöpartisten Emma Hult (bilden) kommenterade följande om att tillåta att en del barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare.
En svaghet i den svenska lagstiftningen på familjeområdet är begränsningen när det gäller vårdnadshavare. Ett barn kan ha högst två vårdnadshavare. Det finns inte heller något skydd för barnets intresse av och rätt till umgänge med personer som inte är dess vårdnadshavare. I dagsläget finns många familjer där fler än två föräldrar har en aktiv föräldraroll. Det kan röra sig om två föräldrar som separerat och fått nya partners vilka fungerar lika mycket som föräldrar som de som från början var barnets föräldrar. Vi kan också föreställa oss ett samkönat kvinnligt par som blivit föräldrar tillsammans med en eller flera män.... Ett barn kan alltså ha flera personer som det kallar föräldrar men som inte anses vara föräldrar eller vårdnadshavare enligt lagstiftningen. Att inte alla de personer som i realiteten fungerar som föräldrar också får vara det i lagens mening skapar flera praktiska problem. Det finns förskolor och skolor som inte skickar information till andra än de juridiska vårdnadshavarna. De största problemen uppstår vid separation. Med dagens lagstiftning har de juridiska vårdnadshavarna alla möjligheter att frånta barnet dess rätt till umgänge och kontakt med personer som i praktiken har fungerat som barnets föräldrar sedan barnet föddes. Miljöpartiet förespråkar en politik där lagstiftningen anpassas till det faktum att barn som växer upp med fler än två vuxna som gemensamt tar ansvar för barnets vård också ska få dem som vårdnadshavare.....
Jag mailade regeringskansliet 25 februari om regeringen 2015 planerar att starta en utredning om barn ska kunna få flera än två vårdnadshavare (om den domstol bedömer det vara till barnets bästa). Regeringen har ännu inte svarat.

I riksdagen är s, mp och v för reformen medan övriga partier är emot.


Retroaktiva namnbyten i intyg.

Hillevi Larsson (s) kommenterade i riksdagsdebatten ändring av gamla intyg för (främst) en del transsexuella.
En fråga som inte har diskuterats särskilt mycket men som är viktig handlar om transpersoner, framför allt transsexuella, och möjlighet till retroaktiva namnbyten. Gamla dokument, till exempel gamla betyg, med ett annat namn kan nämligen ställa till det när man utbildar sig och söker jobb. Det kan leda till att människor far illa i systemet och känner sig illa behandlade. Det problem som finns i dag har lett till att Socialstyrelsen har tittat på det och samordnat med andra myndigheter. Det är många myndigheter som berörs. En del av problemen har man kunnat rätta till under resans gång; en del återstår. Och det som återstår har skickats till regeringen, som nu tittar på om det finns något som man behöver och kan gå vidare med.


söndag 8 mars 2015

Sd vill tvinga katolska kyrkan och frikyrkliga samfund att viga frånskilda par.


Det här är den andra av tre bloggposter jag publicerar om riksdagsdebatten i onsdags om civilutskottets betänkande Familjerätt. Från reservation (alternativt förslag) 2 av Sverigedemokraterna.
Av Ungdomsstyrelsens rapport Gift mot sin vilja (2009:5) framgår att det finns tusentals muslimska kvinnor som lever i s.k. haltande äktenskap i Sverige, dvs. de är skilda enligt det svenska systemet men gifta enligt det muslimska. Kvinnorna är då alltså skilda enligt svensk lag, men fortfarande gifta enligt det muslimska systemet, vilket gör det omöjligt för dem att gifta om sig i det muslimska systemet. Därför anser vi att alla vigselförrättare, oavsett religion, bör ha en skyldighet att viga personer som är ogifta enligt svensk lag. Det är en uppgift för regeringen att utarbeta nödvändiga lagförslag och återkomma till riksdagen.
Att bekämpa reaktionära värderingar inom muslimska samfund (eller för delen inom Sverigedemokraterna) är viktigt och folk som följer min blogg vet att jag ofta gör just en sådan granskning. Men jag mailade Sverigedemokraterna om det betyder att partiet nu blivit för att religiösa samfund måste viga samkönade par för att få behålla den juridiska vigselrätten. Sverigedemokraterna Mikael Eskilandersson (bilden) kommenterade följande.
Som du kan läsa i motionen så handlar den om att trossamfund inte ska ha rätt att vägra att viga ogifta, med hänvisning till att de är gifta sedan tidigare. Du ska inte läsa in något annat i den motionen, för den berör inget annat och vi har inte avsett något annat när vi skrev motionen.
Sd var emot införandet av den könsneutrala äktenskapslagen.

Jag skulle i och för sig bli synnerligen förvånad om sd vore för att tvinga samfund med juridisk vigselrätt att viga samkönade par.  Inte ens jag är för en så radikal reform (på sikt är jag positiv till ett civilrättsligt system där bara borgerliga äktenskap är juridiskt giltiga och sedan får par och samfund frivilligt arrangera religiösa ceremonier om de vill). Sd var t.o.m emot att Sverige fick en könsneutral äktenskapslag 2009.

Men man kan faktiskt förvänta sig att folk från Sveriges tredje största parti har förmåga att formulera sig tydligt i yrkanden i riksdagen. För om majoriteten i riksdagen hade gett stöd åt motionen hade det varit just ett uppdrag till regeringen att återkomma med ett förslag om att religiösa samfund ska vara skyldiga att viga alla ogifta enligt svensk lag (och det är givetvis alla som har rätt att ingå borgerliga äktenskap och som inte är gifta, även samkönade par).

Samfund har rätt att vägra viga par.

Men om vi lämnar den språkliga delen är partiets nya attityd tydligen att samfund inte ska få vägra viga ett par därför att en eller båda parterna tidigare varit gifta och sedan genomgått skilsmässa enligt statens lagar. Idag gäller ett system där religiösa samfund har rätt att vägra viga ett par, oavsett orsak till vägran och trots det behålla den juridiska vigselrätten. Jag konstaterar att sd nu tydligen svängt när det gäller en del av sitt tidigare motstånd emot "vigseltvång", frånskilda par.

Hillevi Larsson (s) startade en diskussion i riksdagsdebatten i onsdags om sd verkligen är för att tvinga samfund att viga samkönade par. Mikael Eskilandersson (sd) hade tydliga problem att förklara vad partiet vill med sin motion.
Du påstår att vi får med en massa andra på köpet. Jag förstår inte riktigt. Menar du att Svenska kyrkan inte kan viga samkönade par? Det gör man ju. Jag hänger inte alls med på att vi skulle få väldigt många andra på köpet.....Jag förstår fortfarande inte. Svenska kyrkan viger ju samkönade par, så där finns det väl inget problem..... Samtidigt var ju Socialdemokraterna väldigt drivande i att Svenska kyrkan inte skulle ha rätt att säga nej till samkönade äktenskap. Där var det vi som tyckte att Svenska kyrkan själv skulle få välja. Jag sitter ju själv med vid kyrkomötet, och jag vet vilka frågor som Socialdemokraterna driver där. Att det skulle vara så långtgående i det här fallet har jag inte alls förståelse för.
Mikael Eskilandersson ljuger faktiskt här om vad som hände när Svenska kyrkan 2009 sa ja till att förrätta vigslar av samkönade par.

Även majoritet bland ombud som inte tillhörde någon partipolitisk grupp var för homovigslar.

1. Först vill jag förtydliga att det är ett ofog att tre riksdagspartier, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet ännu kandiderar i val inom Svenska kyrkan. De skulle givetvis aldrig som partier kandiderat till bostadsrätts- och idrottsföreningar. De borde omedelbart låta Svenska kyrkan slippa deras partipolitik.

2. Svenska kyrkan valde helt frivilligt på sitt kyrkomöte 2009 att besluta förrätta vigslar för samkönade par. Även bland de ombud som inte tillhörde någon partipolitisk grupp fanns det en majoritet för beslutet. Sd röstade emot förslaget men har efteråt accepterat det.

3. Sverigedemokraterna var emot den lag om könsneutrala äktenskapslag som tillät Svenska kyrkan och andra samfund, om de ville själva det, viga samkönade par juridiskt. Tvärtemot vad Mikael Eskilandersson var det alltså hans eget parti som inte ville ge samfunden rätt att välja om de juridiskt skulle viga samkönade par eller inte.

Det Eskilandersson ägnar sig är är ren historieförfalskning.

S-mp-regeringen bör lämna förslag 2015 om en könsneutral föräldraskapspresumtion.


Riksdagen debatterade i onsdags betänkandet (rapporten) Familjerätt. Sällan har så mycket fokus hamnat på lesbiska kvinnors rättigheter. Om att en utredning 2007 lämnade ett förslag om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Nuvarande lag diskriminerar kvinnor i samkönade relationer, mer info om det finns här.

Ola Johansson (c), Lotta Johnsson Fornarve (v), öppet homosexuelle Robert Hannah (fp) och Emma Hult (mp) ägnade delar av sina anföranden åt det.

I november 2014 mailade jag s-mp-regeringen om de planerar att lämna ett lagförslag om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Kommentaren från regeringen blev att de avvaktar utredningen om ofrivilligt barnlösa som ska lämna sin rapport december 2015. Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet fick igenom att delar av en könsneutral föräldraskapspresumtion skulle utredas igen eftersom det fjärde borgerliga regeringspartier, Kristdemokraterna, blockerat reformens genomförande. Men som jag kommenterade vore det tragiskt om en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle anpassa sin strategi till situationen i den tidigare regeringen.

Utredningsförslag om föräldraskapspresumtion kan komma tidigare.

Därför är det välkommet att socialdemokraten Hillevi Larsson (bilden) gav en signal i debatten om att ett utredningsförslag kanske kan komma tidigare än i december.
Nu ligger frågan i den utredning som jobbar med utökad hjälp med assisterad befruktning till par. Jag kan säga så mycket som att utredningen kommer att komma med något förslag under det här året. Förslaget när det gäller assisterad befruktning för ensamstående kvinnor beräknas komma i juni. Det är för övrigt positivt. Men sluttiden för utredningen är december i år. Utredningen kommer alltså att komma med något förslag, antingen i samband med de ensamstående kvinnornas möjlighet till assisterad befruktning i juni eller i december. Men regeringen är redan inne på den här linjen, och vi har en majoritet för detta. Den förra regeringen bakade in frågan i utredningen, och det är klart att man ändå får ge utredningen en chans att komma med sitt förslag, även om det egentligen var onödigt. Vi har redan en väl genomarbetad utredning från 2007 med förslag som vi skulle kunna genomföra. De förslag som kommer att komma under året får regeringen sedan sätta tänderna i och se till att komma med ett konkret förslag till riksdagen. Det gäller samkönade par. I praktiken handlar det om lesbiska och bisexuella kvinnor. Det är också viktigt att passa på och göra lagstiftningen könsneutral. Det första steget handlar om att se till att medmamman, i det här fallet, slipper genomgå en jobbig adoptionsprocess direkt efter att ha fått ett nyfött barn. Det handlar dock även om att se till att allt blir könsneutralt, så att man i sammanhanget inte längre talar om faderskapspresumtion utan om föräldraskapspresumtion.
Sex av åtta partier är för reformen.

Hillevi Larssons besked är tyvärr otydligt. Men förhoppningsvis kommer utredningen inom närmaste månaderna med ett konkret lagförslag om en könsneutral föräldraskapspresumtion. En del kanske invänder att det är väl inte så dramatiskt om det blir i april eller december. Problemet är dock att det förslag som kommer lämnas i december sedan ska skickas ut på remiss (organisationer och andra ska få berätta vad de tycker). Det kommer bli en betydande debatt om främst altruistiskt surrogatmödraskap. Blir en könsneutral föräldraskapspresumtion en del av det paketet lär reformen genomföras tidigast andra halvan av 2017, förmodligen först 2018. Men en utredning har redan lämnats 2007 om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Remissinstanser har fått berätta vad de tycker.

S-mp-regeringen bör göra vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet lovade våren 2014. Att så snabbt som möjligt återkomma (om de fick bli regeringspartier) om att lämna först en lagrådsremiss och sedan en proposition (regeringsförslag) om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Sex av riksdagens partier är tydligt för reformen. Bara Kristdemokraterna är emot. Sverigedemokraterna vill avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker, men så länge den möjligheten finns har partiet attityden "möjligen" till en könsneutral lag om föräldraskapspresumtion.

fredag 6 mars 2015

Polisen ska starta hatbrottsenhet i Göteborg.

 

I onsdags lämnade Polismyndigheten sin rapport om hatbrott. Uppdraget gavs av den tidigare borgerliga regeringen mars 2014. Granskar man dokumentet finns där egentligen inga dramatiska nyheter men det var nog inte väntat heller. Snarare är det själva processen som varit viktig. Många människor inom rättsväsendet har blivit kontaktade om hur de jobbar för att bekämpa hatbrott. Från rapporten.
Det har dock funnits särskilt utpekade utredningsgrupper med hatbrottsfokus i Stockholm och Malmö, s.k. hatbrottsgrupper.... Brå har jämfört kvalitén på utredningarna som upprättas i Stockholm och Malmö med övriga delar av landet. Av inspektionsrapporten framgår att hatbrottsgruppernas existens påverkat utredningsresultaten och kvaliteten på anmälningarna i positiv riktning....  I de tre storstadsregionerna ska det inrättas hatbrottsgrupper som bl.a. ska ansvara för kompetensstöd, samordning, brottsofferstöd och uppföljning till hela regionen. I övriga polisregioner ska det finnas förmåga att lösa motsvarande uppgifter.
Det planeras alltså inrättas en hatbrottsenhet även i Göteborg. Men också hatbrottsenheterna i Stockholm och Malmö ska få förstärkta ekonomiska resurser. För att förbättra dialogen med människor från olika grupper kommer det startas ett samrådsforum.
Vidare föreslås att den nationella operativa avdelningen och utvecklingsavdelningen inom polisen inrättar ett samrådsforum för bekämpandet av hatbrott, där företrädare för riksorganisationerna för brottsutsatta grupper kan träffa företrädare för myndigheterna inom rättsväsendet.

Uppdatering 1.

RFSL kritiserar bristen på skyddade boenden för män och transpersoner.


HBTQ-föreningen RFSL har lämnat en kommentar om hatbrottsutredningen.
RFSL har över en lång tid drivit att en handlingsplan mot hatbrott, hedersrelaterade brott och brott i nära relationer borde tas fram. Fler skyddade boenden som är öppna för män och transpersoner måste etableras och långsiktig finansiering av RFSL:s brottsofferjour måste säkerställas.
RFSL publicerade 2013 rapporten Misstro - Om hbtq-personers förtroende för olika samhällsinstanser och vad som behöver förändras.Från den.
..... RFSL.s undersökningar visar tydligt att det finns en utbredd misstro mot de myndigheter som har i uppgift att utreda brott mot hbtq-personer och stötta brottsoffer.... RFSL anser att kommunala verksamheter måste kunna erbjuda professionellt stöd och behandling för alla våldsutsatta personer oavsett sexuell läggning och könsidentitet. RFSL anser att kommunerna måste ta sitt ansvar när det gäller att erbjuda skyddat boende till alla våldsutsatta personer oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Behovet gäller särskilt skydd för män och transpersoner..... RFSL anser att kompetensen att möta sexualbrottsutsatta hbtq-personer, särskilt män och transpersoner, är idag under all kritik.... RFSL menar att kommunerna måste utveckla behandlingsprogram för våldsutövande hbtq-personer....

De 31 direktörernas revolt är faktiskt skamlig.


Socialdemokraterna har ibland haft parollen "människovärdet är viktigare än marknadsvärdet". Även om jag som liberal är för marknadsekonomi tycker jag det finns en poäng där. När samhället ska ge vård till människor får det aldrig handla om hur lönsamt det är för samhället.

Svensk vapenexport till diktaturer handlar om pengar, inget annat.

I en debattartikel idag i Dagens nyheter berättar 31 rika svenska direktörer hur viktigt det är att Sverige fortsatt säljer vapen (notera dock att ordet militärt materiel inte finns med i debattartikeln, bara "handelsavtal") till en av världens grymmaste diktaturer. Saudiarabien. Som liberal tycker jag inte det är något fel i sig varken att vara rik eller direktör. Men det är intressant att det avslöjas vad som är orsaken till att Moderaterna och delar av Socialdemokraterna vill behålla militärt samarbete med Saudiarabien. Det handlar om att öka svenska företags vinster och ge högre bonusar åt direktörer. Och givetvis en del jobb för arbetare som tillverkar vapenprodukter.

Då väger det lätt att Saudiarabien piskar bloggares ryggar till köttslamsor. Att kvinnor lever i samma förfärliga situation som svarta i tidigare apartheid-Sydafrika. Att det är dödsstraff för manliga homorelationer. Marknadsvärdet går före människovärdet.

Om avtalsfrihet.

Nu gillar jag som bekant marknadsekonomi och är i en viss mening på samma planhalva som direktörerna. En central del i en marknadsekonomi är möjligheten att träffa skriftliga avtal. Det handlar om att tydliggöra vilka rättigheter och skyldigheter två parter förbinder sig att ha gentemot varann. Men avtal är tidsbegränsade. Om McDonalds träffar ett avtal med IKEA (om inköp av möbler till deras restauranger) för att ta ett hypotetiskt exempel så är de båda parterna bara bundna av det avtalet de år det gäller. Om McDonalds efter ett 5-årigt avtal skulle avsluta det och istället träffa ett avtal med ett franskt möbelbolag hade det inte betraktats som något suspekt, ingen hade hävdat att McDonalds "inte håller avtal".

Handelsbojkott emot Saudiarabien vore fel.

Direktörerna försöker också försåtligt blanda in frihandel generellt i debatten. Men de flesta är ense om att svenska företag ska få verka i landet med civil verksamhet. Och de kan göra nytta om de faktiskt står upp för mänskliga rättigheter, jämställdhet och HBTQ-rättigheter i sin kommunikation där. Tyvärr har ju en del svajat. IKEA retuscherade (efter påtryckningar från regimen) bort kvinnor och behöll bara män i en av sina broschyrer till Saudiarabien för några år sedan.

Men det positiva med artikeln är att de 31 direktörerna nu fattar att det är skarpt läge, att det är betydande sannolikhet att avtalet hävs även om det verkligen inte är avgjort. Notera att direktörerna själva erkänner att Saudiarabien kommer först på plats 18 när det gäller svensk export. Samtidigt finns ju massor av länder i Afrika och Asien som har blivit eller håller på att bli demokratier. Kanske de borde fokusera mer på exportstrategier till de länderna. Om de nu på allvar gillar mänskliga rättigheter.

Men aldrig, aldrig ska Sverige exportera militärt materiel till en av världens värsta diktaturer. Och vi ska inte heller exportera vapen (inklusive övervakningsutrustning) till någon annan diktatur heller. 

Det är faktiskt skamligt.




tisdag 3 mars 2015

Döden.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


En del er som är yngre känner nog inte till Per Ahlmark. Han var ordförande för Folkpartiet 1975-1978, känd för att försvara Israels rätt att existera men främst för sin skoningslösa - men berättigade -kritik av kommunismen. Den totalitära ideologi som spridit död och förstörelse varhelst den dragit fram - precis som fascismen och islamismen (politisk islam).

Ahlmark har rabblat igen och igen i 40 år hur många människor som mördats av kommunistiska regimer, ca 100 miljoner, kanske fler. Siffran är så ofattbar att vi inte kan ta till oss den på allvar. Men bakom siffrorna finns Dimitrij som drömde om att få bli regissör men fick ett nackskott i huvudet p.g.a. kritik emot Sovjetregimen på 1930-talet. Om Kang som var jordbruksarbetare och blev avrättad av folk från det lokala kommunistpartiet i hans by i Kina på 1960-talet därför att han vägrade kalla sig kommunist. Etc etc.

Aids i USA på 1980-talet.

En gång fick Ahlmark frågan av en journalist om hans ivriga engagemang emot diktaturer och folkmord handlar om hans egen existentiella ångest, den vi alla människor dovt har. Att vi alla en dag ska dö. Det var en ganska tuff fråga men Ahlmark kontrade lugnt "du kan ha en poäng, för mig kan det vara en drivkraft".

När jag var deppig för några år sedan blev jag närmast som besatt av att få kunskap om hur hiv-epidemin påverkade folk i USA på 1980-talet. Bland män som har sex med män i San Francisco var det förmodligen närmare hälften som dog i aids på 1980-talet. Återigen är det ofattbart. Men bakom siffrorna finns Peter som var arkitekt, hade haft tillfälliga partners på sexklubbar men äntligen hittat sin drömprins, Andrew, som han flyttat ihop med.

Är engagerad i Noaks ark.

Det där var säkert också en orsak till att jag för några år sedan började engagera mig hos Noaks ark, en organisation för hiv-positiva, trots att jag själv tack och lov inte har hiv. När jag kom ut som bög 1990 var hiv verkligen ett hot. Givetvis visste vi på gayställen det. Men många av oss försökte hålla det undan. Vi tillämpade säkrare sex men först efteråt fattar jag på allvar vilka risker som fanns. Men då orkade vi inte tänka på det. Vi hade nog med ett ofta homofobt samhälle då. Idag när hiv inte är ett hot ( i Sverige) är jag mycket mer engagerad.

En av mina absoluta favoritlåtar är Forever young av Alphaville (bilden) från Västtyskland 1984. Den gjordes när ett kärnvapenkrig som skulle förinta större delen av mänskligheten var ett hot. På riktigt. Dokument har avslöjats senare att brittiska regeringen 1983 tog fram ett tal som skulle hållas i BBC om ett kärnvapenkrig hade utbrutit. Så nära var det. Sovjetunionen planerade att inom två dygn krossa Västtyskland om det skulle bli krig (enligt hemliga dokument som läckte på 1980-talet)

Vi ska alla en gång dö. Det är den mest tråkiga regeln som finns. Men så är det. Den regeln går inte att förhandla bort. Däremot kan vi, när vi lever, sprida budskap om mänskliga rättigheter för alla. Att ingen ska bli mördad av diktaturregimer. Eller svälta ihjäl. Eller frysa ihjäl på en parkbänk en kall vinterdag.

De många som blivit mördade av kommunistregimer kunde inte tala - men Per Ahlmark har gett dem en röst. Även om han själv en dag kommer att dö.

Forever young - Alphaville (Youtube)



Riksdagen debatterar diskriminering och familjepolitik den här veckan.


Våld i nära relationer.

Som jag kommenterade i en uppdatering till förra bloggposten har Arbetsmarknadsutskottet i riksdagen lämnat ett betänkande (rapport) om Jämställdhet och åtgärder emot diskriminering. Från rapporten.
Uppdraget omfattar förutom våld som drabbar kvinnor i nära relationer även våld som utövas mot kvinnor av bekanta eller helt okända män. Utredaren har också i uppdrag att uppmärksamma homosexuellas, bisexuellas och transpersoners utsatthet för våld i nära relationer. Inom ramen för uppdraget ska utredaren dessutom utvärdera de insatser som genomförts i fråga om hedersrelaterat våld och förtryck under föregående mandatperiod samt ge förslag utifrån riksdagens tillkännagivande att regeringen bör återkomma med konkreta förslag till långsiktiga och hållbara strukturer för det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.... Uppdraget, som ska slut­redovisas senast den 29 maj 2015, kommer att ligga till grund för regeringens överväganden.
Det är beklagligt att direktiven inte är könsneutrala, allt våld i nära relationer bör fördömas oavsett kön, sexuell läggning och könsidentitet hos förövaren och offret. Men det är välkommet att utredningen görs. Folkpartiet föreslår i en reservation (alternativt förslag) att varje kommun bör ha en handlingsplan emot hedersrelaterat våld och att en sådan också ska ha ett HBT-perspektiv.

Aktiva åtgärder emot diskriminering.

Enligt mig är annars den viktigaste reformen inom området att Sveriges lagar blir konsekventa och slutar rangordna olika diskrimineringsgrunder. S-mp-regeringen har lovat att lämna förslag om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder. Inget krav finns när det gäller könsidentitet och ålder. I Norge är arbetsgivare skyldiga att förebygga  diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning.  

Majoriteten i Arbetsmarknadsutskottet nöjer sig med att konstatera att regeringen bereder ärendet. Vänsterpartiet och Folkpartiet lämnar varsin reservation om att de vill att regeringen återkommer med ett konkret lagförslag. Vänsterpartiet föreslår också i en annan reservation att alla arbetsgivare med fler än 10 anställda bör bli skyldiga att inrätta mångfaldsplaner för alla sju diskrimineringsgrunderna. Det är dock ett förslag jag är emot. Det viktiga är att arbetsgivare med fler än 10 anställda får skyldighet att aktivt förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna. För en del kan en mångfaldsplan vara bäst, men för andra blir det bara onödig byråkrati.

Utredning om organisation av arbetet emot diskriminering.

Den tidigare borgerliga regeringen startade en utredning om hur diskriminering bör motverkas. Ett enigt utskott konstaterar följande.
Utskottet välkomnar vidare att regeringen i januari 2014 tillsatte en utredning om bättre möjligheter att motverka diskriminering. Utredningen har till uppgift att föreslå hur arbetet mot diskriminering kan organiseras och effektiviseras (dir. 2014:10, 2014:79). Syftet med utredningen är att ge förslag som säkerställer goda förutsättningar för personer som utsätts för diskriminering att ta till vara sina rättigheter. Uppdraget ska redovisas senast den 18 december 2015.
Riksdagsutskott vill förenkla för ogifta olikkönade par som fått barn.

Jag har tidigare här på bloggen kommenterat att Civilutskottet i riksdagen har lämnat betänkandet Familjerätt. I det finns information om att regeringen planerar att i juni lämna en proposition (regeringsförslag) om att ensamstående kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. Positivt är att ett enigt utskott föreslår att regeringen bör utreda möjligheten att förenkla erkännande av faderskap för olikkönade par som är ogifta (och där  parterna är ense om att de är föräldrarna).

En annan queer-reform är att förenkla för män att få möjlighet att bli juridiskt erkänd (DNA-tester är nästan 100 % tillförlitliga idag) som pappa till ett barn även om mamman motsätter sig det. Och även om hon är gift med en annan man. Argumentationen för det kan ni hitta här. Tyvärr är det bara Sverigedemokraterna som är entydigt för den reformen i betänkandet.

Debatter i riksdagen.

Riksdagen i sin helhet debatterar om rapporten Familjerätt imorgon, onsdagen 4 februari. Debatten lär starta tidigast ca 16.30, förmodligen senare.

På torsdag, 5 mars, behandlas Jämställdhet och åtgärder emot diskriminering. Debatten lär starta tidigast ca 16.30, förmodligen senare.

Debatterna sänds i direktsändning från riksdagens hemsida.




söndag 1 mars 2015

Liberaler för jämställdhet behövs. Även 2015.



Om man summerar medel av opinionsmätningar för februari får Folkpartiet igen en lägre nivå - 4,7 %. Det har startats en debatt om partiet kommer vara kvar i riksdagen efter valet 2018 (vilket jag dock tror de kommer att vara men situationen för partiet är onekligen allvarlig).

Den här bloggen är partipolitisk obunden och jag tar inte ställning för eller emot partier. Men jag vill ge ett historiskt perspektiv. Om man skulle sammanfatta Folkpartiet (och dess föregångares) betydelse historiskt hade säkert kampen för allmän och lika rösträtt hamnat på första plats. Så är det bara. Liberaler var tillsammans med sossar helt avgörande för att Sverige blev en demokrati. Skolan som fp idag främst associeras med skulle hamna först på en tredjeplats. Vilket område hade hamnat på andraplatsen?

Vilket parti som är mest engagerat för jämställdhet.

Om någon idag skulle gå fram till dig och fråga vilket svenskt parti som främst är engagerat för jämställdhet hade du nog svarat Feministiskt initiativ eller möjligen Vänsterpartiet (oavsett vad du tycker om partiernas politik i sak).

Hade någon gått fram till människor i början av 1960-talet hade det blivit annorlunda kommentarer. Många hade säkert svarat "vet ej" eller "har inte hört något om det från partierna". Men typiska kommentarer hade varit sådana som de här.

Ung liberal kvinna "Folkpartiet, det var därför jag röstade på dem i förra valet, även vi kvinnor klarar faktiskt av att jobba även om en del vill vi bara ska vara hemma"
Äldre konservativ man "Det är väl den där Ohlin (Bertil Ohlin, dåvarande ordförande i fp) och hans parti, Folkpartiet, men jag tycker det är galet om jag ska vara ärlig. Vi är skapta olika. Jag tycker om en del hos Folkpartiet men inte det där"

Fp pressade dåvarande s-regeringen.

Inför valet 1960 hade Folkpartiet som främsta valparoll "Rättvisa åt kvinnorna" (kolla bilden till den här bloggposten, den är dock inför kommunalvalet 1962). Det var förmodligen första gången ett politiskt parti i Västeuropa, och säkert första gången ett borgerligt parti gjorde det, hade jämställdhet som främsta tema i en valkampanj. Folkpartiet hade då ca 17-18 % i stöd. På 1960-talet skulle fp pressa Socialdemokraterna som generellt var konservativa då när det gäller jämställdhet. Det har säkert bidragit till att Sverige blev ett av de första länderna i världen där jämställdhet så småningom blev officiell norm. Visst fick s-regeringen kritik också från Sveriges kommunistiska parti (idag v, ett parti som då nära samarbetade med kommunistdiktaturer) som redan på 1950-talet var tydligt engagerade för jämställdhet. Men att den kom även ifrån ett etablerat borgerligt parti ökade pressen betydligt på Socialdemokraterna.

Patriarkala strukturer finns ännu.

I Sverige 2015 finns det ännu patriarkala strukturer. Inte lika tydliga som 1960 tack och lov. Mycket har hänt till det bättre sedan dess. Men ännu är 5 av 7 bland ordföranden i riksdagspartier män (förutom mp som har en man och en kvinna som språkrör). Bland folk som är VD i svenska börsnoterade bolag är ca 95 % män. Kvinnor tjänar ännu mindre som grupp än män även när man tar hänsyn till faktorer som ansvarsnivå. Näthatet finns emot både män och kvinnor. Men när det drabbar kvinnor blir det betydligt oftare sexualiserat. "Jävla fitta" blir inte sällan kommentaren, få skriver "jävla kuk" till män.

Sverige kan nog klara sig även om Folkpartiet (mot förmodan) försvinner från riksdagen 2018. Men ska kampen emot patriarkala strukturer nå verkliga resultat behövs liberaler (majoriteten av svenska liberaler sympatiserar idag med andra partier än fp är viktigt att förtydliga) som prioriterar jämställdhet. Det visar historien.


Uppdatering 1.

Införande av en tredje "pappamånad"

2013 kommenterade jag i en bloggpost att jag tagit ställning för en "tredje pappamånad".
.... - Jag har alltid varit principiell motståndare emot kvotering och är det ännu. Men debatten om föräldraförsäkring kan inte avfärdas bara som en kvoteringsdebatt. Vad det handlar om är ifall statliga ersättningar ska bidra till att upprätthålla patriarkala strukturer. Mot det står det berättigade intresset för familjer att själva ha valfriheten att fördela föräldraledigheten. Den sneda fördelningen av föräldraledigheten bidrar dock till att unga kvinnor får svårare att få jobb än unga män i samma situation p.g.a. arbetsgivarnas förväntningar. Vi kan konstatera att jämställdhetsbonus och andra åtgärder jag gett stöd haft relativt marginell effekt. Det som verkligen påverkat är när det blivit fler s.k. pappamånader i föräldraförsäkringen.....

- Jag beklagar att jag måste ta det här ställningstagandet. Varje ny öronmärkt månad i föräldraförsäkringen inskränker valfriheten som jag värnar, låt oss vara ärliga om det.. Men jag gillar också jämställdhet och att unga killar och tjejer ska få samma chanser....
S-mp-regeringen har aviserat de planerar 2015 att lämna ett förslag om en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen. Folkpartiet har meddelat att de kommer att stödja det.


Uppdatering 2.

Årliga lönekartläggningar.

Arbetsmarknadsutskottet i riksdagen har 19 februari lämnat sitt betänkande (rapport) Jämställdhet och åtgärder emot diskriminering. Från det dokumentet
Utskottet uppmärksammar vidare att regeringen i re­­­g­eringsförklaringen har framhållit att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska och att lönekartläggningar därför ska genomföras varje år.
Förra mandatperioden beslutade en majoritet bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna (!) och Vänsterpartiet att regeringen borde återkomma med förslag om att arbetsgivare med fler än 10 anställda ska vara skyldiga att ta fram lönekartläggningar om jämställdhet varje år. Så hade det varit tidigare men den dåvarande borgerliga regeringen beslutade att från och med 2009 skulle skyldigheten bara gälla för företag med fler än 25 anställda och vart tredje år. Jag vill förklara att jag stödde Alliansregeringens förslag då i syfte förenkla för mindre företag.

Men där har jag svängt. Utvecklingen när det gäller skillnad i medel mellan mäns och kvinnors löner har precis som tidigare gått så långsamt framåt att den tidigare lagen enligt mig bör återinföras. Och när man granskar betänkandet från arbetsmarknadsutskottet kan man konstatera att Folkpartiet stödjer det, Centerpartiet är negativt medan Moderaterna och Kristdemokraterna inte explicit tar ställning.