torsdag 26 januari 2017

HBTQ-kultur. Paris 05.59: Théo & Hugo.


Från presentationen av Paris 05.59: Théo & Hugo (2016) regisserad av Olivier Ducastel och Jacques Martineau. Franska originaltiteln är Théo & Hugo dans le meme bateu, i svensk översättning blir det att de två är "i samma båt".
Theo and Hugo encounter each other in a sex club, where their overwhelming desire creates an unexpected intimacy. Leaving the club they drift down the deserted streets of nocturnal Paris, but reality suddenly confronts them in an unexpected way. Do they want to know more about each other? Can their trust be rewarded? Will love come with the dawn of a new day? Told in real time this authentic tale of love and intimacy is Ducastel & Martineau’s.... most ambitious film to date and a candid insight into 21st century gay life.
Erigerade penisar bland skådespelarna.

Det här handlar givetvis inte om bögar generellt men om en del i gruppen. Den här filmen har kanske främst blivit känd för att de första 20 minuterna handlar om nakna män på en sex-klubb i Paris. Det är den mest pornografiska scenen jag kollat i en film som är främst icke-pornografisk. Jag är verkligen sexualliberal och har ofta varit kritisk emot att svensk film generellt senaste 20 åren blivit närmast puritansk när det gäller nakenhet. Så var det verkligen inte på 1970-talet där nakenscener nästan var obligatoriskt i svenska filmer som en typ av protest emot tidigare censur. Men Paris 05.59: Théo & Hugo driver det längre än så. Erigerade penisar bland skådespelarna. Scenen från sex-klubben är förvisso motiverad för handlingen men hade utan problem kunnat kortats till hälften. Det verkar närmast spekulativt, att få till en debatt om filmen, att den håller på i ca 20 minuter.

Sedan de lämnat sex-klubben börjar de diskutera att de haft oskyddat sex och att en av dem är hiv-positiv. Den som är hiv-positiv trodde att den andre hade kondom vid samlaget.  Théo (spelad av Geoffrey Couët) och Hugo (Francois Nambot) har ett fint samspel.  Även om Hugos hiv-nivå är synnerligen låg p.g.a. medicinering finns det en viss risk att han smittat Théo. Det blir en konflikt i deras relation där de söker vård akut för "eftermedicinering" för Théo.  Paradoxalt nog har de redan blivit förälskade i varann.

Patriarkala strukturer, etnicitet och social grupptillhörighet.

Filmen är som en direktsändning av två unga mäns situation en sen natt. Från 4.26 till 5.59 i Paris. De möter nya människor vilket leder till diskussioner om patriarkala strukturer, etnicitet och social grupptillhörighet. Men främst hur komplicerad kärleken kan vara. Och även hur svårt det ibland är att vara människa. 05.59, i sista scenen, beslutar de två männen något. Vad ska jag inte avslöja

Det är en bra film om än inte perfekt. Ett manus där vi ska följa vad två personer gör ca 1,5 timme hade kunnat bli hur tråkig som helst. Men de två huvudrollsinnehavarna tillför det där extra när de ibland både älskar och nästan hatar varann.

Trailer (Youtube) till filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar