HBTQ-kultur. Tid för vila - Johann S Lee.

Från presentationen av Tid för vila (2015) av Johann S Lee.

En långvarig relation i upplösning. En familj i disharmoni. Och ett land i förändring? Kuan Ming börjar närma sig fyrtio och känner sig mer och mer främmande inför Singapores ungdomsfixerade och ytliga gayscen. Till och med relationen med pojkvännen Josh börjar kännas tom och Kuan är inte alls tillfreds med livet. Samtidigt råder stor turbulens i hans familj. Hans yngre bror har nyss kommit ut som homosexuell, medan deras gravida syster engagerat sig i ett kristet samfund som är känt för sin skarpa hbtq-kritik. Men Kuan Ming kan inte ana hur hans liv är på väg att förändras. Tid för vila är en urban relationsroman, skriven med både humor och ömsinthet, som kretsar kring homosexuellt föräldraskap....

Det är förvånande hur "västerländsk" den här berättelsen är trots att det handlar om Singapore. Förutom att attityderna där är mer konservativa än i Västeuropa när det gäller bl.a. HBTQ-rättigheter. Det finns ingen religion i majoritet i landet men buddism är den vanligaste minoriteten, därefter kristendom. Singapore är Asiens rikaste land men är auktoritärt styrt och ingen västerländsk demokrati, snarare jämförbart med Ryssland inom gruppen "halv-demokratier". 

Singapores lagar är tydligt homofientliga. Samkönade manliga relationer är ännu totalförbjudna även om lagen sällan tillämpas. Det hålls Prideparader och det finns HBTQ-barer. Många politiker berättar att de ogillar sådant men accepterar det i praktiken. Dubbelmoralen är tydlig.

Trygghet och längtan efter något annat.

Tid för vila handlar främst om att huvudpersonen Kuan som är närmare 40 år känner sig inte längre hemma inom den ofta ungdomsfokuserade gaykulturen utan längtar efter något annat. Det gör däremot hans pojkvän och sambo. Det skulle kunna vara en allmänmänsklig berättelse men riktigt så enkelt är det inte. Heterosexuella i Singapore förväntas att i sin ungdom bilda familj med barn. För homosexuella finns klubbarna, barerna, gay-siterna och (för män) bastuklubbarna som möjliga alternativ. Att ett bögpar och ett lesbiskt par fixar att de blir föräldrar är tufft i ett konservativt samhälle. Men givetvis inte omöjligt.

Den här boken borde blivit betydligt kortare. En del teman kommenteras igen och igen. Personporträtten är till en början onyanserade men det blir bättre så småningom. Lee har en känsla för detaljer i vardagen, saker som avslöjar perspektiv. Ett bögpars något kitchiga hem kan symbolisera såväl trygghet som längtan efter något annat. Och paradoxalt blir boken just där också allmängiltig.

Tid för vila är inget mästerverk men godkänd.

.