tisdag 28 april 2015

Homosexuell muslim om islam och samkönade relationer.


Ardeshir Bibakabadi (bilden) är kanske den ende svenske muslimen som kommit ut som homosexuell i media. Han är också ordförande för föreningen Homan som finns i Göteborg. Föreningen presenterar sig såhär på sin hemsida.
Vi är en grupp som arbetar för lika rättigheter och mänskliga rättigheter för HBT-personer, dvs att få möjlighet att älska och leva tillsammans med en person av samma kön och att bli accepterad för detta hos anhöriga, vänner och arbetskamrater. Vi arbetar även mot hedersrelaterat våld och informerar om säkrare sex. Du som är homosexuell, lesbisk, bög, bisexuell, transsexuell och invandrare är välkommen att gå med i vår förening, ringa vår jour och att komma på våra träffar.
Jag kommer här publicera en debatt mellan en homofientlig lokal kontaktperson inom Sveriges unga muslimer och Bibakabadi.

Senaste veckan har jag publicerat två bloggposter om att de flesta partier i Sverige  inte tar sitt ansvar för att bekämpa islamism (att Koranen ska vara lagbok, vilket betyder kriminalisering av samkönade relationer, ibland dödsstraff) och reaktionära attityder inom muslimska samfund. Den direkta orsaken till att jag startade den här serien av bloggposter var att Mohamed Omar som tidigare planerat starta en gayvänlig moské i Uppsala ändrade sig. Hoten och trakasserierna emot honom blev för många från andra muslimer. Det är givetvis fullständigt oacceptabelt att det ska vara så. Jag skickade ett mail om det här till bl.a. muslimska föreningar.

Kommentar från kontaktperson för muslimsk lokalavdelning..

Elvir Begic är kontaktperson för Norrköpings unga muslimer. Det är en medlemsförening i Sveriges unga muslimer (Sum). Begic mailade följande kommentar.
Jag har läst din email i helhet och ärligt talat jag förstår inte problemet. Jag kan dock enkelt lösa det du anser vara ett problem. Lösning nr. 1: Religiösa homosexuella muslimer i Uppsala eller någon annan stad kan väl på egen hand hyra en lokal och gör den till sin moské mesdjid eller vad det nu ska vara. Så vad är då problemet Bengt!? Problemet är att ni vill tvinga alla muslimer att tycka som ni, ni vill att de religiösa muslimer som ej är homosexuella ska ta initiativet att erbjuda homosexuella plats en moské lokal mm. Varje samhälle är mer komplex än vad du verkar tro. Jag tycker inte att det är rättvist att de homosexuella ska tvinga på sina värderingar på andra. Varje religion har sina regler och det tycker jag ska respekteras och inte tvingas till förändring. Islam är emot av våld och hot. Att någon hotas på grund av sin läggning är fel. Det finns plats för alla i samhället och det kan ske separat också vi måste respektera varandras gränser.
Efter att jag mailat Elvir Begic om det är en officiell kommentar från Sveriges unga muslimer mailade han följande.
Nej det är inte jag som framför officiella åsikter för SUM. Jag representerar varken SUM, IS eller någon annan. Det jag skrev är min privata åsikt som troende och praktiserande Svensk muslim. Så fort en muslim har en åsikt så betyder det inte att han eller hon representerar någon. Du måste förstå Bengt att det är väldigt tröttsamt att läsa och höra om hur vartenda muslim i Sverige eller någon annanstans ska be om ursäkt för allt som händer i Islams namn. Jag vet att Islam förbjuder hot och våld och det räcker för mig. Jag vill inte be om ursäkt för vad vissa gör, i Islams namn. Det är sant att homosexualitet inte har plats i Islam som religion. Min tro och någons läggning är en privat sak och det är onödigt att kräva att den ena kuvar sig den andras åsikter. Homosexualitet har inte plats i andra religioner också, den har inte plats i andra statsskick heller osv. Jag undrar när muslimer kommer att få en ursäkt för att de ständigt kopplas till allt som händer i världen? Varken Omar som du nämner eller någon annan ska behöva bli hotad. Är det en person eller flera som hotar och de är muslimer då ska just de individer ställas till svars och ingen annan. Jag hoppas att jag varit tillräckligt tydlig med vad jag vill ha sagt i denna fråga.
Bibakabadi bemöter homofientlig kommentar.

Hade Begic varit en central person inom Sveriges unga muslimer hade jag gått hårt åt honom här på bloggen. Han är dock bara en lokal kontaktperson. Men mitt tips är att hans attityder är vanliga inom Sveriges unga muslimer. Att han kommenterar att homosexuella inte ska utsättas för våld och hot kanske en del tycker är "tolerant" men samma budskap har också katolska kyrkan, Livets ord och pingstkyrkan (testa att byta ut islam mot kristendom i hans kommentarer). Precis som många andra homofientliga religiösa personer försöker Begic flytta fokus och göra sig själv till offer. Men det blir inte trovärdigt. Jag har givetvis aldrig antytt att Begic gillar IS, däremot är han kontaktperson i en lokalförening inom Sveriges unga muslimer och därför är det relevant att granska om hans kommentar är officiella för Sum. Ardeshir Bibakabadi (som fått en kopia av mitt mail till Begic) har lämnat följande kommentar.
Elvir Begic, som är ung muslim, har skrivit ett inlägg som går ut på att homosexuella muslimer skall hålla sig på sin egen kant. Som om inte muslimer är tillräckligt segregerade redan. Tyvärr tassar Elvir försiktigt omkring viktiga frågor som behöver lyftas. Nej, troende homosexuella muslimer skall inte stängas ute från moskéer. Det finns både principiella och mänskliga skäl till att inte göra det. Sverige är lyckligtvis ett land som tar ställning mot diskriminering och förtryck av olika slag. De som kräver rätten att fritt få utöva sin religion gör det ofta på bekostnad av andra men det tycks inte vara något som bekymrar bokstavstroende heterosexuella muslimer. Snälla Elvir, släpp för ett ögonblick tankarna på Islam och Koranen och homosexualitet. Den kombinationen behöver inte alls vara laddad. I stället gör man detta till en stor fråga som man driver oförsonligt, förmodligen för att underlivsfrågor är, och genom historien har varit, ett laddat ämne.

I stället för att stirra sig blind på denna fråga, som blåses upp till orimliga proportioner, bör man tala om vad man vill ha för slags samhälle. Vill man ha ett hårt och kallt samhälle där människor måste undvika vissa platser, smyga med sin läggning och akta sig noga när man har kontakt med troende landsmän, då är man också positivt inställd till homofobi. Eftersom Sverige är ett land som är emot både åsiktsförföljelse och homofobi bidrar man genom sin hållning till ytterligare islamofobi. En rigid och hårdnackad inställning i religiösa frågor kan leda till religiös fundamentalism och sharialagar. Vill en del ha det? Även i Sverige? Jamen, säg det då rakt ut så att svenska folket får veta det. De som hävdar att Koranen förbjuder det eller det och säger det eller det tolkar Koranen. De också. Visst får de göra sin tolkning men de skall erkänna att skriften kan och får och måste tolkas även av andra. Att kräva att ens egen tolkning är den enda rätta och tillåtna leder till just extremism och fundamentalism. Vad sådant innebär i praktiken har vi alla sett förfärliga exempel på både i Mellanöstern och Afrika. Men detta är inget som Elvir tar upp. Nej, varje religion har inte rätten att ha sina egna regler och kräva att de respekteras och efterlevs. Det skulle få orimliga konsekvenser (förutom att det skulle strida mot svensk lagstiftning och den värdegrund som Sverige och svenskarna har).

En religion skall inte acceptera att människor utestängs och kränks genom särbehandling. Det är också att visa förakt eller likgiltighet för de rättighetsdeklarationer som finns och som syftar till att ge individen rätt till individuell frihet och utveckling. Men detta är inget som Elvir tar upp. Det som nämns i Elvirs inlägg att homosexuella muslimer kan be var de vill för det står inte skrivet i deras pannor vad de har för sexuell läggning är direkt stötande. Det bekräftar åsikten att de skall smyga, dölja, hemlighålla och låtsas vara något annat än vad de är. Så intolerant och kränkande. Men detta är inget som Elvir tar upp. Ett enda exempel (bland många) på vart all denna nonchalans för homosexuella muslimers situation kan leda är att den gayvänliga moskén i Uppsala stoppades genom hot och trakasserier. Du Elvir skriver att Islam är emot hot och våld. Javisst, men akta dig för att själv uppmuntra till homofobi och avståndstagande och ytterligare segregering. Att i stället agera för en inkluderande inställning till homosexuella muslimer (och till hbtq-gruppen i stort), det är vad du bör göra Elvir.

Något som är väldigt viktigt och som inte kan betonas tillräckligt ofta är detta: homosexualitet handlar inte alls bara om sexualitet. I stället också om kärlek, tillgivenhet, ömhet, trohet och långa, kanske livslånga, samkörande förhållanden. Det är därför som svenska kyrkan numera tillåter äktenskap och vigslar mellan personer av samma kön. Att homosexualitet omfattar hela skalan, från sexualitet till djup kärlek och kanske livslång trohet och trofasthet är inget som Elvir tar upp. I alla fall så är det så det förhåller sig och det bör välkomnas också av bokstavstroende muslimer som inte vill släppa in andra i gemenskapen. Annars förtjänar de själva avståndstagande och att själva bli marginaliserade i och av samhället och svenskarna. De muslimer som försöker begränsa andras frihet bör också tänka på alla de muslimer som i tysthet och så gott de kan försöker anpassa sig till de värderingar, den värdegrund, som Sverige har och bekänner sig till. Om muslimer har en tillåtande och inkluderande inställning, det gäller både till homosexuella och över huvud taget, är det en fördel för såväl dem själva som det svenska samhället som de väl vill bli en integrerade, positiv och värdefull del av.
Den här bloggen är religiöst neutral. Jag tar inte ställning för eller emot religioner. Men däremot bör vi som är engagerade för HBTQ-rättigheter stödja progressiva HBTQ-vänliga människor inom diverse religioner. Som Bibakabadi.


Uppdatering 1.

Rättelse.

När jag kopierade första kommentaren från Elvir Begic från mail till bloggposten och skulle redigera det som citat blev det först problem. Av misstag så försvann då en del vilket jag konstaterar efteråt. Jag har fetmarkerat den del som försvann. Det var bl.a. den delen som Ardeshir Bibakabadi argumenterade emot.
Jag har läst din email i helhet och ärligt talat jag förstår inte problemet. Jag kan dock enkelt lösa det du anser vara ett problem. Lösning nr. 1: Religiösa homosexuella muslimer i uppsala eller någon annan stad kan väl på egen hand hyra en lokal och gör den till sin moskè mesdjid eller vad det nu ska vara. Lösning nr. 2: En person som anser sig vara muslimsk homosexuell kan väl be i vilken moskè eller mesdjid som helst om han/hon vill det. Det står inte någon skrivet i pannan vad de har för sexuell läggning. Så vad är då problemet Bengt!? Problemet är att ni vill tvinga alla muslimer att tycka som ni, ni vill att de religiösa muslimer som ej är homosexuella ska ta initiativet att erbjuda homosexuella plats en moske lokal mm. Varje samhälle är mer komplex än vad du verkar tro. Jag tycker inte att det är rättvist att de homosexuella ska tvinga på sina värderingar på andra. Varje religion har sina regler och det tycker jag ska respekteras och inte tvingas till förändring. Islam är emot av våld och hot. Att någon hotas på grund av sin läggning är fel. Det finns plats för alla i samhället och det kan ske separat också vi måste respektera varandras gränser.

lördag 25 april 2015

Även m, c och kd är undfallande emot HBTQ-fientlig islamism.


Igår kritiserade jag här på bloggen att det ofta finns en undfallenhet bland röd-gröna partier, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ etc att kritisera reaktionära muslimska samfund. Även liberala Expressen kritiserade igår på ledarplats att svenska politiker inte gör tillräckligt för att motverka islamismen. Intressant är att det avslöjas att Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna kanske senaste 10 åren ägnat sig åt samma undfallande attityd emot islamism (att Koranen ska gälla som lag i ett samhälle, det betyder bl.a. kriminalisering av samkönade relationer).
Hur hamnade vi här, varför har fler politiker inte agerat mot vår tids värsta terrororganisation? När jag frågar Folkpartiets Birgitta Ohlsson, som drev frågan under sin tid som demokratiminister, menar hon att hon fick slita hårt i Alliansregeringen för att ens få igenom en handlingsplan mot våldsbejakande extremism. ”Det blev mycket revirpink och intresset var ljumt från övriga partier”, säger hon. Inte nog med det fanns ett tryck som kom utifrån: ”Varenda gång vi skulle presentera nya initiativ mot våldsbejakande extremism, inkluderat extrem islamism och IS-rekrytering, rasade vissa muslimska föreningar innan de ens läst förslagen”. När Ohlsson på ett seminarium sa att ”alla religioner - också islam - måste ha sin egen Martin Luther, någon som ifrågasätter och moderniserar” väckte det också ilska. En föreningsföreträdare ringde regeringskansliet och meddelade att demokratiministern skulle ”passa sig”. Vi har alltså högt uppsatta makthavare, som Kaplan (MP), som har relativiserat IS terrorvälde, medan politiker som försöker motverka den våldsbejakande islamismen tvingas göra det i kraftig motvind. I ett sådant diskussionsklimat är det inte konstigt att samhällets arbete mot extremismen står och stampar. Under tiden kan IS-rekryterarna fortsätta sitt arbete med hjälp av föreningsbidrag.
Enligt Birgitta Ohlsson (bilden) var det alltså i princip bara Folkpartiet som inom tidigare borgerliga regeringen drev kampen emot islamism. Hon är givetvis part i målet men jag bedömer henne som en politiker som inte blivit anklagad för att ljuga i intervjuer och sällan kritiserat regeringskollegerna i övrigt inför journalister. Det är givetvis en skandal om Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ville ge vika inför reaktionära muslimska organisationer och inte anta någon handlingsplan emot våldsbejakande islamism.

Men tyvärr inte helt oväntat. Moderaterna i Göteborg valde 2010 islamisten Abdirizak Waberi till en plats på listan som gav honom en riksdagsplats. Centerpartiet hade inte med något om hedersrelaterat våld i sitt valmanifest inför riksdagsvalet 2014. Den flathet som är tydlig inom röd-gröna partier finns alltså då även bland tre borgerliga partier. I övriga västdemokratier finns det ofta en bred ambition, från höger till vänster, att vilja bekämpa islamismen men att också bekämpa islamofobi. De som driver den viktiga kampen emot islamismen i Sverige är däremot bara dels ett främlingsfientligt parti, dels ett 5-%-parti.

Det är faktiskt inte klokt.

fredag 24 april 2015

S-mp-regeringen utreder om HBTQ-föreningar ska få mer statsbidrag.


För en vecka sedan, 17 april, mailade jag s-mp-regeringen om deras förslag till s.k. vårbudget. Främst handlade det om att både s och mp före valet argumenterade för att öka statsbidragen till en del HBTQ-organisationer med 3-4 miljoner från nuvarande nivå på drygt 7 miljoner. S hävdade att det var "ett tydligt löfte". Men trots det fanns det inga extra medel avsatta i s-mp-regeringens budgetförslag i höstas (sedan blev det inte godkänt i riksdagen men det är en annan debatt). Inte heller i vårbudgeten fanns extra pengar med. Men även om förslag i övrigt från regeringen om HBTQ-rättigheter i budgetsammanhang. Ulf Dernevik (mp) som är politiskt anställd i kulturdepartementet (som är det departement i regeringen som har övergripande ansvar för HBTQ-politiken) har mailat följande.
Arbetet för att främja homo- och bisexuellas, transpersoners och queera personers (hbtq) rättigheter ska stärkas. Regeringen lämnade i budgetpropositionen flera förslag som syftar till att främja lika rättigheter och möjligheter, oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Regeringen vill säkerställa långsiktigheten i arbetet med hbt-personers rättigheter. Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Statens kulturråd och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har nu i sina instruktioner fått ett samlat och långsiktigt ansvar för att inom sina verksamhetsområden främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. MUCF har fått motsvarande uppdrag inom ungdomspolitiken. Regeringen har också säkerställt att myndigheterna fått ett ekonomiskt tillskott för att förstärka sitt arbete med att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Även Diskrimineringsombudsmannen har ett särskilt ansvar inom området. Särskilda uppdrag fortsätter för att främja lika rättigheter och möjligheter.

Kommuner och landsting kan nu under 2015 dessutom söka projektmedel för att stärka sitt arbete med hbt-frågor i enlighet med regeringens strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Många organisationer inom det civila samhället, vilka arbetar mot diskriminering, främlingsfientlighet och andra former av intolerans, bedriver sina verksamheter med hjälp av statligt stöd enligt olika förordningar. Inom Regeringskansliet bereds just nu en generell översyn av villkoren för de statliga stöden, däribland förordningen (2008:349) om statsbidrag till organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet eller uttryck. Eventuella förändringar som berör dessa förordningar bör avvakta denna beredning, men regeringens utgångspunkt är att arbetet för att främja homo- och bisexuellas, transpersoners och queera personers rättigheter behöver utvecklas ytterligare. Vilka åtgärder som regeringen avser vidta, utöver det arbete som utförs, kommer regeringen att återkomma till
.
Att s-mp-regeringen vill att myndigheter ska samordna sin verksamhet för att effektivare engagera sig för HBTQ-rättigheter kommenterade jag december 2014 här. Sedan har tydligen s-mp-regeringen enligt en förordning (direktiv) från december 2014 gett möjlighet för kommuner och landsting-regioner att ansöka om medel från Socialstyrelsen för att "öka kunskapen om HBT-personers situation". Ett bra initiativ givetvis. 15 april i år beslutade Socialstyrelsen om fördelningen av pengarna och här är förteckningen av de som fått bidrag.

Sedan om statsbidragen till HBTQ-föreningar.

Ulf Dernevik är - om man ska formulera det snällt - något otydlig. Nu kan jag dock hyfsat det politiska språket. Signalen är att det utreds och att det sedan förmodligen blir ökade bidrag. Det är bra i sak såklart. Men det här handlar inte om några välgörenhetsgåvor från regeringen. Både mp och i synnerhet s har före valet argumenterat för ökade statsbidrag till HBTQ-organisationer. Med 3-4 miljoner.

Och löften är till för att hållas.



Hot från reaktionära muslimer stoppade gayvänlig moské i Uppsala.


För nästan exakt två år sedan publicerade jag en bloggpost om en positiv nyhet. Mohamed Omar (bilden) planerade att starta den första homovänliga moskén i Sverige.
Sverige kommer få sitt första homovänliga muslimska samfund. Och förmodligen blir det också första gången i världen som ett sådant projekt startas på initiativ av någon som själv inte är öppet HBTQ, Mohamed Omar....  Som till råga på allt tidigare varit islamist, en tolkning av islam som argumenterar för att samkönade relationer ska vara förbjudna i lag.
Vad hände efteråt? Jag har bara konstaterat att det inte blivit några notiser om att verksamheten startat men trodde att orsaken var att det ofta är en lång process att få ihop ett nytt samfund med egen byggnad. Nu visar det sig dock att Mohamed Omar själv stoppade planerna - efter hot från konservativa muslimer. April 2014 kommenterade han följande på sin blogg.
.... Det hände också någonting annat våren 2013. Jag och mina vänner tänkte öppna en gayvänlig moské i Uppsala. Gayvänligheten var inte huvudsaken utan en av flera saker. Det skulle behövas ett rum där unga muslimer otvunget kunde utforska sin tro. Vad innebär det att vara muslim i ett sekulärt, modernt samhälle. Måste man vara ”troende” för att ha rätt att kalla sig muslim eller kan man vara muslim och ateist eller muslim och agnostiker? Vad har det funnits för olika tolkningar av islam genom historien? Vad finns det för progressiva tänkare idag?

Kvällen den 23 april var jag gäst i Jenny Strömstedts talkshow i TV4 för att prata om mina idéer. Jag berättade också kort om tiden 2009 till 2011 då jag var dum nog att kalla mig ”islamist”. Som avslutning sa jag: ”Jag är övertygad om att den mentala istid som Ebba Grön sjöng om kommer att smälta. Vi går mot mer tolerans och mer kreativitet, och jag vill bidra till den utvecklingen.”

Dagen efter åkte jag till jobbet som vanligt. Jag körde taxi vissa nätter. Jag möttes av en orolig chef som förklarade att han hade kontaktats av arga muslimer som hotade med att bränna ner bolaget. De hade tagit reda på var jag jobbade och var jag bodde. Några ifrågasatte hur min chef, som var muslim, kunde ha en sådan pervers människa som anställd. Han menade att det hela måste vara ett missförstånd. Jag som var en sådan hyvens kille kunde inte ha kommit med en sådan vidrig och skamlig idé som en gayvänlig moské. Jag insåg att det inte gick att varken förklara eller försvara saken så jag instämde. Ja, det var ett missförstånd.

Detta var bara början. Sedan började hoten komma via Facebook och telefon. Jag fick hotfulla blickar på stan. Vänligt inställda muslimer kom fram och sa något i stil med: ”Ja, vi vet att du inte har sagt något sånt. Du är bra. Medierna förfalskar”. De som var mindre vänligt inställda haffade mig på gatan och förhörde mig under aggressiva former. Vissa av mina muslimska vänner och bekanta, som jag ansåg någorlunda toleranta, betraktade mig hädanefter som en fiende och slutade prata med mig. Finns många fler saker jag skulle kunna berätta, men det räcker med att säga att det blev ohållbart. Jag bor dessutom i ett område med en stor andel inte-så-progressiva muslimer. Jag hade inte kunnat fortsätta leva där om mosképlanerna förverkligats. Tänk om nyheten hade hamnat på Al-Jazeera?

Ett av mina argument för moskén var att den skulle kunna motverka den växande islamofobin i landet genom att visa att muslimer inte alls behöver vara intoleranta och reaktionära, utan att de tvärtom kan vara öppna och nyfikna. Det gick uppenbarligen inte hem hos alla. Det blev ingen gayvänlig moské i Uppsala den här gången. Men det kommer.....
Det här är återigen ett tecken på att många muslimer i Sverige har reaktionära homofientliga värderingar. Inte alla men en del. Och de reaktionära är inte bara en liten marginell minoritet bland muslimer. Det finns även forskning som visar att homofientliga attityder är betydligt mer vanliga bland muslimska gymnasieelever än bland övriga grupper.

Många politiker, i synnerhet inom Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ etc. kritiserar, med rätta, homofientliga värderingar bland en del kristna samfund. Men samma politiker tiger ofta fegt om att nästan alla (förutom de som startats av HBTQ-muslimer själva) muslimska samfund är homofientliga. Man skulle annars förvänta sig att röd-gröna partier tydligt borde stödja progressiva muslimer i kampen emot reaktionära. Precis som de stödjer progressiva kristna i kampen emot reaktionära.

Sedan finns främlingsfientliga Sverigedemokraterna som har dubbla måttstockar åt andra hållet. Med rätta kritiserar partiet reaktionära muslimska samfund men aldrig reaktionära kristna samfund. Och partiet har ofta ultra-konservativa värderingar.

Men två fel gör inte ett rätt.

Skärpning!




torsdag 23 april 2015

HBT-kultur. Skola i normer - Lena Martinsson & Eva Reimers.


Skola i normer (2014)  är tydligen främst producerad som "studentlitteratur" men kan vara av intresse även för oss andra som som gillar resonera om normer. Redaktörer är Lena Martinsson och Eva Reimers som skrivit de flesta av kapitlen men tre andra personer är också medverkande som författare till varsin del. Från förlagets presentation.
Skola i normer granskar hur normer för hur man ska vara och bete sig upprepas och utmanas av elever och lärare i skolan, på lärarutbildningen och i skolans värdegrundsarbete. Genom föreställningar om normalitet skapas också det Andra, det som inte ryms innanför normens gränser och som därför stängs ute. Samtidigt uppstår alltid motsägelser som ger möjligheter till motstånd. I denna nya upplaga har perspektiven vidgats och normbegreppet används för att belysa fler aspekter av hur normer verkar. Förutom normer om genus, ålder och sexualitet, diskuterar författarna på ett tydligare sätt också rasifiering och klass. Under senare år har betydelsen av dessa normativa processer blivit allt mer påtaglig, både i skolans värld och i samhället i stort. Ytterligare en skillnad är att förskolan, fritids, grundskolan, gymnasiet och högskolan diskuteras som delar i och konsekvenser av globala och nationella normstrider.
Kritik emot heteronormen utgör en central del av resonemangen. Först vill jag rikta en varning om inledningen av boken. Argumenteringen är där så akademisk och abstrakt (jag har granskat många akademiska böcker men det här är faktiskt extremt) att det kan få människor helt ointresserade och få dem att bara lämna ifrån sig boken. Men i övriga kapitel blir det mer konkret.

Tyvärr blir det många upprepningar av diverse resonemang - och i synnerhet från de två redaktörerna av boken. Författarna är också tydligt vänsterinriktade i sina analyser. Paradoxalt nog blir de mer objektiva politiskt när de i slutet av boken ska granska olika politiska teorier för skolan. "Välfärd" kontra "nyliberalism". Kanske för att de där medvetet försökt vara hyfsat neutrala i sina formuleringar. Men när det gäller resonemangen om skolor tycks den medvetenheten vara försvunnen.

Litterärt är den här boken medioker, delvis politiskt vinklad. Men ibland finns det också självkritik från de två redaktörerna när de resonerar och det är kanske då den blir som intressantast. När de erkänner att deras teorier inte alltid håller utan att problemen i skolorna är komplexa - precis som i övriga samhället.

onsdag 22 april 2015

Annorlunda.



Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss,


Det måste varit ca 1975. Jag var 9 år gammal. Gick i söndagsskola. Jag fattade att jag inte var som "de flesta andra".

Vi var ca 15-20 barn som besökte kyrkan på söndagar. I en by på Österlen i Skåne. Söndagsskola. Jag och min lillebror hade en fördel av att vi bodde nästan granne med kyrkan, bara ca 300 meter bort. Min mamma (som inte var troende) var lokalvårdare där och min mormor (som var troende, bad bordsbön varje gång innan hon åt) ansvarade för blomsterutsmyckningen av kyrkan.

Visst är det så att några saker från barndomen stannar kvar. Sådant som egentligen är bagateller medan vi glömt mycket annat. En sak jag minns är en berättelse från Lilla Bibeln (som jag tror boken hette, jag tyckte den hade så vackra bilder) om att David spelade på en harpa för kungen Saul. Bilden fascinerade mig utan att jag riktigt förstod orsaken. Jag minns ännu att David satt till vänster och Saul till höger på sin kungatron. (Bilden till den här bloggposten är inte densamma)

Identifierade mig med David. Och Saul.

Spontant kunde jag identifiera mig med David (som för övrigt är en av Bibelns främsta figurer för er som inte känner till det) för att han spelade musik. Tidigt blev jag intresserad av musik och började ta pianolektioner just vid 8-9 år ålder. Och det var verkligen inte självklart annars för en arbetargrabb som jag var. Ännu idag betyder musik mycket för mig.

Intressant är att just David har blivit närmast ikon bland en del HBTQ-kristna för hans synnerligen nära vänskap med en annan man, Jonathan. Det berättas i Bibeln att David förklarade att han älskade Jonathan mer än någon kvinna. Om deras relation var sexuell vet vi givetvis inte, det är möjligt. Kanske någon av dem eller båda var intresserade sexuellt av både män och kvinnor (David gifte sig med Jonathans syster Mikal). Kanske det handlade om vad vi idag skulle kalla bromance (två män som är känslomässigt nära varann, gillar att kramas men inte vill ha sex med varann). Men berättelsen ruckar på heteronormativiteten i Bibeln.

På bilden finns också Saul som var Jonathans pappa. Det förklaras i Lilla Bibeln att Saul ville bli lugn och därför skulle David spela harpa. Även om jag bara var 9 är fattade jag vad det egentligen betydde. Att Saul "hade problem med nerverna" (som det hette på 1970-talet). Något som jag fått reda på min farmor och min pappa hade. Och som jag också skulle få (redan vid 9 års ålder gissade jag det). Därför kunde jag också identifiera mig med Saul. Han hade inte valt att få det, inte min farmor, pappa eller jag heller. Att ha depressiva anlag är en folksjukdom.

Det jag inte visste när jag var 9 år var att jag senare skulle identifiera mig som bög. Och HBTQ-aktivist som kämpar för allas lika rätt och värde.

S sviker och mp viker sig om HBTQ-asylsökandes situation.


För några veckor sedan kritiserade jag här på bloggen att de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet i betänkandet (rapporten) Migration argumenterade emot att utreda situationen för HBTQ-asylsökande. Trots att det var tydliga vallöften att jobba för en sådan utredning från båda partierna. Men det var före valet.  Jag har mailat både s och mp om det här sedan. Yilmaz Karemo (s) kommenterar följande.
Socialdemokraterna tycker att det är viktigt att man i asylprövningen tar hänsyn till könsrelaterade aspekter. Mot bakgrund av att det har funnits synpunkter på om man i asylprövningen i tillräcklig grad tar hänsyn till könsrelaterade aspekter har vi ansett att åtgärder behöver vidtas och att en utvärdering av den rådande ordningen skulle kunna vara första steget i ett sådant arbete. År 2013 införde Migrationsverket ett nytt arbetssätt i prövningen av asylansökningar om det står klart eller finns indikationer på att sökanden är en hbt-person eller anför skäl relaterade till könsidentitet, könsuttryck eller sexuell läggning. Detta innebär i korthet att särskilda hbt-specialister har utsetts – minst en på varje prövningsort – som ska delta i samtliga ärenden där hbt-skäl förekommer. Hbt-specialisterna har genomgått ett särskilt kompetensutvecklingsprogram med inslag av utbildning i normkritik, särskild utredningsmetodik m.m. Vidare har bl.a. hbt-frågor prioriterats i de introduktions- och grundutbildningar för nyanställda som genomförts under 2013. Vidare anges i verkets årsredovisning för 2014 att arbetssättet med hbt-specialister fallit väl ut och att det utvecklas kontinuerligt. Kvalitetsuppföljningar inom asylprövningen visar också att verket har kommit ett steg närmare att säkerställa och följa upp kvaliteten på det här området.Utskottet kan konstatera att var och en som söker asyl i Sverige får sitt skyddsbehov prövat i enlighet med skyddsgrunderna i utlänningslagen. Bedömningarna görs alltid utifrån de individuella förutsättningarna i det enskilda fallet. Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska på de skäl som anförts och med det underlag som presenterats avgöra om det finns grund för uppehållstillstånd. När det gäller att ge vägledning för tillämpningen är det en fråga för Migrationsöverdomstolen i egenskap av praxisbildande instans. Utskottet noterar vidare att Migrationsverket enligt regleringsbrevet för 2015 särskilt ska redovisa hur arbetet för rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas fortskrider och hur erfarenheterna från utvecklingsarbetet på hbt-området har tagits till vara för att öka den rättsliga kvaliteten i verksamheten. Mot bakgrund av det arbete som nu pågår, dels med hbt-specialister inom Migrationsverket, dels med de nya uppdragen i regleringsbrevet för 2015, tycker vi Socialdemokrater för närvarande inte att det är nödvändigt med en utvärdering.
S argumenterade för en utvärdering av lagen trots åtgärder från Migrationsverket.

Yilmaz Kerimo kommenterar att Migrationsverket förbättrade sitt arbete för HBTQ-asylsökande 2013. Och det är sant. Men trots det lämnade Socialdemokraterna reservation 4 i betänkandet Migration. Från 3 april 2014.
Könsrelaterat förföljelse, punkt 3 (S) av Tomas Eneroth (s), Fredrik Lundh Sammeli (S), Eva-Lena Jansson (S), Jasenko Omanovic (S), Annelie Karlsson (s) och Roger Lamell (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2013/14:Sf376 av Börje Vestlund m.fl. (S) yrkande 6....

Ställningstagande

Frågan om hur ärenden om hbt-flyktingars skyddsskäl har påverkats av den nya instans- och processordningen i utlänningsärenden har ännu inte utretts. Detta är en brist. En särskild utvärdering av denna fråga bör därför skyndsamt initieras av regeringen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
S och mp HBTQ-tidningen Qx mailade riksdagspartierna inför valet 2014 om vad de tyckte om bl.a. situationen för HBTQ-asylsökande. Från Socialdemokraternas kommentar september 2014..
I de fall en lagstiftningsändring kan bidra till att förbättra situationen är vi även öppna för det.
Men ska det kunna göras en förändring av lagen måste givetvis det först göras en utvärdering av hur lagen tillämpats sedan 2006. Något som s i socialförsäkringsutskottet nu alltså är emot. Sedan partiet hamnade i regeringen. Det är ett svek och helt oacceptabel.

Sedan till Miljöpartiet.

Maria Ferm (mp) kommenterar följande.
Det var så långt vi kom i arbetet med formuleringarna inför det här betänkandet. Vi arbetar vidare med frågan om stärkt asylrätt på olika sätt, bland annat när det gäller HBTQ-flyktingar.
För det första kan vi konstatera att mp inte kom framåt något som helst. Mp argumenterade emot ett förslag de före valet hävdat var viktigt. Från Miljöpartiets kommentar till Qx.
Miljöpartiet vill granska hur bestämmelserna om skydd mot förföljelse på grund av kön och sexuell läggning har tillämpats, för att ett säkerställa att ett reellt skydd finns. Miljöpartiet vill också ändra lagen så att HBTQ-personer inte utvisas till länder där deras sexuella läggning är kriminaliserad.
Här är alltså budskapet ännu tydligare. Och Maria Ferm, som själv är öppet queer, viker sig efter valet utan problem. Det är faktiskt absurt.

Moderaterna hade fel - men var i alla fall ärliga före valet.

Låt oss granska vad Moderaterna framförde till Qx september 2014.
.... Bedömningar och agerande från ansvariga myndigheter kan variera för mycket. Moderaterna och Alliansen har uppmärksammat detta och gett tydliga uppdrag till Migrationsverket att förbättra sina processer och likvärdigheten i bedömningar. Vi menar att vi behöver fortsätta jobba för att stärka hbtq-kompetensen på området. Migrationsverket genomför löpande utbildningsinsatser där alla nyanställda utbildas inom normkritik och speciella handläggare ska delta i handläggningen av alla ärenden som berör hbtq-personer. Vi vill också understryka att utlänningslagen är tydlig – det är efterlevnaden som vi måste följa upp och jobba vidare med.
Enligt mig har Moderaterna fel när det gäller om en utvärdering av lagen behövs eller inte. Men m var i alla fall hederliga nog att ha samma budskap före som efter valet. Förmodligen fick s och mp en del extra röster bland HBTQ-personer eftersom deras budskap var mer "radikalt". Men den politik för HBTQ-asylsökande som m argumenterade för före riksdagsvalet 2014 har nu s anslutit sig till och mp (och c) accepterat. Bara Vänsterpartiet och Folkpartiet är idag tydligt för en utvärdering bör göras av lagen om att få asyl p.g.a. kön (biologiskt och socialt) och sexuell läggning.

Det är faktiskt skamligt.





fredag 17 april 2015

S-mp-regeringen sviker vallöfte - igen - om statsbidrag till HBTQ-föreningar.


Jag har idag mailat regeringskansliet samt bl.a. en del politiker i Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet om regeringens förslag (förhandlat med v) till vårbudget.


I det här mailet

Kritiserar jag s-mp-regeringen för att den inte hållit de löften som både s och mp gav före valet om 3-4 miljoner kronor mer till HBTQ-föreningar.
Ställer jag tre frågor till regeringen.

3 miljoner extra till HBTQ-föreningar.

Socialdemokraterna lovade före valet att ge 3 miljoner mer till HBTQ-föreningar om partiet skulle bilda regering. Ett löfte partiet och regeringen hittills svikit. Från en artikel i Qx 1 augusti 2014.
Socialdemokraterna vill satsa ytterligare tre miljoner kronor på hbtq-organisationer. 
– Blir det en S-ledd regering efter valet så kommer vi att avsätta tre miljoner kronor extra till hbtq-organisationer. Det är ett tydligt löfte från oss, säger Veronica Palm (S).
Varför behövs mer pengar till hbtq-organsiationer?
– Därför att de gör ett viktigt arbete och för att flera organisationer fått dela på nästan samma peng i flera års tid. Stödet har knappt ökat. Hbtq-arbete måste få kosta.
Regeringen valde att öka anslaget med en miljon kronor 2014, men från 2005 och fram till dess var anslaget konstant. Sedan 2008 har bidraget fördelats enligt nuvarande förordning, men då var det bara två organisationer som fick bidrag, varav en fick etableringsbidrag. Nu är det istället sex organisationer som ska dela på bidraget.
Vad ska pengarna användas till?
– Det kommer RFSL och de andra organisationerna själva att få bestämma. Det är de som vet vilket arbete som behövs. Viktigt är att arbeta för transpersoners välmående, säger Veronica Palm.
Från en debattartikel av partisekreteraren Carin Jämtin och ordförande i Hbt-s Sören Juvas 11 september 2014.
Vi socialdemokrater är ständigt beredda att öka friheten och rättigheten för alla att delta på lika villkor i det demokratiska samhället. Därför lovar vi på den nationella nivån att bland annat förbättra förutsättningarna för frivilligorganisationerna att verka då vi föreslår en reell ökning av statsanslagen med tre miljoner kronor.
Låt oss granska Miljöpartiet när det gäller bidrag till HBTQ-föreningar. Riksdagen behandlade december 2013 den dåvarande borgerliga regeringens budgetförslag för 2014. Arbetsmarknadsutskottets lämnade betänkandet 2013/14:AU1 Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Miljöpartiet kommenterar där i ett särskilt yttrande.
Miljöpartiet anser att det statliga stödet till hbtq-organisationer är för litet och vill avsätta ytterligare 4 miljoner kronor till detta ändamål. Vi anser dessutom att regelverket för fördelning av medlen bör göras om. Etableringen av nya hbtq-organisationer ska inte innebära att bidragsnivån hos andra kraftigt dras ned.
Trots de här tydliga löften från båda nuvarande regeringspartierna svek s-mp-regeringen i sitt budgetförslag hösten 2014. När jag granskar s-mp-regeringens vårbudget (förhandlad med v) så hittar jag inte heller att HBTQ-föreningar får 3 miljoner extra.

1. Stämmer det att Socialdemokraterna och regeringen igen sviker sitt löfte?

2. Varför har regeringen inte hållit det löfte som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gav före valet?

Övriga förslag.

När det gäller förslag med koppling till HBTQ-rättigheter i övrigt hittar jag följande.
Under 2015-2017 ska 25 miljoner kronor avsättas för att genomföra en utbildningssinsats om rasism och olika former av intolerans. Uppdraget ges till Forum för levande historia i samarbete med Skolverket och omfattar kunskapshöjande insatser om rasism och liknande former av intolerans såsom afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi, homofobi och transfobi. Syftet är att bidra till att skapa ett jämlikt samhälle präglat av respekt för alla människors lika värde och rättigheter och till att främja demokratin.
3. Finns det fler förslag i regeringens vårbudget med koppling till HBTQ-rättigheter?

torsdag 16 april 2015

Motionstips till sverigedemokrater om HBT-reformer.


De flesta riksdagspartier kommer att hålla kongresser (eller motsvarande) 2015 och det är möjligt att lämna motioner (förslag) från partiets medlemmar. Vanligen ger jag tips om både HBT-reformer och Q-reformer. Men eftersom sd ännu är emot eller tvekar om så många HBT-reformer så fokuserar jag på dem och lämnar därhän queerreformerna här.

Inledning.

Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer (det senare gäller dock inte när det gäller sd).

Fakta.

Sverigedemokraterna har sina landsdagar (kongress) 27-29 november. Platsen har partiet ännu inte meddelat. Motioner ska vara partisekretariatet tillhanda senast 1 maj. Är du inte medlem i sd men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om det här.

Generell kommentar Sverigedemokraterna

Bland riksdagspartierna har Sverigedemokraterna den absolut sämsta HBT-politiken. Sd var tydligt homofientligt fram till ca 2006 men har därefter successivt blivit mindre extremt. Partiet generellt är inte HBT-fientligt idag, även om en minoritet av dess politiker är det. Det finns i princip inga sd-politiker som är tydligt HBT-vänliga.

Jag har gett partierna poäng efter attityden till 11 nya HBT-reformer enligt följande modell. Varje ”ja” ger 2p, varje ”möjligen” 1p och varje ”nej” 0p. Jag har dessutom gett minuspoäng till de partier som vill avskaffa HBT-reformer. Sverigedemokraterna vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som partiet är för). Sd vill även avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Det blir -2p. Övriga partier vill inte avskaffa några HBT-reformer. 

Riksdagspartierna får då följande poäng april 2014 (Maxpoäng 22) 

Miljöpartiet 22p 
Vänsterpartiet 22p 
Piratpartiet 22p 
Feministiskt initiativ 22p 
Folkpartiet 21p 
Centerpartiet 19p 
Socialdemokraterna 19p 
Moderaterna 18p 
Kristdemokraterna 14p 
Sverigedemokraterna 4p (6-2p)


Redan genomförda reformer.

Könsneutral äktenskapslag.

Sverigedemokraterna var emot nuvarande könsneutrala äktenskapslag när den infördes 2009. Partiet har dock accepterat den efteråt och deras attityd är idag "möjligen" till reformen. Sd skulle kunna bli tydligt för nuvarande könsneutrala äktenskapslag.

Adoptioner och inseminationer.

Partiet vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som de är för) och att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn och att alla organisationer för barns rättigheter är för nuvarande jämlika lagar. Sd skulle kunna besluta att acceptera de två reformerna (även om partiet kanske inte blir för dem)

Könstilllhörighetslagen.

Partiet är ännu principiellt emot avskaffande av sterilitetskravet för att få byta kön juridiskt och emot att transsexuella ska få spara könsceller (sperma respektive äggceller) för att kunna bli biologiska föräldrar efter "könsbytesoperationen". Partiet har dock accepterat reformerna och vill inte avskaffa dem. Sd skulle kunna bli för reformerna eller skaffa attityden "möjligen" till dem.

Skolan.

Det finns idag inget krav att skolor ska lära ut "kärnfamiljens betydelse". Sd vill att de ska få en sådan skyldighet. Det handlar om att rangordna olika familjetyper. Sd kan besluta att partiet inte är för att skolor ska ha en sådan skyldighet.


Men det handlar också om nya HBT-reformer. Där partiet skulle kunna byta attityd från nej till möjligen, möjligen till ja eller nej till ja.

1. Inför möjligheten till ett tredje juridiskt kön. 

Sd är idag emot reformen.

En del transpersoner identifierar sig varken som män eller kvinnor och vill inte heller göra det juridiskt. Indien, Nepal och Bangladesh tillåter människor att tillhöra ett tredje juridiskt kön. Australien, Nya Zeeland och Pakistan har delvis infört möjligheten (bl.a. när det gäller pass) men inte i hela samhället. Sydafrika har i sin konstitution ett principiellt erkännande av ett tredje juridiskt kön,. Tyskland tillåter föräldrar att ange att deras barn varken är pojke eller flicka, oftast handlar det om att barnet är intersexuellt.

2. Sänk (eller avskaffa) nuvarande 18-årsgräns för att få byta kön juridiskt.

Sd är idag emot reformen.

En utredning föreslog i februari att nuvarande 18-gräns bör sänkas till 12 år för att få byta juridiskt kön, för 12-14-åringar ska det krävas vårdnadshavarnas godkännande. Nederländerna tillåter juridiska könsbyten från 16 års ålder. I några länder, bl.a Tyskland, Frankrike, Ungern, Moldavien och Ryssland, finns det inte någon tydlig praxis idag om någon åldersgräns.

3. Likställa de juridiska föräldraskapsreglerna vid inseminationer för lesbiska par och olikkönade par.

Sd vill avskaffa möjligheten för lesbiska par att bli inseminerade vid kliniker. Så länge det är möjligt är partiets attityd "möjligen" till en könsneutral föräldraskapspresumtion.

Från 2005 har även lesbiska kvinnor möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Men ännu är reglerna olika. Om en kvinna som blivit inseminerad är gift med en man blir han automatiskt juridisk förälder. Men detsamma gäller inte om en kvinna som blivit inseminerad är gift med en annan kvinna. Det betyder att vissa barn har en sämre juridisk trygghet än andra. En utredning som lämnade sin rapport 2007 föreslår att likställa de juridiska reglerna vid inseminationer för lesbiska par och olikkönade par. Utredningen föreslår även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder istället för kvinnans partner om alla parter är ense om det.

4. Inför ett förbud i grundlagen mot diskriminering p.g.a. könsidentitet. 

Sd tvekar om reformen.

I den "vanliga" lagen emot diskriminering är sju diskrimineringsgrunder med (sexuell läggning, könsidentitet, kön, etnicitet, funktionshinder, religion och ålder). Av dem finns sex också med i regeringsformens diskrimineringsförbud - alla förutom könsidentitet. Malta, Ecuador och Bolivia har i sin respektive konstitution förbjudit diskriminering p.g.a könsidentitet.

5. Arbetsgivare och utbildningansvariga ska vara skyldiga att aktivt förebygga alla typer av diskrimineringsgrunder i lagen (sexuell läggning, könsidentitet, kön, etnicitet, funktionshinder, religion och ålder).

Sd tvekar om reformen.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport 2014. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder. I Norge är arbetsgivare skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning. I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter eniga om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna fungerat. Hittills har inga arbetsgivare haft någon skyldighet att jobba med aktiva åtgärder och program när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Här betyder utredningsförslaget ett tydligare skydd.

6. Lagen om hets mot folkgrupp ska kompletteras så att det blir förbjudet att hetsa mot transpersoner.

Sd tvekar om reformen.

Sverige införde lagen om hets mot folkgrupp 1948. Den förbjuder hets p.g.a. etnicitet och religion och sedan 2003 även p.g.a. sexuell läggning. Dock är ännu hets p.g.a. könsidentitet tillåten. Frankrike, Ungern, Malta, Portugal, Uruguay och fyra delstater i Australien har explicit förbud mot hets mot transpersoner. Flera länder har generella formuleringar som "hets mot etnisk grupp eller annan samhällsgrupp" vilket betyder att även hets mot transpersoner i praktiken är olagligt. I Europa har bl.a. Finland, Island, Luxemburg, Tjeckien och Tyskland den typen av lagar. En utredning om reformen startades 2014.

7. Straffskärpningslagen ska explicit även skydda transpersoner.

Sd tvekar om reformen.

Riksdagen beslutade 1994 om en straffskärpningslag i brottsbalken som gör att hatbrott ska kunna göra att domstolar dömer till högre straff. Då var hatbrott p.g.a. etnicitet och religion omnämnda i lagen, sedan 2002 även hatbrott p.g.a. sexuell läggning. Dock är ännu inte hatbrott p.g.a. könsidentitet explicit med i straffskärpningslagen. Frankrike, Kroatien, Georgien, Grekland, Ungern, Malta, Portugal, Serbien, Spanien, USA, Nya Zeeland och Skottland har lagar mot hatbrott som explicit skyddar även transpersoner. En utredning om reformen startades 2014.

8. Sverige ska jobba för att alla par i EU som ingått äktenskap och partnerskap ska bli juridiskt erkända som par vilket annat land de flyttar till inom unionen.

Sd är emot reformen.

Idag har EU en policy från 2004 som är en kompromiss där länder som redan erkänner äktenskap eller partnerskap mellan samkönade par inom egna landet även bör erkänna sådana ingångna i annat land i unionen, dock har länder som saknar varje juridiskt erkännande av samkönade par rätt att vägra godkänna ett samkönat äktenskap eller partnerskap om ett homopar flyttar dit och är gifta. En kompromiss vilket gör att bara vissa länder juridiskt erkänner äktenskap ingångna av samkönade par (i bl.a. Sverige) som flyttar dit vilket hindrar den fria rörligheten för dem.

9. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden.

Sd är emot reformen.

EU-kommissionen har föreslagit det och fått godkänt av EU-parlamentet men främst Tyskland blockerar det i ministerrådet.

10. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden. 

Sd är emot reformen.

Flera grupper i EU-parlamentet är för att könsidentitet kommer med i kommande förslag till direktiv från EU-kommissionen.

11. Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

Sd tvekar om reformen.

FN har konventioner mot diskriminering p.g.a. etnicitet, kön och funktionshinder men inte när det gäller sexuell läggning och könsidentitet. FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 säger inte heller något om HBT-personers rättigheter. FN antog 2011 en resolution om vissa HBT-rättigheter. Den är dock inte politiskt bindande för något land, vilket en konvention är för de länder som skriver på den.

onsdag 15 april 2015

Ebba Busch Thor vill att kd blir för homoadoptioner.



Kristdemokraterna kommer att välja ny ordförande 25 april. Det lär bli Ebba Busch Thor (bilden) eftersom hon är enda kvarvarande kandidaten till posten och även blivit nominerad av partiets valberedning. I en intervju i februari i år förklarade Busch Thor att hon är för homoadoptioner och kommer försöka få sitt parti att också bli det. Idag är kd principiellt emot reformen (förutom närståendeadoptioner som partiet är för). 2014 meddelade dock kd att de inte vill avskaffa nuvarande jämlika adoptionslag.

För homoadoptioner men (förmodligen) emot inseminationer av kvinnor lesbiska relationer.

Ebba Busch Thor blev intervjuad av P1 14 februari i år om sina åsikter. Efter att hon förklarat att hon är emot att ensamstående kvinnor (och förmodligen också lesbiska par enligt hennes resonemang) inte ska få bli inseminerade vid kliniker (detsamma tycker kd) så meddelade hon spontant (utan att intervjuaren frågat) att hon är för att samkönade par ska kunna adoptera. Från ca 18 minuter in i programmet.
- Däremot så kan vi ta en annan fråga som möjligheten för homosexuella och ensamstående att adoptera. Där håller jag ju inte med mitt parti om den nuvarande linjen som säger nej till detta. Jag anser att det bör vara möjligt för ensamstående och homosexuella att adoptera för då har vi barn som redan finns i världen idag som har kommit till genom väldigt komplicerade eller traumatiska förhållanden. Uppenbarligen har man ingen aktiv förälder i sitt liv och sitter på ett barnhem någonstans och hoppas på att komma till en kärleksfull familj. Och då finns det många föräldrar som är beredda att bli föräldrar och då tycker jag att den möjligheten bör vi ta tillvara på för att ge den här tryggheten för barnen.

- Och här kommer du försöka ändra Kristdemokraternas uppfattning då?

- Ja, jag står klart och tydligt för detta och det är ganska känt och tycker det är rimligt vi byter åsikt där men det bygger ju på att partiet röstar så.
Homofientlige riksdagsledamoten Tuve Skånberg (kd) attackerade henne för att hon är för homoadoptioner. Han fick sedan själv kritik för det av andra kd-politiker men även från Fredrick Federley (c) som själv är öppet homosexuell. Ebba Busch Thor förtjänar beröm för att hon är för homoadoptioner men kritik om det är så att hon inte är för inseminationer vid kliniker av lesbiska kvinnor. All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn.

Slingrar sig om en könsneutral äktenskapslag.

När det gäller debatten om en könsneutral äktenskapslag slingrar sig däremot Ebba Busch Thor. Hon hävdar att partiets alternativ 2009 var en könsneutral "civilrättslig äktenskapsbalk", alltså att bara borgerliga äktenskap ska vara juridiskt giltiga. Och på sikt är det bra alternativ. Men kd vill ta bort ordet äktenskap från lagen och ersätta det med giftermål. Därför att partiet inte tycker samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap. Ebba Busch Thor hävdar också felaktigt att RFSU stödde kd:s förslag. Åsa Regnér, generalsekreterare i RFSU, skrev dock följande i en artikel på föreningens hemsida 1 april 2009
Rösta ja till motionen om samkönade äktenskap

Just nu, onsdag 1 april, pågår det en debatt i riksdagen inför omröstningen som innebär att även samkönade par ska få rätt att ingå äktenskap. Det är ett stort och viktigt steg på väg mot ett jämlikare och bättre samhälle.

I riksdagen är det bara Kristdemokraterna som är emot samkönade äktenskap. Som stöd för sin hållning hänvisar de ofta till RFSU:s förslag om civilrättslig registrering.

RFSU stödjer dock inte Kristdemokraternas försök att stryka ordet äktenskap ur lagparagraferna. Det skulle befästa fortsatt diskriminering genom att beröva ordet all juridisk betydelse och bara lämna en religiös innebörd. På så sätt vill KD låta de religiösa grupperna kidnappa ordet äktenskap och låta det vara förbehållet heterosexuella par.

Men äktenskap är den juridiska term som i Sverige och internationellt används för att beskriva förhållandet mellan två gifta människor. Rätten att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet och inte enbart en angelägenhet för religiösa samfund. RFSU vill inte ha två olika begrepp för homosexuella och heterosexuella som vigts.

Så här vill vi ha det: gifter sig gör man genom att civilrättsligt registrera ingåendet av ett äktenskap. Den här gången blir det inte så, men vi fortsätter att kämpa för ett samhälle befriat från diskriminering.

Till dess uppmanar vi riksdagens ledamöter att rösta ja till motionen om samkönade äktenskap.
Om att vara med i Prideparaden i Stockholm.

Från en intervju i Expressen i mars.
Avgående partiledaren Göran Hägglund har liksom Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson konsekvent avstått från att gå i Prideparaden, höjdpunkten på Pridefestivalen. Det är oklart hur Ebba Busch Thor tänker göra. – Det är någonting vi får återkomma till. Ser du något problem med att gå i paraden? – Jag har väl satt ett frågetecken kring om det är det som gör störst skillnad för att främja frågorna, och det är det ju många som har resonerat kring. Men att vi kommer att finnas på plats under Prideveckan och representera Kristdemokraterna, det kommer vi att göra, absolut.

tisdag 14 april 2015

Det måste vara ett helvete vara kd-politiker med partikamrater som Tommy Dahlman.


Vem är personen på bilden? En schlagerbög? Sanningen är att det är en pingstpastor. Och Tommy Dahlman är också kd-politiker och kandiderade 2014 till riksdagen.Efter att han i media lämnat extremt homofientliga kommentarer markerar nu distriktsordföranden. Från hemsidan för P4 Väst.
– Som jag ser det är det uteslutet att kunna stå på någon lista i framtiden efter det jag har hört och sett de senaste dagarna. Men det är en nomineringsstämma som ska avgöra det, säger Peter Johansson som är distriktsordförande i Kristdemokraterna Västra Götaland Norra.
Kd riks har däremot fegat ur i debatten. Från Svenska dagbladet.
SvD har sökt KD:s tillträdande partiledare Ebba Busch Thor för en kommentar, men KD vill inte ge några kommentarer på riksnivå. – Det här kommenteras på lokal nivå, det är inget som en blivande partiledare kommenterar. Vi förutsätter att den som nomineras står bakom partiprogrammet och det sa också Tommy Dahlman att han gjorde. Nu är det en fråga för distriktet och nomineringskommittén, säger Johanna Jämstorp, pressekreterare på KD.
Kristna tidningen Dagen startade debatten.

Men vi tar det från början. Debatten startade med att konservativt-kristna tidningen Dagen hade en ledarartikel om frikyrkliga samfund och diskussionen om samkönade relationer. Från artikeln.
Samma sak håller på att hända kring frågan om homosexualitet i dag. För många unga frikyrkliga, som vuxit upp i ett samhälle där homosexuell kärlek inte är tabu, ter sig förbudet obegripligt. Allt fler församlingar, i synnerhet i storstäderna, s­öker också modifiera sin hållning i frågan. Det är en trend som lär fortsätta. I samtalet kring homosexualitet behöver fokus förskjutas från enbart bibelsyn mot etik och teologi – givetvis på Bibelns grund. Här krävs en djupare b­earbetning av grundläggande frågor om kön, identitet, sexualitet, begär och familj. Vilka utmaningar ställer moderniteten oss inför när det gäller dessa frågor, och hur ska vi möta dessa utmaningar? Och inte minst: Hur ser en frikyrklig vision av församlingen som en upprättad och försonad mänsklighet ut.
Tidningen Dagens redaktion borde be om ursäkt.

Tidningen Dagen har i decennier varit tydligt homofientlig. På 1970-talet argumenterade ledarsidan för att homosexuella var "besatta av demoner som bör drivas ut". Det vore faktiskt positivt om tidningens nuvarande redaktion bad om ursäkt för den skada sådana kommentarer orsakat bland många homosexuella och bisexuella frikyrkliga medmänniskor. Men det är välkommet att redaktionen nu nyanserar sig. Observera att ledarartikeln (tyvärr) inte hävdade att frikyrkliga samfund skulle bejaka samkönade relationer men efterlyste mer ödmjukhet. Det fick 22 pingstpastorer att reagera, bland dem alltså kd-politikern Tommy Dahlman.
Vi söker inte identiteten i etiketteringar men ser det som en synd mot både den enskilda människan, församlingarna och oss själva om vi inte är tydliga i frågor där Bibeln tveklöst säger att om du lever på det sättet så ärver du inte Guds rike. Med andra ord, i så fall missar du himlen.
I Göteborgstidningen blev det ännu värre. Från en intervju med Tommy Dahlman.
Innebär de att homosexuella kommer till helvetet?

– Ja, så måste det vara. Det finns en dubbel utgång. Man kan gå förlorad. Och kommer man inte till himlen kommer man till helvetet. Vårt uppdrag är att berätta det för människor....

Det låter rätt hårt och kärlekslöst?

– Jo, och det är jag den förste att erkänna. Men Bibeln är ingen roman. Och kristendom är inte att smekas medhårs utan det finns obekväma, karga och besvärliga sidor av kristendomen.
Det sista Sverige behöver är Bibel-viftande politiker.

Kargt? Jag vill kalla det absurt om det finns en Gud som skapar människor med förmåga att älska folk av samma kön men att det är fel att visa sin kärlek i en relation. Lars Ströman, själv kristen, som är bloggare från Nerikes Allehandas liberala ledarredaktion kommenterar bl.a. följande.
Jag anser att Tommy Dahlman hädar. Han tar på sig Guds roll. Han bestämmer (visserligen med ledning av sin egen tolkning av vad som står i Bibeln) att homosexuella hamnar i helvetet. Det skulle jag akta mig noga för. Och varför just peka ut de homosexuella? Det finns präster och pastorer som kör omkring i bilar som spyr ut avgaser - föroreningar som på sikt kan leda till att hela länder hamnar under vatten. Är det en synd som leder till helvetet? Det finns troende kristna som inte alltid är helt ärliga med sin deklaration. Är deras väg också utstakad? Det finns troende kristna som stöder den nationalistiska regeringen i Israel - som steg för steg gör en långsiktig fred i Mellanöstern omöjlig. Är det också en väg till helvetet?
Kommenterar gör också Jonas Gardell, även han kristen, i ett twitter.
Jag ÄLSKAR att KD-pastorn Dahlman som säger att homos kommer till helvetet är en blondin med för mycket foundation!
Det måste vara ett helvete att vara kd-politiker om man vill modernisera partiet och tokiga människor som Dahlman lämnar kommentarer. Det sista Sverige behöver är Bibel-viftande (eller för den delen Koranen-viftande) politiker.



En man bör få ge blod 3 månader efter sex med annan man.

Folkhälsomyndigheten rekommenderade igår att hiv-tester bör betraktas som säkra redan efter 6 veckor istället för 12 som hittills. För människor som är oroade för att man blivit smittad är det här givetvis viktigt. Även om det idag - med rätt behandling  - inte är en dödlig sjukdom begränsar den hiv-smittades vardag och risken är betydande för stigmatisering från andra.

Men de nya resultaten bör även få konsekvenser för de blodgivningsregler som idag finns. Sedan 1 januari 2012 får en män som inte haft sex med någon annan man senaste 12 månaderna vara blodgivare (tidigare blev en man som haft sex med någon annan man avstängd som blodgivare resten av livet).

Någon kanske invänder varför inte blodgivningsreglerna kan jämställas helt för män som har sex med män jämfört med olikkönade relationer. Nu är det så att jag, RFSL och DO (Diskrimineringsombudsmannen) accepterat att det finns olika regler, hade vi trott att det hade med homofientlighet att göra skulle vi givetvis protesterat.

Det är viktigt reda ut några saker.

1. Det är ingen mänsklig rättighet att få ge blod. Däremot är det en rättighet för människor som behöver blod att det så långt som möjligt ska säkras att personen inte får någon allvarlig sjukdom genom transfusionen, det gäller för övrigt inte bara hiv utan även andra sjukdomar.

2. Allt blod som ges testas. Men det är en färskvara och kan bara användas inom 6 veckor efter att det lämnats. Och eftersom hiv tidigare ibland inte kunde konstateras förrän ca 3 månader efter smittotillfället har sjukvården ett system med s.k. riskgrupper. Alltså grupper där hiv är betydligt vanligare än bland befolkningen generellt.

3. Sedan vill myndigheter ha en "säkerhetsmarginal". Det här är Sverige. :-) Och visst kan folk ibland beräkna fel när de senast gjorde vissa saker. Det är därför jag tidigare har rekommenderat att karenstiden för män som har sex med män sänks från 12 till 6 månader. Men med Folkhälsomyndighetens nya rekommendation vill jag nu gå längre. En man som inte haft sex med någon annan man senaste 3 månaderna bör få ge blod. Samma sak bör gälla för övriga s.k. riskgrupper när det gäller sex. En kvinna som haft sex med en man som haft sex med en annan man samt sexsäljare och någon som haft sex med någon sexsäljare (även för de grupperna finns det idag en karenstid på 12 månader). Då finns det en ordentlig säkerhetsmarginal i relation till 6 veckor.

Snabbtest ger säkert resultat först efter 8 veckor.
Från Folkhälsomyndighetens nya artikel på dess hemsida.
Uppföljningstiden är den tid som måste passera från ett misstänkt smittotillfälle tills dess att man kan ta ett prov som ger ett tillförlitligt svar. Sedan 1995 har en uppföljningstid på tolv veckor gällt för hivtestning. En överväldigande majoritet av de runt 100 000 personer som varje år söker för att testas för hiv är inte smittade, men uppföljningstiden innebär ofta en lång och orolig väntan. Säkrare kunskap om hur hivinfektion kan diagnostiseras och allt bättre tester för hivdiagnostik har tillkommit under åren och detta föranledde Folkhälsomyndigheten att i samarbete med Referensgruppen för antiviral terapi analysera kunskapsläget och utreda en möjlig förkortning av uppföljningstiden. Analysen har visat att så kallade kombinationstester, som alla svenska laboratorier numera använder, har mycket hög känslighet för att diagnostisera tidig infektion. Redan omkring två veckor efter smittillfälle blir ungefär hälften av de som smittats diagnostiserade med kombinationstesterna, och alla smittade kan identifieras inom sex veckor.
I artikeln från Folkhälsomyndigheten hänvisas till att när det gäller hiv-2 så bör ännu 12 veckor gälla för tillförlitlighet. Men den typen av hiv är synnerligen ovanlig i Europa och förekommer främst i Västafrika. Den beräknas också vara mindre smittsam. Och vi kan konstatera att en partner till en person från Västafrika får ge blod tre månader efter de startade den sexuella relationen, om det är en olikkönad relation.

Folkhälsomyndigheten förtydligar också att s.k. snabbtester (där en person får resultatet nästan direkt) bör betraktas som tillförlitliga först efter 8 veckor. Blodgivningscentraler använder inte sådana tester men det kan vara viktig info för privatpersoner.

lördag 11 april 2015

Tabu.



Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss,


Jag hade för flera år sedan kontakt med en kille med arabiskt ursprung. Det var på en kontakt-site där man kunde chatta (och träffas om man ville och kunde, det gjorde dock inte vi). Han berättade att han hade en sexuell fantasi om att träffa en skinhead eller sverigedemokrat (manlig sådan) för att ha sex.

Skinheads blev jag inte förvånad över. Det är en grupp som inte måste vara högerextrem (även om de ofta är det) och det är en grupp som hyllar manlighet närmast homoerotiskt (även om många är homofober)

Finns det något mer asexuellt än en sd-politiker?

Men sverigedemokrat? Jag blev så förvånad att jag bara måste fråga honom varför. Finns det något mer asexuellt än sd-politiker som välkammade hojtar om "massinvandring" och vurmar för "kärnfamiljen"? Men efter en stund och efter hans förklaring fattade jag varför det var en sexuell fetisch för just den killen.

Han hade arabiskt ursprung. Han betraktade sd-män som några som han, med arabiskt ursprung, förmodligen inte borde ha sex med - och därför blev det desto mer lockande. Han gissade - nog med viss rätt - att få sd-män skulle vilja ha sex med honom. Även om de var sexuellt intresserade av andra män.

Men vad hade hänt om han mött en sd-politiker? Det hade blivit sex och de hade snackat morgonen efter. Om sin vardag och sina drömmar. Kanske att de båda konstaterat att de har mer gemensamt som människor än vad de trodde.

Sexuella fantasier handlar ofta just om - tabu. Oavsett vilken grupp vi tillhör.

fredag 10 april 2015

Bara fp argumenterade för HBTQ-rättigheter i två riksdagsdebatter.



Den här veckan har det varit två debatter i riksdagen om ärenden som har delvis koppling till HBTQ-rättigheter. Emma Carlsson Löfdahl (fp) var ensam om att kommentera HBTQ-flyktingars situation i riksdagsdebatten 8 april om migrationspolitiken.
En grupp som är särskilt utsatt i dessa sammanhang är hbt-personer, det vill säga homo‑, bi- och transsexuella personer. Många av dessa individer har varit tvingade att dölja sin sexuella läggning i sitt hemland, då det har inneburit fara för livet om de skulle bli avslöjade. I dag är fruktan eller förtryck på grund sexuell läggning, kön eller könsuttryck skäl för asyl. En person som har dolt sin sexuella läggning i hemlandet men även i Sverige anses inte riskera förföljelse för sin läggning om hen fortsätter att dölja den. Folkpartiet anser inte att personer ska nekas asyl för att de inte vågat komma ut ur garderoben på grund av hemlandets lagar och förtryckande normer. Därför anser vi att rättstillämpningen bör utvärderas vad gäller hbt-personers möjligheter att beviljas asyl i Sverige.
Negativt att sju av åtta riksdagspartier inte kommenterade HBTQ-reformer.

Riksdagen debatterade 9 april betänkandet (rapporten) Hälso- och sjukvårdsfrågor från socialutskottet. Barbro Westerholm kommenterade bl.a. diskussionerna om att tillåta surrogatmödraskap (om det är altruistiskt = icke-kommersiellt) och att sänka åldersgränsen för juridiska könsbyten. Från Westerholms anförande.
Här finns det myter och också en kränkande syn på de kvinnor som ställer upp för att ge liv åt ett barn till ett par som längtar efter att bli föräldrar. Man har talat om att detta är prostitution och att det är tunnor som går omkring med dessa barn och sedan talar man också om surrogatbarn, något som jag tycker är väldigt stötande. Barn är barn. Jag har tidigare sagt här i kammaren att surrogat för mig är någonting som är sekunda. Jag är född före andra världskriget, och surrogatkaffe och annat var ju sekunda varor som skulle ersätta originalvaran.... Vi anser att om det kan skapas nya former för barn att komma till världen under former som är trygga för både barnet och surrogatmamman ska det välkomnas. De forskningsstudier som hittills gjorts pekar på att detta är möjligt. I svensk lagstiftning bör det till exempel finnas tydliga regler om att både föräldrarnas och surrogatmammans situation ska utredas. Utredningen bör klart visa att surrogatmamman inte tar på sig uppdraget av ekonomiska skäl. Det är också viktigt med rådgivning och stöd under hela processen. Det är också viktigt att barns rätt till sina föräldrar och föräldrars skyldigheter för planerade barn tydliggörs.... Beträffande sänkning av åldersgränsen för juridiskt kön finns det nu en utredning överlämnad som bereds i Regeringskansliet. Jag hoppas att den beredningen inte tar för lång tid.
Det är bra att Folkpartiet är tydligt i de här två debatterna men tråkigt att övriga sju partiers representanter inte kommenterade några HBTQ-reformer.

V argumenterade för "nationella riktlinjer" för inseminationer.

Bland riksdagspartierna har Centerpartiet och Folkpartiet tagit ställning för att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. De båda partierna lämnar i socialutskottets betänkande Hälso- och sjukvårdsfrågor en reservation (alternativt förslag) om det. Folkpartiet kommenterar i en reservation att åldersgränsen för juridiska könsbyten bör sänkas. Vänsterpartiet argumenterar för följande i en reservation.
Inledningsvis anser jag att regeringen bör återkomma med förslag som innebär att par och ensamstående kvinnor får uttrycklig rätt att välja en känd donator för assisterad befruktning. Vidare bör regeringen ta fram nationella riktlinjer för assisterad befruktning.
Idag får kvinnor i samkönade par bara dela på antalet skattesubventionerade inseminationsförsök i vissa landsting. När ensamstående kvinnor får möjlighet att bli inseminerade vid kliniker bör varje kvinna i ett samkönat par få lika många inseminationsförsök vardera som kvinnor i olikkönade par. Annars blir det ju ett system där två ogifta kvinnor i en samborelation får dubbelt så många försök tillsammans om de ansöker om det som ensamstående än om de ärligt förklarar att de är i en relation.

onsdag 8 april 2015

HBTQ-kultur. Alltför adlig, alltför rik, alltför lättjefull - Viveka Adelswärd.


En fransk tidning kommenterade 1903 om Jacques d´Adelswärd Fersen (i samband med en skandal där unga pojkar var inblandade) just att han var "alltför adlig, alltför rik och alltför lättjefull". Det har blivit titeln till boken av Viveka Adelswärd som är en del av samma släkt. Från förlagets presentation.
År 1923, i sitt vackra hus på Capri, löser den franske författaren Jacques d’Adelswärd Fersen upp 5 gram kokain i ett glas champagne. Han tömmer glaset och avslutar därmed sitt liv. endast 43 år gammal. Tjugo år tidigare hade han varit omtalad i Paris salonger – för sin skönhet, sin begåvning och sin förmögenhet. Men efter att ha dömts för ”förförelse av minderåriga” var han inte längre välkommen i Paris. Han slog sig ner på Capri där inställningen till homosexualitet var mindre fördömande. Han träffade sin livskamrat Nino och han fortsatte sitt skrivande. Men vem var han? Och varifrån kom den förmögenhet som gjorde det möjligt för honom att göra långresor och att bygga Villa Lysis med sina terasser, sina utsikter och sin opiumhåla? Och varför bar han ett efternamn som klingar svenskt? Viveka Adelswärd har letat efter svar i släktens familjearkiv och bland artiklar i samtida press.
Kolonialistisk diskurs.

Jag är van vid att recensera HBTQ-relaterade böcker som jag betraktar som ibland för "politiskt korrekta". Men när jag granskar Alltför adlig.... (2014) känner jag mig själv som en "PK-människa". Hade det varit en skönlitterär bok hade det givetvis varit en sak. Givetvis ska inte historien skrivas om för att passa in i de värderingar som är officiella i Sverige idag. Men det är intressant att Viveka Adelswärd kommenterar att svarta människor (och andra med icke-västligt ursprung) är tjänare, "hade vita peruker på sig" vid evenemang etc utan att göra någon reflexion om den kolonialistiska och delvis rasistiska diskurs som var vanlig i kretsen av Jaques d´Adelswärd Fersen och hans vänner, män som kvinnor. Och i samhället generellt då. Människor med icke-västligt ursprung reducerades till att bara sprida något "exotiskt".

Att unga pojkar blandas in i sexuella situationer (om pojkarna själva hade sex med vuxna blir inte tydligt) problematiseras dock - tack och lov.

Stilidealet är dandyn.

Det blir tydligt att Jacques d´Adelswärd Fersen har vissa likheter med Oscar Wilde. Givetvis med reservationen att han var betydligt mindre känd och mindre kulturellt begåvad än Wilde. Men stilidealet är dandyn.

Tyvärr så vecklar Viveka Adelswärd för ofta in sig i detaljer som inte tillför berättelsen något. Det spretar ordentligt. Det kan givetvis vara av intresse att veta hur opiumkonsumtionen blev spridd - men kanske inte just i den här boken. Alltför adlig.... är litterärt medioker. Och egentligen får vi inte veta vem Jacques egentligen var - däremot betydligt mer om det samhälle som var hans omgivning.

torsdag 2 april 2015

S, mp och c sviker löfte om utredning av HBTQ-flyktingars situation.


Från Socialförsäkringsutskottets betänkande (rapport) Migration. Rapporten är från 24 mars och riksdagen i sin helhet ska debattera och rösta om den 8 mars.
Utskottet, som inte anser att en översyn behöver göras av könsrelaterade skäl, avstyrker med det anförda motionerna....
Bakom den byråkratiska formuleringen finns något allvarligt. Att de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet men även oppositionspartiet Centerpartiet nu sviker löften som de tydligt gav före valet - om att engagera sig för att starta en utvärdering av hur situationen är för de som söker asyl p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. En utvärdering av könsrelaterade skäl handlar om att utreda hur praxisen blivit sedan riksdagen i enighet 2006 beslutade att förföljelse p.g.a. sexuell läggning och kön (biologiskt och socialt) ska kunna vara orsak till att en människa får asyl som flykting enligt Genévekonventionen.

Idag är det bara Vänsterpartiet och Folkpartiet som i Socialförsäkringsutskottets betänkande i var sin reservation (alternativt förslag) förklarar att de är för en sådan utvärdering av HBTQ-asylsökandes situation. Hur har det kunnat bli så snett?

S och mp var för utvärdering - före valet.

När socialförsäkringsutskottet behandlade betänkandet Migration våren 2014 lämnade både s och v reservationer med kritik emot den dåvarande borgerliga regeringen (och mp som var regeringens samarbetsparti inom migrationspolitiken) för att den inte startat en utvärdering. Från reservation 4, av Socialdemokraterna, i betänkandet.
Frågan om hur ärenden om hbt-flyktingars skyddsskäl har påverkats av den nya instans- och processordningen i utlänningsärenden har ännu inte utretts. Detta är en brist. En särskild utvärdering av denna fråga bör därför skyndsamt initieras av regeringen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Miljöpartiet hade sedan några år alltså ingått en formell uppgörelse med den borgerliga regeringen vilket betydde att de kommit överens om att i riksdagen inte lämna reservationer när det gäller migrationspolitiken. Men att Miljöpartiet inofficiellt var för en utvärdering av HBTQ-asylsökandes situation var ingen hemlighet för folk som följde den migrationspolitiska debatten.

Hade de två partierna hänvisat till att regeringen förbereder utredning hade det varit en annan orsak.

S och mp HBTQ-tidningen Qx mailade riksdagspartierna inför valet 2014 om vad de tyckte om bl.a. situationen för HBTQ-asylsökande. Från Socialdemokraternas kommentar.
I de fall en lagstiftningsändring kan bidra till att förbättra situationen är vi även öppna för det.
Men ska det kunna göras en förändring av lagen måste givetvis det först göras en utvärdering av hur lagen tillämpats sedan 2006. Något som s i socialförsäkringsutskottet nu alltså är emot. Sedan partiet hamnade i regeringen. Det är ett svek och helt oacceptabelt. Från Miljöpartiets kommentar till Qx.
Miljöpartiet vill granska hur bestämmelserna om skydd mot förföljelse på grund av kön och sexuell läggning har tillämpats, för att ett säkerställa att ett reellt skydd finns. Miljöpartiet vill också ändra lagen så att HBTQ-personer inte utvisas till länder där deras sexuella läggning är kriminaliserad.
Här är alltså budskapet ännu tydligare. Men den lagändring som var självklar för mp före valet är partiet nu emot tillsammans med det andra regeringspartiet s. Hade de båda partierna i socialförsäkringsutskottet hävdat att regeringen förbereder en sådan utredning och av den orsaken "inte vill föregripa regeringens arbete" hade det givetvis varit en annan sak. Hade de två partierna varit oense i sak före valet om det här hade jag också förstått att regeringspartier ibland måste kompromissa med varann. Men nu förklarar s och mp att den utredning som var central för dem båda före valet nu inte behövs. Det är oacceptabelt.

Men det är inte bara de två regeringspartierna som sviker.

C lämnade följande kommentar till Qx.
Alla som har skyddsbehov i enlighet med FN:s flyktingkonvention, EU:s gemensamma regler samt med utlänningslagen har rätt att få asyl i Sverige. Vi vill se över lagen ur ett HBTQ-perspektiv eftersom lagen ur den synvinkeln kan behöva förstärkas.
Centerpartiet gick som första borgerliga parti officiellt ut med det redan i samband med Stockholm pride 2014. Folkpartiet anslöt sig efter valet. Men när Socialförsäkringsutskottet behandlar ärendet ställer sig nu c bekom majoritetens kommentar om att det inte behövs någon utvärdering av situationen för HBTQ-asylsökande. Även det ett svek.

Att göra en utvärdering av lagen om könsrelaterad förföljelse är viktig i sak. Det är nu ca 9 år sedan den trädde i kraft. Men det är givetvis möjligt att en sådan utredning inte skulle leda till konkreta förslag om att ändra lagen. Men här tillkommer en annan aspekt. Att partier faktiskt ska ge samma besked före och efter val.

Sveket drabbar ytterst individer som senare söker asyl och kanske med en utvärdering fått en rättssäker behandling av sin ansökan.