Robert Hannah (l) fick inte stöd av sitt eget parti om vitbok om förföljelse av HBT-personer.

Det skulle vara intressant att följa vad sd-riksdagsgruppen tycker om öppet homosexuelle riksdagsledamoten Robert Hannah (bilden) från Liberalerna. Om de någonsin diskuterat honom på ett gruppmöte. En del i sd som "bara" är främlingsfientliga (som Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof etc.) kommenterar "visst ogillar vi liberaler men det är bra att han för kampen emot hedersrelaterat våld, det är ju vår egen politik, det är väl inte hans fel att han är från ett arabland".  Den rasistiska falangen i partiet (Björn Söder, Mikael Jansson, David Lång etc) invänder "men han är blatte, sedan när är en syrian en del av den svenska folkstammen, att han är bög gör det väl inte bättre" Åkesson bryter in i debatten "det där bör ni aldrig framföra om en journalist är i närheten, jag hoppas jag varit tydlig där".

Robert Hannah lämnade förra hösten en motion om att staten ska starta en utredning om en "vitbok" om hur hbt-personer historiskt behandlats. Men ett enigt arbetsmarknadsutskott avvisar det.

.... För att kunna komma till rätta med diskriminering är det nödvändigt att förstå och förhålla sig till historien. Det är viktigt att sprida kunskap om tidigare kränkningar av mänsklig a rättigheter. Utskottet anser dock inte att det är aktuellt att ta något initiativ till en vitbok såsom föreslås i en motion....

Sd har fel i sak.

Tyvärr fick Hannah inget stöd av något riksdagsparti, inte ens sitt eget. Jag vill vara tydlig med att den här bloggposten inte handlar om "guilt by association". Att den som är emot en vitbok om hur hbt-personer behandlats råkar tycka samma sak som sd. Jag själv är ense med sd om många saker, oense om mycket annat. Det finns legitima orsaker till att riksdagen inte vill besluta att göra en vitbok om en viss historiskt stigmatiserad grupp. Även om det - med rätta - gjorts en sådan om romers situation.

Men just här hade Robert Hannah rätt i sak. Hans eget parti, Liberalerna hade fel. Precis som övriga riksdagspartier. Att sd hamnade på fel sida är inte det avgörande, det var förväntat. Min poäng är att det är helt ok att övriga riksdagspartier tycker samma sak som sd. Om det är rätt i sak. Det var det inte här.


Uppdatering 1.

Desiree Pethrus, Kristdemokraterna talesperson när det gäller politiken emot diskriminering, har nyss mailat följande.

.... Vet inte om jag kan förklara utan att det verkar än mer märkligt. Och jag behöver inte försvara L, men för att försöka förklara så yrkar vi i princip bara bifall till s.k. parti-och kommittémotion. Om vi yrkade på alla enskilda motioner också skulle det bli ohanterligt, det är nog alla partiers åsikt. Så det är en princip som funnits sedan lång tid i riksdagen. Det är viktigt att betona att processen ibland verkar knepig utifrån sett. Men ja, det är svårt att förklara hela gången….men det handlar inte om vi tycker en fråga är viktig eller inte. Alla hade kunnat yrka bifall till den. Men i princip yrkar inget parti bifall till enskilda motioner....

Jag har mailat följande till henne.

.... Tack för svar. Det hedrar dig att du är beredd att ta debatten om hur riksdagen röstar. Men jag håller inte med dig. Jag har följt det som idag kallas HBTQ-relaterade debatter i riksdagen sedan många decennier. På 1970-talet kunde regeringspartier utan problem rösta för bifall till oppositionspartier. Det hade varit omöjligt idag. Det var också inte ovanligt att en minoritet i s röstade för en motion från ett oppositionsparti emot det egna partiets vilja. Så var det bl.a. när det gäller barnpornografi. S var på 1970-talet det mest porr-vänliga partiet. Som sexualliberal hyllar jag s för det. Men ibland gick det för långt. S ville i flera år inte ingripa emot barnpornografi med motiveringen att det redan fanns en 15-årsgräns för sexuella relationer. Både du och jag och sossar idag håller säkert med om att det var ett snurrigt resonemang. En 18-årsgräns bör gälla för att medverka i porr, först då är en person mogen för att ta det beslutet. Flera kvinnliga ledamöter i s började driva att förbjuda barnpornografi och röstade emot sin egen regering i början av 1970-talet. 1980 införde Sverige ett förbud emot barnpornografi när det var en borgerlig regering, med stöd av oppositionspartierna s och vpk (v). Men kvinnliga s-ledamöter hade tidigare varit pådrivande. Idag hade de aldrig kunnat gjort det. Är det bra? I princip yrkar ni inte bifall till enskilda motioner från ert eget parti eller motioner från andra partier. Men det är en policy som utvecklats senaste 10 åren. För 15 år sedan kunde kd utan problem rösta för en motion från l eller v om att förbättra HBTQ-asylsökandes situation. Det är just det som är problemet. Ni i ledningar för utskotten bedömer inte främst en motions sakinnehåll utan att 1. Motionen ska vara från egna partiet. 2. Motionen ska vara en parti- eller kommittémotion från egna partiet. Uppfyller inte motionen båda kraven röstar ni emot hur mycket ni än i sak håller med. Och sedan frågar ni er förvånat, varför finns det politikerförakt? Det här är ju en central kärna. En bra motion är en bra motion är en bra motion. Även om den kommer från sd eller v. Eller är en enskild motion. Ute i verkligheten granskar vi ofta förslag efter dess innehåll. Om Kerstin eller Anders lämnar ett förslag om en förbättring tar vi ställning till om det är bra eller dåligt, vi fokuserar inte främst på att Anders är moderat och Kerstin sosse. Den västerländska demokratin som varit stabil i decennier är nu hotad av högerpopulister även om de tack och lov varit på tillbakagång hittills det här året. Men till sist är den västerländska demokratin är ett skört projekt Desiree. Precis som marknadsekonomin. Den västerländska demokratin och marknadsekonomin är aldrig bättre än vad vi människor är med våra fel och förtjänster. I den betydelsen är demokrati och marknadsekonomi bland de mest mänskliga projekten i mänsklighetens historia.

a