M har börjat kritisera regeringen "från vänster" inom politiken emot diskriminering.

I tisdags debatterade riksdagen betänkandet Åtgärder emot diskriminering. Jessika Roswall (m), Annika Qarlsson (c), Fredrik Malm (l) och Eva-Lena Jansson (s) kommenterade HBTQ-rättigheter. Men vi kollar först främsta svenska nyheten det här året när det gäller kampen emot diskriminering. Efter en kraftig försening har nu s-mp-regeringen äntligen lämnat en s.k. lagrådsremiss om att skärpa lagen om bristande tillgänglighet. När den borgerliga regeringen publicerade en proposition om att det ska betraktas som diskriminering fanns det många undantag i lagen. Jag välkomnar att en del av luckorna nu täpps till.

.... I lagrådsremissen föreslås en ändring i diskrimineringslagen (2008:567) som avser bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Ändringen innebär att även företag som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare ska omfattas av förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet, om företaget i sin näringsverksamhet tillhandahåller varor och tjänster till allmänheten. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018....

Alla politiker erkänner säkert att det här finns en målkonflikt. Att göra rätt avvägning när det gäller att skydda funktionshindrade (varav en del är HBTQ-personer) och inte påföra för mycket kostnader på arbetsgivare. Min bedömning är att den här reformen är motiverad. Att inte ge funktionshindrade möjligheter att delta på arbetsmarknaden på samma villkor som andra är också en samhällskostnad som till sist hamnar bl.a. hos företagen via skatter. Moderaterna har varit det mest motsträviga riksdagspartiet när det gäller den här typen av reformer men förhoppningsvis fattar de så småningom att om de vill värna "arbetslinjen" för arbetsföra ska möjligheter finnas också för funktionshindrade. Inte bara i teorin utan även i praktiken.

M kritiserar regeringen "från vänster".

Granskar man betänkandet från arbetsmarknadsutskottet om diskriminering kan man konstatera att samtliga riksdagspartier är ense om mycket. Intressant  är dock att Moderaterna börjat kritiserat s-mp-regeringen för att dess politik inte är tillräckligt radikal emot diskriminering. Nu är inte området enkelt att placera på en höger-vänster-skala. En högerpolitiker kan, med viss rätt, hävda att det handlar om att skydda individen emot kollektivism. Men historiskt har kritiken emot brister oftare lämnats från vänster än från höger. Från reservation 3 av Moderaterna och Centerpartiet.

.... Vi vill att det i strategin förtydligas att samtliga kommuner och landsting ska kunna visa hur man på ett strukturerat sätt bemöter hbtq-personer i den egna verksamheten. Detta gäller såväl de medborgare som nyttjar verksamheterna som de egna medarbetarna. Vi vill vidare att samtliga kommuner och landsting inför hbtq-handlingsplaner. Det ska finnas en grundläggande hbtq-kompetens hos de anställda. Vi vill också se ökad hbtq-certifiering av förskolor och skolor. Det är dessutom angeläget att lyfta fram äldre hbtq-personers situation. Socialstyrelsen har kartlagt äldreomsorgen i Sveriges små och mellanstora kommuner, och det visade sig att inte ens en av tio hade med hbtq-perspektiv i utbildningen av sin personal. Samtidigt visar samma rapport att det i dag finns cirka 15 000 äldre hbtq-personer i behov av vård eller hemtjänst. Här finns det en enorm förbättringspotential.... För att förstärka arbetet mot diskriminering vill vi även se en översyn av möjligheterna att stärka Diskrimineringsombudsmannens (DO) arbete genom att öka spetskompetensen inom DO när det gäller alla diskriminerings grunder. Därtill vill vi se över möjligheterna att stärka påföljderna för brott mot diskrimineringslagen genom att göra det mer kostsamt att diskriminera....

I reservation 4 vill Vänsterpartiet och Liberalerna att svenska regeringen tydligare än hittills ska engagera sig för att i EU förbättra diskrimineringsskyddet för transpersoner.