måndag 27 februari 2017

Sd skulle bli största partiet i Skåne om det hölls val idag.


Siw Malmkvist fick en hit 1968 med "Ingenting går upp mot gamla Skåne". Många utanför Skåne har ibland en schabloniserad attityd om vårt landskap. Precis som vi själva i vissa situationer har det om de där typerna som råkar bo norr om Hässleholm. Norra Sverige kallar vi det ironiskt ibland.

Skåne har historiskt varit en relativt välmående del av Sverige. "Någon måste vara först" är den något kaxiga slogan som varuhuset Hansa (centralt beläget varuhus i Malmö) har. Skåne är tillsammans med Stockholm ledande för nya trender. För vår del handlar det om det strategiska läget. Anne-Marie Pålsson, f.d. moderat riksdagsledamot, har en intressant debattartikel i Sydsvenska dagbladet om den ekonomiska utvecklingen i Skåne senaste decennierna,.

"Trump-effekt" i Skåne.

Myten om det rika Skåne är just en gammal myt. Det var sant för 40 år sedan men sedan dess har inkomstutvecklingen varit sämre i Skåne än i medel. Visst har folk fått det något bättre generellt även här men många kommuner är i ekonomisk stagnation sedan länge medan Malmö drastiskt fått minskad skattekraft i relation till medel i Sverige.

Skulle det hållas riksdagsval idag hade Sverigedemokraterna blivit största partiet i Skåne, utan tvekan. Kanske även i Sverige som helhet, även om mitt tips är att s blivit etta, sd tvåa och m trea. Skåne har förvisso alltid varit mer kontinentalt och haft en ärligare/fränare debatt om invandringen än övriga Sverige men den ekonomiska stagnationen i många skånska kommuner bidrar också till sd:s ökade stöd. Det finns en "Trump-effekt". Människor som inte känner igen sig i medias och ledande politikers budskap om att svenska folket ständigt blir rikare. Så är förvisso verkligheten för medelklassen  i storstäder och universitetsorter (som många politiker och journalister är en del av) men sällan i någon landsbygdskommun i Skåne. Eller i någon invandrartät förort för den delen.

Starkt stöd för EU i sydvästra Skåne.

I främst universitetsstaden Lund men delvis även Malmö med sin urbana kultur och de välbeställda kranskommunerna Vellinge och Lomma är det ännu något "skämmigt" att vara sd-sympatisör.  I övriga Skåne bryr sig inte folk längre om det. I sydvästra Skåne är stödet för EU starkt vilket gjort det svårare för sd att bli populära här. Men även unionen har problem med sin legitimitet.

När människor saknar hopp om framtiden och är globaliseringens förlorare blir sd:s förenklade budskap lockande. Om vi som är för frihandel, social marknadsekonomi och globalisering inte tar det på allvar lär vi få ångra det senare.

Synnerligen få i Skåne är högerextremister.

Situationen är dock mer komplex i Skåne än vad den ibland verkar. Många av de som startat företag som blivit viktiga här har varit invandrare, från Zoegas till Felix. Även de flesta skånska sd-sympatisörer konstaterar att det finns "bra invandrare". En del sd-sympatisörer är för övrigt själva invandrare. När Sverige höll folkomröstning om EU-medlemskap 1994 var stödet starkast för det i Stockholm och Skåne. Trots nej-sidans försåtliga budskap om att resultatet blir att "utlänningar blandar sig i svenska politiken". Ett nazistparti vore närmast chanslöst i Skåne, att Nordiska motståndsrörelsen satsar på att bli politiskt representerade i andra delar av Sverige är förmodligen en rätt bedömning för dess del.  Halv-nazistiska Nationaldemokraterna floppade helt i Skåne precis som kostym-nazistiska Svenskarnas parti. Båda partierna har senare avskaffat sig själva.

Rösta på sd blir en protest för många.

Synnerligen få i Skåne är högerextremister, däremot lockas fler än i övriga Sverige av högerpopulism. Visst finns det ideologiska nationalister och rasister även i Skåne. Många är dock ännu egentligen moderater och socialdemokrater (två partier som historiskt fått högre stöd i Skåne än i Sverige som helhet, att det finns ovanligt många centerpartistiska landsbygdsmänniskor är en myt, Skåne är sedan många decennier urbaniserat) men känner deras gamla parti inte erkänt deras oro för samhällsproblem kopplade till bl.a. invandring, kriminalitet, brister inom skolan och sjukvården, den ekonomiska stagnationen i många skånska kommuner etc. Att rösta på sd 2018 blir för dem främst en protest. De tycker - och där har de faktiskt rätt - att politiska floskler som "öppna era hjärtan" eller "mångkulturen är en sådan tillgång för vår kommun" inte fixar några integrationsproblem.

Och "Siwan" sjunger i Ingenting går upp emot gamla Skåne faktiskt om att man ofta trivs där man bor, oavsett om det är Landskrona eller Borneo. Någon kamp-låt för främlingsfientlighet är det verkligen inte.


Uppdatering 1.

Folk i Stockholmsområdet kanske inte fattar varför sd är så populära i Skåne.

Den som börjar sympatisera med sd i Stockholm är ofta övertygad nationalist, har en agenda om att svarta, araber, romer etc. är hemska människor etc. Den gruppen finns givetvis även i Skåne. Men här lockas sd-sympatisörer främst av partiets kritik emot att "etablerade politiker och media inte lyssnar på oss vanliga människor". Man kan jämföra med Danmark. Det är en relativt liten minoritet där som verkligen är rasister precis som i Skåne. Däremot får Sverigedemokraterna i Skåne respektive Dansk folkeparti i Danmark stöd från många för att "de förklarar vad folk egentligen tycker", även om budskapet är intolerant och generaliserande när det pekas på invandringsrelaterade problem. Skåne är där mer kontinentalt än övriga Sverige, på gott och ont.

Det finns historiskt en starkare populistisk tradition här precis som i Mellaneuropa. Den tidigare starka tilltron till makthavare i övriga Sverige har inte varit lika vanlig i Skåne. Här har folk, precis som i Mellaneuropa, historiskt varit mer skeptisk emot politiska projekt som inte verkar fungera. Som integrationspolitiken. Det betyder definitivt inte att en tredjedel av Skånes befolkning blivit  rasister.

Annan debatt-kultur i Danmark.

I Danmark kan en politiker i en debatt på ett möte framföra "invandringen har varit en katastrof för vårt land". För att efter debatten fråga en pakistansk invandrare vid mötet om hen vill följa med och ta en fika - "vi ska ha hygge oss" (vi ska ha det mysigt ihop). Något sådant vore givetvis omöjligt i svensk kultur. Skåne är där kulturellt mer fränt än övriga Sverige men mer diplomatiskt än Danmark.

Det betyder inte jag försvarar den danska debattkulturen helt. Det är bra att diskutera problem öppet. men ibland borde vissa danskar (och svenska sd-politiker) fatta att kommentarer kan vara sårande även om det inte har något negativt syfte. 

När Danmark som första land i världen införde närståendeadoption för samkönade par förklarade den kvinnliga talespersonen för oppositionspartiet högerliberala Venstre att de var emot (där har de dock gjort en radikal helomvändning senare och är idag ett HBT-vänligt parti) "jag förstår inte varför en del är homosexuella men jag accepterar det givetvis". Inte ens kd i Sverige skulle formulerat sig så plumpt. Men det visar olika debattkulturer.  Rimligen var det ingen homoperson som hade efterfrågat vad hon privat tyckte om samkönade relationer, hon ska lämna kommentarer som politiker.

En viss politisk korrekthet i den offentliga debatten för makthavare är inte alltid fel om man vet att ens kommenterar kan såra folk från en viss minoritetsgrupp. Hur öppen man än må vill att debatten ska vara.  Där har sd onekligen en hemläxa att göra. 


Uppdatering 2.

Ironisk markering om spanska män.

När Siw Malmqvist i låten Ingenting går upp mot gamla Skåne är kritisk emot män från Spanien handlar det inte om främlingsfientlighet utan om att charter-resor till det landet blev populära på 1960-talet. En del heterosexuella svenska kvinnor gillade att spanska män generellt var mer "passionerade" än svenska män. Låten är en ironisk markering emot det vilket folk fattade då. Idag kan dock texten verka vara obegriplig där.




Transpersoner offras när det ska bli "ordning och reda" för s.


Att Socialdemokraterna och dess ordförande Stefan Löfven (bilden) nu försämrar sin HBT-politik genom att bli emot införande av ett tredje juridiskt kön kan för en del tyckas vara en gåta. Här ska jag dock ge en förklaring till den negativa svängningen från sossarnas partistyrelse.

Socialdemokraterna har i decennier låtit Miljöpartiet och Vänsterpartiet (senare även Feministiskt initiativ) vara de partier som lockar till sig "politiskt korrekta" röd-gröna sympatisörer medan sossarnas roll varit att nå "Medel-Svensson". S har marknadsfört sig som trygga, lite tråkiga men ett regeringsdugligt parti. Historiskt har den rollfördelningen ofta säkrat en röd-grön majoritet i riksdagen. Sverigedemokraternas framgångar har dock ändrat situationen radikalt.

S fokuserar nu på plikt, krav och skyldigheter.

När Socialdemokraterna politiskt närmade sig Miljöpartiet 2007-2008 blev s mer "politiskt korrekta". Oftare blev det fokus om mänskliga rättigheter för minoritetsgrupper. Men s missade också ibland att göra riktiga konsekvensanalyser vilket tidigare varit partiets styrka, att saker ska fungera på riktigt. Kulmen nåddes hösten 2015 när massor av människor sökte asyl. I praktiken styrde Miljöpartiet flyktingpolitiken. Regeringen ändrade sedan - i panik - migrationspolitiken.

Socialdemokraterna fokuserar inför sin kongress i april på att vara partiet som är för "ordning och reda" inom diverse politikområden. De bedömer - säkert med rätta - att sd och m annars kan locka till sig en del s-sympatisörer inför valet 2018. Efter att i samarbetet med mp 2014-2015 nästan helt släppt retoriken om "ordning och reda" tvingas nu s vara övertydliga. Plikt. Krav. Skyldigheter.

Tredje juridiskt kön blir en symbol för det som Nya socialdemokraterna är emot.

I den nya s-agendan är det inget problem att regeringen så småningom lämnar förslag om att transpersoner ska skyddas av hetslagen. Tvärtom är det en del av "skärpta-straff-agendan". Att införa ett tredje juridiskt kön betraktas dock som något "flummigt" för Nya socialdemokraterna.  Det passar inte in i sossarnas budskap till metallarbetaren som tvekar mellan s och sd. Om det handlat om att helt avskaffa juridiska kön idag hade jag delat analysen. Det är en flummig reform på riktigt när Sverige behöver könsindelad statistik för att bekämpa patriarkala strukturer. Eller om det handlat om att varje offentlig verksamhet ska vara HBTQ-certifierad av RFSL.

Att låta individer tillhöra ett tredje juridiskt kön skadar dock ingen annan. Men för Nya socialdemokraterna blir ett tredje juridiskt kön en symbol. "Visst är vi transvänliga men det måste vara ordning och reda när det gäller juridiska kön". Metallarbetaren som tvekar mellan s och sd håller med. "Visst är det så, folk får klä ut sig som de vill, jag har inget emot After dark och de där,  men antingen är man man eller kvinna, eller hur?"

Reformen tredje juridiskt kön förvandlas till en bricka i en politisk agenda som egentligen inte främst handlar om transpersoners situation.


Uppdatering 1.

S vill desarmera kritik från m och sd.

När Socialdemokraterna mött journalisterna senaste dagarna har en del frågat om de nya utspelen egentligen inte är Moderaternas politik. Vanligen skulle sådant betraktats närmast som kränkande men partisekreteraren Lena Rådström Baastad verkade inte vara besvärad av den "anklagelsen" i en intervju i TV-programmet Agenda igår. Nu fokuserar partiledningen på att ha budskapet "ordning och reda". Att det blir en del protester är närmast en del av strategin för Nya Socialdemokraterna. Det handlar om att desarmera kritik från m och sd om att s blivit "flummigt" - protester inom och utanför partiet blir en del av dramat. Nästa år inför valet lär dock partiet markera tydligt vad de tre största partierna är oense om. Kanske s då återigen börjar bli ett parti som utvecklar sig positivt inom HBTQ-politiken. 




söndag 26 februari 2017

M för första gången någonsin HBT-vänligare än s.

 

I förra bloggposten avslöjade jag att Socialdemokraternas partistyrelse - helt oväntat - tar ställning emot införande av ett tredje juridiskt kön. Både ungdomsförbundet Ssu och Socialdemorkatiska studentförbundet är dock för reformen. Så sent som maj 2016 var s öppet för att införa ett tredje juridiskt kön enligt Metro. Vid RFSL:s partiledardebatt (drygt 27 minuter in i sändningen) inför riksdagsvalet 2014 lovade sossarnas ordförande Stefan Löfven att tillsätta en utredning om ett tredje juridiskt kön om s blev regeringsparti. Löfven avfärdade i den debatten - med rätta - "vi behöver statistik-argumentet" när det gäller införande av ett tredje juridiskt kön. Idag klamrar han och övriga i s-partistyrelsen fast vid just samma argument för att försöka stoppa reformen. Det är faktiskt inte seriöst. Och han har svikit löftet om att tillsätta en utredning.

Ett beslut från en partistyrelse är partiets officiella fram tills en kongress eventuellt ändrar det. Det betyder att Moderaterna för första gången någonsin (jag har gjort partibedömningar sedan 1998) är mer HBT-vänligt i min poängbedömning än Socialdemokraterna.

Partierna får då följande poäng februari 2016. (Maxpoäng 22)

Miljöpartiet 22 p
Vänsterpartiet 22p
Feministiskt initiativ 22p
Piratpartiet 22p
Liberalerna 21p
Moderaterna 19p
Centerpartiet 19p
Socialdemokraterna -1p till 18 p
Kristdemokraterna 14p
Sverigedemokraterna 0p

Moderaterna tvekar medan Centerpartiet ännu är emot.

Bland Sveriges 10 största partier hamnar alltså s på plats 8 (sic!) när det gäller HBT-vänlighet, bara kd och sd är sämre inom HBT-politiken. 2015 mailade politiskt anställde Jon Millard följande för Moderaternas del när det gäller tredje juridiskt kön.
.... En tredje fråga handlar om införande av ett tredje juridiskt kön. Även här finns en förståelse för viljan att se en sådan reform. Vi behöver dock fortsätta att se över vilka konsekvenser en dylik reform skulle få exempelvis inom relevant lagstiftning och när det gäller personnummer mm....
Efter att jag i fredags granskat att Socialdemokraternas partistyrelse tagit ställning emot att införa ett tredje juridiskt kön kontaktade jag Centerpartiet om de vidhöll sitt motstånd emot reformen. Redan efter några timmar mailade politiskt anställda Inger Fredriksson följande.
.... Centerpartiet vill ha könsneutral lagstiftning, men tycker inte att Sverige ska införa ett tredje juridiskt kön. Det är viktigt att frågan lyfts, men som feministiskt parti ser vi i nuläget bland annat att behovet av korrekt statistik för att få en överblick över till exempel jämställdhetsfrågor skulle påverkas av införandet av ett tredje kön....
Piratpartiet vill helt avskaffa juridiska kön.

Efter att jag mailat henne igen om det betyder partiet är emot reformen lämnade hon följande kommentar.
.... ja, svaret är fortfarande nej när det gäller införandet av ett tredje juridiskt kön.....
Centerpartiet förtjänar beröm för att de är det parti som snabbast gett kommentarer om sin politik senaste åren när jag kontaktat dem. Men i sak förtjänar partiet här kritik. Att låta en liten minoritet - förmodligen färre än 1 % - få tillhöra ett tredje juridiskt kön påverkar givetvis inte jämställdhetsstatistiken generellt. 

Socialdemokraterna ansluter sig nu alltså till Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna när det gäller att vara emot införande av ett tredje juridiskt kön. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Liberalerna och Feministiskt initiativ är för. Piratpartiet vill helt avskaffa juridiska kön, en radikalare reform. När juridiska kön finns kvar är deras attityd "möjligen" till att införa ett tredje alternativ. Moderaterna tvekar.


Uppdatering 1.

Orsaken till att l, m, c och s inte får maxpoäng.

S, m, c och l tvekar om att införa könsneutrala personnummer.

S och m tvekar om att i grundlagen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet.

S och c är emot införande av ett tredje juridiskt kön. M tvekar om reformen.


Uppdatering 2.

Mp, v och l tvingas till balanserade i relation till övriga partier på sin "block-sida"

Det parti som kan gynnas mest av den nya HBT-politiska situationen är något paradoxalt Liberalerna som är det borgerliga parti som främst profilerar sig inom området idag. Att m skärpt till sig och kd blivit mindre HBT-negativt har förvisso ökat konkurrensen inom Alliansen för borgerliga sympatisörer som tycker det är viktigt med en progressiv HBT-politik. Men Liberalerna får också lättare att ta debatter med röd-gröna politiker som kritiserar l för att alliera sig med kd. På samma vis vore det paradoxalt nog gynnande för Miljöpartiet och Vänsterpartiet om Socialdemokraterna skärpte till sig inför valet 2018 när det gäller HBTQ-rättigheter. Mp och v har precis som l en balansgång där. Dels att pedagogiskt förklara att de är bäst på respektive blocksida inom HBT-politiken, dels att vara trovärdiga med att deras samarbetspartier också är hyfsat bra.

De något ovetenskapliga undersökningar som gjorts hittills visar att Röd-gröna fått något större stöd än Alliansen bland HBTQ-personer, även om också en betydande minoritet sympatiserar med Sverigedemokraterna. Inför valet 2018 lär främst Moderaterna och Socialdemokraterna (och även Centerpartiet om partiet behåller stöd över 10 %)  få ansvaret att få HBTQ-personer att verkligen rösta. Den så kallade mobiliseringsfaktorn.

Men en annan sak är att behålla HBTQ-personer inom sitt "block" och locka till sig personer från andra "blocket". Där handlar det ofta om aktivister som har koll på detaljer i debatten. Kanske det blir Liberalernas och Miljöpartiets insatser som på marginalen avgör vilken sida som får mest stöd bland HBTQ-individer.

Uppdatering 3.

Som att s inte skulle kvala till andra chansen.

Jag vill inte överdramatisera det här men vi är i en ny HBT-politisk situation. Låt mig jämföra det med melodifestivalen. Det här är ungefär som att Socialdemokraterna åker ut som femma i en deltävling medan Moderaterna kvalificerar sig för "andra chansen". Ni fattar nog. ;-)



Partistyrelsen i s sviker och tar ställning emot tredje juridiskt kön.


Socialdemokraterna har nu på sin hemsida publicerat handlingarna inför deras kongress 8-12 april i Göteborg. Partistyrelsen tvekar om att införa könsneutrala personnummer, det är helt väntat tyvärr. Men värre är att s-ledningen vill avslå en motion (sid 50-52 i B-dokumentet) om införande av ett tredje juridiskt kön istället för att betrakta den som besvarad. Inför valet 2014 hade Socialdemokraterna budskapet "möjligen" till reformen och Stefan Löfven lovade vid RFSL:s partiledardebatt att om s hamnade i regeringen skulle det utredas, något som dock hittills inte blivit av.

Följer kongressombuden partistyrelsens rekommendation hamnar s i konflikt med sina regeringskolleger i Miljöpartiet och även Vänsterpartiet som de samarbetar med inom den ekonomiska politiken. Både mp och v är positiva till att införa ett tredje juridiskt kön. Även Liberalerna är för reformen vilket betyder att om s skulle engagera sig för att genomdriva förslaget i riksdagen före valet 2018 hade det fått stöd av en majoritet.

Socialdemokraterna sviker transpersoners rättigheter.

Nu tar alltså Löfven och övriga i partistyrelsen tvärtom direkt avstånd från reformen. Det är ett allvarligt svek emot transpersoners rättigheter. Det är mycket sällan svenska partier försämrar sin HBT-politik men om kongressen följer partistyrelsen händer det. Alex Olofsson och Sara Wikberg från ungdomsförbundet Ssu har fått med sig partiets avdelning i Örebro att lämna en motion, B125, till kongressen om att Sverige bör införa ett tredje juridiskt kön.
.... Ett tredje juridiskt kön är en lösning till en del utav den transfobin vi ser i Sverige. Att en person som befinner sig utanför det binära könssystemet ska få rätten till existensen och acceptansen som vem som helst innanför det binära könssystemet. Ett annat alternativ är att ta bort de juridiska könen helt men det kommer att ställa till problem i den svenska lagen. Ett exempel är att om vi skulle ta bort de juridiska könen totalt kan vi inte fälla någon för diskriminering mot kvinnor på arbetsmarknaden.... Om socialdemokraterna verkligen är ett parti som står för feminismen och hbt-personers rättigheter är det dags att ställa sig positivt till ett införande utav ett tredje juridiskt kön.....
Fånigt att hävda en liten minoritet är ett hot emot könsindelad statistik.

Jag delar analysen att Sverige inte bör avskaffa juridiska kön. Könsindelad statistik är ännu viktig för att bekämpa patriarkala strukturer. Men att låta en liten minoritet (förmodligen 0,2-1 % av befolkningen) tillhöra ett tredje juridiskt kön borde inte vara något som helst problem. En grupp får det bättre utan att övriga påverkas negativt. Angelina Pena har fått med sig s-avdelningen i Solna, motion B159, om att Sverige bör införa könsneutrala personnummer.
.... Många personer som genomgår en könskorrigering och byter personnummer kan fastna i olika system. Om man som könskorrigerad man har bevarat sin livmoder och väljer att bli gravid, fungerar inte vårdsystemet för denne eftersom män inte har rätt till havande- och förlossningsvård. Garantierna för rätt vård bör vara oavsett kön. Med detta förlegade system löper vi risken att få ett homogent samhälle där människor får vänta allt för länge för att komma in i samhällssystemet medan andra inte får ta del av sina rättigheter....
Sverige bör följa Norge och göra systemet med personnummer könsneutralt.
.... Frågan om att införa ett tredje ”juridiskt kön” eller att avskaffa det ”juridiska könet” är svår att frikoppla från frågan om personnumrets konstruktion, eftersom uppgifterna i folkbokföringen ligger till grund för officiella identitetshandlingar. Den näst sista siffran i personnumret anger om personen är en kvinna eller man. Eftersom det bara finns jämna eller ojämna siffror är ett tredje kön inte möjligt med nuvarande konstruktion.... Friheten att välja hur man vill leva sitt liv är grundläggande för oss socialdemokrater. Det gäller även hur man väljer att definiera sin könstillhörighet. Därför ser partistyrelsen positivt på att man inom Regeringskansliet bereder frågan om ändring av juridiskt kön enligt förslagen och remissutfallet av utredningen om Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering.... Detta kan bli en viktig frihetsreform. Frågan om könsneutrala personnummer för de föräldrar som inte vill könsbestämma ett intersexuellt barn, för de individer som inte anser sig vara vare sig man eller kvinna eller inte vill definieras utifrån kön, är en mer komplicerad fråga som hänger samman med hur folkbokföringen i Sverige är uppbyggd. Frågan om införande av ett könsneutralt personnummer behandlades av Folkbokföringsutredningen.... Enligt utredningen skulle de totala kostnaderna för en sådan ändring uppgå till mångmiljonbelopp. Folkbokföringsutredningens bedömning var att en ordning med könsneutrala personnummer inte skulle införas. Det är ett krav att all individbaserad officiell statistik ska kunna redovisas uppdelad på kön. Att ta bort uppgiften om kön i personnumret innebär därför nackdelar för statistik och forskning. Könsuppdelad statistik är ett nödvändigt medel för jämställdhetsanalys och jämställdhetsarbete. Om uppgiften om kön inte framgår av personnumret måste uppgiften därför lagras separat. Även en sådan uppgift i folkbokföringen torde bli offentlig. Partistyrelsen är idag inte beredd att slopa registreringen av kön i personnumren. Med hjälp av uppgifterna i personnumren har omfattande information kunnat hämtas som har varit värdefull för framtagande av en mängd statistik.... En övergång till personnummer där kön inte längre går att utläsa skulle kräva en större förändring av hela personnummersystemet. Partistyrelsen är därför i dagsläget tveksam till det kloka i att slopa registreringen av kön i personnumret....
Sverige har dock samma problem som Norge haft, nuvarande system riskerar att inte fungera med en ökande befolkning och där varje människa (invandrad eller inte) ska få ett unikt personnummer. Det var just det som gjorde att vårt grannland ändrade systemet och då passade på att göra det könsneutralt. Sverige borde göra detsamma och då även införa ett tredje juridiskt kön.


Fakta.

En del transpersoner identifierar sig varken som män eller kvinnor och vill inte heller göra det juridiskt. Indien, Nepal och Bangladesh tillåter människor att tillhöra ett tredje juridiskt kön. Australien, Nya Zeeland och Pakistan har delvis infört möjligheten (bl.a. när det gäller pass) men inte i hela samhället. Sydafrika har i sin konstitution ett principiellt erkännande av ett tredje juridiskt kön. Tyskland tillåter föräldrar att ange att deras barn varken är pojke eller flicka, oftast handlar det om att barnet är intersexuellt.

De flesta länder har inte personnummer utan könsidentifikation görs i andra register. Häromåret införde Norge könsneutrala personnummer. 

lördag 25 februari 2017

HBTQ-kultur. The circle.



Från presentationen av The circle (2014), regisserad av Stefan Haupt.
.... In the turbulent cultural climate of 1950s Zurich, a naive teacher and a transvestite cabaret artist -- both members of a secret gay group -- fall in love. But as they grapple with social and legal victimization, their future may prove even darker....
Det här skulle egentligen blivit en "vanlig" film. Men brist på ekonomiska resurser gjorde att det schweiziska projektet blev en drama-dokumentär. Intervjuer med ett bögpar i 80-årsåldern blandas med scener där skådespelare gestaltar vad folk var med om på 1950-talet. Jag har generellt bra koll på HBTQ-historien men även för mig är det en nyhet att Zurich varit en metropol för människor utanför heteronormen.

Största "HBTQ-evenemanget" dittills på 1950-talet.

I början av 1900-talet hade Berlin haft den rollen men det slogs brutalt sönder av den nya nazistregimen 1933. Det skulle dröja till 1970-talet innan Västberlin (i dåvarande Västtyskland) återigen fick status som Europas huvudstad för homosexuella. På 1950-talet var Amsterdam i Nederländerna den stad som var friast för den grupp som idag kallas HBTQ-personer. Där fanns många gaybarer. Men när det gäller stora fester var tydligen Zurich främst. Vid homotidningen Der kreis (på engelska The circle) 25-årsfirande 1957 i Zurich deltog ca 800 personer, många av dem från andra länder. Aldrig tidigare någonsin hade så många HBTQ-människor samlats för att festa med varann vid ett visst evenemang. Ett rekord som stannade kvar tills att New York 1970 fick sin första "gay-liberation-day" (ett år efter Stonewall-kravallerna) där tusentals firade på kvällen.  

59 % av sympatisörer till främlingsfientliga Svp är för könsneutral äktenskapslag.

Att regissören Stefan Haupt blandar drama och dokumentär är något problematiskt. Filmen hade förmodligen blivit bättre om den fokuserat just på att låta skådespelarna visa vad som hände. Det sympatiska bögparet Ernst Ostertag (spelad av Matthias Hungerbühler i den dramatiserade delen) och Röbi Rapp (Sven Schelker) ger dock en känsla av autenticitet.  Det visas i filmen att de var det första samkönade paret att ingå partnerskap i Schweiz. I synnerhet Mathias Hungerbühler är skicklig att gestalta en homosexuell lärare på 1950-talet. En person som är lika "diskret" till att börja med som nyfiken att kanske bli en del av homorörelsen. 

Schweiz kommer 2017 att införa möjlighet till närståendeadoptioner för samkönade par (det är redan avgjort politiskt) och förmodligen blir det i år även ett beslut om att införa en könsneutral äktenskapslag. T.o.m bland sympatisörer till landets största parti, främlingsfientliga Svp (ungefär som Sverigedemokraterna), är enligt en opinionsmätning 59 % för en jämlik äktenskapslag trots att partiet gör allt för att motarbeta reformen. I ett land där kvinnor först 1971 fick rösträtt och fientlighet emot allt "utländskt" - må det vara EU eller invandrare - spridit sig bland en betydande minoritet av folket senaste åren ger det ett visst hopp.

Trailer (Youtube) till filmen.

fredag 24 februari 2017

Granskning Sverige utgörs av obildade högerextremister.


"Vet ni varför folk inom högerextrema Granskning Sverige är så rädda för svininfluensan?

De har hört att den ofta drabbar små-nassar."

Ni som följer min blogg vet att jag drog det där skämtet för några år sedan om Sverigedemokraternas ledande politiker. Då förtydligade jag att sd:s ledande politiker idag inte är nazister utan för parlamentarisk demokrati även om partiet har ett halv-nazistiskt ursprung.  Tyvärr kan jag inte ge samma försäkran när det gäller Granskning Sverige. Eskilstuna-Kuriren gjorde ett försök att kolla dem från insidan vilket sedan blivit spritt i media.
.... Efter det är Johan redo att söka jobb i trollfabriken. De söker ständigt efter nya ringare via sin hemsida. Den som får fler än tretusen klick på sitt klipp erbjuds tusen kronor i betalning och jag börjar med att skicka ett mejl till en administratör som kallar sig Erik för att fråga hur det fungerar. "Du får 1000 kr av en annan av våra lyssnare om du får ett klipp publicerat av oss", blir svaret. "Vem ringer man för att få bäst snurr på det? Någon särskild ni vill komma åt som man ska börja med och ringa?""Vill du ringa svenska kyrkan och fråga om deras bögpositivism? Jesus har sagt att män inte skall ligga med män, men nu viger kyrkan homosexuella och har till och med homosexuella par inom prästerskapet. Det kanske kunde vara något?"....
Kritik emot skilsmässor men inte samkönade relationer.

Sanningen är att Jesus enligt Bibeln (han har varit en historisk person, om han var Guds son lämnar jag därhän, jag är agnostiker) inte alls kommenterade samkönade relationer. Frånvaron av det kan givetvis tolkas olika. Det kan handla om att Jesus betraktade homorelationer som så självklart dåliga att han inte kände att han behövde kritisera det. Men den teorin är svag eftersom Jesus kommenterade massor av andra "regler" i det som kristna kallar Gamla testamentet. Jesus fördömde däremot skilsmässor om man ska tolka Bibeln bokstavligt (vilket är problematiskt i sig). Den som är kristen och accepterar att olikkönade par får skilja som sista åtgärd medan samkönade relationer är fel bör verkligen inte hänvisa till Jesus.

Det finns förvisso en del citat i Bibeln (både i gamla och nya testamentet) som kan tolkas homofientligt. Men de bör också granskas efter sitt sammanhang. Ironiskt nog handlar det förmodligen om att det judiska folket var hårt trängt från omgivande stammar, skulle de slippa bli förintade gällde det att kvinnorna fick många barn. Pojkarna skulle sedan kunna bli soldater. Folk då betraktade samkönade sexuella relationer som något som vilken (man) som helst kunde ägna sig åt. Om majoriteten av manliga judar skulle föredra att ha sex med varann hade det blivit betydligt färre barn.

Fascister och islamister.

Det där är ironiskt eftersom Granskning Sverige har kopplingar till nazistiska grupper som hatar judar. Och Jesus var själv jude för övrigt vilket antisemiter ofta struntat i.

En sak ska ni i Granskning Sverige ha synnerligen klart för er. Jag vet att om fascister och islamister fick makten i Sverige skulle vi HBTQ-aktivister placeras i arbetsläger. Men vi tar fighten emot er och kommer att vinna. Min blogg är verkligen inte "pk". Islamismen är idag främsta hotet emot Västeuropa. Men varje HBTQ-person ska givetvis hålla sig borta från högerextrema grupper som Nordiska motståndsrörelsen, Granskning Sverige, Soldiers of Odin etc hur kritisk man än må vara emot den fascistiska ideologin islamism (politisk islam) och även om man vill debattera vissa problem kopplade till invandring.


Uppdatering 1.

Homofientliga högerextremister når in även i sd.

Jimmie Åkesson
må vara högerpopulist och inte högerextremist. Men han och övriga i partiledningen i Sverigedemokraterna accepterar rasism, HBT-fientlighet och sexism - så länge det inte når media. Nu är sd-politikern Nina Drakfors - som varit en central person i Granskning Sverige - föremål för en process där hon kan uteslutas från partiet. Men givetvis har vissa i partiet känt till hennes verksamhet och accepterat den - fram till det hamnade i media. Sverigedemokraterna i Nyköping i Södermanland har framfört retorik som kan tolkas homofientligt om Prideparader, trots att en av avdelningens ledande politiker haft nära kontakt med nazister. Sd-politikern hänvisar till att han inte visste vilka nassarna var. Och man ska givetvis inte smeta ut någon kollektiv skuld på sd-politiker av den orsaken. Men många sd-politiker har en tendens att göra just det, smeta ut en kollektiv skuld, på folk som deltar i Prideparader bara för att någon extremist vid något evenemang i något land varit naken eller spridit vänsterextremt hat.





onsdag 22 februari 2017

Därför ska jag sluta kritisera inrättandet av en ny jämställdhetsmyndighet.


Riksdagen har debatterat s-mp-regeringens jämställdhetspolitik. Senare idag, strax efter 16.00, kommer en majoritet (s, mp, v och l) rösta för att regeringen bör lämna en proposition om inrättande av en jämställdhetsmyndighet. Regeringen lämnar förmodligen en sådan inom närmaste månaderna med syftet att den nya myndigheten införs 1 januari 2018.

Jag kommer nu att sluta problematisera reformen. Det betyder inte jag ändrat mig i sak. En jämställdhetsmyndighet riskerar bli främst en symbolåtgärd. Men ibland måste man välja sina strider. Det finns många allvarliga problem i Sverige, inrättandet av en ny jämställdhetsmyndighet är inte ett av dem. Det blir något hycklande när Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna nu känner sådan oro för att tillfälliga jämställdhetsprojekt inte blir permanenta. När Sverige hade en Alliansregering 2006-2014 hade de borgerliga partierna möjlighet att fixa det men de föredrog att de där projekten var tillfälliga.

Jämställdhetsmyndigheten bör inte avskaffas om det blir borgerlig regering 2018.

När en jämställdhetsmyndighet finns på plats vore det konstigt om m, sd, c och kd inför riksdagsvalet 2018 drev att den skulle avskaffas. Deras kritik har handlat om problem med omorganisation (att kompetens försvinner), att göra en sådan - återigen - efter valet 2018 vore därför inkonsekvent. Mitt tips är att myndigheten kommer finnas kvar oavsett vilken regering det blir efter nästa riksdagsval. 

För mig handlar det härefter om att granska att en ny jämställdhetsmyndighet inte blir heteronormativ. Att inrättandet av den aldrig får bli en ursäkt för partier att inte genomföra jämställdhetsreformer i övrigt.

Sverige är ett av de mest jämställda länderna. Modiga liberaler och socialister och senare gröna har varit pådrivande - ofta mött med motstånd från konservativa.  Men egentligen handlar det om att vi är bland de minst dåliga. De patriarkala strukturerna finns kvar trots att jämställdheten ökat betydligt senaste decennierna.




tisdag 21 februari 2017

Det vore fel att snabbt avskaffa skolpengen till religiösa friskolor.


I förra bloggposten lämnade jag flera konkreta - och kontroversiella - förslag för att förbättra jämställdheten i Sverige. Här ska jag fokusera på hur de bör genomföras. Vissa politiska beslut är av ingripande karaktär i människors vardag. Om sådana reformer genomförs snabbt utan att människor hinner anpassa sin planering i vardagen försämras legitimiteten bland befolkningen. Det gynnar inte kampen för en viss sak.

En fjärde öronmärkt månad i föräldraförsäkringen bör införas först ungefär 2020 så att människor som planerar bli föräldrar utifrån nuvarande regelverk ska få möjlighet att anpassa sig. När det gäller skattebetalda religiösa friskolor bör de elever som redan finns där få fortsätta sin utbildning utan att tvingas byta skola. Det är även vettigt att låta de som investerat i sådana verksamheter få skattepengar för nya elever närmaste åren för att de inte ska drabbas för hårt. Men därefter bör de inte få någon skolpeng för nya elever. När det gäller förbud av slöjor i grundskolan bör konservativa muslimer få möjlighet att i några år ompröva sina attityder innan reformen genomförs.

Snabba politiska beslut ökar sannolikheten för att reformerna senare avskaffas.

Kampen för jämställdhet är långsiktig och handlar främst om attityder. Även konservativa ska givetvis fritt få lämna sina argument i debatten. Är deras kritik konstruktiv kanske de t.o.m kan göra att detaljer i lagförslagen blir bättre. Det kan förvisso kanske kännas kul att "provocera" konservativa genom snabba beslut. Men det ökar även risken för att reformerna så småningom avskaffas.

Till sist kanske det handlar om den västerländska reformismen. Den kan tyckas något "tråkig" och långsam i jämförelse med system där drastiska förändringar genomförs snabbt. Men att låta alla få framföra eventuell kritik, ge folk möjlighet att ompröva sina värderingar om en viss reform, skicka ut utredningsförslag på remiss, eftersträva bred politisk majoritet och genomföra förändringar successivt minskar sannolikheten att reformer blir avskaffade vid regeringsbyten.

måndag 20 februari 2017

S-mp-v-l-fi har närmast en rörande tilltro till ny jämställdhetsmyndighet.



En ny jämställdhetsmyndighet inrättas nästa år. Det är nu politiskt avgjort sedan regeringspartierna  Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet i riksdagens arbetsmarknadsutskott gjort en mindre eftergift åt Liberalerna. Det senare partiet har - med rätta - drivit att det även framåt bör finnas en separat organisation av kampen emot hedersrelaterat våld. Från betänkandet Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.
.... Länsstyrelsen i Östergötlands län bör enligt utskottet få fortsatt uppdrag att arbeta med frågor om hedersrelaterat våld och förtryck till och med utgången av 2020. Uppdraget bör till sitt innehåll motsvara det nationella uppdrag som länsstyrelsen har i dag. För detta anser utskottet att lika stora resurser som idag bör avsättas. Därutöver bör Länsstyrelsen i Östergötlands län, i likhet med de andra länsstyrelserna, fortsatt ha regionala uppdrag avseende hedersrelaterat våld och förtryck, till vilka hör särskilda resurser. Mot slutet av denna uppdragsperiod bör en utvärdering genomföras av hur de statliga insatserna mot hedersrelaterat våld och förtryck är organiserade och i vilken mån verksamheterna har bidragit till positiva resultat och effekter i förhållande till de jämställdhetspolitiska målen. Mot bakgrund av utvärderingen bör ställningstagande göras om i vilken form verksamheten fortsatt bör bedrivas....
Jämställdhetsmyndigheten bör inte få ansvar för kampen emot hedersrelaterat våld..

Jag har varit skeptisk emot att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet av främst två orsaker. Dels att det vore heteronormativt att en jämställdhetsmyndighet ensam skulle få ansvar för arbetet emot hedersrelaterat våld som drabbar även män och transpersoner förutom kvinnor. Det problemet har nu - i alla fall tillfälligt - lösts politiskt. Min andra invändning, som är mer principiell, handlar om en ny myndighet verkligen är effektiv för att främja den viktiga kampen emot patriarkala strukturer. Från en tidigare bloggpost.
.... Problemet är att när svenska politiska partier vill visa sitt engagemang för något hamnar det lätt i att föreslå inrättande av en ny myndighet. "Äntligen gör vi något konkret". De som motsätter sig den nya myndigheten riskerar att bli betraktade som ointresserade av vad den ska ägna sig åt. Men debatten om mål och metoder är olika saker. Mycket sällan avskaffas myndigheter även om de fått minskad betydelse än tidigare. Myndighetschefer har intresse av att fler, inte färre, blir anställda eftersom det ökar prestigen.....
Om en ny myndighet vore främsta lösningen hade Sverige inte haft några problem.

Om inrättande av nya myndigheter vore en avgörande metod för att förändra Sverige borde vi nästan inte ha några problem kvar i samhället. Det är närmast rörande vilken tilltro s, mp, v och l (med stöd av Feministiskt initiativ utanför riksdagen) har när det gäller vad den nya myndigheten ska fixa. De blir förmodligen besvikna så småningom. I värsta fall blir det bara symbolpolitik. Men en jämställdhetsmyndighet kan möjligen på marginalen samordna kampen emot patriarkala strukturer. Det avgörande är dock vad regering och riksdag gör.

1. Inför en tredelad föräldraförsäkring.

Två tredjedelar av föräldraförsäkringen bör obligatoriskt delas lika mellan antalet vårdnadshavare. Idag är det tyvärr bara möjligt med två sådana. Den sista tredjedelen bör kunna överlåtas även åt människor som är i barnets sociala närhet men inte är juridiska vårdnadshavare. Att öronmärka månader i föräldraförsäkringen har visat sig vara effektivt i kampen för jämställdhet men det bör kombineras med en viss flexibilitet och respekt för att det finns olika familjetyper.

2. Ge specialdestinerade statsbidrag till kommuner och regioner/landsting som har fått bort problemet att många - främst kvinnor - jobbar deltid ofrivilligt.

En partipolitiskt oberoende utvärdering av en viss arbetsgivare bör göras för att statsbidragen ska utdelas. Det offentliga bör där vara ett föredöme inför den privata sektorn. Så är det inte idag. Reformen kan betalas genom att minska de generella statsbidragen marginellt. Då kostar det inte något för staten. 

3. Avskaffa statsbidragen till religiösa friskolor och utred förbud emot slöjor i grundskolor.

Argumenten för det finns här.

Tre skarpa förslag som orsakar kontroverser på allvar. För jämställdheten är alltför viktig för att främst reduceras till om en ny myndighet är bra eller inte.

HBTQ-perspektivet saknas ofta i regeringens skrivelse om jämställdhet.

Moderaterna (som är ovanligt tydliga i reservation 12), Centerpartiet (reservation 14) och Liberalerna (reservation 15) framför - med rätta - att HBTQ-perspektivet ofta saknas i regeringens jämställdhetspolitik. Men jag håller även med Sverigedemokraterna (reservation 13) och Kristdemokraterna (reservation 16) om att våld i nära relationer ska tolkas könsneutralt istället för "mäns våld emot kvinnor". Till sist kan jag inte låta bli att avslöja att sju av riksdagens åtta partier kommenterar sd:s bisarra teorier om genuspedagogik.
.... Sverigedemokraterna har flera yrkanden om jämställd utbildning. Deras retorik om att den svenska skolan är en experimentell institution som ägnar sig åt sociala könsexperiment är beklämmande att ta del av. Utskottet delar inte Sverigedemokraternas uppfattning....
Det viktigaste är inte att kalla något för genuspedagogik.

Formuleringen "beklämmande att ta del av" är kul - men också helt rätt. Sd är dessbättre ensamma där. Även Kristdemokraterna (särskilt yttrande 3) är för att motverka traditionella könsroller inom skolan och förskolan även om de inte kallar det genuspedagogik.
.... Kristdemokraterna utgår i sin politik från det unika människovärdet. Det innebär för barnomsorgen att flickor och pojkar ska behandlas lika. Det är viktigt att man arbetar i förskolan för att stereotypa könsroller inte ska cementeras....
Och som vanligt är det innehållet som är viktigast - inte vad man kallar det.

Kd:s HBT-politik är ännu diskriminerande.


2015 beslutade Kristdemokraterna på sitt riksting (kongress) att bli för nuvarande jämlika adoptionslag för sam- och olikkönade par. Partiordföranden Ebba Busch Thor var personligen drivande för att de skulle lämna sin gamla diskriminerande attityd. Men partiet är tyvärr ännu emot att kvinnor i samkönade relationer får bli inseminerade vid kliniker. Kd är också emot att införa en könsneutral föräldraskapspresumtion. Det meddelar Mia Widell, kommunikationschef, i ett mail.

Flera kristdemokratiska och konservativa partier i Västeuropa är för att lesbiska kvinnor får bli inseminerade vid kliniker.

För några veckor sedan kontaktade jag kd om inseminationer för lesbiska kvinnor och införande av en könsneutral föräldraskapspresumtion.
.... Civilutskottet i riksdagen har börjat behandla betänkandet Familjerätt. Betänkandet ska justeras 2 mars och därefter blir det debatt och omröstning hos riksdagen i sin helhet. Med anledning av det vill jag få det utrett om vad Kristdemokraterna tycker 2017 om två reformer. Genom att bli för en jämställd adoptionslag visade kd 2015 att partiet blivit mer inkluderande och distanserat sig från tidigare homofientlighet. Partiet bör även förnya sig när det gäller inseminationer om kd vill värna lika rättigheter. Det betyder inte kd och de flesta av oss i HBTQ-rörelsen måste bli ense om allt. Vi tycker olika om altruistiskt surrogatmödraskap, att ett barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare etc. Där kan vi vara ense om att var oense. När det gäller inseminationer för lesbiska kvinnor är det dock en reform som även kd utifrån sina värderingar bör kunna bli för. De kristdemokratiska partierna i Nederländerna (bl.a. CDA) och Belgien är sedan många år positiva till det, även konservativa regeringspartiet Tory i Storbritannien och kristdemokratiska Fine Gael på Irland....

För något år sedan var meddelandet från kd att partiet ännu var principiellt emot att lesbiska kvinnor har möjlighet att bli inseminerade vid kliniker.(infördes 2005) men att kd har accepterat reformen och inte vill avskaffa den. Samt att kd ännu vara emot en könsneutral lag om föräldraskapspresumtion. Alltså att göra det enklare för gifta lesbiska par där en av dem blivit inseminerad vid en klinik att därefter snabbt förbättra barnets trygghet med två juridiska föräldrar. En utredning 2007 föreslog att barnets biologiska pappa tillsammans med barnets biologiska mamma ska kunna bli juridiska vårdnadshavare om alla parter är ense om det.  Men oftast är den biologiska pappan en anonym spermadonator. Om barnets biologiska mamma skulle avlida eller i övrigt förlora förmågan att vårda sitt barn blir det en synnerligen svår situation för det barnet som då riskerar inte ha någon juridisk vårdnadshavare. Idag finns en faderskapspresumtion för gifta olikkönade par om en kvinna blivit inseminerad vid en klinik.

Det finns dock som bekant olika åsikter inom kd om de här reformerna. Alla barnrättsorganisationer i Sverige är idag för homoadoptioner med motiveringen att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra. I princip all forskning visar detsamma.

Vad tycker kd idag?

1. Möjlighet för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Svarsalternativen är "ja", "möjligen" och "nej".

2. Införa en könsneutral föräldraskapspresumtion för gifta par. Svarsalternativen är "ja", "möjligen" och "nej"....
Kd:s HBT-politik är ibland diskriminerande.

Mia Widell mailade bl.a. följande häromdagen.
.... Vi har inte ändrat vår ståndpunkt sedan tidigare gällande dessa frågor, utan kvarstår som tidigare Så nej och nej är svaret på frågorna, ingen förändring alltså....
Kristdemokraterna har utvecklats positivt inom HBT-politiken senaste 10 åren. 2016 deltog de för första gången som parti vid prideparaden i Stockholm. Men här förtjänar de skarp kritik. Att lesbiska par skulle vara sämre föräldrar generellt än olikkönade par har inget stöd i forskningen. Vi i HBTQ-rörelsen bör fortsätta dialogen med kd. Partiet bör även framåt få vara med vid Pride-evenemang. Men vi måste också vara tydliga med att deras politik ibland är diskriminerande och fel.

S-mp-regeringen bör lämna ett lagförslag 2017 om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Som oppositionspartier argumenterade s och mp våren 2014 (reservation 3 i betänkandet från riksdagens civilutskott) för att en könsneutral föräldraskapspresumtion skyndsamt borde införas. Så blev det inte trots att de två partier bildade regering senare samma år.

Fakta.

Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är ännu principiellt emot att kvinnor i samkönade relationer får bli inseminerade vid kliniker. Sd vill avskaffa reformen medan kd sedan 2014 accepterat den. När kvinnor i samkönade relationer får bli inseminerade vid kliniker är sd:s attityd "möjligen" till att införa en könsneutral föräldraskapspresumtion, kd är däremot alltså emot den reformen. Övriga riksdagspartier är positiva till båda reformerna.

torsdag 16 februari 2017

HBT del av s-mp-regeringens nya utrikesdeklaration.


Från regeringens utrikesdeklaration 2017 lämnad till riksdagen igår, 15 februari.
.... Vårt arbete för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatens principer presenterades i den skrivelse som överlämnades till riksdagen i december. I vår presenteras nya landsspecifika rappor ter om läget på dessa områden i alla världens regioner. Rapporterna belyser frågor som rätten ti ll arbete mot skälig ersättning; diskriminerande lagstiftning och våld mot kvinnor ; rasism och diskriminering på grund av etnicitet, religion, sexuell läggning, könsidentitet eller andra skäl....
Jag har granskat regeringarnas utrikesdeklarationer sedan 1997.
Kommentarer om homosexuella = homorättigheter.
Kommentarer om sexuell läggning = homo- och bi-rättigheter.
Kommentarer om sexuell läggning och könsidentitet = HBT-rättigheter.

2000 S-regering homorättigheter
2004 S-regering homorättigheter.
2008 Borgerlig regering HBT-rättigheter
2012 Borgerlig regering HBT-rättigheter
2013 Borgerlig regering homo- och birättigheter
2014 Borgerlig regering HBT-rättigheter
2015 S-mp-regering homo- och birättigheter
2016 S-mp-regering HBT-rättigheter
2017 S-mp-regering HBT-rättigheter

tisdag 14 februari 2017

HBTQ-kultur. Önska kostar ingenting - Sara Lövestam.


Från presentationen av Önska kostar ingenting  (2015) av Sara Lövestam.
Kouplan försöker samla hundra burkar om dagen. Pengarna han fick för sin privatutredning i höstas är slut nu, och hans annons på Blocket helt obesvarad. Flest burkar hittar han på Lidingö. Jenny Svärd är borgarråd och allt utom lättlurad. Därför är det omöjligt att hennes älskarinna kan ha lurat henne på tvåhundra tusen kronor och sedan försvunnit spårlöst. Ändå har det hänt. Hon är förbannad och ytterst generad, och den enda som hör henne är killen som rotar i papperskorgen bakom henne. Själv påstår han att han i själva verket är privatdetektiv. Kouplans jakt på Jennys bedragerska leder honom till andra platser och nya sanningar. ”Hämnas”, är Jennys tydliga instruktion. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.
Att Kouplan är trans-man tillför intressant perspektiv.

Det här andra delen av tre om privat-detektiven Kouplan som flytt Iran och sökt asyl men fått avslag och sedan blivit "papperslös". Precis som första delen Sanning med modifikation är Önska kostar ingenting bra litterärt. Öppet lesbiska Sara Lövestam har känsla för detaljerna. Att få till resonemang om vad det är att vara ärlig - emot sig själv och andra. Om lagar, etik och människors utsatthet. Att huvudpersonen Kouplan berättar för vissa i sin omgivning att han är trans-man tillför ett intressant perspektiv. Även att en central del handlar om en tidigare samkönad kvinnlig relation som slutade i en allvarlig konflikt.

Trots det blir det något problematiskt att Sara Lövestam ofta förklarar - igen - hur pressad vardagen för en tillståndslös (papperslös) är. Visserligen är det här en fristående fortsättning av första delen men just där blir det onödiga upprepningar. Boken hade också kunnat kortats en del utan att det hade påverkat berättelsen negativt.

Resonemang om pengar.

Lövestam må vara mer politiskt korrekt än vad jag är. Hennes attityd till invandring verkar vara som hämtad från en vänsterpartist eller nyliberal ung centerpartist. Just pengar och ägande (apropå att v och unga centerpartister tycker olika) diskuteras en del i boken utan att hamna i något entydigt höger-vänster-perspektiv utan snarare en problematisering.

Trots att det hade behövts mer förnyelse är Önska kostar ingenting bra.



måndag 13 februari 2017

HBTQ-kultur. I am Michael.


Från presentationen av I am Michael (2015) regisserad av Justin Kelly.
....The controversial true story of a gay activist who rejects his homosexuality and becomes a Christian pastor....
Filmen är baserad på verkliga händelser. Öppet homosexuelle Benoit Denizet-Lewis hade 2011 en artikel med rubriken "My Ex-Gay Friend" i New York Times Magazine. Det handlade om Michael Glatze som var en ledande gay-aktivist i Kalifornien i USA i många år. Så småningom närmade sig den tidigare ateisten en liberal-teologisk version av kristendomen. Några år senare blev Glatze konservativt kristen och spred homofientlighet via sin blogg. Regissören Justin Kelly gjorde en film om det där efter att ha mött Glatze. Själv gillade Michael Glatze filmen även om han verkligen inte främst porträtteras som sympatisk. Han har efteråt förklarat att han ångrar en del av sina tidigare hatfulla kommentarer emot samkönade relationer.

Baklänges-version av komma-ut-berättelse.

Den här filmen är som en baklängesversion av en komma-ut-berättelse. Det börjar med stolthet och rätten att älska den man vill, blir senare tvivel och slutar med homofientlighet. Filmen svartmålar dock inte Glatze utan ambitionen verkar vara att "förstå" processen även om den inte "ursäktas". James Franco spelar huvudrollen väl om än inte perfekt. Förvandlingen från "homo" till "hetero" blir successiv. Precis som en komma-ut-berättelse.

Ibland är det lätt att göra jämförelsen med att någon har en politisk ideologi, må det vara liberalism, socialism, konservatism eller annat, och så småningom tvingas konstatera att man inte längre tror på det som tidigare varit självklart. Det är givetvis inte enkelt. Där finns även en önskan hos många människor att verkligen hitta något som får bort tvivlen men till sist riskerar det leda till fundamentalism. Det är bara den egna politiska ideologin som är "rätt". Bisexualitet är "tvivel" - antingen homo eller hetero. Ordning och reda. Det är också det som gör vissa transpersoner så "hotande" för en del - "man vet inte riktigt var man har dem".

Tvivlen måste bort.

Jag tror att människor delvis kan få en annan sexuell läggning. Precis som vi gillar en del saker vi kanske ogillade tidigare. Men att det är omöjligt att besluta att ändra sin sexuella läggning medvetet. Att Glatze möjligen förflyttat sig på den skalan är inte dramatiskt i sig. Men i den processen kände han att han behövde attackera samkönade relationer och förneka varje attraktion inför andra män. "Tvivlen" måste bort.

Trailer (Youtube) till filmen. 



torsdag 9 februari 2017

Att sd vill försämra homoreformer är känsligt efter deras nya samarbete med m.


I ett mail idag, 9 februari, förklarar Sverigedemokraterna att partiet ännu vill avskaffa nuvarande jämlika lagar för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner (förutom närståendeadoptioner som sd är för) och inseminationer. Inför riksdagsvalet 2006 hade partiet med de två försämringarna i den valbroschyr som sändes ut via post till svenska folket. Sedan sd blev riksdagsparti 2010 har de dock inte drivit kraven. De försöker balansera för att behålla både den gamla kärnan av tydligt HBTQ-fientliga sympatisörer och en del som anslutit sig senare och och absolut inte är HBTQ-negativa.

Förmodligen extra känsligt efter att m och sd börjat ha begränsat samarbete.

Efter att Moderaterna i januari beslutade att ha ett begränsat samarbete med sd har det tydligen blivit extra känsligt vilket avslöjas av den mail-dialog jag haft med sd:s riksdagskansli senaste veckan. Jag har varit tvungen att pressa dem för att de skulle förtydliga sig.
..... Civilutskottet i riksdagen har börjat behandla betänkandet Familjerätt. Betänkandet ska justeras 2 mars och därefter blir det debatt och omröstning hos riksdagen i sin helhet. Med anledning av det vill jag få det utrett om vad Sverigedemokraterna tycker 2017 om två reformer.

För något år sedan var meddelandet från sd varit att partiet är för närståendeadoptioner för samkönade par men emot övriga. Samt att partiet vill avskaffa möjligheten för samkönade par att bli prövade som adoptivföräldrar (infördes 2003) förutom närståendeadoptioner. Sd har även meddelat att partiet är emot att lesbiska kvinnor får möjlighet att bli inseminerade vid kliniker.samt vill avskaffa den reformen (infördes 2005). Det finns dock som bekant olika åsikter inom sd om de här reformerna. Kristdemokraterna har senaste åren blivit för en helt jämställd adoptionslag samt vill inte längre avskaffa möjligheten för kvinnor att bli inseminerade vid kliniker även om partiet ännu principiellt är emot reformen. Övriga riksdagspartier är för de båda reformerna.

Alla barnrättsorganisationer i Sverige är idag för homoadoptioner. I princip all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn.

Vad tycker sd idag?

1. Möjlighet för samkönade par att bli prövade som adoptivföräldrar förutom närståendeadoptioner som sd redan är för.
Svarsalternativen är "ja", "möjligen" och "nej". Om sd svarar "nej" vill ni avskaffa reformen eller ni är ännu principiellt emot den men accepterat den?

2. Möjlighet lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker.Svarsalternativen är "ja", "möjligen" och "nej". Om sd svarar "nej" vill ni avskaffa reformen eller ni är ännu principiellt emot den men accepterat den?....
Svenska imamer och sd-politiker ense om att värna heteronormativa strukturer.

Här är sd:s första kommentar. Från Victoria (efternamnet anges inte), informationsassistent vid partiets rikskansli. F
.... Sverigedemokraterna är inte emot adoption. Däremot anser vi att barnperspektivet är överordnat när det gäller adoption för samkönade par eller ensamstående. Eftersom vi anser att barn har rätt till både en mor och en far säger vi nej till adoption för ovannämnda grupper. Undantaget från ovanstående princip är fall som gäller nära släktingar eller personer som barnet redan odlat en nära relation till. Sverigedemokraterna är det enda partiet som tar det största hotet mot hbtq-personer på allvar. Ingen människa väljer sin sexuella läggning. Trakasserier och diskriminering mot människor p.g.a. deras sexuella läggning är oacceptabelt och skall rättsligt beivras. I SD-kuriren hittar du en insändare, några år gammal, men lika aktuell. https://sdkuriren.se/insandare-ett-hbt-vanligt-sd/ Vi vill även låta utreda behovet av särskilda jourer likt kvinnojourer för HBTQ-personer....
Att sd skulle vara enda partiet att bekämpa islamismen - som verkligen är ett hot - är inte sant. Idag finns det en bred majoritet i riksdagen som gör det om än några partier tidigare vacklat och Vänsterpartiet ännu gör det till viss del. För övrigt är svenska imamer och sd-politiker ofta ense om att i praktiken värna heteronormativa och patriarkala strukturer. Jag mailade därefter sd följande.
.... Ni är alltså ännu emot samkönade adoptioner förutom närståendeadoptioner. Då är det utrett. Jag tolkar beskedet som att sd ännu även är emot att lesbiska kvinnor ska få bli inseminerade vid kliniker med er hänvisning till argumentet "pappa och mamma" behövs för varje barn i hemmet, ett argument som jag förvisso inte håller med om. Men då är även det utrett. Men vill ni 2017 avskaffa de två reformerna eller är ni principiellt emot reformerna men har accepterat att de är på plats och vill inte avskaffa dem? I riksdagen har ni inte drivit ett sådant avskaffande av de båda reformerna är det värt att konstatera....
Sd undvek först kommentera avskaffande av reformer.

Sd:s andra kommentar.
.... Som jag skrev tidigare anser vi att barnperspektivet är överordnat när det gäller adoption för samkönade par eller ensamstående. Eftersom vi anser att barn har rätt till både en mor och en far säger vi nej till adoption för ovannämnda grupper....
Min nästa kommentar.
.... Men nu frågar jag igen. Och läs noga nu. Jag vet mycket väl att sd är emot att samkönade par ska få adoptera på samma på samma villkor som olikkönade par. Det har vi rett ut. Ett parti kan då välja att vilja avskaffa en redan genomförd reform eller välja förklara att partiet ännu principiellt är emot reformen men accepterat den och inte vill avskaffa den. Vilket av alternativen stämmer bäst för sd? Betyder det att ni vill avskaffa den delen av lagen så att homopar bara kan adoptera via närståendeadoptioner? Ja eller nej? Samt att ni vill avskaffa möjligheten för lesbiska par att bli inseminerade vid kliniker? Ja eller nej. Ni måste rimligen veta om ni vill avskaffa de här reformerna eller inte....
Sd:s tredje kommentar.
.... Förändringar av vår politik sker på landsdagarna som infaller vart annat år. I nuläget har vi har inga förslag på förändringar i frågan....
Min sista kommentar i vår dialog.
.... Då har vi utrett att sd ännu vill avskaffa de båda reformerna. Jag är mycket kritisk emot det men det viktiga är att det blivit utrett....
Partiet vill inte återinföra tvångssteriliseringar.

Sverigedemokraterna var ensamt riksdagsparti att vilja behålla sterilitetskravet för att få byta kön juridiskt när det avskaffades 2013. Något år därefter förklarade sd:s HBTQ-politiske talesperson Per Ramhorn att partiet ännu principiellt är emot borttagande av kravet men har accepterat reformen och vill inte återinföra det.

2016 mailade riksdagsledamoten Jonas Millard att partiet blivit för att ta bort alla "grupper" (som sexuell läggning, könsidentitet etc.)  i lagarna om hets emot folkgrupp, straffskärpningsparagrafen vid hatbrott och regeringsformens förbud emot diskriminering. Något jag riktat kritik emot. Inget av de andra riksdagspartierna håller med sd om det. Sd vill som ensamt riksdagsparti avskaffa Diskrimineringsombudsmannen.


Uppdatering 1.

Nuvarande jämlika lagar om adoptioner och inseminationer lär finnas kvar även om sd skulle bli formellt stödparti till en moderatregering.

Vill förtydliga att jag inte tror det blir några försämringar av nuvarande HBTQ-rättigheter ens om Sverigedemokraterna skulle bli officiellt stödparti till en regering utgörande av Moderaterna precis som Dansk folkeparti är i relation till den borgerliga trepartiregeringen (högerliberala Venstre, Konservative folkeparti och Liberal alliance) i Danmark. Dels är HBTQ-politiken inte bland det viktigaste (varken positivt eller negativt) politiskt för sd, dels skulle m göra bort sig ordentligt om de accepterade några försämringar. Några försämringar i Norge, Danmark och Finland har inte heller genomförts inom HBTQ-politiken därför att främlingsfientliga partier ibland blivit en del av den politiska majoriteten.

Däremot skulle det finnas risk för närmast reformstopp inom HBTQ-politiken.

Sd har visat att de ännu inte är mogna för några formella förhandlingar.

Det bör förtydligas att m idag bara vill ha begränsad dialog med sd i riksdagens utskott, något jag själv i flera år argumenterat för. Alla riksdagspartier bör kunna föra en dialog med varann om man är politiskt nära varann och samtliga parter bedömer de tjänar på det. Att börja ha formella förhandlingar med sd om budget och annat är en annan sak. Sverigedemokraterna har visat att de inte är mogna för det.

Sverigedemokraterna har förvisso aldrig varit ett nazistparti. T.o.m. Expo (som inte bör betraktas som sd-vänliga) erkänner det. Men partiet har sitt ursprung från halv-nazistiska och vulgär-rasistiska grupper på 1980-talet och fram till 1995 accepterade partiledningen (även om den inte själv var nazistisk) utan problem nazister och våldsverkande skinnskallar i partiet. Skinnskallar som efter att besökt sd-möten och dess propaganda om "folkfienderna" gick ut och misshandlade invandrare och homosexuella.

Först när nuvarande sd-ledning bytts ut kan partiet - möjligen - bli reformerat på allvar.

1995 var även året när Jimmie Åkesson blev medlem i partiet. Det betyder inte att han sympatiserade med skinnskallarna, förmodligen tvärtom och han ogillade säkert nazisterna om han träffade sådana. Men att han blev medlem då visar vilka extremister han varit beredd att samarbeta med för "den nationella saken". Mitt tips är att först när nuvarande partiledning i sd lämnar för andra som anslutit sig till partiet senare kan sd möjligen bli reformerat på allvar.

Paradoxen är att Jimmie Åkesson varit med att minska extremismen i partiet, han var pådrivande för att sd 2005 blev för "öppen svenskhet" d.v.s. att även en svart person ska kunna betraktas som svensk om vederbörande blivit assimilerad. Men det är först när Åkesson och övriga som gick med när partiet var öppet rasistiskt lämnat partiledningen som det kan bli en seriös diskussion om att att de ska bli ett formellt stödparti.

Ska man hårddra det blir det att Åkesson bör avgå om han vill sd ska bli ett etablerat parti.



onsdag 8 februari 2017

Robert Hannah (l) har både rätt och fel om HBT-asylsökande.


Öppet homosexuelle riksdagsledamoten Robert Hannah (bilden) som representerar Liberalerna lämnade 1 februari en fråga till migrationsminister Morgan Johansson (s) om situationen för HBT-asylsökande. Idag 8 februari har ministern kommenterat det. Från Hannahs fråga.
.... Franco, en ung homosexuell asylsökande man från Nigeria, är på väg att utvisas från Sverige eftersom Migrationsverket och migrationsdomstolarna ansåg att han inte kunde bevisa att han är homosexuell. Detta är inte ett enskilt fall. Många hbt-personer behandlas på samma sätt av svenska myndigheter.... Därför behöver rättstillämpningen utvärderas vad gäller hbt-flyktingars möjlighet att beviljas asyl i Sverige.... Är ministern beredd att vidta generella åtgärder för att interimistiskt stoppa utvisningarna där hbt-personer inte anses ha manifesterat sin läggning i tillräcklig utsträckning och tillsätta en utvärdering som inte leds av Migrationsverket om hur rättstillämpningen ser ut i praktiken avseende asylsökande hbt-personer, och om så krävs ta initiativ till en förändring av lagstiftningen?
Håller inte med Hannah om stopp för utvisningar.

Från Morgan Johanssons svar.
.... Jag är, som Robert Hannah känner till, förhindrad att uttala mig i ett enskilt fall eller på ett sätt som skulle uppfattas som att jag försöker påverka handläggning och beslut i enskilda ärenden.... Mot denna bakgrund kommer jag inte att vidta åtgärder för att stoppa utvisningar. Bedömningarna av asylskäl görs alltid utifrån de individuella förutsättningarna.... Hinder mot verkställighet av lagakraftvunna beslut om avvisning eller utvisning i enskilda ärenden prövas av Migrationsverket som också kan besluta att verkställigheten ska avbrytas i avvaktan på prövningen.... Det pågår ambitiösa kvalitetsuppföljningar inom Migrationsverket och jag följer noggrant hur myndigheten omhändertar resultaten. Jag ser i nuläget inga behov av att ändra lagstiftningen men jag är angelägen om att Migrationsverket fortsätter sitt arbete med att säkerställa en hög rättssäkerhet....
Först vill jag förtydliga att jag inte håller med Robert Hannah om att regeringen bör interimistiskt (tills vidare) generellt stoppa utvisningar av den här orsaken. Det handlar om svåra trovärdighetsbedömningar som Migrationsverket måste göra. Och det gäller givetvis även för andra grupper av asylsökande. Jag har som bekant tagit ställning för en stram flyktingpolitik generellt närmaste åren för att ge de som redan finns här en ärlig chans att bli integrerade samt att  samhällsstrukturerna ska fungera. .

En utvärdering av HBTQ-asylsökandes situation bör göras.

Däremot har jag - precis som Robert Hannah - i många år argumenterat för att det bör göras en utvärdering av lagen från 2006 om asyl för att någon är förföljd p.g.a. sitt kön (biologiskt eller socialt) och/eller sin sexuella läggning. Före valet 2014 var Socialdemokraterna för en utredning. Sedan s blev regeringsparti har de dock gjort en helomvändning och avfärdar det. Idag är det tyvärr bara Vänsterpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna som i riksdagen driver på för en sådan utvärdering. Miljöpartiet är ännu för det i sak men har vikt sig helt för Socialdemokraterna efter deras löftessvek.

Regeringens attityd är något naiv inför rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande vilket jag kommenterade för någon månad sedan.


Uppdatering 1.

Politiker påverkar främst genom lagändringar och direktiv till myndigheter.

Vill förtydliga att jag på inget vis tar ställning för Migrationsverkets och en migrationsdomstols bedömning att Franco Kaodimu inte gjort sin homosexualitet trovärdig och därför ska utvisas till homofientliga Nigeria. De flesta av oss har inte alla fakta och därför undviker jag som HBTQ-bloggare att förklara vilka asylsökande som ska få stanna eller inte. Granskar man hans berättelse verkar utvisningsbeslutet synnerligen tveksamt. Återigen med reservation att det kan finnas andra fakta. Min poäng är dock att det är Sveriges migrationssystem som avgör ärenden. 

Politiker har främst två verktyg. Dels att regeringen kan tillsätta utredningar om att eventuellt förändra lagarna och ge instruktioner till myndigheter genom regleringsbrev. Dels att riksdagen kan förändra lagarna om majoriteten av ledamöterna bedömer att domstolar och myndigheter inte följer syftet med en viss lag.


HBTQ-kultur. Clinch - Martin Holmén.


Från presentationen av Clinch (2015) av Martin Holmén.
Stockholm 1932. Depressionen och den isande vinterkylan håller staden i ett järngrepp och den före detta boxaren Harry "Kvisten" Kvist måste slåss för sin överlevnad. När han blir oskyldigt misstänkt för ett mord blir situationen plötsligt brännhet och han tvingas snabbt in i en dödlig katt- och råttalek. Jakten går på skuggsidan av staden, bland fattighjon och glädjeflickor, men Kvist möter också överklassens män och kvinnor som lever gott på andras bekostnad, där lojaliteter skiftar lika snabbt som pengar byter ägare. Och det enda Kvisten har att lita på är sina nävar och sitt dåliga minne. Clinch är en benhård, modern noir, författad på en driven prosa och med levande miljöer.
Den här boken hade kunnat bli bra. Martin Holmén är gymnasielärare i historia och har enligt honom själv ibland haft sex med andra män i sin ungdom. Jag är historiskt intresserad och har i synnerhet följt situationen för den grupp som idag kallas HBTQ-personer. Vad jag kan bedöma - utan att ha koll på varje detalj - ger Holmén en trovärdig och fascinerande skildring av Stockholm på 1930-talet. Hittar inga faktafel förutom då det där med att våldet är en central del i nästan varje situation.

Detaljer redogörs på bekostnad av berättelsen.

Huvudpersonen är både macho och bisexuell, vilket är synnerligt ovanligt i den här typen av böcker. Det tillför något extra och det blir mindre schabloniserat. Att han varken är tydligt sympatisk eller osympatisk är i sig inget problem - en bok måste inte ha någon entydig "hjälte". Martin Holmén har också en känsla för att förklara de enorma sociala skillnader som fanns i Sverige på 1930-talet. Utan att förfalla till att porträttera rika som några monster.

Ibland hävdas att "bra" litteratur kännetecknas av att personer och miljöer analyseras och det inte bara redogörs för vad människor gör. Problemet för Clinch är dock det motsatta. Holmén går tydligen in i sin lärarroll för mycket. Detaljer redogörs på bekostnad av handlingen i berättelsen. En handling som också är relativt tunn så småningom. Om än inte ointressant.

Paradoxalt våldsförhärligande.

En annan invändning är fixeringen vid våld. Holmén må kalla det för ironi men så småningom blir det faktiskt bara tråkigt när en näsa igen krossas. När han i boken - med rätta - antyder faran med den växande nazismen i början av 1930-talet blir hans eget våldsförhärligande ibland både sunkigt och paradoxalt. Och då kvittar det att han möjligen kallar det satir, en sådan bok hade kunnat gjorts betydligt bättre.

När jag gör en recension brukar jag först googla runt för att hitta om jag missat något perspektiv. Ingen av Sveriges ledande dagstidningar har tydligen velat recensera Clinch. Däremot har den fått relativt bra omdömen bland vissa bloggare.

Clinch är udda. På gott och ont. Och även om boken är medelmåttig litterärt är det intressant att Martin Holmén vill förnya genren.

tisdag 7 februari 2017

S-mp-regeringen sviker unga transpersoner.



Hillevi Larsson (bilden) var en av få heterosexuella cis-personer bland s-riksdagsledamöter som tydligt engagerade sig för HBT-rättigheter redan före att det blev "politiskt korrekt" för drygt 10 år sedan. Larsson har lämnat en fråga i riksdagen till sjukvårdsminister Gabriel Wikström (s) om lagen om förändrad könstillhörighet.
.... Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering (SOU 2014:91) överlämnades till regeringen i december 2014... Utredningen föreslår att åldern för när man själv får ändra juridisk könstillhörighet sänks från 18 år till 15 år. Vidare föreslår utredningen att man från 12 års ålder ska få ändra könstillhörighet med vårdnadshavares godkännande.... Utredningen föreslår även att åldersgränsen för medicinsk könskorrigering sänks från 18 år till 15 år.... Bakgrunden till utredningens förslag är den höga andel transsexuella ungdomar som mår dåligt, har självmordstankar och försöker ta livet av sig för att de inte får ändra sin juridiska och medicinska könstillhörighet. Sänkta åldersgränser skulle leda till att könstillhörigheten i betyg med mera överensstämmer med den upplevda könsidentiteten. När man senare söker till utbildningar och jobb behöver man inte avslöja att man bytt kön. För att byta kön juridiskt behöver man ändra en siffra i personnumret i folkbokföringen. Detta är en betydligt enklare och snabbare process än att genomgå medicinsk könskorrigering. Beslutet kan dessutom ändras i de undantagsfall då detta skulle behöva göras. Frågan kan liknas vid processen för att byta namn. Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström: Kan statsrådet tänka sig att ta initiativ till att separera lagarna om juridisk könstillhörighet och medicinsk könskorrigering och sänka åldersgränserna för byte av juridisk könstillhörighet... 
S-mp-regeringen sviker unga transpersoner.

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström kommenterar.
.... Sedan utredningens betänkande inkom till regeringen har ett arbete pågått i Regeringskansliet med att analysera hur en fortsatt process kring förslagen skulle kunna se ut. I budgetpropositionen för 2017 framhåller regeringen bland annat att en viktig del i arbetet för lika rättigheter och möjligheter för hbtq-personer är de formella rättigheterna och särskilt rätten för den enskilde att definiera sin könstillhörighet. Regeringens ambition är att under 2017 fortsätta det påbörjade arbetet genom att utreda om och hur förslagen som läggs fram i betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering kan tas vidare rent konkret. Tidsplanen för detta får regeringen återkomma med....
Tyvärr lämnar Wikström inte något positivt besked. Det är oacceptabelt och ett svek från s-mp-regeringen att den inte ens kan lämna en plan för en förändring av nuvarande 18-årsgräns för juridiska könsbyten. Socialdemokraternas HBTQ-politiske talesperson Jonas Gunnarsson meddelade för några år sedan att partiet principiellt är för att sänka åldersgränsen för att få byta juridiskt kön utan att ange någon ny sådan, Moderaterna tog ställning för detsamma i höstas. Bland riksdagspartierna är idag bara Sverigedemokraterna för att behålla nuvarande 18-årsgräns medan Kristdemokraterna tvekar. Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och Piratpartiet vill avskaffa åldersgränsen.

Norge tillåter juridiska könsbyten från 6 års ålder.

Argentina tillåter juridiska könsbyten för barn oavsett ålder, med vårdnadshavares godkännande. Malta accepterar detsamma om även en domstol bedömer det vara till barnets bästa. Norge tillåter det för minderåriga från 6 års ålder (för 6-16-åringar med vårdnadshavares godkännande).  Nederländerna accepterar juridiska könsbyten från 16 års ålder, med någon "experts" godkännande att den som är ung vill göra det permanent. I några länder, bl.a Tyskland, Frankrike, Ungern, Moldavien och Ryssland, finns det inte någon tydlig praxis idag om någon åldersgräns.

Själv stödjer jag svenska utredningens förslag med förbehållet att medicinska "könsbytesoperationer" för  15-17-åringar med läkares och vårdnadshavares godkännande bör tillåtas synnerligen restriktivt. Det kan handla om en situation där den som är ung mår så dåligt utan en sådan åtgärd att samtliga inblandade bedömer det vara lämpligt.