lördag 27 februari 2016

Ska Moderaterna flirta med främlingsfientliga?


Utdrag (ungefärligen) från programmet för Nya Moderaterna i Skåne inför valet 2014 om invandringspolitiken.
.... Vi tycker inte det viktigaste är var folk kommer ifrån utan vart de är på väg....
Sällan har ett parti fångat den liberala visionen så väl som där. Ni som följer min blogg vet att jag verkligen inte är politiskt korrekt. Jag meddelade i slutet av förra året att jag vill att Sverige ska införa en stram flyktingpolitik närmaste 10 åren. Mer av nödvändighet än att jag gillar det. Min vision på sikt är fri invandring, men det är en utopi idag

Moderaterna har senaste året lämnat förslag om en åtstramad flyktingpolitik. I allt väsentligt stödjer jag deras förslag. När sd-sympatisörer lätt skadeglatt hävdat att m kopierat deras flyktingpolitik har jag ibland skrivit något raljerande.
M är för stram flyktingpolitik, internationalister och emot främlingsfientlighet.
Sd är för stram flyktingpolitik.
Högerpopulism från ledande m-politiker.

Inte för att jag är moderat - har inte koppling till något parti - utan för att visa att de två partierna har olika utgångspunkter även om de ibland nu råkar hamna i sak politiskt nära varann. Hanif Bali är en intressant integrationspolitisk debattör. Han vågar gå emot pk-ängsligheten trots att han själv kommit som ensamkommande flyktingbarn. Han har varit riksdagsledamot i flera år och blev invald i partistyrelsen förra hösten. Bali förtjänar alltså verkligen att granskas. På Facebook - där han inte sällan publicerar kloka saker - lämnade han följande kommentar igår om melodifestivalens sista deltävling.
Tycker att det är djupt exkluderande av Gina Dirawi och Sarah Dawn Finer att byta ut Norden mot jorden. Tänk dig alla utomjordingar som blir kränkta och exkluderade. De borde sjunga "Jag vill leva, jag vill dö i universum". Fast det är i sin tur exkluderande mot de från parallella universum. "Jag vill leva, jag vill dö i ett universum" är inte diskriminerande mot någon. Själv skulle jag vilja ändra texten till kort och gott: "Jag vill dö" - för jag orkar inte med detta ängsliga flummandet längre.
Hanif Bali lämnar där en kommentar som faktiskt inte är värdig en ledamot i partistyrelsen i m. Men den fick givetvis beröm från sd-folket. Att Bali själv har ursprung från Iran ger inte honom något frikort att vara hur högerpopulistisk som helst och slippa kritik för det efteråt.

Nu finns musik-inslaget  på Youtube. Det som triggat en massa "nationalister" att känna sig kränkta och förklara hur fel sådant här är.

Mina kommentarer är följande.

1. Det här är kultur och ingår i den konstnärliga friheten. Det är inte så att saker som görs i nya versioner inom kulturen måste vara exakta kopior av originalet.
2. Det är förmodligen första gången Melodifestivalen gör en hyllning till Sverige och dess invånare.
3. Av de två programledarna igår har en av dem, Sarah Dawn Finer, judiskt ursprung och den andra, Gina Dirawi, palestinskt. De vill visa att man kan vara vänner trots det. Att en av dem sjöng på hebreiska och den andra på arabiska symboliserade det.
4. Samerna är en historiskt förtryckt minoritet i Sverige - det handlade om att markera att även samer är en del av vårt land.
5. Eurovision song contest har alltid handlat om att förena folk från olika länder, att tävla med sånger istället för i krig.
6. Visst hade man kunnat valt en blond man i svensk folkdräkt som i några minuter sjungit nationalsången. Men konstnärligt hade det blivit ett tråkigare nummer. Precis som det blivit ett tråkigare nummer om Gina Dariwi skulle sjungit svenska nationalsången på arabiska. Det handlar om att göra en konstnärlig bedömning, inte om att vara negativ till svensk traditionell kultur.

Gränsen för en värdig debatt.

Det är positivt att debatten blivit friare om migration, flyktingar och integration senaste året och i synnerhet senaste månaderna. För problemen är betydande (det är just problem och inte eufemismen "utmaningar" som ofta används i det politiska språket). Sverige har blivit mer likt övriga Europa där. Men det finns en risk att etablerade svenska partier går för långt åt andra hållet.

Trots neråtgående trend just nu kommer sd bli ett centralt parti i debatten framåt riksdagsvalet 2018. Just eftersom flyktingpolitiken med all säkerhet förblir i fokus. Jag är alltså för en stram flyktingpolitik närmaste åren och vill även att det ska bli ett krav att kunna svenska (eller något av de fem officiella minoritetsspråken) för att få bli svensk medborgare.

Men det finns givetvis en gräns för en värdig debatt och en risk för att även partier och politiker utanför sd öppet flirtar med främlingsfientligheten i ivern att (åter)-ta sympatisörer från sd. När en ledande m-politiker (som faktiskt kan bli minister om det blir en borgerlig regering 2018) tydligt hånar Sveriges television för att de gjort ett fint scennummer om mångfalden av människor - då har den gränsen passerats.

Så kalla mig PK då.


onsdag 24 februari 2016

Att kd börjar använda abort-rätten i en debatt är något udda.


Jag kommer här kommentera en del av de meddelanden som lämnats av motståndare till altruistiskt surrogatmödraskap. Detta är bara ett urval från organisationer som inte är extremister utan borde kunna argumentera nyanserat. S-kvinnor kommenterar.
.... Vi kan aldrig garantera att en kvinna inte utsätts för fysiska och psykiska skador av en graviditet och förlossning....
Argumentation är absurd. Av flera orsaker. För det första kan man inte garantera att någon i något sammanhang får fysiska och psykiska skador. Hur skulle man göra då? En person kan bli mobbad på ett socialdemokratiskt kansli och få fysiska och psykiska skador. Ska vi av den orsaken förbjuda s-kanslier?

Graviditet och förlossningar betyder risker.

Dock har s-kvinnor rätt i att graviditet och förlossning är riskabla. Det är något som ofta inte kommenteras när s-kvinnor berättar att Sveriges generösa föräldraförsäkring leder till att varje kvinna här föder i medel fler barn än i de flesta andra länder. Men då ökar ju också farorna för kvinnor eller hur? Men när två heterosexuella sossar genom samlag får ett barn är det inget att kommentera. Det fanns ingen s-kvinna som framförde det där i debatten om ensamstående kvinnors möjlighet att bli inseminerade. Att hon kan dö och då inte har ingen partner som kan ta hand om barnet om det händer. Då var det minsann inga problem.

Det ironiska är att en en del i c framförde just det argumentet i samband med debatten i partiet om kommersiellt surrogatmödraskap - något som till sist blev avvisat av deras stämma (kongress). Fredrick Federley, EU-parlamentariker och öppet homosexuell, frågade varför män ska få bra betalt för att jobba i gruvor med hänvisning till risker medan kvinnor inte ska få någon lön för att vara surrogatmamma? Jag håller inte med Federley i hans slutsats, att kommersiellt surrogatmödraskap ska tillåtas, däremot är hans fråga faktiskt relevant.

Intressant att kd värnar abort-rätten.

Även Kristdemokraterna har idag kommenterat utredningens förslag. Emma Henriksson, familjepolitisk talesperson för partiet, resonerar inte riktigt lika tokigt som s-kvinnorna men det är inte långtifrån.
.... Erfarenheter från andra länder visar att surrogatmödraskap leder till exploatering av socialt och ekonomiskt utsatta kvinnor, skriver Emma Henriksson i Dagens Samhälle....
Jag välkomnar om Henriksson kan presentera sådana studier från andra EU-länder. Hon hänvisar till Indien. Men hallå? Det är land där hundratals miljoner människor är fattigare än svensk socialbidragsnivå och där kommersiellt surrogatmödraskap är tillåtet. Fanns det inga rapporter från de 12 EU-länder som tillåter altruistiskt surrogatmödraskap som du kunde hänvisa till?
.... Kan de genetiska föräldrarna kräva abort om surrogatmodern motsätter sig detta? Ska surrogatmodern ha rätt till fri abort?....
Jag ska inte ironisera om att Kristdemokraterna fram till 1996 i princip var för att förbjuda alla aborter, med synnerligen få undantag. Fram till för 20 år sedan ville kd bara tillåta aborter om kvinnans liv eller fysiska och psykiska hälsa var i allvarlig fara. Och att en del kd-politiker, någon finns t.o.m. i deras riksdagsgrupp, vill att partiet återgår till sin gamla policy. Det blir bara för billigt eftersom partiet dessbättre har gjort närmast en helomvändning om aborter sedan dess och är för nuvarande lag. Men självklart ska en surrogatmamma ha möjlighet att göra abort. Och givetvis ska genetiska föräldrar inte ha rätten att tvinga henne till abort, var har hon ens fått det ifrån? Det är just därför det behövs en lag-reglering av altruistiskt surrogatmödraskap. För att tydliggöra villkoren.


Uppdatering 1.

På bloggen Fnordspotting kommenteras hur hycklande begreppet "kvinnans rätt sin egen kropp" som används av vissa debattörer är.

S-mp-regeringen lär inte lämna förslag om surrogatmödraskap närmaste åren.


I eftermiddag 13.30 håller s-mp-regeringen en presskonferens om att utredningen om ofrivillig barnlöshet lämnar sina förslag. Utredaren Ewa Wendel Rosberg har dock redan tidigare lämnat vissa kommentarer till SVT.
Surrogatarrangemang ska inte tillåtas inom den svenska vården. Inte ens om surrogatmodern ställer upp frivilligt och utan betalning. Det anser regeringens särskilda utredare som idag även föreslår att provrörsbefruktning med enbart donerade könsceller ska tillåtas i Sverige. I Sverige är det inte tillåtet med surrogatarrangemang inom sjukvården. Det gäller oavsett om surrogatmamman hyr ut sin livmoder för pengar eller om hon lånar ut den av altruistiska skäl utan att få betalt för det. Men för tre år sedan slog SMER, Statens medicinsk-etiska råd, fast att altruistiskt surrogatmoderskap är en etiskt godtagbar metod inom assisterad befruktning, om surrogatmamman och de potentiella föräldrarna har en nära relation. Det kan till exempel handla om en syster eller en väninna som vill hjälpa ett barnlöst par utan att några pengar är inblandade.....
– Det viktigaste skälet till att vi inte vill tillåta surrogatmödraskap i Sverige är risken för att kvinnor utsätts för påtryckningar att bli surrogatmödrar. Det är ett stort åtagande och det innebär risker att genomgå en graviditet och en förlossning. Vi tror att även med en ordentlig prövning och ett starkt stöd till kvinnor så kan det aldrig uteslutas att det har föregåtts av ett tvång, säger Eva Wendel Rosberg.
Ett annat skäl till utredarens ställningstagande är att det finns en regel i Sverige som säger att den kvinna som bär och föder ett barn också blir dess rättsliga mor. Eva Wendel Rosberg menar att respekten för surrogatmoders rätt till självbestämmande kräver att hon måste kunna få ändra sig och till exempel göra en abort eller välja att behålla barnet när det är fött.– Är det då de tilltänkta föräldrarnas genetiska barn så är det klart att det kan bli väldigt tragiskt för dem....
När slöjor diskuteras finns det sällan debatt om påtryckningar från Pk-folket.

Det här visar väl igen det politiskt korrekta hyckleriet i svensk debatt. (Eftersom jag vet att en del nya besökare kommer hit till bloggen idag vill jag förtydliga att med PK i dess negativa betydelse menar jag att vara inkonsekvent i sin retorik bara för att det verkar vara inne/gynnar vissa minoritetsgrupper,  jag tar helt avstånd från rasism, främlingsfientlighet, HBTQ-fientlighet, sexism och hat-siter som Avpixlat)

När kvinnor ska bära slöja används minsann inte (av etablerade debattörer och politiker) resonemang om att hon kan göra det efter påtryckningar. Inte ens när hon använder heltäckande slöja, burka eller niqab. Då räcker det att hon kommenterar "men jag vill det här".Då införs det inte förbud av slöjor eftersom kvinnor kan utsättas för påtryckningar. Och hur reaktionära slöjor än är som symboler är det väl rimligt att de inte total-förbjuds i samhället. Men när det gäller altruistiskt surrogatmödraskap så börjar vissa människor att argumentera för att vuxna kvinnor faktiskt inte klarar av att besluta om de vill hjälpa en syster, väninna eller bög-kompis genom surrogatmödraskap. Låt oss kalla den attityden för vad den är - politiskt korrekt hyckleri.

Att just bögar blivit en central del av debatten har givetvis påverkat PK-hycklarna. Är man PK gillar man HBTQ-personer. Då har de försökt hävda att det främst handlar om välbeställda heteropar där kvinnan vill göra karriär utan att vara gravid. Trots att det inte finns någon forskning som tyder på det från Europa.

Och nu slänger de desperat in argumentet att folk kan bli besvikna om kvinnan gör abort eller behåller barnet. Men det är att ha bristande tilltro till vuxna människors förmåga att fatta beslut. Som om folk inte känner till de här komplikationerna. Bättre vore att reglera villkoren så att de är tydliga.

Bör aborter förbjudas eftersom det kan vara orsakat av påtryckningar?

Men debatten handlar främst om kvinnors rätt till självbestämmande för sin kropp. Kvinnor kan påverkas av andra att göra många saker. Som aborter. En man som inte vill bli pappa med de ekonomiska åtaganden det betyder och kanske t.o.m erbjuder den gravida kvinnan, som vill föda barnet, pengar för en abort.

Och vad händer med de barn som redan kommit till genom surrogatmödraskap i andra länder? De hamnar ofta i en svår juridisk situation. Ska de offras för att vissa politiker tycker deras föräldrar betett sig fel? Så resoneras det minsann inte när barn till tillståndslösa (papperslösa) får rätt till både fri vård och skola idag. Eller vi kan ta vräkningar där ett etniskt svenskt par med barn misskött sitt hyreskontrakt - men där de flesta trots det håller med om att det offentliga ska skydda barnen till en viss gräns.

Regeringen lär inte föreslå någon förändring närmaste åren.

Mitt tips är att surrogatmödraskap inte kommer genomföras närmaste åren. Centerpartiet och Liberalerna har tagit ställning för reformen bland riksdagspartierna. Hade utredaren föreslagit att altruistiskt surrogatmödraskap hade Moderaterna med all säkerhet följt efter. Nu blir det mer osäkert.

Men avgörande är vad regeringspartierna tycker för att det ska bli majoritet i riksdagen. Om utredningen förslagit att reformen ska tillåtas hade det varit osäkert även då, både s och mp är synnerligen oeniga internt. Men när nu förslaget blir att det fortsatt ska vara förbjudet kommer s och mp med all sannolikhet att bli negativa och aldrig lämna ett förslag om det den här mandatperioden fram till 2018. Jag beklagar det. Men så är det.

Dock tror jag att riksdagen så småningom kommer rösta för att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Det lär dock inte hända före 2018.


Uppdatering 1.

Politiska bedömningar av utredningen om surrogatmödraskap.

Jag har nu följt regeringens presskonferens. Det är tydligt att utredaren försöker hitta så negativa vinklar som möjligt av just surrogatmödraskap. Man ställer helt andra krav för just den reformen när det gäller "försiktighetsprincipen" än andra reformer som lämnats om barns situation i utredningar senaste 20 åren. Det är ofta i princip politiska bedömningar som lämnas om surrogatmödraskap istället för fokus på barnets bästa. En utredning har givetvis rätt att göra politiska bedömningar men det bör förtydligas att det är så. Ett exempel är att man inte kan säkerställa att i princip alla barn kommer må bra i samband med surrogatmödraskap. Med den logiken hade Sverige inte kunnat tillåtit lesbiska par att bli inseminerade och definitivt inte ensamstående kvinnor att få möjligheten.

De som vill bli föräldrar (bl.a. bögpar) genom surrogatmödraskap blev framställda vid presskonferensen närmast som egoistiska monster. Nu är det dock en kille som jag vet blivit pappa genom surrogatmödraskap (från USA). Vi träffades för många år sedan i politiska sammanhang. Och han är en av de mest sociala och ödmjuka killar jag träffat. Han och hans man använde säkert inte det här för att utnyttja någon kvinna. Det har också varit reportage i TV om ett bögpar som verkligen värnade om surrogatmamman även om hon "bara" var en kvinna från Indien som de förmodligen aldrig skulle möta igen efteråt om de inte själva ville det.

Självklart är det här bara anekdotiska exempel, det avslöjar inget om hur folk som skaffar barn genom metoden är eller inte är. Det jag vänder mig emot är att gruppen generellt betraktas som hänsynslösa egoister av en del. Och det som diskuteras i Sverige är just icke-kommersiellt surrogatmödraskap. Kommersiellt surrogatmödraskap är inte tillåtet i något EU-land och inget svenskt riksdagsparti är för den reformen som har betydligt fler risker inblandade.


Uppdatering 2.

Piratpartiet mest positivt till surrogatmödraskap.

Bland riksdagens 10 största partier är Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna och Feministiskt initiativ tydligt emot att tillåta ens altruistiskt surrogatmödraskap. Det är  precis som i porr-debatten - attityden om att pornografi är fel - en ohelig allians av konservativ-kristen höger och radikalfeministisk vänster om man ska förenkla det något.

Piratpartiet (som bekant är utanför riksdagen precis som fi) är det av de 10 partierna som är mest positivt till surrogatmödraskap eftersom de principiellt är för altruistiskt surrogatmödraskap och inte tagit ställning till om även även kommersiell sådan ska tillåtas som i bl.a. USA. Övriga 9 partier är emot det senare även om en betydande minoritet i c även vill legalisera den verksamheten. HBTQ-föreningen Öppna moderater är för kommersiellt surrogatmödraskap.

Själv är jag idag synnerligen tveksam till kommersiellt surrogatmödraskap. Och det trots att jag vill avskaffa sexköpslagen och tillåta folk att sälja sex (vilket inte betyder att jag rekommenderar någon att göra det). Att blanda ihop betydande summor av pengar med graviditet i 9 månader är en mycket mer omfattande reform än att tillåta säljande av sex. Den som säljer sex kan - i alla fall teoretiskt - sluta med det när som helst. För den som yrkesmässigt är surrogatmamma, är gravid och ångrar sig blir det betydligt mer komplicerat. Personen kommer bli återbetalningsskyldig till mycket pengar-. Därför är jag idag inte beredd att ta ställning för kommersiellt surrogatmödraskap.

Centerpartiet har idag på sin hemsida publicerat en notis om att de är kritiska emot regeringens utredare när det gäller att behålla förbudet emot altruistiskt surrogatmödraskap. Även RFSL är negativa till det..HBTQ-siten Qx rapporterar om utredningens rekommendation i den delen.



måndag 22 februari 2016

HBTQ-kultur. Tel Aviv.


Från presentationen av Tel Aviv (släppt som Out in the dark i original 2012 och med ny titel i Sverige 2015) regisserad av Michael Mayer.
Den palestinska studenten Nimr träffar den israeliske advokaten Roy på en svartklubb och ögonblicklig passion uppstår. Men den våldsamma verklighet de lever i gör sig snart påmind och de tvingas till ett omöjligt val… TEL AVIV har kallats ”den bästa kärlekshistorien på flera år” av kritiker och publik. En omskakande dramathriller om gränslös, förbjuden kärlek under en av vår tids mest laddade politiska konflikter.
Den här filmen har fått massor av priser och det är faktiskt välförtjänt. De svenska recensionerna har däremot ibland varit svala. "Det politiska har fått för mycket utrymme på bekostnad av deras privata kärleksrelation" är den sammanfattande invändningen. Jag håller dock inte med.

Bra skådespelare.

Själv brukar jag inte spela ut identitetskortet - ni heterosexuella fattar inte vår situation - därför att identitetspolitik sällan är konstruktivt i en debatt. Men här ska jag göra det. Det är som om en del heterosexuella recensenter inte riktigt fattar hur politiska samkönade relationer är i de flesta länder i världen. Och även var i Sverige så sent som bara för 10 år sedan. Blandar du in en jude och en palestinier i Israel måste det bli politiskt. Det blir ingen "feel good-film" som fokuserar på att två män ibland bråkar vänligt med varann om vardagliga saker.

Nicholas Jacob (till höger på affischen ovan) glänser verkligen som palestinske Nimr Mashrawi - trots att det här var hans debut i en film. Han visar nyanserat mod, sårbarhet, integritet och osäkerhet. Michael Aloni spelar också väl som hans judiske pojkvän Roy Schaefer. Att språken som talas är hebreiska (vilket är självklart) men även arabiska förstärker bilden av att det är på allvar.

Den här filmen är som en dokumentär. Jag blir förbannad på anhöriga till palestinske Nimr för deras homofientlighet. Som att det händer på riktigt. Tills jag konstaterar att de där är judiska skådespelare (som kan arabiska) och förmodligen homovänliga eftersom de blivit en del av filmprojektet.

Ingen Israel-propaganda.

Men tro inte att det här är Israel-propaganda bara för att den fått offentligt stöd från landet. Istället visas ärligt att Israels säkerhetstjänst ibland utnyttjar palestinska HBTQ-personer för egna syften. De får ett ultimatum - jobba för oss eller vi förvisar dig till Västbanken. Jag gissar att den här filmen i Israel av en del kallats "vänster-propaganda". Just för den inte idealiserar någon sida.  Roys judiska föräldrar är betydligt mer toleranta än släktingarna till Nimr men när han tar med sin  pojkvän hem på middag reagerar mamman inte bara positivt. Visst accepterar hon att Roy är gay men frågar varför han måste markera det så tydligt. Och med en palestinier dessutom. En "tolerant" ambivalens som inte är olik den en del heterosexuella ännu har i Sverige.

Så småningom förvandlas Tel Aviv närmast till en thriller. Och det finns något dystert i hela filmen. Trots de två unga männens kärlek. För i Israel-Palestina-konflikten finns främst förlorare - på båda sidorna. Jag ska inte avslöja hur filmen slutar. Men att det är "öppet" - alltså möjligt för olika tolkningar. Och tyvärr slutar inte alla sagor lyckligt.

Tel Aviv är kanske den bästa filmen jag recenserat här på bloggen. Den är sorglig - precis som verkligheten ibland är. Men just därför också så viktig. Och skådespelarinsatserna är lysande.

Trailern (Youtube) till filmen.


söndag 21 februari 2016

Sd längtar efter ett Sverige som aldrig funnits. Men vissa saker var faktiskt bättre förr.


Här hittar ni förmodligen främsta orsaken till Sverigedemokraternas framgångar.

Brita Borg gick in på Svensktoppen (som då var ett radio-program med status) sommaren 1969 med "Ljuva 60-tal" (Youtube) och låten stannade kvar där till januari 1970. De flesta sd-sympatisörer fanns inte ens till på 1960-talet. Men både många yngre och äldre har en längtan tillbaka till ett Sverige som faktiskt aldrig funnits.

Det var ett Sverige där gifta män fick våldta sin fru fram till 1965, aborter i princip var förbjudna (läkare - som då nästan alltid var män - kunde ge dispens men policyn var mycket restriktiv fram till slutet av 1960-talet då den skulle börja lättas), skattesystemet gynnade hemmafruar, romer (eller zigenare som det hette då) betraktades närmast som icke-människor och många romska kvinnor tvångssteriliserades, homosexualitet var officiellt en sjukdom, assimilation var ett mål inom invandringspolitiken, s-regeringen (s hade i princip alltid styrt för de som var unga då, det var som en naturlag att sossarna vann varje val) hade fixat offentliga monopol på många verksamheter. Föräldrar fick aga sina barn - dock bara "måttligt". Media rapporterade om att en del barn blev så sönderslagna att de fick föras till sjukhus vilket startade debatten om förbud emot aga av barn skulle införas.

Gamla bostadsområden med betydande historiskt värde revs brutalt i städernas city-områden. Det fanns ingen medbestämmandelag (MBL) inom arbetsmarknaden. Klassamhället (för att använda ett vänsterbegrepp) var tydligt markerat - men just på 1960-talet började det luckras upp. Fler och fler började umgås trots att de tillhörde olika "klasser". 1960-talet var ett gråare och tråkigare Sverige jämfört med idag.

Vissa saker var bättre förr.

Men varför då den där längtan? Därför att det fanns andra sidor av 1960-talet. Gruppvåldtäkter existerade i princip inte i Sverige (att flera män skulle ge sig på en kvinna var för de flesta ofattbart, däremot visste man att det fanns våldtäkter), rån av äldre var synnerligen sällsynt, närmast tabu. Folk kunde ofta lämna sina tillhörigheter obevakade om man bodde utanför de större städerna. Den sociala kontrollen var mycket starkare - på gott och ont. Alla hade samma kulturella referenser. Det var få saker i vardagen som var "främmande". Det fanns inga områden där polisen måste åka in med två bilar för att ungdomsligister ville attackera dem.

Sverige var tråkigare. Men också tryggare (om man tillhörde någon grupp som inte var diskriminerad). Därför bör vi förstå den längtan efter ett Sverige som aldrig funnits, den där idyllen, men där vissa saker faktiskt var bättre förr. För om vi inte gör det kan vi heller aldrig förstå varför sd hamnat runt 20- 25 % i opinionsmätningarna i höstas även om partiet nu har en trend neråt.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla Youtube-länken jag lämnat i bloggposten om ni vill få en bild av hur Sverige på 1960-talet.

onsdag 17 februari 2016

Liberalerna (f.d. fp) tvekar om könsneutrala personnummer.



Liberalerna är ett av de partier som främst profilerat sig inom HBT-politiken efter riksvalet 2014. Men när det gäller könsneutrala personnummer tvekar partiet ännu. Barbro Westerholm, HBTQ-politisk talesperson för l, mailar.
Könsneutrala personnummer bör utredas med avseende på de konsekvenser de skulle kunna föra med sig. Innan vi fått resultaten från en sådan utredning tar vi inte ställning.
Det är bra att l inte avvisar reformen, förhoppningsvis blir partiet för den senare. Därmed har 7 av Sveriges 10 största partier förklarat vilken attityd de har till könsneutrala personnummer.

Ja: Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ, Piratpartiet
Möjligen: Centerpartiet, Liberalerna
Nej: Sverigedemokraterna

Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna har ännu inte kommenterat.

Mp vill införa könsneutrala personnummer.


Ett av regeringspartierna, Miljöpartiet, vill att Sverige inför könsneutrala personnummer. Anna-Klara Müntzing, politisk anställd inom mp, mailar.
Här kommer svar på din frågeställning: Vad tycker Miljöpartiet 2016 om att införa könsneutrala personnummer? Svarsalternativen är "ja", "möjligen" och "nej". Vilket av de tre alternativen beskriver bäst mp.s attityd idag? Svaret är ja.
Just Miljöpartiet var faktiskt det första riksdagspartiet att ta ställning för könsneutrala personnummer. Från en artikel i Aftonbladet 2005.
.... Förslaget har antagits vid miljöpartiets kongress i Gävle. - Det handlar om att könsneutralisera personnummer överhuvud taget, säger språkröret Maria Wetterstrand. Hon jämför med de personnummer som för några år sedan gavs till invandrare. - För några år sedan fick alla invandrare ett personnummer där man kunde se att de var invandrare. Det togs senare bort och det här är ett beslut i linje med det. Förslaget skulle underlätta speciellt för transsexuella. - Ingen krogvakt ska kunna se på personnumret om man är man eller kvinna, säger Maria Wetterstrand....
Reformen är inte med i nuvarande partiprogrammet.

I mp:s partiprogram från 2005 var följande med.
.... Vi vill även att personnummer och identitetshandlingar ska vara könsneutrala ....
Nuvarande partiprogrammet innehåller dock inte något om könsneutrala personnummer. I riksdagen har mp varit otydliga. Från ett gemensamt särskilt yttrande från Socialdemokraterna och Miljöpartiet i skatteutskottet i början av 2014.
Könsidentifikationen via personnumret har fortfarande en stor betydelse för möjligheten att få ut data och statistik som är viktig för att kunna identifiera de skillnader som finns mellan könen. Uppgiften är också en viktig markör om kön för den byter könsidentitet. Den som har fattat beslut om ett könsbyte har ofta levt som sitt nya kön under en längre tid. Därför är det viktigt att det finns en möjlighet att skyndsamt få byta kön juridiskt när den medicinska processen har påbörjats....
Mp bör vara pådrivande för reformen i skatteutskottet.

Att mp nu förklarar att de ännu tydligt är för att könsneutrala personnummer bör införas är positivt. I riksdagen har de dock inte gjort något som helst för att driva på i syfte att en utredning startas om reformen. Tvärtom har de alltså i ett särskilt yttrande absurt nog argumenterat emot den. Trots att mp då var oppositionsparti och helt fria att formulera sin åsikt. Vänsterpartiet (som blev för könsneutrala personnummer sommaren 2015) lämnade dock förslag om det i en partimotion i höstas. Anna Wallén (s) har i flera år lämnat motioner om reformen - även om s som parti hittills inte tagit ställning för den.

Skatteutskottet i riksdagen behandlar just nu betänkandet (rapporten) Skatteförfarande och folkbokföring där motionerna om könsneutrala personnummer är en del. 3 mars ska de lämna ifrån sig rapporten och 9 mars kommer riksdagen i sin helhet debattera och rösta om den. Om du vill kontakta ledamöterna i skatteutskottet om reformen bör du göra det inom närmaste veckan.

Jag utgår från att Miljöpartiet efter tidigare vacklande i riksdagen faktiskt driver på för att utskottet ska lämna en positiv kommentar till att starta en utredning om könsneutrala personnummer.

fredag 12 februari 2016

HBTQ-kultur. Undantagsmänniskor - Norrhem, Rydström och Markusson Winkvist.


Från bokförlagets presentation av Undantagsmänniskor (andra och reviderade upplagan 2015) av Svante Norrhem, Jens Rydström och Hanna Markusson Winkvist.
Denna bok är ett översiktsverk som behandlar könsöverskridande och samkönad kärlek och sexualitet i Sverige från forntid till nutid. Här beskrivs HBTQ-personers liv och det omgivande samhällets attityder samt de förändringar som skett under den långa tid som behandlas. Kvinnors och mäns olika livsvillkor diskuteras genomgående och den svenska historien sätts också in i ett större globalt sammanhang genom att utblickar till förhållandena i andra länder görs. Undantagsmänniskor ger en överskådlig bild av den svenska HBTQ-historien och syftar till att lyfta fram och besvara vanliga frågor i ämnet, exempelvis om homosexualitet alltid har funnits, om det fanns könsöverskridare på medeltiden, hur synen på bisexualitet har förändrats i historien eller varför öppenheten kring HBTQ är så mycket större i dag än för tjugofem år sedan. Inför utgivningen av den andra upplagan har boken reviderats och uppdaterats genomgående och utblickarna till andra länder omarbetats. Undantagsmänniskor är avsedd som kurslitteratur i historia och genusvetenskap vid universitet och högskolor, men är givande för alla som vill fördjupa sina kunskaper i HBTQ-frågor.
Boken är inte politiskt korrekt.

Att den på ca 200 sidor hyfsat väl sammanfattar det vi idag kallar historien om HBTQ-personer är givetvis bra i sig. Men boken har fler förtjänster än så. Den är inte politiskt korrekt och försöker inte få historiska personer och händelser att bli HBTQ-aktiga när det saknas bevis för att det var så. För den attityden blir faktiskt lika fel som när traditionella historiker försökt tolka personer och händelser enligt heteronormen. Istället erkänns att i synnerhet före medeltiden är det mycket svårt att avgöra hur den verkliga situationen egentligen var. 

Positivt är också att Undantagsmänniskor i princip fördelar lika mycket utrymme åt bögar, lesbiska och transpersoner. Och gör det utan att det blir en känsla av att något är "inkvoterat".

Jag hittar tre sak-fel i boken.

Från sid 148.
.... men riksdagen enades kring en skrivning om att "en samlevnad mellan två parter av samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform"....
Det var dock inte en enig riksdag som lämnade den kommentaren utan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Vpk (idag v). Moderaterna var för en alternativ kommentar eftersom de tyckte majoritetens formulering var för positiv till samkönade relationer.
.... Utskottet vill framhålla att det från samhällets synpunkt ej finns något att erinra emot samlevnad mellan personer av samma kön....
Från sida 152.
.... År 2001 ändrades lagen så att alla nya borgerliga äktenskapsförrättare också måste registrera partnerskap....
Riksdagen har aldrig fattat något sådant beslut, att just nya borgerliga vigselförrättare även måste vara partnerskapsförrättare. Däremot blev vigsel- och partnerskapsförrättare ett gemensamt uppdrag generellt 2006. Från sid 153.
.... Från 2006 har lesbiska och ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning på allmänna kliniker....
Lesbiska par fick möjlighet att bli inseminerade vid kliniker 2005 och ensamstående kvinnor får det 1 april 2016.

Men tre sakfel är inte fruktansvärt allvarligt i en bok där varje sida innehåller mycket information. Ska jag sammanfatta mitt omdöme är den här boken den bästa inom fack-litteratur-genren jag recenserat.





torsdag 11 februari 2016

C är inte emot könsneutrala personnummer.




Inger Fredriksson, politiskt anställd inom c, mailar om vad partiet tycker om könsneutrala personnummer
Centerpartiet har inte något partistämmobeslut i denna fråga. Frågan har diskuterats i riksdagsgruppen, som behöver ett mer utförligt underlag för att kunna fatta beslut. Med andra ord, vi har inte något ställningstagande klart för tillfället varken för eller emot, men vi återkommer med besked.
Det är intressant - och välkommet - att c inte avvisar reformen. Förhoppningsvis blir de så småningom för den. Därmed har 5 av Sveriges 10 största partier förklarat vilken attityd de har till könsneutrala personnummer.

Ja: Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ, Piratpartiet
Möjligen: Centerpartiet
Nej: Sverigedemokraterna

Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna har ännu inte kommenterat.

HBTQ-kultur. Boulevard.


Från presentationen av Boulevard (DVD i Sverige 2015) regisserad av Dito Montiel.
Nolan Mack lever ett stillsamt liv. Han arbetar på samma bank som han gjort i årtionden och lever tryggt tillsammans med sin hustru. Men en till synes slumpartad händelse gör att han tvingas omvärdera allt - och skrapa bort ett stort lager lögner för att släppa fram sitt sanna jag.
Det är något förvånande att när filmen ska presenteras i Sverige kommenteras inte att huvudpersonen Nolan Mack (spelas av Robin Williams) träffar en manlig sexsäljare, Leo (Roberto Aguire). Trots att det är helt avgörande för berättelsen och får Nolan att själv så småningom komma ut som bög. Efter att han i decennier varit gift med Joy Mack (Kathy Baker).

Den här filmen är synnerligen annorlunda för att vara från USA. Den skulle kunna vara från Frankrike med sitt långsamma tempo och fokus på filosofiska resonemang om hur det är att vara ärlig emot sig själv. Det finns ett dystert tema.  Filmen är inte tråkig. Däremot medioker. Det här var sista filmen där Robin Williams medverkade men det är verkligen inte en av hans bästa roller.´Hans rollkaraktär - ängslig och alltför "snäll" - blir sällan trovärdig. Problemet finns dock främst i manuset. Robin Williams karisma räddar det från att bli en parodi.

Robert Aguiro
spelar rollen bra som ung sexsäljare. Han visar nyanserat förvåning men också närmast besvikelse till en början när hans "kund" betalar för att ha sällskap och inte sex. Att för en ung grabb som haft det tufft kan närhet vara jobbigare än snabb-sex.

Trailer (Youtube) till filmen.


onsdag 10 februari 2016

Insändare om att Sverige bör införa tredje juridiskt kön.


Skånes största tidning, Sydsvenska dagbladet, har idag på sin hemsida publicerat min insändare om att Sverige bör införa ett tredje juridiskt kön. Den finns även i papperstidningen, del c.

Riksdagens konstitutionsutskott börjar behandla betänkandet (rapporten) Fri- och rättigheter imorgon, 11 februari. De ska vara klara med den 22 mars men något datum för när riksdagen i sin helhet ska debattera och rösta om rapporten är ännu inte fastställt. Konstitutionsutskottet ska behandla bl.a. motioner (förslag) om att införa ett tredje juridiskt kön. Det finns partimotioner från Vänsterpartiet och Folkpartiet. Men även s.k. enskilda motioner (betyder att partiet kan men inte måste hålla med om innehållet) från Alexandra Völker (s), Susanne Eberstein och Kerstin Nilsson (båda s), fyra mp-ledamöter bl.a. partiets HBTQ-politiska talesperson Annika Hirvonen.  Orsaken till att mp inte lämnat en partimotion är att regeringspartier nästan aldrig gör det.

Vill du försöka påverka ledamöterna i konstitutionsutskottet att i den kommande rapporten ta ställning för införande av ett tredje juridiskt kön bör du göra det senast i början av mars.
Utred om människor ska kunna välja ett tredje kön. 

En del människor vill tillhöra ett tredje juridiskt kön. Det handlar bland annat om att slippa definieras som antingen man eller kvinna i identitetshandlingar.

Reformen kan tyckas vara en utopi. Men det var också en könsneutral äktenskapslag för tjugo år sedan. Det kan möjligen finnas administrativa problem som måste lösas men de som är negativa bör också rannsaka sina värderingar om vad det är som är så hotande om en liten grupp av människor skulle få den här möjligheten. Om det vore möjligt att tillhöra ett tredje juridiskt kön hade deras situation förbättrats utan att det blivit någon försämring för andra.

Liberalerna blev – som första borgerliga parti – i höstas positiva till att införa ett tredje juridiskt kön. Sedan några år är Vänsterpartiet och Miljöpartiet för samma sak. Socialdemokraterna lovade i valrörelsen 2014 att partiet vill utreda reformen. Moderaterna har lämnat sitt tidigare tydliga motstånd och skaffat sig attityden "möjligen". Centerpartiet beslutade i höstas att de är beredda att ompröva sin policy även om de ännu formellt är negativa till reformen. Det betyder att om s-mp-regeringen i vår tillsätter en utredning kommer förmodligen bara Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna att motsätta sig det.

Indien, Nepal och Bangladesh tillåter människor att tillhöra ett tredje juridiskt kön. Australien, Nya Zeeland och Pakistan har delvis infört möjligheten (bland annat när det gäller pass) men inte i hela samhället. Sydafrika har i sin konstitution ett principiellt erkännande av att det finns ett tredje juridiskt kön. Tyskland tillåter föräldrar att ange att deras barn varken är pojke eller flicka, oftast handlar det om att barnet är intersexuellt. Alltså att det föds med otydlig biologisk könstillhörighet.

En utredning om att införa möjligheten att tillhöra ett tredje juridiskt kön bör tillsättas snarast.

Bengt Held

partipolitiskt neutral liberal

tisdag 9 februari 2016

RFSL:s asylprojekt Newcomers fick pris vid Qx-gala.



RFSL startade för några år sedan Newcomers som är "ett nätverk för och med asylsökande, papperslösa och nyanlända hbtq-personer i Sverige". Newcomers vann på Qx gaygala igår priset "Årets Keep Up The Good Work". Från RFSL:s hemsida.
Det finns 15 Newcomers-grupper runtom i Sverige, med volontärer som arbetar som kontaktpersoner. Cihan Arikan från RFSL Newcomers i Malmö mottog priset tillsammans med den nationella samordnaren för RFSL Newcomers, Jasminé Mehho.
"Årets homo, bi, trans" blev Rickard Söderberg och "årets hetero" Malena Ernman, båda är operasångare. Samtliga vinnare hittar du här

Dagens nyheter har idag en artikel som handlar bl.a. om den svåra situationen för HBTQ-personer i Ryssland. För några veckor publicerade de ett reportage om två bögar som sökt asyl men väntar på att bli avvisade igen till Kazakstan.

Riksdagens socialförsäkringsutskott börjar behandla betänkandet (rapporten) Migration och asylpolitik 25 februari. De ska vara klara med den 17 mars men något datum för när riksdagen i sin helhet ska debattera och rösta om rapporten är ännu inte fastställt. Vill du försöka påverka situationen för HBTQ-asylsökande kan du kontakta ledamöterna i socialförsäkringsutskottet senast i början av mars.

S-mp har svikit löfte om utvärdering av HBTQ-asylsökandes situation.

S-mp-regeringen beslutade i sitt regleringsbrev (myndighetsdirektiv) för 2016 till Migrationsverket att ta bort återrapporteringskravet om hur HBTQ-asylsökandes situation ska bli mer rättssäker. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde det för första gången inför 2007 och det har sedan varit med varje år, även s-mp-regeringen beslutade det för 2015. Centerpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna har meddelat att de är kritiska emot att kravet på Migrationsverket togs bort.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet lovade före riksdagsvalet 2014 att om de blev regeringspartier skulle de starta en utvärdering av hur situationen är för de som söker asyl p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. Det handlar om att utreda hur praxisen blivit sedan riksdagen i enighet 2006 beslutade att förföljelse p.g.a. sexuell läggning och kön (biologiskt och socialt) ska kunna vara orsak till att en människa får asyl som flykting enligt Genévekonventionen.Våren 2015 kommenterade s och mp i socialförsäkringsutskottet att en sådan utvärdering inte behöver göras. Ett tydligt löftessvek.

söndag 7 februari 2016

HBTQ-asylsökande blir trakasserade på asylboenden.


Svenska dagbladet har idag en artikel om den svåra situationen för en del HBTQ-asylsökande.
.... Darya Majed och Zana Gagal har båda sökt asyl i Sverige och har bott på flera boenden runt om i landet. Överallt samma sak – många ensamma män tillsammans på en liten yta. Och hbtq – homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner – tenderar att hamna lägst i hackordningen, speciellt när de kommer från länder med patriarkala hedersstrukturer och där exempelvis homosexualitet är straffbart. Zana och Darya – båda transpersoner – var inga undantag. De utsattes regelbundet för hot och trakasserier på svenska asylboenden. Zana Gagal slutade äta och hon berättar att hon fick duscha på nätterna för att "få vara ifred". Darya Majed placerades på ett asylboende i Boden tillsammans med fyra afghanska män och beskriver situationen där som "mycket hemsk". Hon blev utfryst och hotad....
Den här situationen är givetvis fullständigt oacceptabel. Förutom HBTQ-personer är det även en del kristna som blivit trakasserade på asylboenden. Det är en skandal att människor som ofta flytt förföljelse ska möta det igen. På svenska asylboenden där de borde få känna sig trygga. Det är också vidrigt att folk som säkert sällan är verkliga politiska flyktingar (då hade de förmodligen inte betett sig så) trakasserar andra.

Allt förutom enklaste typ av mat och bostad bör dras in.

Alla behöver inte vara vänner på ett asylboende. Sverige har inte åsikts-kontroller och ska inte heller ha det för asylsökande utan det avgörande är vilka som har störst behov att få stanna. Men Migrationsverket bör införa ett system där varje asylsökande skriver på ett avtal om att inte begå brottsliga handlingar som att hota och trakassera andra människor eller förstöra egendom. Om hen trots det gör det bör samtliga förmåner och bidrag förutom (enklaste typ av) mat och bostad dras in omedelbart. Brotten ska givetvis även polisanmälas.
.... Det finns fyra privata hbtq-certifierade asylboenden i Sverige, som styrs med ett normkritiskt förhållningssätt och där personalen har utbildats för att exempelvis bättre kunna möta just unga och vuxna som söker asyl på grund av sexuell läggning eller könsidentitet – något som är förenat med dödsstraff i mångas hemländer.... Tyskland öppnade i veckan sitt första första boende för homosexuella. Allt för att försöka komma till rätta med trakasserier och fördomar....
Det kan givetvis vara en praktisk lösning, och ibland det minst dåliga alternativet, att inrätta speciella boenden för HBTQ-personer men egentligen är det principiellt fel. Det är de som trakasserar som ska behöva flytta, inte de som blir trakasserade.







måndag 1 februari 2016

Rasism.



Har nyss publicerat följande på mitt Facebook-konto. Jag har fb-vänner från sd-sympatisörer till v-sympatisörer. Folk med ursprung från Mexico till Sri Lanka. Jag portar inte någon bara utifrån att hen gillar ett visst riksdagsparti. Däremot om hen sprider eller låter bli att bemöta rasism, homofientlighet, sexism etc.

Rasism är ett missbrukat ord ibland. Men det finns verklig rasism och den är lika vidrig som HBTQ-fientlighet.
Om du har "förståelse" för att rasister misshandlade slumpmässigt mörkhåriga invandrare i Stockholm i fredags har du en rutten människosyn.

Det är fascinerande att en del "invandringskritiker" nu försöker sitta på två stolar. Dels tar man avstånd från rasistiska attacker. Men också "förstår dem, svenska folket har fått nog". Det är "pay-back".

Really? Så en helt oskyldig thailändare eller argentinare som aldrig begått något brott får "pay-back" för att vissa invandrarligister beter sig illa i Sverige? Hur snurrigt är inte det resonemanget? Mörkt hår = pay back?

Det är faktiskt samma vidriga "förståelse" som när PK-människor tar avstånd från de som är invandrarligister i förorterna men "förstår dem".

Man får inte slå slumpmässigt utvalda människor bara för att de råkar ha mörkt hår. Har du "förståelse" för det vill jag vi slutar vara fb-vänner.

(Obs detta meddelande är inte orsakat av att jag hittat att någon av mina fb-vänner skrivit något om förståelse för rasistiskt våld utan är ett principiellt resonemang. Däremot har många sådana kommentarer lämnats på fb senaste dagarna)